MISSYS VALPDAGBOK Juni Juli Augusti September Oktober November December Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti

2004-11-28
Idag har Twiggy och jag tävlat agility i Varberg, och Missy var naturligtvis med. Det var en massa folk och hundar, men jag tycker att Missy skötte sig riktigt bra. Visst var det lite jobbigt med springande, skällande hundar och en applåderande publik, men Missy var med på läktaren och slappnade av riktigt bra. Det känns skönt att man kan se framstegen nu, jag har till och med börjat gå med båda hundarna till och från bilen, och det fungerar faktiskt riktigt bra. Vi jobbar också vidare med apporteringen, och det går faktiskt framåt. Nu är det lungt här hemma igen när jag tränar Missy, Twiggy får vara i andra änden av lägenheten, och hon säger inte mycket. Jag har lyckats få någon form av avlämnande från Missy nu, hon kommer med apporten till mig istället för att backa och kasta upp den i luften...

2004-11-27
Äntligen helg och lite tid för hundarna! Idag har vi varit på Kungälvs BK och träffat Anneli med Yoker och Spader. Det var länge sedan vi tränade ihop, och som vanligt är det jättekul. Missy fick göra sitt livs första riktiga träningspass, och det var en riktig kick för mig att känna att nu är vi äntligen på gång - på riktigt. Missy sprang rakt ut på planen och började med att stjäla en leksak som hon sprang runt med, men under resten av träningspasset så förvånade hon mig genom att faktiskt komma tillbaka med grejer, det var inga problem alls, och jag kunde använda boll-i-snöre som belöning. Vi började med att introducera konceptet med externbelöning, och det var väl lättare sagt än gjort (hon förstod inte riktigt "varsågod" även om vi båda hejade på henne), men mot slutet fungerade det riktigt bra. Jag fräschade upp hennes target-trampning, och vi provade hopp äver (lågt) hinder till target. Det gick bra, men ibland försökte hon gå runt hindret, och då fick Anneli snabbt plocka undan locket. Vi gick lite fritt följ och tränade ställande under gång, och det gick himla bra trots att det var så länge sedan vi tränade. Inomhus har vi tränat lite apportering, och jag tycker att vi gör framsteg.

2004-11-25
Jag har äntligen fått ett längre vikariat, och jobbar heltid som speciallärare på en högstadieskola fram till jullovet. Det är kanonbra med mer pengar, men samtidigt har jag mycket mindre tid och ork för hundarna. Idag har jag i alla fall tränat Missy lite, och jag koncentrerar mig på apporteringen. Jag misstänker att hon tycker att klickern är lite läskig inomhus, så tills jag får köpt en lite mer dämpad klicker så kör vi utan. Jag såg direkt skillnad, och tycker att hon gör stora framsteg. Vad jag försöker få fram just nu är att hon ska plocka upp apporten och röra sig mot min hand, hon har lättare att dra sig bakåt, vilket kanske är en kombination av att hon gillar att backa och att hon är lite rädd för klickerljudet. Jag tyckte i alla fall att vi gjorde en del framsteg idag, och det känns äntligen som att vi har något att jobba vidare på med apporteringen.

2004-11-21
Oj vilken helg. Twiggy har tävlat lydnad och spår i dagarna två, och Missy har naturligtvis varit med. Anneli har ställt upp som sällskap och personlig assistent, och vi har haft jättekul. Jag märker en stor skillnad på Missy, hon har hanterat alla människor på tävlingarna alldeles utmärkt, och gärna hälsat och kelat med folk. Det är så skönt att inte längre behöva spänna sig och oroa sig så fort det närmar sig en människa. I vissa situationer är hon fortfarande osäker, att möta folk i trappuppgången, bli tilltalad av en alkis på gården eller högljuda människor i garaget är fortfarande läskigt, men hon har verkligen gjort stora framsteg. När vi tävlade på Kallebäck blev jag frågad om jag "hade kvar" valpen, som om jag skulle göra mig av med henne för en sådan här skitsak :(

Vi har ett tillfälligt bakslag i rumsrenhetsträningen, och hon har kissat i sängen igen. Jag får bli mer noggrann med att ta ut henne oftare, och hoppas att det går över snart. Dessutom borde jag verkligen ta tag i träningen med Missy, det känns som att vi inte gjort något på flera månader.

Bilder på Missy från helgen

2004-11-18
Det har inte blivit så mycket tid ägnad åt Missy de senaste dagarna, jag har jobbat, och den lediga tiden har gått åt till att slipa Twiggy inför helgens tävlingar. Igår kom också vinterns första snö, vilket gjorde att vi inte kom iväg till klubben. Missy var lika glad ändå, snön var kanonrolig att leka med. Idag tycker jag i alla fall att Missy är rätt söt, hon sov i mitt knä och var jättego. Jag frågade min bror (som är snäll och tar hand om hundarna) om hon skäller på alla när han är ute med henne. Han verkade förvånad och sa att så var det inte alls. Det hände ibland, men inte ofta. Jag kanske ska lämna över henne till honom...

