Träning på Skui och funderingar kring running contacts

Idag var jag och Shejpa med på agilityträning på Skui. Det tar en dryg timma att åka dit och de tränar på tider då jag ofta jobbar, så det var nästan 13 månader sedan sist, men det är alltid trevligt. Jag hade hinder att lämna tillbaka efter helgens kurs för NKKU, så det var bara att sätta sig i bilen och åka dit.

Solveig hade med sig en bana som både kunde gås som agility och hopp. Jag och Shejpa valde hoppbanan och körde den tävlingsmässigt. Shejpa gick bra. Okej tempo, bra linjer och självständighet och inga frågetecken. Däremot missade hon slalomingången som var en helt vanlig rakt på-ingång i högerhandling. Hon gick in i andra porten. Vi behöver träna mer slalom i banor och kombinationer. Första gången Shejpa var ute fick hon bara köra banan en gång. Andra gången bestämde jag mig för att köra fram till slalom (fyra första hinderna) för att belöna en bra slalom. Nu blev ingången bra, men hon gick ur för tidigt. Och det gjorde hon en massa efter det, ville inte ta den sista porten alls. Vi behöver verkligen träna slalom.

Hemma har vi tränat kontaktfält. Dels jobbar vi på nosduttar när jag är före och springer förbi. Någonting som jag inte har prioriterat tidigare, men som verkligen behöver tränas nu. Jag har lagt dit target igen för att få upp lyckandeprocenten. Vi har också kört en del running contacts. Jag har satt brädan mot bordet, kanske dryga hälften av tävlingshöjd. Provade först att kasta leksak, men det blev lite för krånligt, så jag kom på att jag kan skicka henne mot en bur istället. Det fungerar perfekt när jag tränar ensam! Det är som att ha en avståndsbelöning som inte belönar om det blir fel och dessutom blir det lättare för henne att hantera utebliven belöning eftersom hon i alla fall kan springa in i buren. Jag fick lite fler fel när jag skickade till buren jämfört med när vi körde med mänsklig skål. Vi ligger kanske på 80% lyckade repetitioner. Jag är inte säker på att de resterande 20% är hopp, snarare handlar det om var hon sätter tassarna. Vi blir kvar på den här nivån en stund, tills jag ser ännu mer förståelse, sedan ökar jag höjden med hjälp av lastpallar.

Jag har en liten fundering när det gäller running contacts och kriterier. Det verkar på många som att det enda kriteriet är  vinkeln. Det verkar också (utifrån filmer på nätet) som att de flesta håller sig i exakt samma position när de tränar. Själv försöker jag att alltid ändra någon faktor. Vilken sida jag är på, om jag startar framför eller bakom hunden, om jag står stilla eller springer för livet, om jag lockar med godbitar, om medhjälparen ropar på hunden, om jag hetsar upp hunden innan jag släpper henne etc. Det verkar som att det ofta är de faktorerna som gör det lättare eller svårare. Om jag får många misstag på en viss vinkel är sällan lösningen att minska vinkeln, snarare att ändra någonting i min position. Om hunden lyckas många gånger på rad ser jag till att öka utmaningen. I all annan agilityträning är ju folk (förhoppningsvis) noga med att variera sin position så att hunden inte blir beroende av den. Varför ser man så sällan det när det gäller running contacts?

Hajlydnad och kontaktfältsträning

Det regnar och åskar ute, så jag skjuter upp träningen jag hade planerat med motiveringen att jag inte vill ha en blixt i huvudet. Jag är ganska trött, var uppe tidigt i morse och körde Thomas och Pavlov till flygplatsen. De är i Finland nu och håller kurs ihop med Anna. Jag vill förresten passa på att gratulera Anna. Hon debuterade i lydnad med Arvid i tisdags och fick ihop imponerande 187,5 poäng. För mig som lärde känna Arvid för två år sedan, är det här helt fantastiskt. När jag träffade Anna och Arvid första gången hade Arvid bara vallat får och sprang och gömde sig när Anna tog fram träningsgrejerna. Första gången Arvid vad med på tränarutbildningen (andra helgen) blev det inte mycket gjort. Han blev rädd för lite allt möjligt och hade svårt att slappna av och fokusera på träningen. När det sedan var dags för fjärde helgen fick vi se en helt annan hund som jobbade minst lika bra som de andra hundarna i gruppen. Anna har gjort ett fantastiskt jobb med Arvid och jag ser fram emot att se dem tävla i högre klasser snart (och så håller vi tummarna för att han får vara frisk nu)! Hajlydnad fick en ny innebörd helt plötsligt.

