Utdrag från första lektionen i Running Contacts Online som startar imorgon. Det går fortfarande bra att anmäla sig. Läs mer och anmäl dig här.
Med running contacts menar vi att hunden springer i full fart över balansbommen (eller a-hindret) och träffar kontaktfälten på både upp- och nedfart utan att sakta in. Hunden måste i första hand lära sig att springa över hindret i full fart, utan att hoppa. Han måste också lära sig att anpassa sin steglängd, så att han alltid träffar kontaktfälten.

Running contacts bygger inte på ”muskelminne” eller ett fast rörelsemönster. Balansbommar är olika långa, har olika underlag och hunden kommer att komma med olika mycket fart i ansatsen och också lämna hindret i olika vinklar. Det innebär att hunden måste vara mycket flexibel, och anpassa antal steg och längden på stegen så att han träffar kontaktfältet under olika förutsättningar.

För att hunden ska ha möjlighet att lösa olika situationer i full fart, bör du inte förvänta dig att hunden alltid ska göra samma sak på kontaktfältet. Att till exempel bara tillåta frambens- eller bakbensträffar kommer att begränsa hundens möjligheter. De flesta hundar hittar ett mönster som de håller sig till om det är möjligt, men det är viktigt att hunden kan anpassa sig och ändra det mönstret om det är nödvändigt.

Det är inte rimligt att förvänta sig att en hund träffar kontaktfältet med alla fyra tassarna. Om du mäter avståndet från hundens första till sista tass när han springer på plan mark, så kommer du se att han täcker betydligt mer mark än de 90 cm som kontaktfältet är, om han inte är väldigt liten. Normalt är att hundarna träffar kontaktfältet med 1-3 tassar, beroende på storlek och hur hunden träffar. En stor hund som träffar kontaktfältet med fyra tassar springer helt enkelt inte full fart, och det är tveksamt om det kan kallas running.

De flesta hundar verkar mest bekväma med att träffa med baktassarna längst ner på kontaktfältet. På så sätt verkar de kunna använda kontaktfältet för att skjuta ifrån med baktassarna och få extra fart framåt. Vi tror att det är smart att lägga upp träningen så att man uppmuntrar baktassträffar, men vi tycker också att du ska belöna framtassträffar om du får dem. När vi börjar jobba med tighta svängar blir det ofta bäst med framtassträffar, men även där är det bra om hunden kan variera sin stil.

(I lektionen kommer här en film som i slow motion visar olika typer av träffar på kontaktfältet)