2004-11-16
Suck. Vilken dag. Ibland undrar man verkligen vad man tänkte när man skaffade en hund till. Jag hade bestämt mig för att ta bilen till skogen efter jobbet, för även om det är väldigt nära så drar jag mig för att gå i tio minuter med två dragande monster, och så blir det aldrig av. I vår skog har jag aldrig träffat en enda hund, och det är sällan man möter människor. Naturligtvis mötte vi en gapig schäfer på stigen. Hundarna kom på inkallning, och jag kunde koppla dem, men sen gällde de att komma förbi också. Twiggy, som i vanliga fall hade gått lungt förbi drog i kopplet och ville fram och leka. Missy slet också i kopplet, men lät mer som om hon ville döda schäfern. Det känns rätt pinsamt att försöka släpa två monsterhundar förbi folk och fä i skogen. Näe vi sedan gick hem från bilen var Missy helt odräglig med att skälla på folk, även om de var långt borta. Det verkar som att hon blir extra jobbig när Twiggy är med. På kvällen lyckades Missy kissa inne två gånger (hon har varit jätteduktig tidigare, och vi har nog inte haft en olycka på en månad), först i köket - vilket vi lätt kunde torka upp, men sedan i sängen, precis när vi hade bäddat rent och skulle gå och lägga oss. Någon som vill ha en skällande, bitande, kissande sex-månaders valp?

2004-11-14
Härligt med två trötta och sovande hundar. Vi har varit hos mina föräldrar i helgen, och det har väl inte blivit sådär jättemycket tränat med Missy. Twiggy ska tävla spår nästa helg, och vi har fullt upp med att slipa på uppletande, kryp, framåsändande, skall och andra saker som är bra att ha om man vill bli uppflyttad. Idag var vi på Kallebäck, och Missy fick komma ut en sväng och träna på att gå i koppel och slappna av. Hon är verkligen inne i en period där hon är vild i både huvud och kropp. Det känns som att få hjärnceller kommunicerar med varandra just nu. Jag tycker att hon blir bättre och bättre med människor, även om hon fortfarande skäller i situationer där vi inte har någon möjlighet att backa undan och ta ut ett avstånd. Det är jättejobbigt att hela tiden behöva planera vart man ska gå, behöva gå tillbaka eller byta väg bara för att det står folk ivägen - samtidigt som jag försöker vara konsekvent med att hon ska gå fint i kopplet. Samtidigt är det värt det när man ser framstegen. Hon är en go och rolig hund, men just nu verkar hon ha fullt upp i huvudet. Under veckan ska jag försöka spåra lite med henne, och framför allt försöka göra framsteg med apporteringen.

2004-11-12
Nu tycker jag faktiskt att Missy börjar göra ordentliga framsteg. Igår var vi på Kallebäck, och Missy hälsade på ganska många människor, utan att skälla eller spänna sig det minsta. Hon börjar förstå att det är trevligt att gå fram och få en godbit, och folk har verkligen svårt att tro att hon har sådana problem. I onsdags fick jag också tips om att backa undan så fort jag ser att hon laddar på en människa, och det tycker jag också har givit effekt. Idag var hon faktiskt tyst och lugn när vi mötte människor på gården - fast två städare i trappuppgången var lite för jobbigt. Idag har jag slappat och varit tävlingsledare på lydnadstävling, så hundarna har mest varit hemma och tagit det lugnt. Imorgon ska jag nog jobba vidare på apporteringen. En annan rolig sak som har hänt är att jag har blivit antagen till Canis klickerinstruktörsutbildning som kommer pågå under nästa år.

2004-11-10
Man slits mellan hopp och förtvivlan med det här lilla monstret. De senaste dagarna har varit jättejobbiga, Missy har verkligen skällt på alla och inte klarat av att hälsa på folk utan att nafsa dem i händer och kläder. Idag har vi varit på GMBK, och Missy har varit jätteduktig. Hon har fått gå fram till olika människor, ta kontakt, och få en godbit. Sen har vi brytit, för hon klarar inte riktigt av långvariga kontakter alla gånger. Det gick i alla fall kanonbra, och efter några gånger började hon förstå den roliga leken, och gick villigt fram och tiggde godis. Tänk om man kunde ordna så fin träning här hemma. Tyvärr känner jag ju ingen här, och folk är nog inte så duktiga på hundar. Vi har börjat träna lite lydnad igen (det var nog över en månad sedan sist), och framför allt apporteringen. Det går framåt, men långsamt.