När jag hade kört Thomas till flygplatsen körde jag till Skui och tränade med Karine. Huvudfokus blev på balanshinder. Missy och Shejpa fick köra nosduttar på både balansbom och gungbräda. Båda var rätt bra på gungan, med Shejpa kunde jag gå snabbt fram trots att hon nästan aldrig har varit på gungbrädan. Jag använde targeten för att hjälpa henne och höll upp brädan i luften. Hon fick stå längst fram på gungbrädan och på ”klara – färdiga – tryck!” fick hon skynda sig ner i targetposition medan gungbrädan föll mot marken. Missy fick göra samma sak och var duktig på att hamna i position med nosen på target, men blev lite skrämd när gungan slog i marken och ville lämna den med bakdelen. Vi körde lite gungterapi istället och kampade på gungan medan Karine rörde på den.

Shejpa fick köra både nosduttar och running contacts på balansbommen. Nosduttarna var rätt okej, men hon var lite oengagerad och blev snabbt trött. Hon är bra på det tekniska, men jag måste få henne att tycka att det är ännu roligare. Running contacts var rätt kassa om jag släppte henne från toppen av hindret, bättre om jag startade henne längre ner. Som tur var blev det bättre med tiden, men inte tillräckligt bra för att det ska kännas hela bra att träna så mycket på balansbommen. Jobbigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra övergången från plankan till hindret, jag får försöka hitta någon konstruktion där jag gradvis kan höja balansbommen tror jag. Jag trodde att Premierbommen var ställbar i höjd, men det såg inte ut så på den jag tittade på idag…

Nu ser det ut som att regnet har gett upp, så jag ska ta en sväng på planen med Pi och Missy och träna lydnad.

Avslutning på grundkurs och grymma nosduttar

Idag har det inte blivit så mycket tränat. Jag har suttit inne och surfat runt efter inspiration till ett nytt projekt. Önskar bara att vi hade lite mer pengar så att man kunde genomföra alla planer nu, men det är ganska mycket just nu, med agilitybana (på väg), diskmaskin (kom igår!) och ny bil (på planeringsstadiet, men ganska akut). Som tur är har Nina varit aktiv och promenerat och simmat med Shejpa och Missy på dagen. På kvällen hade vi avslutning på grundkurs, en jättetrevlig kurs med härliga deltagare som är tråkig att avsluta (dagens kurstillfälle var faktiskt en bonus). Deltagarna har blivit så duktiga på att använda burlekarna, strukturera sina pass, träna kort, ta lekpauser och låta hundarna ta ansvar under träningen. Det blir inte bättre än när förarna tar ansvar för att hålla träningspassen underhållande och effektiva och hundarna tar ansvar för att förtjäna sina belöningar… Stort klick till våra duktiga grundkursdeltagare. Jag hoppas att vi får se er igen!

Vilje

Leo

Marte

Efter grundkursen åkte vi till Ski och var träningskoordinatorer på Follo Brukshundklubbs lydnadsträning. Missy och Pi var med och fick generaliserat avslappnandet i bur. De var duktiga och hjälpte också till att visa inlärning av apportering. Det är bra att använda Pi på sådana demonstrationer, det var ju i princip så Missy lärde sig att apportera en gång i tiden 😀

När vi kom hem var det svalt och skönt och jag tog med mig Shejpa ut på planen. Vi jobbade framför allt med nosduttar på trappan och de var helt fantastiska! Jag flyttade trappan så att den stod på en ny plats och hon var kanonduktig redan från första repetitionen. Hon duttar helt utan target och jag har nu baklängeskedjat hela trappan, men varierar hur högt upp hon får stå när jag släpper henne (lite beroende på vilka andra svårigheter jag lägger in). Just nu försöker jag variera min egen placering och fart så mycket som möjligt och idag kunde jag göra nästan vad som helst. Upptäckte dock att jag nästan aldrig har tränat på att vara framför henne, så det får bli fokus för nästa träningspass. Det fungerade inte idag, men då var hon också rätt trött så jag gjorde ingenting med det. Igår jobbade vi en del på travel plank och jag tror att vi ska göra det en del också. Då kan vi få jobbat med fler platser och underlag. Ska bara komma ihåg att träna någon annan stans än hemma också 🙂 Nu längtar jag tills vi får våra hinder och jag kan sätta igång med baklängeskedjning av dem. Tydligen är det tunneln som tar tid. Rosa fanns inte i standardsortimentet 😀

Dagens agility

Missy har fått träna ett pass med nose touches. Det blev en liten film. På slutet fokuserade jag på att hon ska hålla tassarna stilla även om godbitarna råkar studsa bort från henne. Det gick ganska bra, jag får se till att rigga situationer och träna på det istället för att vara för sen och missa det när det händer oplanerat. Tekniken såg i alla fall fin ut idag och hon verkade mycket säkrare på uppgiften.

