Fullt upp i höstmörkret

Det går lite trögt med bloggandet just nu, delvis beroende på att det är fullt upp här hela tiden. Förra veckan började med två dagars kursande för Maria Hagström. Vi är ett litet gäng som har bjudit in Maria för en ”elitsatsning” under tre gånger två dagar i vinter. Det är alltid inspirerande och kul att träna för Maria. Jag tränade mest med Squid och var riktigt nöjd med hennes insats. Det är lättare att få fart och intensitet i henne nu och hon orkade faktiskt mer än vad jag trodde. På torsdagen tränade vi sök och sedan åkte jag till Askersund för föredrag på kvällen och kurs hela fredagen. Det blev en jättetrevlig kurs, trots att det var en riktigt rå och mörk novemberdag. I helgen hade jag bakombyteskurs för ett gäng från Stockholm. Vi testade ridhuset där vi kommer ha kurs i vinter för första gången och det fungerade alldeles utmärkt. Idag startar vi lydnadskurs på kvällen och imorgon flyger vi till Bergen där vi ska ha sista samlingen på tränarutbildningen vi håller där. Det ska bli jättekul att träffa Bergen-gänget igen! Squid borde höglöpa nu i dagarna (hon är på dag 15), men det är ganska lugnt. Själv verkar hon inte fatta att hon löper och hanhundarna är ganska lugna. Snälla Cecilia kommer från Göteborg för att passa hundar och får medan vi är borta, men för säkerhets skull får Pax ta tåget till Skara och bo med snälla Madeleine som är van vid vorsteherpojkar.

Jag känner mig ganska hösttrött och det är ibland svårt att motivera sig till att träna egna hundar när det är fullt upp med annat. Då är det jättebra att man har kurser och tävlingar inplanerade som gör att man håller modet uppe. Kursen för Maria gör att jag tar tag i lydnaden med både Missy och Squid. Till nästa gång ska vi göra några moment tävlingsmässigt och jag tänkte låta Missy göra det, så att jag har något tävlingslikt att träna inför. Jag har lite svårt att motivera mig för att träna lydnad med Missy just nu, luften gick lite ur mig när vi nollade rutan i Tyresö för ett par veckor sedan. Squid har fått några detaljer att jobba med i läxa till nästa gång, ställandet i inkallningen, fjärren och vittringsapporteringen. Jag valde fjärr och vittring eftersom det är perfekta inomhusaktiviteter så här när det är mörkt och ruggigt ute.

I vinter är det ganska många agilitytävlingar, Shejpa och jag ska till Stora Stockholm och My Dog och kanske även till Kistamässan. Det motiverar till träning och vi har fått till några pass här hemma på kvällarna i elljuset. Shejpa är helt galen och har börjat bita hål i fingrarna på mig när vi kampar. Vilken härlig framgång! Det är tre saker vi framför allt behöver bli bättre på detaljmässigt: tighta svängar, slalom och gungan. Men framför allt skulle vi behöva mer tävlingsmässig träning på banor och längre kombinationer. Det är synd att vi inte direkt har någon att träna med, för det är lite tungt att hyra ridhuset och sätta upp en hel bana på egen hand. Mest av allt ser jag fram emot kurs för Greg Derrett i början av december, det ska bli så kul och jag vet att jag kommer att få massor av inspiration och nya lärdomar. Förhoppningsvis kan Squid vara med lite på dubbelboxkursen. Vi jobbar med hoppteknik, lite handling och mycket cirkelarbete. Största problemet är väl att hon har extremt svårt att titta på, eller höra, när andra kör agility eller springer. Hennes running contacts har lossnat efter ett längre uppehåll och hon kör hela bommen på mellanhöjd. Ska försöka lägga lastpallar under sågbockarna som vi använder för att sänka hindret, så att vi gradvis kan höja det till tävlingshöjd. Jag är också sugen på att påbörja slalomträning snart, i helgen blev hon 14 månader gammal och är redo för lite mer fysiskt krävande aktiviteter.

