Ikväll var det riktigt svalt och skönt sådär efter 21, så vi hann med lite lydnadsträning innan det blev mörkt. Med Missy fokuserade jag på rutan och dirigeringsapporteringen. Till rutan har jag bestämt mig för att köra den nya Pi-metoden (som jag för övrigt inte har orkat göra något mer med i värmen) eftersom jag tror att den kan hjälpa Missy att bli mer säker på uppgiften. Att det kommer hjälpa såg jag nog redan idag, eftersom hon till och med hade svårt för det grundläggande – att bara springa in i pvc-boxen och hålla positionen där. Hon gjorde precis som i rutan. Sprang igenom, ställde sig på utsidan, rundade och kom tillbaka etc. Frustrerande att det verkar ta mer tid än vad jag hade trott, men samtidigt blir jag hoppfull eftersom samma problem kommer tillbaka här, men det blir så mycket enklare att lösa dem. Tror jag.

Dirigeringsapporterna var svåra! Det började bli riktigt mörkt, gräset har växt sig ganska högt på planen och apporterna är mörka och svåra att se. Jag hade inte en chans att se dem från där jag stod, så egentligen blev det ett helt nytt moment. Jag tror ändå att det är smart att göra svåra dirigeringsapporter, men det här var nog på gränsen. Hon gick liksom över apporterna utan att se dem ibland, och då blir det bara fel. Några fina fick vi till i alla fall. Behöver jobba mer på konskicken, de är okej, men kan bli tryggare. Jag vill egentligen inte behöva säga ”stå” för att hon ska stanna, men det kände jag att jag behövde idag.

Vi avslutade med en vittringsapport där hon först plockade rätt, men släppte den och letade vidare. Hon letade länge, men tog tillslut rätt. Det känns skönt att hon börjar få lite tålamod när hon blir osäker!

Dagens lydnadsträning har känts bra. Med Missy har jag framför allt fokuserat på rutan och äntligen känns det som att det går framåt på riktigt. Dagens plan innebar target i mitten av rutan och därmed är cirkeln sluten – vi är tillbaka där vi började. Missy lärde sig rutan genom musmatta i mitten, men vi hade länge stora problem med att hon stannade för tidigt om det inte låg target där. Nu är ju problemet det motsatta, så där kanske en del av lösningen ligger – så länge vi gör det med måtta och inte får tillbaka gamla problem. Ställandena blev i alla fall väldigt mycket bättre när det låg target i rutan, även när vi klippte ner targeten till liten storlek (det är första gången jag provar att klippa ner en target, jag tror att det kanske funkar bra i det här fallet). En annan tanke har jag fått med mig från Bob Bailey, det borde vara självklart, men jag tror att jag sällan tänker så: Det finns ju en punkt där Missy gör allt rätt (om vi är tillräkligt nära rutan eller om jag skickar rakt in i rutan (som i klass III) etc.). Och så finns det en punkt där det inte går. En möjlig lösning är ju att hitta den punkt där det inte längre går perfekt och så jobba med att tänja gränserna för var det går. Även om jag inte kommer att jobba så mycket så nu, så har jag det i alla fall i bakhuvudet i framtiden.

Pi fick hjälpa till och visa inlärning av backande på grundkurs. Hon var jättehärlig och fokuserad och lekte kanonbra. Det goda humöret höll i sig efter kursen också och Pi fick ligga en plats med riesen-Marthe (2 min med två belöningar) och sedan köra igenom lite moment i klass I. Hon ställde sig på läggandet första gången, men i övrigt var det fint. Vi blev kommenderade i linförighet och det såg bra ut, även om jag råkade sträcka tiden mellan belöningarna lite väl mycket och tappade hennes uppmärksamhet en gång. Vi har i alla fall en riktigt bra känsla just nu där hon hela tiden är fokuserad och arbetsvillig och en fröjd att jobba med.