2004-11-05
Vi är hemma hos mina föräldrar nu och ska bo här under helgen. Missy var trevligare än vanligt mot Bamse när vi kom hem, men tyvärr har Bamse börjat ta det säkra före det osäkra och trycker till henne när hon kommer nära. Den senaste veckan har Missys beteende mot människor blivit allt värre. Hon skäller på nästan alla utomhus, och har vid två tillfällen gjort riktiga utfall mot folk som kommit för nära. Tillgänglighet är otroligt viktigt för mig, och någonting jag absolut trodde att den här valpen skulle ha gott om. I förra kullen har jag mest hört att de nästan är för sociala, och om Missys pappa har jag bara hört gott. Jag tycker mig se att hon faktiskt, genuint gillar människor, men jag tror samtidigt att hon av någon anledning inte riktigt klarar av att hantera sitt stora intresse. Första kvällen var jag helt förstörd, men när jag fått samla ihop mig lite insåg jag att jag måste vara offensiv och träna på det.

För det första försöker jag naturligtvis att begränsa hennes utfall. Under ett par veckor nu får hon inte hälsa på någon. När hon inte är osäker på folk så är hon väldigt glad, och kan till och med nypa till folk i ansiktet lite kärleksfullt. Eftersom hon har ett högt temperament så låter jag henne bara vara runt folk som ignorerar henne, och jag låter henne inte hoppa och klänga. Samtidigt som hon får vara runt folk på ett lugnt sätt så försöker jag jobba på hennes beteende mot okända människor utomhus. När hon får syn på någon tar jag kontakt med henne och matar henne med godis så att hon inte får möjlighet att skälla. En av hennes starka sidor är hennes förmåga att koncentrera sig, och får hon bara en uppgift (godis för kontakt) så klarar hon av att folk går riktigt nära. Jag försöker hålla mig så nära hennes gräns som möjligt hela tiden, matar inte med godis i onödan, utan låter henne jobba för godisen precis så mycket som hon klarar utan att vända mot den mötande personen. Det fungerar alldeles utmärkt, och hon klarar allt längre stunder. Skulle jag missa en mötande person, och hon hinner buffa till, så räcker det med att säga hennes namn så tar hon kontakt och koncentrerar sig. Jag är övertygad om att vi kommer klara av det här, även om jag i vissa stunder är väldigt ledsen att vi har fått det här problemet.

2004-11-04
I två dagar har Missy varit alldeles tokig. Det känns som att ha en tio veckor gammal valp igen. Hon springer runt hela tiden, gnager på saker och verkar inte ha någon tid att sova. Tillslut tröttnade vi och gjorde en provisorisk hage mellan bokhyllan och soffan med hjälp av två kompostgaller. Jag trodde verkligen att hon skulle sätta igång och gnaga på listerna (hon har gnagt sönder en list i hallen), men tack och lov slappnade hon av tillslut. Hon rymde över armstödet på soffan ett par gånger (det tar hon i ett skutt, hon är otroligt vig), men när jag hade tagit tillbaka henne två gånger insåg hon att hon inte borde rymma, och låg snällt resten av kvällen. Jag och John har nog aldrig upplevt sådan lättnad och avslappning tidigare, det är väldigt jobbigt att passa på en valp hela tiden. När jag träffade pappa sist sa han "Du har nog döpt henne till fel namn. Jag tycker att hon ska heta Mitch, som den värsta orkanen i modern tid"...

2004-11-02
Idag har vi varit med Johanna och hennes settrar på GMBK och spårat. Twiggy fick ett spår som Johanna la, som hon klarade galant. Till Missy la jag ett spår i en skogsdunge. Det var lite längre än de hon gått tidigare, men fortfarande inte speciellt långt, kanske 50 meter, max. Det låg i en dryg timma, och den här gången visade hon verkligen att hon förstått vad det går ut på. Jag behöver inte direkt visa henne på spåret, utan hon tar upp det själv. Jag har haft lite svårt att belöna henne utan att det har kännts bakvänt och knöligt, så den här gången bestämde jag mig för att använda klickern. Några gånger under spåret klickade jag och belönade med extra gott godis. Jag såg till att klicka när hon spårade som bäst, med näsan djupt ner i spårkärnan. Hon har annars en tendens att vara lite hög med näsan, så det är nog bara bra att använda sig av klicker, som alltid markerar exakt vad som är bra. Jag har inga problem att få henne att spåra igen efter belöning, den motivationen tycks vara hög, så där ser jag en annan fördel med att bryta och belöna ibland. Jag vill inte att hon spårar för spårandets skull, utan jag vill att hon ska kunna ta belöningar från mig, så att jag kan styra spårarbetet till viss del. Jag vill absolut inte styra själva spårandet, men jag vill kunna påverka hennes motivation i spåret. Framför allt tänker jag då på pinnplockningen. När pinnarna kommer in i spårarbetet så är det nog en fördel att hon är van vid att få schysta belöningar från mig, det ökar nog sannorlikheten att hon apporterar pinnarna. Jag kommer inte lägga in några föremål i spåret förrän hon spontant apporterar pinnar på promenader, och det med hög intensitet.