Mer ridhusträning

Igår var det dags för träning i det andra ridhuset, med vår klubb Follo BK. Jag hade med alla tre hundarna, vilket för mig innebar 2,5 timma i konstant rörelse (värma upp-träna-gå ner, värma upp-träna-gå ner, etc…). Jag tycker ju att jag inte motionerar så mycket, men tänker man efter så….  Squid fick vara med och plocka ut hinder, vilket för hennes del innebar att springa fram och tillbaka i tunnlar på egen hand, hångla med folk och skälla på den fula lilla hunden i spegeln. Efter träningen körde vi lite cirkelarbete och lekapportering. Jag hade med råa kycklinghalsar, hennes absoluta favoritmat, och vi fick till jättebra apportering av leksaken. Det känns som att vi är på rätt spår inför Vappu-kursen, med lite träning i nästa vecka kommer hon nog vara den mest lättränade hunden på hela kursen. (När man tränar hoppteknik är det bra om hunden kan: 1) Sätta sig på både vänster och höger sida. 2) Sitta kvar medan föraren lägger ut leksak bortanför 5 hinder. 3) Fokusera på leksaken 4) Starta mot leksaken på signal 5) Komma tillbaka med leksaken och leka.)

Shejpa och Missy fick fokus på balansbommar idag. Det är för mycket snö för att köra något annat än nedfarter hemma, så vi får utnyttja chansen i ridhuset. Egentligen var det väl inte så jättesmart med Missy inför Greg-kursen, hon borde köra dubbelbox, starter och luuuugn. Raka motsatsen mot balansbommar i full fart. Kanske går det att sätta upp en dubbelbox hemma i helgen? Missy har inte kört en hel balansbom på länge, vi har jobbat på nedfarten hemma och fokuserat på svängar. Någonting som faktiskt har blivit riktigt bra. Första repetitionerna på full balansbom i ny miljö var hon störd av och hoppade, det är tydligt att hon behöver generalisering. Gör man balansbommen på 1,25 sekunder, har man inte så mycket utrymme för misstag och osäkerhet. Sedan blev det bättre och det blev riktigt bra. Hon gjorde flera riktigt snygga 180-graderssvängar och andra roligheter. Största problemet hade hon faktiskt i full fart från en raksträcka när jag sprang i full fart framåt, farten blev för hög för att hon skulle vara i balans på nedfarten och hon liksom bara studsar till och flyger av. Det är i alla fall uppenbart att vi har hittat ett sätt att jobba med svängarna som verkligen fungerar, nu behöver vi bara säkerhet och generalisering.

Shejpa var faktiskt sämre än Missy idag, jag vet inte vad det beror på, det är ju extremt sällan hon missar och hon missar i princip aldrig på en raksträcka. Jag tror inte att hon missade några kontaktfält igår heller, men hon missade definitivt kriteriet flera gånger. Svårt att säga vad det beror på och det blev i alla fall betydligt bättre under andra träningspasset, där hon klarade samma utmaningar som Missy. Första träningspasset var rätt dåligt över huvud taget. Jag belönade med mat och det var ett misstag. Shejpa är visserligen galen i kycklinghalsar, men om det blir för mycket så blir hon liksom lat. Jag slutar aldrig att förvånas över hur bra hon tränar mig. Andra träningspasset körde jag med kamplek och såg till att hon bara fick mat om hon gav sitt yttersta i både agility och lek. Det blev mycket, mycket bättre.

Det diskuteras ju ofta huruvida alla hundar ”måste” kampa. Jag är i alla fall väldigt glad att jag har lagt ner tiden på att få Shejpa att kampa riktigt bra. Trots att hon är matgalen och trots att hon inte alls ville kampa som ung, så går hon så mycket bättre i agilityn om jag kör mycket kamp och lite mat. Hon får kämpa mer helt enkelt, får slita och dra och använda kroppen. Kamplek gör att saker sker inne i kroppen på hunden som vi inte kan få fram med bara mat. Missy, som är tokig i kamplek, skulle jag säkert kunna träna med bara mat, hon har så mycket driv i sig själv. Men utan kamplek för de mer svårflirtade hundarna som Shejpa och Pi, så tror jag inte att jag hade kommit så långt som jag har.

