MISSYS VALPDAGBOK Juni Juli Augusti September Oktober November December Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti
2005-02-26
Idag har jag plockat med mig gamla strumpor ut på promenaden och "tappat" i snön. Tidigare har jag mest använt spårpinnar. Det var dock inga problem alls för Missy att apportera dem till mig när hon fick vittring på dem, även om jag slängt dem lite knepigt ibland. Hon kommer nästan alltid fram och lämnar i handen nu, ibland kan hon inte hålla sig när jag viftar med bollen, men då får hon plocka upp den igen. När vi var klara med träningen vallade jag en uppletandekorridor till Twiggy och la ut sju strumpor på linje. När vi var klara sprang faktiskt Missy och hämtade in de tre föremålen som låg närmast baslinjen. Jag tycker att uppletandet är kanonsvårt, framför allt är det svårt att göra sig en bild av precis hur man vill att det ska se ut, och sedan lyckas komma på träning som går åt det hållet. Just nu tänker jag att all träning där hon 1) använder näsan och jobbar med luftvittring, 2) går rakt ut och 3) inte påverkas av synintryck, i alla fall inte kan vara skadlig. Jag inser ju att jag måste träna, kan inte låta bli bara för att jag tycker att det är jättesvårt.
2005-02-25
Idag lastade jag in båda hundarna i Hannahs bil och vi åkte på grillträff i Tuve med ett gäng kompisar. Det var 11 hundar (bla. fem svarta labbar, hur sjutton ska man se skillnad på dem?) med tillhörande ägare, så det blev ganska mycket lek på stranden och isen. Någon träning blev det inte för Missy, Twiggy fick leka jaktlabbe och hämta in några dummies. Det var i alla fall en himla trevlig dag, även om Missy oturligt nog hamnade i slagsmål igen. Denna gången mest på grund av att hon fastnade i en annan hunds koppel och inte kom loss.
2005-02-24
Veckan har varit seg, jag har legat hemma och hostat och inte fått speciellt mycket gjort alls. Idag tog jag i alla fall Missy med mig och åkte till Kallebäck för torsdagsträff med AoH-gänget. Missy var koncentrerad och duktig, i alla fall när hon gick lös, och även om lekande hundar var väldigt intressant ibland så kom hon alltid på inkallning. Hon hälsade på en del nytt folk, och var glad och trevlig mot alla. Träningsmässigt körde vi nästan bara fritt följ, och det gick kanonbra. Tyvärr lyckades Missy ryka ihop med en främmande hund. Jag såg redan när den gick in på planen att Missy tyckte att det var något konstigt med den. Hon vädrade och stelnade till, så jag försökte hålla ett ordentligt avstånd. Men när matten till den andra hunden lyckades kasta en leksak som hennes hund sprang efter rakt emot oss gick det inte. Som tur var kunde vi bryta dem snabbt, och det blev inga skador på hundarna.
2005-02-20
Idag skulle jag iväg på möte mitt på dagen, och John jobbade fram till fyra. Precis innan jag skulle åka släppte jag båda hundarna i skogen, och typiskt nog gick Missys sår upp när jag hade så bråttom. Jag fick tvätta det och lägga om det blixtsnabbt och lämna henne ensam med tratten. Som tur var hade hon inte dragit av sig tratten när John kom hem, och jag hoppas att det läker snabbt.
2005-02-19
Jag mår fortfarande apdåligt och hostar jättemycket. Tog ändå ut Missy på en lite längre koppelpromenad (det händer inte ofta) till nästa spårvagnshållplats. Det var fantastiskt bra miljö-/socialträning och något jag borde göra mycket oftare. Vi mötte flera hundar och människor och jag lyckades så gott som alltid ta ut rätt avstånd och få henne att koncentrera sig på mig. Bilar är en annan sak som hon har lite svårt för, kommer de nära ska de helst jagas. Det gäller att fånga upp henne innan bilen kommer för nära, klicka för kontakt och sedan ge godis medan bilen passerar. Även där lyckades jag ganska bra, men måste bli mer uppmärksam. På väg hem tog vi spårvagnen för allra första gången. Det är en ändhållplats, så det är inte mycket folk på vagnen och vi var helt ensamma i den bakre delen. Missy gick glatt på vagnen, men när den började åka tyckte hon att det var läskigt. Jag har aldrig tidigare tänkt på hur mycket skumma ljud och vibrationer det är i en spårvagn. Kul träning var det i alla fall, något vi måste göra oftare.
