– Vad gör du när motivationen för hundträning tryter? Frågan fick jag för några veckor sedan och jag började fundera på hur jag tänker kring det.
På en nivå är svaret: Då skiter jag i det! Har jag inte lust att träna så gör jag inte det. Tappar jag motivationen för en hundsport av någon anledning har jag inga problem med att lägga det på hyllan utan att känna mig dålig. Jag är jättedålig på att tvinga mig själv att träna på saker jag tycker känns tråkiga och står hellre över ett träningspass än att ha en dålig känsla i det.
Å andra sidan är svaret: Det händer inte! Inte på lång sikt, inte på ett större plan. Jag har tränat och tävlat med hund i 20 år och hundträning har varit mitt liv i över 10 år. Jag blir inte stressad om jag inte känner mig sugen en dag eller en vecka, jag vet att mitt intresse är så stabilt att jag kommer att fortsätta.
Twiggy och jag på U-SM 2003 i Malmö
Formen för mitt intresse kanske ändras: För drygt 10 år sedan var jag ganska ointresserad av agility av många anledningar – tyckte att lydnad var mycket häftigare! När jag skaffade min första border collie för snart 19 år sedan tyckte jag att bruks – speciellt sök och rapport – var det häftigaste. Aktiviteter som byggde på hundens egen motivation och medfödda egenskaper – som jakt och vallning – tyckte jag var dödstråkigt under lång tid. Nu tycker jag att det är väldigt spännande, förmodligen för att jag har blivit mer intresserad av avel.
För mig är träningen det centrala i mitt intresse. Jag tror att det är mer stressande att tappa motivationen för träning om man ser träningen som ett nödvändigt ont (för att man helst bara vill tävla), eller om man känner sig pressad att prestera av någon anledning. Jag tror också att det är lätt att tappa motivationen om man inte känner att träningen går som man vill, om man inte har verktyg att lösa de problem som uppstår.
Självklart är det viktigt att hitta motivation på olika sätt även om man vet att intresset är stabilt. För mig handlar det om att hela tiden utvecklas, ha roligt och se framsteg.
Jag älskar till exempel att gå kurs. Dels tycker jag om att lära mig nya saker, men jag tycker också att själva kurssituationen är väldigt motiverande. Att träna inför någon annan gör att man skärper sig och försöker göra sitt allra bästa. Lite som en tävling där man inte kan misslyckas. För andra är det nog motsatt – kurs är jobbigt för att man på något sätt ska prestera inför kritiska ögon.
Onlinekurs kan vara en bra medelväg, eftersom man själv väljer vad man vill skicka in för granskning. En annan fördel med onlinekursen framför en helgkurs (som det ofta blir när man kommer upp på en viss nivå, eller bor långt ifrån anda) är att det blir mer av en process, där man hinner utvecklas under kursens gång. Själv älskar jag onlinekurser också, och går flera kurser varje år. Att göra övningar någon annan designat, filma och utvärdera filmerna tycker jag både är utvecklande och roligt.
Goda träningskamrater kan också göra underverk för motivationen! Det är som en kurs, fast billigare och mer tryggt. Om man inte har tillgång till träningskamrater på nära håll kan man göra som vi har gjort i höst – starta en Facebookgrupp och dela filmer och träningsidéer där.
Och kom ihåg! Man måste inte känna sig sugen på att träna hela tiden. Mina hundar är lika glada för en långpromenad i skogen som för ett träningspass. Ibland orkar man ingenting och då verkar de ganska nöjda med lite gos i soffan också.
En annan tanke är att man kanske inte behöver vara motiverad hela tiden? Om man har ett mål måste man kanske göra ibland utan att känna sig motiverad, även om det inte är lika roligt. Jag känner mig mycket sällan motiverad av gå ut och springa, men jag gör det ändå, för att jag vet att det är bra.
Hur tänker du kring motivation? Vad motiverar dig? Vad gör du för att hundträningen ska kännas rolig, utvecklande och spännande?
Intressanta frågor! Jag har inte heller några problem att motivera mig att träna hund – det är vad jag vill göra mest hela tiden. Om träningen inte blir av beror det på att jag inte riktigt har förutsättningar – som förra veckan då det var snökaos och faktiskt omöjligt för mig att ta mig till en bana.
När det gäller yngre förmågor (till hundar) har jag aldrig problem. Jag tränar varje dag. Det kan vara 30 sekunder i en mikropaus från jobbet eller en heldag på en hundklubb. För yngre hundar skriver jag en lång lista på saker vi behöver träna på och då finns det ALLTID (även under snökaos) något som går att träna på under de aktuella förutsättningarna som råder.