Shejpas running contacts

Jag skrev ju häromdagen om att jag har börjat jobba med Missys och Shejpas balansbommar igen, med fokus på att faktiskt få bra svängar efter balansen och utförande helt oberoende av min kropp. Jag sa också att jag skulle ta bort Shejpas svängpinne mer gradvis den här gången, men så blev det inte. Jag fokuserade på kriterier och tog fram bästa belöningen (råa kycklinghalsar) och fick väldigt snabbt ett fint beteende. Hon blev helt självständig och klarade alla typer av svängar och handling. Enda nackdelen är väl att farten på nedfarten gick ner när jag placerar mig långt bak, men det kan man väl leva med. Farten kommer säkert mer när hon blir säkrare och inte behöver tänka så mycket. Här är en film från idag:

Svängar av balansbommen…

Idag har det varit fint väder och jag har fått tränat en del. Missy fick ett pass med balansbommar på eftermiddagen när Nina var här och tränade med oss. Har beslutat mig för att ta tag i det där med svängandet av bommen på båda hundarna, var lite skeptisk ett tag eftersom beteendet blev sämre när jag jobbade mycket med svängande, och för att de flesta andra som tränar running inte verkar lägga någon tid på det och accepterar stora svängar efter hindret (se bara på hur det såg ut på VM för de med running…). Min största anledning till att träna running är dock inte att ta lättaste vägen, snarare att lära mig så mycket som möjligt om det eftersom jag är övertygad om att det är framtiden. Så nu ska vi ta tag i svängandet igen, springa snyggt med förväntan på belöning framåt kunde ju Missy redan efter en veckas träning, så varför traggla vidare på något som är enkelt?

Med Missy har jag hittat en metod som verkar funka bra, en musmatta på slutet av bommen som får henne att fokusera mer på var hon sätter tassarna. Jag kräver inget speciellt beteende på musmattan, hon behöver inte ens träffa den. Det enda jag tittar efter är riktigt låga träffar (under sista stegpinnen) med tassarna. Musmattan hjälpte till att få upp lyckandeprocenten och jag kunde utmana henne rätt mycket. Tror inte heller att det blir så svårt att ta bort den senare, hon är inte speciellt fokuserad på den. Det här är ingen metod jag hade rekommenderat alla som håller på med running contacts (och vi vet ju inte ens om den funkar ännu), utan något jag trodde skulle passa just Missy.

Shejpa fick också jobba med svängarna, men för henne tog jag fram kycklinghalsar som jag belönade med hos mig, samtidigt som jag var strikt med kriterierna. Jag satte också tillbaka pinnen vid hörnet på nedfarten, eftersom det tycktes funka bra sist. Den här gången ska jag dock fasa ut pinnen lite mer systematiskt. I övrigt var Shejpa riktigt kul att träna och köra agility med idag. En väldig fart och super hindersug. Hon höglöper nu och är kanske på lite bättre humör än vad hon var i helgen. Hoppas att hon kan vara så här när vi ska på kurs för Greg Derrett om några veckor! Jag tar med mig Missy som reservhund om det blir för mycket för Shejpa, Missy lägger i alla fall aldrig in en lägre växel på agilitybanan 😀

Ett annat vinterprojekt är att lära om slalomen på båda hundarna med Susan Garretts 2×2-metod. Mina hundar är tränade med ”vanlig” shaping och jag ser brister i inlärningen. Det är ju lite pinsamt att Pavlov (som är tränad med 2×2, men är mycket mindre erfaren än mina hundar) är så mycket bättre på slalom än Shejpa och Missy… Jag tycker att mina hundar har rätt bra slalom, men på tävling är ju slalomfel mer regel än undantag och de gånger jag har demonstrerat 2×2-metoden på kurs med Missy har jag sett direkt att hon hade haft väldigt mycket nytta av det! Imorgon släpper Susan en e-bok om 2×2-metoden på sin hemsida (www.clickerdogs.com). Jag har fått smygläsa den och den är så bra att man blir helt glad! Den ska enligt uppgift vara rätt billig att ladda hem, men kommer bara finnas där under en kort period (fram tills DVD:n släpps den 10 december). Passa på att köpa den, ni kommer inte att ångra er!

