Karine och jag åkte till Tønsberg imorse för att tävla agility med Lassie (klass III) och Shejpa (klass II). Tävlingen gick i ridhus och domare var Ronald Mouwen från Nederländerna. Han satte genomgående ganska svåra banor, som exempel kan nämnas att agilityklass III medium, gick en enda hund felfritt och bara sex hundar lyckades undvika disk. Av 28 (har jag för mig) hundar. Jag tyckte att banorna var roliga, men utmanande. Jag är inte helt nöjd med min egen insats, men väldigt nöjd med min underbara hund!

Första klassen var hoppklass II. Jag hade banvandrat starten (3 hopp och tunnel) som en rak linje, men när jag ställde mig i position vid tunneln såg jag inte Shejpa mellan hinderstöden och insåg att jag måste ha satt henne fel (det krävdes väldigt precision för att lyckas sätta hunden på en rak linje där). Jag gick tillbaka lite och serpentinade hinder 2, vilket funkade bra, men naturligtvis inte är optimalt fartmässigt (det går ju alltid snabbare att springa rakt). Hann absolut inte med ett framförbyte mellan 6-7 som jag hade banvandrat (eftersom jag verkligen inte ville göra bakombyte där). Eftersom jag inte hann fick det bli bakombyte ändå, med lite småvingel som följd. Vi behöver jobba mer på väldigt svaga svängar i bakombytena, det är verkligen svårast att få till. Fick en dålig sväng i boxhörnet eftersom jag slängde in ett ”gå” i bakombytet för att få henne att gå framåt och inte svänga så väldigt. Trodde inte att hon skulle reagera på kommandot speciellt starkt, men det gjorde hon och flög över hinder 9. Shejpa missade första porten i slalom och jag fick ta om. Surt. Resten av banan flöt på rätt okej. 5 fel och placering 4. Jag var ganska bitter över slalomfelet efteråt. Det borde inte hända. Här är en film på loppet:

Agilityklass II var en ganska klurig bana med en 180-graders sväng till slalom efter balansbommen. Jag har försökt minnas banan och den såg väl ut ungefär så här:

Shejpa sprang verkligen snabbt efter framförbytet vid 5 och jag hade ingen chans att hinna upp till mitt planrade threadle + bakombyte mellan 7-8. Jag fick se Shejpa segla över baksidan av 10 och så var vi diskade. Tråkigt, men samtidigt roligare än slalomfel i loppet innan. Att Shejpa springer ifrån sin matte totalt visar ju i alla fall på att jag har lyckats med målet att få henne att springa snabbt på agilitybanan! Vi körde klart banan efter det och jag är väldigt nöjd med kontaktfälten, både balansen och gungbrädan. Tyvärr blev det ingen film på loppet när vi försökte filma eftersom en gubbe ställde sig framför kameran. Beate sa att hon hade filmat det och skulle lägga ut det, så kanske kan jag visa det senare. Uppdaterat: Här är filmen!

Agility Tønsberg 010309 – Shejpa from Obelix on Vimeo.

Sista loppet var en öppen agilityklass och där är jag verkligen missnöjd med min egen insats. Shejpa rev första hindret och det gjorde nog mig lite störd. Hon hade en fin balansbom och sedan var planen att jag skulle låta henne jobba själv i en 180-graderssväng medan jag placerade mig för nästa framförbyte. När jag gjorde väl var där så rörde jag mig inte till position i rätt tid, insåg det alldeles för sent och bara slängde mig iväg och framförbytte och tappade totalt blicken på Shejpa och fokus på samarbetet. Shejpa blindbytte på mig (!) och sprang upp på balansen igen. Det var kanske inte greatest dog, men definitivt shame about the handler! Tyvärr fick vi inte springa klart banan efter disken, det var några andra sekvenser i banan (Petter Holmberg dömde här) som var spännande och utmanande.

Innan tävlingarna kändes det som att det var hindersäkerheten som var vår största brist, inte handlingen. Efteråt känner jag mig rätt besviken på min handling. Flera gånger kände jag att jag var ur position och att jag hade fel fokus. Jag behöver bli mycket bättre på att hela tiden tänka på mina uppgifter när vi tävlar. Jag stressar och tänker på fel saker. Det är svårt när det går så snabbt som det börjar göra nu och jag måste vänja mig att röra mig och tänka i ett snabbare tempo. På något sätt känns det som att allt går mycket snabbare på tävling än på träning. Jag vet inte om det beror på att vi kör för enkla grejer på träning, eller om jag bara stressar på tävling, eller om Shejpa faktiskt lägger in en extra växel när vi tävlar nu. Klart är i alla fall att vi behöver köra tävlingsmässig träning med svåra utmaningar på träning. Och att jag framför allt behöver jobba med min egen prestation på agilitybanan. Shejpa var faktiskt superduktig och jag är glad att kontaktfälten funkade så bra.

Nu är det nästan två månader till nästa tävling, så vi får gott om tid på oss att bli bättre och slipa på detaljerna.