2005-02-18
Såret verkar läka bra, och vi var ute och tränade lite apportering idag. Inomhus går apporteringen riktigt dåligt, men sist vi provade ute gick det ju kanonbra. Även idag var det stor skillnad. Jag tror att hon blir mycket mer taggad av bollen, och dessutom slipper hon känna att Twiggy är i närheten. Jag önskar att jag hade varit lite mer konsekvent med träningen idag, jag började experimentera med ingångar och hämtande och grejer när jag egentligen bara borde koncentrera mig på att hon ska stå/sitta stilla och hålla fast apporten. Jag får slå kig själv lite och vara duktigare näta gång. Jag hostar som en tok och orkar mig inte riktigt ut med hundarna, hoppas att jag blir frisk snart.
2005-02-17
Stackars Missy har skadat tassen. Vi var ute i vår lilla skog, och helt plötsligt var det blod i snön. Missy blödde jättemycket och jag fick lämna henne i badrummet hemma och springa ner till apoteket och skaffa lite första hjälpen-grejer. Tyvärr var personalen lika lost som jag när det gällde behandling av små sår på tassarna, men jag kom hem med en del grejer. Det var svårt att se exakt var det blödde ifrån, men jag lyckades lägga om såret i alla fall, och jag hoppas att det läker snart. Tratten var inte populär, först satt hon bara i ett hörn med den, sen försökte hon springa in i sovrummet, men krockade med en högtalare och föll som skjuten till golvet. Där låg hon i minst en halvtimma utan att röra sig, men sen gick hon upp, och sent ikväll var hon sitt vanliga, jobbiga jag, bara med en extra irriterande tratt som slog till mig i ansiktet när hon försökte pussas.
2005-02-16
Idag har Anneli varit här och hjälpt mig med träningen. Fick chans att träna vidare på att ta bort targeten ur rutan, och det gick kanonbra. Hon verkar verkligen hitta precis rätt ställe ur alla vinklar. Att stå framför mig går inte bra, jag vet inte alls hur jag ska få det att bli bra. Ställande under gång med bollen hos Anneli bakom henne gick i alla fall kanon, jag fick fram riktigt snygga ställanden. Efter helgen har jag blivit medveten om att jag har alldeles för många små, omedvetna signaler som hjälper henne. Går jag snabbt vet jag att jag kommer få ställande, går jag långsammare kommer ligg och riktigt långsamt då sätter hon sig. Inte speciellt bra, jag får verkligen jobba vidare på stå-sitt-ligg, och försöka få bort alla mina signaler så att vi kan bli riktigt repetitionskloka. Vi försökte oss också på lite apportering inomhus. Anneli fick föra protokoll och räkna hur ofta vi lyckades. Statistiken såg bra ut, men jag insåg att många "lyckade" försök inte var så lyckade, jag klickar ofta precis när hon släpper. Det är jättesvårt att få henne att hålla fast inomhus, jag ska prova utomhus med bollen igen.