Missy körde också lite dubbelbox. Ibland kände jag mig jätteuppgiven, ibland kändes det riktigt bra. Jag får riktigt dåligt samvete över att köra kombinationer med Missy, det känns som att frossa i choklad eller något annat onyttigt. Väldigt svårt att sluta och man vet att det egentligen inte är bra. Jag borde prioritera torrhandling och one jump och om jag ändå tänker köra kombinationer med henne borde jag planera träningspasset noga innan jag går ut och kör. Jag körde också lite med Pavlov och det var bara kul. Han är så eftertänksam och lugn i agilityn att det är ett nöje att träna med honom. Känner jag honom rätt kommer farten inte vara något problem längre fram, men han kommer kanske ha lättare att vara avslappnad när han springer.

Shejpa fick köra nose touches, vilket gick bra helt utan target, jag var dock ganska nära och gjorde inget speciellt utmanande, så det är där vi har att göra nu. Få in fart och olika handlingspositioner i träningen. När Nina kommer hit ska hon få hjälpa mig att belöna också, så att inte godbitarna alltid kommer från mig. Sedan ska trappan baklängeskedjas och när vi är klara med det har kanske våra balanshinder kommit 🙂

Shejpa fick också två pass i dubbelboxen. Det på förmiddagen var bra, det på kvällen var ännu bättre! Hon sprang så snabbt igenom svängarna hon tidigare har tappat fart i, och hon klarade samtidigt av att svänga tightare än förrut! Härligt! Dessutom använde jag väldigt lite godbitar under det sista träningspasset. Hon hängde sig i kampleksaken och tyckte att den var kul att jobba för.

Film och bilder från agilityträning

Idag tränade vi ihop med Tone, Therese och Karine med hundar. Shejpa började med cirkelarbete och spurt till tygbur. Hon var rätt het och blev faktiskt lite vid ibland. När jag tittade på filmen så insåg jag att det var mer strul på vänstersidan än på högersidan, kanske är det mer än en slump, jag har inte upplevt det tidigare. Det är häftig att se henne explodera iväg till buren när jag springer ditåt. Shejpa och Missy fick göra bend work och Pi några hopp i spindeln. Missy fick också träna lite nose touches, men jag tyckte kanske att de var bättre igår. Hon blev lite osäker igen på om verkligen fick gå ner på ”tryck” och om hon verkligen inte bara skulle trycka en gång och sedan hoppa upp på trappan igen. Vi får träna mer, det är kul. Det blev lite lydnad för Missy också. En bra dirigeringsapport och en svår men kanonbra vittringsapportering! Rutan har jag inte orkat jobba med idag, det känns som att det är ett så stort projekt, men jag får ta tag i det imorgon.


Tone och Spike

Pi körde igenom klass I med Thomas som tävlingsledare. Jag belönade en del, men försökte sträcka tiden så gott det gick. Linförigheten var väl kanske den svagaste länken idag. Hon behöver mer uthållighetsträning för att inte bli osäker. Hon satte läggande och ställande under gång på första försöket, men kunde inte stå kvar när jag kom intill i ställandet. Det måste vi jobba på! Apporteringen har jag fortfarande inte tagit tag i, så det måste vi träna på. Hon har absolut inga problem att hålla fast apporten helt stilla under långa stunder, men hon har inte lärt sig att vänta på kommando och hon släpper apporten när jag tar i den. Hoppet och inkallningen var fina. Läggande under gång var perfekt.


Pax

På kvällen hade vi teorikväll i agility och efter det gick vi ut och tränade lite till. Missy fick faktiskt köra lite dubbelbox, även om hon förmodligen inte är klar för det. Jag försökte vara noga med att ta pauser mellan varje repetition och köra lite annat (stå, sitt, ligg, backande, sitt vackert etc.) för att hålla henne tankefull mellan kombinationerna. Det blev väl ganska bra, tror jag, men vi har viktigare saker att göra innan vi ska börja springa kombinationer igen.