Det jag kan ha dålig motivation för ibland är väl snarare att tävla – och det är lite dåligt, för ofta motiverar tävlingarna mig ännu mer till träning. Jag är egentligen inte så intresserad av tävlingsframgång, ser mer tävlingarna som diagnostiska prov för min träning, som jag upplever som den verkliga behållningen.
Att systematiskt schemalägga och checka av utvecklingen motiverar mig. Och att testa nytt, såklart. Men det är ju det som är så härligt, man får ju på ett sätt ”börja om” för varje hund!
Jag älskar att träna hund, helt enkelt, så kanske är jag fel person att svara på frågan?
Ja, du har en poäng i att det ofta är lätt att motivera sig till träning med en ung hund. Det kan vara svårare att hitta motivationen och inspirationen till att träna en äldre hund som redan kan det mesta. Det har länge fascinerat mig att hundar utvecklas så enormt mycket under en period, och sedan egentligen väldigt lite, tyvärr. Vad beror det på?
Jag har nog aldrig känt mig helt omotiverad att träna, förutom kanske någon enstaka dag då och då. Sådana dagar ger mig ingen ångest direkt, utan är ganska sköna faktiskt.
När jag inte känner mig jättemotiverad men ändå tänker att jag borde göra något med hundarna, brukar jag tänka på att det alltid blir kul när jag väl masar mig upp ur soffan och ger mig ut och tränar. Mina hundar är nog det som motiverar mig mest. Det blir så glada av att träna och det är skönt när den orangea hunden är lite trött efteråt 🙂
Online-kurser och att träna ihop med bra vänner motiverar mig också supermycket! Liksom min önskan att kunna prestera bra på tävling.
Mitt värsta motivationsproblem är nog när jag är jättemotiverad, men inte kan träna på grund av för mycket jobb, sjukdom, snö eller mörker.
Du är definitionen av träningsmotivation!
Jag har fått en jättesvacka för motivationen till lydnad, för min del handlar det om att resultaten uteblir och då ledsnar jag. Anmälde till en tävling för att motivera mig, så struntade jag i att åka på den tävlingen (första gången någonsin det hände) sen har jag bara släppt tanken på att tävla, det började bli roligt igen så jag anmälde till ny tävling (som är nu på söndag) och nu när det närmar sig har jag ingen lust alls längre. Jag har haft svackor förut men då har jag känt som du, att det inte gör något, jag kommer igen – men den här gången känns det inte lika självklart. Svårt att hantera tycker jag, och jag vet inte om det bästa är att tvinga mig själv att bara ”få det gjort” eller om det bästa är att strunta i det helt.
Jag förstår verkligen känslan! Finns det ingen annan gren eller aktivitet du kan satsa på ett tag tills motivationen (och självförtroendet?) kommer tillbaka?
Jo det är nog så jag får lösa det, jag är nyfiken på mondioring lydnaden som kommer efter årsskiftet!
Det läskiga är ju om inte det nya heller går bra, vart kommer man landa då?
För mig är det viktigt att ha ett prestationsmål av något slag för min träning; jag tränar alltså inte bara för att det är kul och utvecklande. I de fall t ex skada eller sjukdom satt stopp för tävling med en viss hund har jag jättesvårt att ta mig för att träna den hunden. Den får hänga med när jag tränar en tävlingsbar hund, men jag lägger inte min själ i det. Det är ju självklart inte bra, tråkigt både för pensionärshundarna och för mig när bara en av fyra är potentiellt tävlingsbar. Jag försöker tänka att jag tränar mig på att träna, men det funkar inte riktigt. Å andra sidan, den av mina hundar som just nu har en potentiellt tävlingskarriär är snart tre år och har inte startat i någon gren än eftersom träningen inte går så fort. Men trots att vi stött på en massa stopp på vägen är det fortfarande superroligt att träna med henne, och hoppet om tävling lever. Det är alltså egentligen det enda som behövs. Hopp om att få tävla! Och under tiden går jag massor med kurser… 🙂
Ja, jag tror att du har rätt där. Jag har tänkt att jag nog hade tränat hund ändå ifall man inte kunde tävla, men jag hade nog ändå satt upp höga mål och fått bekräftelse på annat håll om det inte fanns tävlingar.
Onlinekurser, min favorit! Men var hittar du dom? Eller jag förmodar att du går agilitykurser och då finns det ju många att välja bland. Har du några tips på jaktträningskurser online?
Jag går mest agilitykurser och liknande, och det finns mycket att välja mellan! På jaktfronten vet jag att Lena och Elsa startar kurs i jaktfot och stoppsignal i veckan: http://apporteringtillvardagochfest.se/apporteringskurser/
Tack, jag har redan gått deras kurser…?