2005-02-14
I helgen har jag och Missy varit i Oslo på första samlingen med Canis instruktörsutbildning, Twiggy fick stanna hemma. Vi åkte ihop med en annan deltagare på kursen och hennes två mopsvalpar på 3,5 månader. Missy tyckte att de var roligast i världen, och de busade och lekte halva nätterna på hotellrummet. Kursen var kanonbra, teorin var väldigt grundläggande, men vi fick mycket nya idéer under de praktiska passen. Cecilia tyckte att vi skulle börja ta bort targeten i rutan, så vi växlade mellan target/inte target och jag tror att Missy verkligen har förstått vart hon ska vara. Jag insåg också att jag måste träna mycket mer på ståendet framför mig, få lite mer stadga. Det känns kanonsvårt att få henne att medvetet stå helt stilla med alla tassar, men vi får kämpa på. Under helgen lyckades jag också få till halterna snyggt, och på köpet kom vändningar på stället, till och med högersvängar. Till nästa samling (12-13 mars) har jag några mål som jag hoppas att vi kan nå:
- Rutan på 25 meter utan target
- Ordentlig stadga i stående framför mig
- Hålla apportbocken i 5 sekunder
- Backa vid sidan (fritt följ) 5 meter
2005-02-09
Idag har vi fått två stora genombrott. Vi var på Kviberg och tränade med Johanna och Malin efter jobbet. Dels lyckades jag få Missy att lägga sig snabbt på långt avstånd - i rutan ungefär 25 meter bort. Tidigare har hon bara sprungit fram till mig och lagt sig framför mina fötter när jag sagt "ligg". Nu har jag försökt att inte gå så fort fam som jag gjorde första träningspasset, utan jag har bara belönat korrekta lägganden på "ligg", utan att experimentera med avstånd eller stimuluskontroll. Det andra genombrottet skedde med apporteringen. Vi har mest tränat med små vittringspinnar, men nu hade jag köpt tre stora, tunga träapporter till Twiggy som jag testade på Missy. Döm om min förvåning när jag upptäckte att den tunga apporten gick jättebra att hålla fast i munnen. Hon kunde stå stilla och hålla den och göra byten mot bollen. Med vittringspinnarna har hon visserligen gripit dem, men direkt blivit alldeles slapp i munnen och spottat ut dem så länge hon inte rört på sig. Härligt med framsteg!
2005-02-08
Jag har jobbat idag, och efter jobbet (och den långa buss-tåg-spårvagnsresan hem) tog jag ut Missy i skogen. Vi gick i våra små skogsdungar i kanske 40 minuter och gjorde flera små spontana uppletanden. Jag passar på när hon springer före mig, och lägger in bollen i skogen där den inte syns, sen väntar jag tills hon kommer tillbaka och då brukar hon förstå vad jag sysslat med och börjar leta åt det håll jag är vänd. Det är en jätteskillnad nu mot hur det var innan noskvalsterbehandlingen. Då hittade hon nästan aldrig grejen, och stannade och tittade frågande på mig ofta. Flera gånger slutade det med att jag fick plocka ut Twiggy som fick leta upp den. Nu jobbar hon verkligen lugnt och säkert. Går runt med hög näsa och letar lugnt, när hon väl får vittring dätter hon igång med rådjursskutt för att inte tappa den, och så helt plötsligt dyker hon ner och kommer tillbaka med bollen. Jag provade också att gömma en spårpinne, och blev positivt överaskad när hon lämnade av i handen. Senare på kvällen tragglade vi lite ligg inomhus.
2005-02-07
Idag har jag varit hemma hos föräldrarna, inget jobb, hur skönt som helst. Jag började dagen med att lägga två spår till Missy. De är riktigt korta, kanske 50 meter. Från början gjorde jag bara spontanspår, och försökte belöna henne utan klicker i slutet. Spåren gick bra, men jag tyckte det var väldigt svårt att få till ett bra sätt att belöna, så jag plockade faktiskt fram klickern tillslut och belönade när hon spårade med näsan djupt ner i spåret. Jag har aldrig egentligen snitslat spår åt Twiggy, men med Missy gör jag det, för att vara säker på att jag belönar rätt saker och för att slippa fundera på var spåret egentligen gick. När hon blir säkrare kommer jag absolut att skippa snitslarna. Jag har valp att varken lägga föremål eller godis i spåret, jag vill inte att spåret ska ha någon större dragning (förrutom den som kommer naturligt) utan att alla förstärkningar kommer från mig. På så sätt tror jag att jag kommer få ett noggrannare spårarbete och säkrare markeringar av föremålen. I höstas gick hon max sex spår, så jag har tränat alldeles för lite. Alla spår gick kanonbra, förrutom det sista, som var ett icke-förarspår (det första) som vi dessutom inte hade snitslat. Sen dess (det var kanske i november) har vi inte spårat någonting förrän i fredags, och det gick ju inte lysande.