Fenris

Shejpa och Fenris tränade dubbelbox på eftermiddagen. Jag fokuserade på vår svaga sida – svängar där hon tappar fart och måste ta i för att komma runt medan jag är ganska stillastående. Jag var duktig på att köra korta pass och belöna ofta och det hjälpte massor!


Bakombyte

Det blev en liten film från idag också:

Kontaktfältsträning

Vi försöker träna en del kontaktfält här hemma så att vi kan börja baklängeskedja, leka gungbrädelekar och kanske sätta Shejpa på a-hinder och balansbom för första gången i nästa vecka. Nosduttarna börjar faktiskt se riktigt bra ut och jag vet att det kommer vara så mycket enklare i en torr inomhushall än på lerigt gräs i regn. Har kört en del med target just för att underlaget är lite dåligt, men jag börjar märka att det är nästan lika bra utan target nu. Jag är liksom aldrig helt nöjd, men jag tror att vi kan gå vidare en del under Tweener camp hos Susan. Här kommer en liten film från dagens kontaktfältsträning:

Vi tränar också running contacts ibland, väldigt sporadiskt tyvärr. Det blir liksom en månad mellan gångerna och det märks ju genom att framstegen kommer väldigt långsamt. Tog upp träningen idag eftersom jag tänkte att det hade varit fint att få lite feedback från Susan på det också, men jag inser att jag borde ha börjat träna det för länge sedan, formen är inte stabil… Å andra sidan spelar det inte så stor roll om det tar tid att bli klara med running contacts. Det finns ju ingen anledning att köra det innan vi är i klass III och tiderna börjar bli viktiga. Kanske blir vi aldrig klara, kanske blir det gradvis mer running när Shejpa blir äldre. Jag tror nog att running contacts är framtiden och att vi kommer att hitta snabbare och mer effektiva sätt att lära in det om några år. Jag tror också att det kommer att bli svårare att vinna med stopp på kontaktfälten ganska snart, för även de som lär in dåliga running contacts kommer ju ha tur ibland och då få till bra tider. Den som lever får se, vi jobbar med båda delarna så har vi både hängslen och livrem 🙂 Så här såg träningspasset ut idag. ”Bra” betyder att hon får godbit hos husse, ”oj” betyder att hon får komma tillbaka och göra om. Timingen är inte helt enkel, för skillnaderna är ibland hårfina:

Shejpas nose touches

Har inte skrivit så mycket om träningen i veckan. I måndags var vi på inomhusträning med Follo. Missy var duktig, men het. Gjorde väldigt bra inkallningar med leksak bakom, bra dumruta, bra fjärr och luktdiskriminering med pinnar. Det märktes att det var svårare med vittringen när hon var uppe i varv, men hon gjorde inga fel (förrutom att hon apporterade rätt pinne en gång). Provade en ruta som stod uppställd och det gick jättedåligt. Avvaktande ut till konen och sedan stannade hon någon meter innan rutan. De där problemen återkommer ständigt om jag inte jobbar på dem. Hade i alla fall varit förutseende och tagit med egna koner och en musmatta, så jag jobbade på att hon ska hålla fokus rakt igenom rutan tills hon får klick eller ”stå”. Jobbade också en del på att stå kvar i rutan medan jag kommer med belöningen. Rutan, vittringen och inkallning med belöning bakom har vi kämpat vidare med i lersörjan på planen. Det går fint! Riktningen och djupet i rutan ser väldigt bra ut, nu ska jag bara få henne att stanna bra också…

I övrigt så har jag bestämt mig för att ta tag i Missys attityd under träning. Det är framför allt i agilityn hon går igång så enormt, men med tanke på den utveckling hon har haft i lydnadsträningen det senaste så tror jag att det är dags att göra något åt det nu. Hon är för het. För beroende av att få springa. Tror att det är hennes största kickar. Egentligen borde man kanske ta bort dem helt en period, men jag har faktiskt inte tid med det i lydnaden, känner jag. Vi behöver träna rutan och inkallningen (hmm… man kanske skulle träna ruta och inkallning i lina, så att hon får släpa sig fram istället för att springa…). I övrigt har hon inte fått springa någonting, bara gå koppelpromenader i skritt. Fått gå fot mellan momenten på plan. Fått minimalt med lek som belöning. Ska se om jag lyckas få till någon ändring i attityden, utan att förlora engagemanget. Spännande.