Balansbommar

Shejpa och jag var på första inomhusträningen (ridhus) med Follo BK i torsdags. Det var riktigt frustrerande att bara belöna med lek, men det blev mycket bättre. Balansbommarna var riktigt kassa, hon hoppade varenda en. När hon inte har någon fart eller engagemang så blir det så. Jag insåg att vi inte har jobbat på balansbommen på länge och att hon liksom har tappat suget. Förr blev hon glad av att se en balansbom, nu är det som vilket hinder som helst. Det tog vi tag i idag och det tog bara några repetitioner innan jag såg henne accellerera över hela balansbommen! Tror att jag inte ska lägga så stor vikt vid svängarna, utan mer vid farten, hon är så lättsvängd ändå. Båda hundarna svänger upp om jag hamnar för långt efter, saktar ner eller springer ut i sidled, så det jag behöver göra är snarare att lägga kommando på att fortsätta rakt fram…

Bilderna blev väldigt suddiga, men jag tyckte att de var lite roliga ändå…


Såhär brukar hon inte träffa, men det ser ju lite roligt ut


Fullt ös!


Bygga värde för kontaktfälten 😛


Så här gör hon för det mesta


Missy har bråttom


Samma teknik som Shejpa

Äntligen lite vardag

VM var jättekul, men det är skönt att vara hemma igen. I augusti och september har jag varit bortrest i totalt 39 dagar. Det ska bli så skönt med lite vardag igen. Visserligen har jag många externa helgkurser i höst (måste till exempel flyga bort igen redan på fredag, agilitykurs i Narvik), men det blir i alla fall mer hemmatid. Hundarna är jättesugna på träning och jag är inspirerad efter VM.

Under VM funderade jag lite över vår träning. Dels på hur jag ska få ännu mer fart i Shejpa, dels hur vi hade klarat av träning, väntande och liknande där man inte får ha med godbitar. Efter att ha läst Mortens blogg bestämde jag mig för att det är dags för Shejpa att bli en riktig lekhund. Hennes utveckling med kamplek har varit jättestor sedan hon var unghund. Shejpa ville i princip aldrig leka utomhus och kamplek var långt ner på hennes lista över förstärkare. Idag kan hon leka var som helst och när som helst, men det är fortfarande godbitar som är hennes motor. Ett helt träningspass (vilket inte behöver vara mer än några minuter långt) utan godis får henne lätt att tröttna och vilja gå och göra något annat istället. Igår bestämde jag mig i alla fall för att det fick bli ändring på den saken. Inga mer godbitar under träning under en period. Igår var en perfekt dag att börja på, eftersom hon inte har kört agility eller tränat med mig på tre veckor. Det gick faktiskt långt över förväntan! Hon var sugen på både agility och lek och kroknade inte av att inte få godbitar. Andra passet började lite sämre, hon hade tappat hoppet på godbitar och det var något som luktade enormt gott vid staketet… Efter en paus där jag tränade Missy istället kom hon ut och lekte kanonbra!

Både Missy och Shejpa har jobbat med tighta svängar över hopphinder. Att lägga in det där extra steget är svårt för dem båda så fort de får lite fart. Vi har också jobbat på balansbommen och det såg väldigt bra ut hos båda. Jag jobbade framför allt på skillnaden mellan att springa rakt fram (har börjat lägga på ett ”gå”-kommando som betyder att de ska ta linjen rakt fram. Jag har inte en chans att hänga med på en raksträcka med balansbom och de missar gärna nästa hinder om jag är långt bakom. Jag har medvetet inte lärt dem att springa 20 meter rakt fram efter varje balansbom utan mer satsat på svängar av bommen så fort jag har fått dem att utföra hindret korrekt. Nu får de lära sig skillnaden…

Genrep

Så har Shejpa fått sitt sista träningspass inför debuten på lördag. Allt känns bra, det är bara gungbrädan som är lite för ny för att den ska kännas helt säkert. Idag har vi kört en fartig kombination där målsättningen har varit att diskriminera mellan balansbom och gungbräda. Jag inser att jag nog får vara med och bromsa lite på gungan eftersom hon inte är så erfaren där ännu. Hon älskar ju att springa balansbom. Både slalom och balansbom fungerade bra i alla fall och vi kom över gungan utan problem för det mesta. Vi får perfektionera den i höst, det här blir årets enda tävlingshelg.

Missy har fått köra mer dubbelbox och hennes hoppning blir bättre och bättre ju mer hon får köra, så länge jag kör korta pass. Shejpa får ledigt imorgon, för att skapa lust och fart inför helgen, men Missy behöver nog träna.