Idag gick det i alla fall över förväntan, och jag kan känna mig riktigt nöjd med det "misslyckade" spåret i fredags. Det är inte lätt alla gånger att hålla fokus på utveckling och nästa träningspass när man står mitt uppe i det. Idag var Missy pang på spåret och drog till och med i kopplet några gånger. Jag försökte belöna ofta, och de första gångerna var hon så het på köttbullarna att hon stannade och gjorde några lydnadsmoment innan jag fick henne att fortsätta i spåret. Det gick dock snabbt att få henne att förstå att det bara var spårande som gällde. Nu är jag sugen på att fortsätta och förbannar min bil som bara står i garaget med körförbud... Efter spårandet tog vi en lång promenad i skogen och tränade lite spontanuppletande. Vilken skillnad det är nu efter noskvalsterbehandlingen! Jag var riktigt orolig och vågade inte tro på att det var kvalstren som gjorde henne så dålig, men nu är hon tillbaka i sina gamla takter igen, det känns jättebra.
2005-02-05
Igår blev vilodag för hundarna, jag jobbade sex timmar, och sen åkte jag hem till föräldrarna och städade bort skulder. Sen blev det middag och slapp framför tv:n. Idag stannade jag hemma från mötet på förmiddagen och la ett spår till Missy. Det var jättelänge sedan vi spårade, och det märktes. Hon hittade i och för sig spåret, men flera gånger bröt hon för att titta på en spännande kotte eller nosa någon annan stans. Jag blev rätt besviken och funderar på om jag kanske har förstört jättemycket genom att inte spåra på så länge. Jag fick i alla fall in några bra förstärkningar, och det är faktiskt inte förrän nästa gång hon spårar som jag vet om det var ett lyckat träningspass eller inte. Synd att jag ska sitta på möte hela helgen, skulle vela spåra intensivt ett tag nu så att vi kommer in i det.
2005-02-03
Det blev Kviberg idag igen, eftersom planerna på Kallebäck med största sannolikhet inte var bättre idag så gjorde gänget från Allt om Hundar gemensam sak med de som ville tävlingsträna, och vi blev riktigt många på Kviberg. Missy fick träna på starter och fritt följ med störning, och det gick väldigt bra. Rutan tog hon utan tvekan den här gången, och jag tränade också lite på stadga och kontroll genom att be henne gå fritt följ med mig för att sedan belöna henne med att låta henne springa till rutan på "varsågod". Tyvärr var vi tvugna att åka ganska tidigt eftersom vi fick skjuts till föräldrarna i Mölndal där hundarna ska vara över helgen.
2005-02-02
Det var tänkt att vi skulle köra tävlingsträning på Kallebäck idag, men hela planen var som en knölig isbana, så vi fick åka till Kviberg istället. Vi var sex hussar och mattar med tillhörande hundar som körde några moment var med tävlingsledare, domare, skrivare och alla störningar man ville. Missy fick gå fritt följ medan en tävlingsledare malde på i bakgrunden. Vi provade att gå mot främmande människor, applåder och jubel, och det gick kanonbra! Applåder har hon ju gått igång på något enormt tidigare, fast då har det varit inomhus, men nu höll hon kontakten trots att det stod tokiga främlingar och applåderade och jublade. Jag är jättenöjd. Hennes starka koncentration är en av hennes absolut största fördelar, att bara kunna koppla bort allt och jobba. Vi provade rutan också, och den här gången gick det snabbare att komma på att man skulle trampa på locket.
Johns mamma skickade förresten med två söta tröjor som hon stickat till hundarna idag. Visst blev de fina!
2005-02-01
Idag åkte vi med Jessica och Freja till Kviberg och tränade igen. Med Missy tränade jag mest fritt följ. Dels för att jag ville filma det och kunna utvärdera positionen (resultatet kan ni se här nedan, om ni är intresserade), och dels för att jag ville prova med externbelöning (smaskig kattmat). Jag tycker att positionen ser ganska bra ut på filmen, en gång tappar hon den lite, men i grunden är jag nöjd. Nu ska jag nog börja jobba med mindre förflyttningar, vändningar, starter, halter och stegförflyttningar - det är där vi behöver gå vidare nu. Vi testade rutan igen, och det var samma visa som vanligt - hon är väldigt intresserad av rutan, men det tar ett tag innan hon kommer ihåg att hon ska till locket. Vi jobbar vidare med det. När det gäller läggandet ska jag nog se till att ta det lite lugnare, inte vara rädd för att gå tillbaka om det strular, och se till att jag hela tiden håller mig kring 80% lyckade övningar, och att inte tempot blir lidande.
Film där Missy tränar fritt följ