Sista dagen i Halmstad, snart rullar jag, hundarna och den buckliga bilen utan bakruta ner mot Skåne. Igår hade jag föreläsning för ett trevligt gäng på kvällen. Temat var shaping och jag pratade bland annat om vikten av pauser. Jag berättade bland annat att pauserna hjälper oss att utvärdera träningen ofta, och att jag även tycker att hunden verkar ”lära sig” under pausen. Ofta är hunden mycket bättre när den kommer ut igen efter en paus, än vad den var när man avslutade förra passet. Jag tänker fortsätta att lägga ut klipp från vår slalomträning, för dagens två pass kunde inte illustrera den här poängen tydligare. Idag bestämde jag mig för att för första gången lägga till hopphinder och tunnel innan fyra pinnars slalom. Jag använde en slalomsektion som fanns i ridhuset, så att pinnarna satt fast hela vägen och inte kunde flytta sig. Första passet började lite dumt, med att Squid blev lite skrämd och upprörd av ett annat ekipage. Det kanske bidrog till att det verkade som att alla hennes kunskaper var som bortblåsta. Vi fick en massa konstiga fel!
Jag lyckades också göra ett klassiskt fel, som de flesta av oss gör om vi inte tänker efter. Om allt går bra i träningen, är det jättelätt att vara en bra tränare. Man tar lekpauser ofta och håller träningspassen korta. När det däremot kör ihop sig behöver man verkligen leka mycket för att hålla hundens attityd på topp, och ta paus tidigare, så att man kan utvärdera träningen och göra nödvändiga förändringar. Tyvärr funkar i alla fall inte jag så automatiskt. Om det kör ihop sig vill jag gärna träna lite till och ytterligare lite till, för att liksom få till det till slut. Det här är en tendens jag ofta ser hos mina elever också. Alltså blev mitt första pass lite för långt. Jag fick till hela 26 repetitioner, där jag normalt ligger runt 15… När vi var klara med 5-minuterspasset satte jag undan Squid, tittade på filmen och antecknade mina reflektioner. Till nästa pass bestämde jag mig för att sätta på en timer på 3 minuter och att köra ingångar från klockan 3 utan hinder innan, för att se till att hon inte fick två svårigheter på en gång.
När jag tog ut henne igen, började jag lite enkelt, men insåg snabbt att det nu var en helt annan hund jag jobbade med. Hon fick 11 försök på alla möjliga vinklar och ingångar, och klarade 10 av dem perfekt. Vilken skillnad! Jag hoppas att ni kan dra lärdom av det här och tänka över hur långa pass ni kör och prioritera pauserna i träningen. Här kommer filmen:
För mig som alltid vill att hunden ska lyckas och där det rycker i belöningstarmen hela tiden är det väldigt värdefullt att du delar med dig av både dina bra och mindre bra pass,det blir så avdramatiserat när du beskriver det. Jädrans snyggt andra pass 🙂
Timer ska nog börja användas. Kände igår kväll att jag höll på i längsta laget och precis som du skrev ville få till det när det strulade, både med Chip’s slalom och Algot’s ruta. Häftigt att se henne i pass två!
Åh, det er så lærerikt at du filmer alle øktene og skriver om dem her i bloggen, Fanny! 😀
Verkligen tänkbart Fanny! Det är alldeles för lätt att köra för mycket när det går fel, speciellt när man har en hund som kan försöka hur länge som helst. Jag hamnade i nästan exakt samma situation som du i förra veckan. Fattade inte alls varför Kiwi helt plötsligt tyckte något var så svårt som tidigare gått som smort. Jag fick faktiskt inte till det det passet, men ett par dagar senare gick det och med mycket högre svårighetsgrad. Såhär i efterhand vet jag vad jag gjorde för fel och du satte ord på det här ovan 🙂
Jag tycker också precis som flera andra att det är värdefullt att se både när det går bra och även de tillfällen när det går mindre bra.
Det är då man ser och kan jämföra och det lär man sig av, iaf jag 🙂
Jag var och lyssnade på dig i Halmstad och det var verkligen kul att äntligen få höra dig ”live” och inte bara höra om dig. 🙂
Är verkligen sugen på att åka på valplägret i sommar med mitt nya tillskott.