Handlingskurs i Trondheim

Jag är i Trondheim och håller handlingskurs i helgen för ett jättetrevligt och duktigt gäng. Shejpa är med mig medan resten av hundarna är med Thomas. Vi bor hemma hos Nina med Bender och Saga och det första Shejpa upptäckte när hon kom in här var att det fanns ett torrt oxhudsben. Himmelriket! Det bar hon runt på och gnagde på hela kvällen igår. Jag tror att hon var lite paranoid och rädd att de andra hundarna skulle stjäla hennes ben också, så hon hade stenkoll på det hela tiden, även när jag bad henne lämna det en stund. När vi skulle gå och lägga oss kom hon på att hon hade glömt benet och rusade ner för trappan för att hämta det. Sedan försökte hon sova med benet i munnen, men insåg väl att det inte skulle gå, så hon gräve omsorgsfullt ner det i överkastet innan hon kunde somna. Det första hon gjorde på morgonen var att kolla så att det låg kvar… Lilla knäpphunden.

Flygresan, miljöombytet och kanske framför allt benparanoian gjorde henne nog rätt trött, för hon har inte helt varit sig själv idag och var egentligen ingen bra demohund. Hon har i alla fall legat snällt och sovit i sin öppna flygbur hela dagen, men gjorde inte jättemånga knop på agilitybanan. Däremot har hon gjort enorma framsteg på balansbommen! Vi har fått möjlighet att träna på en ny sorts (gammal och skruttig) balansbom och hon har varit helt fenomenal. Vi har jobbat i kanske två dagar på svängar från balansbommen med hjälp av en pinne i marken som hon ska runda precis vid hörnet av balansen. Det tycks ha hjälp direkt! Nu fixade hon i princip vilka svängar som helst. Jag ställde mig i LOP-position vid A,B och C och skickade över (A från höger till vänster och B/C från vänster till höger) balansbommen och belönade hos mig efter väl utfört kontaktfält. Sprang också in i bytena och kunde springa diagonalt till serpentinposition vid hinder A, tio meter från kontaktfältet, och hon gjorde det fortfarande skitbra! Hon kan springa snabbare över balansen, men jag var faktiskt glad över att hon kunde springa lite långsammare än vanligt och fortfarande hålla precisionen. Hon brukar annars vara bättre ju snabbare hon springer. Svängarna av balansen blev i alla fall skittighta (jmf med filmen från senaste blogginlägget där svängen blir ganska stor), ibland tror jag att hon springer på kanten av kontaktfältet för att kunna svänga snabbt. Insåg också att det är svårt att se exakt var hon sätter tassarna när gruset är mörkt, kontaktfältet är mörkt och tassarna är svarta. Det är bäst att domarna sätter på sig glasögonen i framtiden…

Vi har också jobbat lite på gungbrädan (som också är gammal och konstig) och det var lite värre. Där märktes det mer att hon var trött och jag fick inte det riktiga drivet. Jag vill ju gärna att hennes framtassar alltid slår i marken samtidigt som gungbrädan, men då måste hon verkligen springa på fortare. Tror att det ger sig med mer träning. Har kört en del inkallningar över gungan med belöning direkt i position för att bara få fram tempot och få henne att våga mer. Nosduttarna är bra, det är bara det att få henne att driva snabbare till positionen som ska till.

Lägger till några av dagens kombinationer om någon är sugen på att analysera eller köra dem.

Lite agilityfilm

Tränade ihop med Karine idag. Började med gungbrädan och den var sååå mycket sämre idag, säkert bara för att jag tog med mig filmkameran. Klippte ihop en film, men det är inte direkt något fancy, ska försöka göra en bättre film efter helgen.

Sedan satte jag upp en bana och körde med Shejpa. Ville testa slalom, a-hinder och balansbom i bana. Förrutom lite strul i slalom (gick in i andra porten ett par gånger, förvånande med tanke på vinkeln) så gick det helt okej. Lyckades få bra kontaktfält på balansbommen trots att jag svängde henne två gånger på rad. A-hindret känns stabilt, hon går inte lika djupt längre, men det är bara bra, tror jag. Är helt nöjd så länge hon konsekvent träffar kontaktfältet på a-hindret, även om hon inte är så djup som på balansbommen. Filmen blev lite snurrig, men det mest går ju att se på om man får musik till 😀