I lördags tog jag med mig Shejpa (som fick följa med eftersom hon höglöpte och inte skulle störa Pogue på den stora tävlingsdagen) och Squid och körde till Öland. Där fick vi bo hos snälla Camilla med familj. Squids uppfödare Mikaela var på plats och höll kurs i vallning för några valpköpare i Ölandsområdet. Vi kunde tyvärr inte vara med på lördagen (när de tränade i ridhus), men fick tränat tre pass på söndagen. Det var jättenyttigt att få träna på nya får och jag ser att vi verkligen måste ut och träna på olika ställen och olika typer av får. Framför allt fick vi hjälp med att komma vidare med flankerna och efter den här helgen känns det som att jag kan styra Squid med riktningskommandon längs hela cirkeln. Det var också jättekul att få se flera av Squids släktingar. Där var Squids kullsyster Lazie, kusinerna Mojje, Jaffa och Jake samt halvmoster Kiwi.

Emenems Kiwi

Emenems Jaffa

Emenems Mojje

Emenems Lazie

På måndagen höll jag lydnadskurs för gänget och på tisdag förmiddag tränade Anja, Camilla och jag med Jaffa, Kiwi och Squid i fårhagen. Det märktes verkligen att hundar och förare hade fått tänka på saken och kunde utnyttja sina nya lärdomar. Kanonbra träning! Efter lunch hos Anja började vi köra hemåt. I en backe mellan Motala och Askersund upptäckte jag blåljus längre fram och försökte bromsa lätt, men tappade väggreppet och gled över andra körfältet och välte ner i diket. Äntligen kom all snön till nytta! Landningen blev mjuk och jag blev hängande i säkerhetsbältet. Första tanken är naturligtvis på hundarna, men de klarade sig också bra. Det var ju redan räddningsmanskap på plats längre ner i backen, så vi fick hjälp att komma loss ganska snabbt. Hundarna var nog lite småchockade. Först var Shejpa lite sur på Squid och Squid skällde på saker hon trodde att hon såg, sedan var de väldigt lugna och när vi väl kom inomhus ville de leka och busa med varandra och bita i kopplen…

Thomas kom med den andra bilen för att hjälpa oss och snälla Barbro som bor en kvart från olycksplatsen kom och tog hand om mig och hundarna och gav oss lite te och mat. Vad hade man gjort utan vänner? Vi fick till slut tag på en bärgare som drog loss bilen (räddningsarbetarna hade fått den på rätt köl tidigare) och tack och lov gick det att köra bilen hem. Jag var väldigt trött och det var jobbigt att köra hem i snöfallet. Olyckan skedde strax efter 18 och vi var inte hemma förrän vid midnatt. Jag är nog fortfarande lite skakad, men framför allt glad att det gick så bra. Alla klarade sig och bilen blev bara lite buckligare, den gick för övrigt igenom besiktningen idag.