Shejpa har inte fått göra så himla mycket. Vi har gått i skogen och mest slappat. Hon har gått fot lös och tittat (kanske snarare luktat) på världen. Idag har vi tränat nose touches och det blev en ny film. Naturligtvis var hon duktigare under passet innan 😀 Jag fick sätta bordet mot stolen för att förhindra hennes curlande. Vet inte hur det har blivit så, men när jag tog bort targeten började hon vrida sig åt vänster. Inte in mot mig längre, utan alltid åt vänster. Tänkte att lättaste sättet att få bort det på var att bara försöka hindra det så att hon får nya vanor. Kan ju inte direkt se att det är någonting jag gör som påverkar det, eftersom det inte är samma sak på båda sidor. Som ni ser är targeten borta och jag har också slutat klicka sedan sist. Nu kommer belöningarna i markhöjd utan att hon tittar på mig eller belöningen. Det har hjälpt!

Pi har fått träna lite fotgående och platsliggning idag. Fotgåendet var fint och platsen såg bra ut. Hon är duktig, jag måste bara ta mer tid till hennes träning!

Agilityfrosseri

Wow! Det är så häftigt att ni är så många som är här och läser och kommenterar, skickar mail och anmäler er till kurser. Jag ser verkligen fram emot utbildningarna nästa år, de kommer bli helt kanon, speciellt när så många fantastiska tränare anmäler sig! Skicka gärna ett mail om ni har funderingar kring kurser eller utbildningar, jag svara gärna!

Idag har det blivit ganska mycket tränat. Thomas hjälpte mig med ett agilitypass med Shejpa på morgonen. Jag behövde framför allt någon som påminner mig om att hålla fokus på hunden och att lägga upp träningen bra. Vi byggde en enkel hoppkombination där vi jobbade med lite byten. Shejpa hade riktigt hög fart idag och hon har blivit bättre på att söka hinder efter bakombyte (hon har svängt så tight innan att hon lätt har sprungit innanför nästa hinder). Det blev ett kort pass, men ändå hann hon sakta ner på tempot lite mot slutet. Jag borde nog vara noga med att avsluta på topp. Vi avslutade med att hon fick springa fritt på planen medan jag testade henne på visselsignalerna. Det är lite svårt att skilja på inkallning och sitt ibland när man är en galen liten shejphund.

På eftermiddagen tog jag ut Missy för ett agilitypass. Det började väldigt bra med uppvärmning, några hopp i spindeln och lite ”slalom under marsch”. Sedan gick jag till hoppkombinationen och där gick allt fel. Visserligen var Missy ganska duktig (även om jag fortfarande tycker att det är för mycket gas och för lite huvud), men jag fixade inte att lägga av i tid. Tränade jättelänge på allt möjligt utan någon planering. Efteråt kändes det som att jag hade frossat i alldeles för mycket chips och godis. Agility är beroendeframkallande och när hunden aldrig ger upp får man se till att man gör det själv. I fortsättningen ska jag först göra en plan (och hålla mig till den!) och dessutom ställa klockan på 3-5 minuter och sedan ge mig! Det blev ett kort pass med slalom och fritt följ lite senare. Det kändes mycket bättre 🙂 Det problem vi har i slalomen är som sagt att hon kan missa andra porten för att hon satsar för hårt in i första. Jag tycker att hon har börjat anpassa tempot in i slalomen bättre, men det är fortfarande när jag är ganska stilla, jag tror att vi får jobba oss igenom samma fart när jag springer ihop med henne i de svåraste ingångarna.

På kvällen tränade jag nose touches med alla tre. Nose touches är verkligen kul och utvecklande att jobba med. En häftig utmaning, det ska bli kul att se vad det blir av det i slutändan. Shejpa börjar bli riktigt duktig, Missy har fått kläm på det och Pi har precis börjat jobba med target. Med Pi har jag också börjat jobba med apportering till lydnaden. Hon har en fin lek-/jaktapport där hon kommer raka vägen in och söker upp handen för att lämna av. Hon apporterar det mesta och har gjort det med både trä- och metallapport. Hon har också jobbat lite med att komma i utgångsställning med apport. Nu är det dags att börja jobba med greppet, att få henne att hålla riktigt hårt, lägga vikten bakåt i gripandet och aldrig slappna av i greppet. Jag började med en gummiring och satt helt passiv med den i handen. Klickade först för ett försiktigt gripande, men ökade kriterierna så att hon till slut var tvungen att gripa, hålla och lägga vikten bakåt innan hon fick klick. Det satt lite långt inne, så nu ska vi fortsätta jobba med apporten!


Fyra månader gammal. Nu är hon snart sex och det är dags att komma igen med träningen!