VM var jättekul, men det är skönt att vara hemma igen. I augusti och september har jag varit bortrest i totalt 39 dagar. Det ska bli så skönt med lite vardag igen. Visserligen har jag många externa helgkurser i höst (måste till exempel flyga bort igen redan på fredag, agilitykurs i Narvik), men det blir i alla fall mer hemmatid. Hundarna är jättesugna på träning och jag är inspirerad efter VM.

Under VM funderade jag lite över vår träning. Dels på hur jag ska få ännu mer fart i Shejpa, dels hur vi hade klarat av träning, väntande och liknande där man inte får ha med godbitar. Efter att ha läst Mortens blogg bestämde jag mig för att det är dags för Shejpa att bli en riktig lekhund. Hennes utveckling med kamplek har varit jättestor sedan hon var unghund. Shejpa ville i princip aldrig leka utomhus och kamplek var långt ner på hennes lista över förstärkare. Idag kan hon leka var som helst och när som helst, men det är fortfarande godbitar som är hennes motor. Ett helt träningspass (vilket inte behöver vara mer än några minuter långt) utan godis får henne lätt att tröttna och vilja gå och göra något annat istället. Igår bestämde jag mig i alla fall för att det fick bli ändring på den saken. Inga mer godbitar under träning under en period. Igår var en perfekt dag att börja på, eftersom hon inte har kört agility eller tränat med mig på tre veckor. Det gick faktiskt långt över förväntan! Hon var sugen på både agility och lek och kroknade inte av att inte få godbitar. Andra passet började lite sämre, hon hade tappat hoppet på godbitar och det var något som luktade enormt gott vid staketet… Efter en paus där jag tränade Missy istället kom hon ut och lekte kanonbra!

Både Missy och Shejpa har jobbat med tighta svängar över hopphinder. Att lägga in det där extra steget är svårt för dem båda så fort de får lite fart. Vi har också jobbat på balansbommen och det såg väldigt bra ut hos båda. Jag jobbade framför allt på skillnaden mellan att springa rakt fram (har börjat lägga på ett ”gå”-kommando som betyder att de ska ta linjen rakt fram. Jag har inte en chans att hänga med på en raksträcka med balansbom och de missar gärna nästa hinder om jag är långt bakom. Jag har medvetet inte lärt dem att springa 20 meter rakt fram efter varje balansbom utan mer satsat på svängar av bommen så fort jag har fått dem att utföra hindret korrekt. Nu får de lära sig skillnaden…