Utomhusdagar

Igår var en riktig utomhusdag. Vi tog med alla hundarna ut och de fick vara i sina burar i väntan på sin tur att träna. Det blev många timmar på planen på förmiddagen och sedan fick de vara med och titta på på agilitykurs på kvällen också. Pi imponerar med sin förmåga att koppla av och behärska sig. Utan någon annan träning än burlekarna kunde jag i söndags låta henne och Missy ligga i öppna burar från 9-17, medan vi höll kurs på planen. Ibland kallade jag ut dem och visade någonting, men för det mesta sov de sött medan sädesärlor hoppade, hundar lekte och matte och husse visade med andra hundar utanför dörren. De har snabbt blivit väldigt säkra på att man bara går ut på ”namnet” + ”fri” och ligger stilla när andra hundar får kommandon. Shejpa har haft lite svårare för att slappna av den senaste veckan. Hon borde vara stjärnan på det här, men har av någon anledning blivit mer och mer orolig när hon väntar på sin tur. Därför har hon mest bara fått träna på att slappna av, långa tråkiga stunder i öppen bur där hon till slut somnar när de andra hundarna tränar.

Träningen utanför buren då? Vi började med att ge Pavlov, Missy och Shejpa lite hoppteknikövningar. Vi gjorde en med fem låga hopp där avståndet mellan hoppen blir gradvis längre (5-6-7-8 fots mellanrum för de stora hundarna). Sedan gjorde vi en med fyra hopp där avståndet mellan näst sista och sista hoppet ökade gradvis från 15 till 17 fot under fem repetitioner. Sjätte gången var sista hoppet tillbaka på 15 fot från fyran. Missy hoppar allt med stor lätthet och man hör henne knappt när hon glider igenom övningarna. Jag lägger på min egen rörelse för att göra det svårare. Shejpa, däremot, har stora problem med stt hålla huvudet kallt. Hon kan hoppa bra, men klarar inte av att behärska sig igenom övningen. I alla fall inte idag. Jag struntade i den sista övningen och satte upp en vanlig balansövning för henne med fem hopphinder med fem fots mellanrum. Hon envisades med att ta de sista två hindren i ett hopp och tänkte inte efter alls. Pi fick några hopp i spindeln och fick för första gången prova på one jump-övningar. Vi jobbade bara med att bygga värde för ett hopphinder och hon var ganska duktig. Pi fick också träna lite musmatta inför rutaträning. Missy fick jobba med signalkontroll på stå-sitt-ligg under rörelse med gradvis ökande stressnivå. Det var svårt för henne. Det märks att det verkligen är färskvara det där med ordförståelsen. Vi körde också lite fotgående. Det är så lätt att bara strunta i lydnaden, men det kan jag ju inte göra nu…

Annars har jag en liten kontaktfältskampanj just nu. Allra mest träning får Shejpa och det börjar se riktigt bra ut. Ser fram emot att få hem balanshindren och börja baklängeskedja på dem! Missy jobbar också på och jag har börjat ta bort targeten ibland. Pi fick ett pass igår och det kan nog bli något där också.

Film från dagen

Karine och jag tränade nästan hela kvällen och vi filmade en del. Det blev både agility och lydnad och jag fick kryssat av några saker på listan jag skrev tidigare idag. Vi var duktiga och tränade hoppteknik med alla hundarna. Shejpa hade alldeles för bråttom och slängde sig igenom 4 fots-griden. Pi hade problem i början, men blev enormt snabbt bättre. Missy provade en ny leksak och var lite för het, men klarade sig bra som vanligt. Missy fick lite lydnad, gjorde till exempel en fin dumruta och en fin vittringsapportering, men mest blev det agility. Missy fick göra nosduttar i trappan för första gången på länge och hon var kanonduktig! Det är helt fascinerande hur mycket snabbare det går med Missy än med Shejpa. Jag antar att jag har lärt mig en massa av att träna det med Shejpa och så är ju Missy en mycket mer lättjobbad hund. Det får bli en film på det snart! Missy fick också jobba med tighta svängar över ett hopphinder och cirkelarbete. Jag jobbade också vidare med Pavlos nosduttar, men gjorde det i handen för att verkligen lära honom tekniken. Det går framåt! Pavlov fick också jobba med fritt följ.

Shejpa gjorde sin lek med två burar. Den lär framför allt hunden att ta linjer rakt fram. På filmen ser man visserligen inte så mycket av den träningen, men en av tanken med leken är att sätta hinder vid sidan av som hunden inte ska ta (eftersom det blir en flick). Det jag har gjort med Shejpa är mest att jobba med att hon ska springa rakt fram när jag spurtar. Jag har också lagt in nedbromsningar och bakombyten för att se till att hon inte bara rusar rakt fram oavsett vad jag gör (vilket hon gärna vill göra). Svängarna är fortfarande stora när jag bromsar in eller byter bakom, hon tar inte signalerna direkt när dragningen till buren är så stor. Jag är dock nöjd med att hon lyssnar på signalerna och ska jobba för att få både spurten snabbare och svängarna tightare.

En liten film med blandade grejer från eftermiddagen:

Jag älskar min bur!

Idag har vi haft första dagen på klickertränarutbildningen och vi har haft så kul! Jag har varit duktig och tränat med hundarna både tidig morgon och efter kursen ikväll. Jag har ju inte tränat med Missy och Pi på flera veckor, så naturligtvis var jag extra inspirerad idag. Vi har haft så mycket kul med träningen! Så många skratt och häftiga upplevelser. Jag har inte haft med buren ner på träningsplanen så mycket tidigare, den är ju så klumpig att bära på. Men idag kom jag på att jag kunde ta ner en tygbur istället (hur kan jag ha missat att tänka på det?) och det var verkligen ett lyft för min träning! Jag tror kanske att det är svårt att förstå hur värdefulla burlekarna är om man inte har testat (och faktiskt jobbat sig igenom alla stegen och byggt ordentligt med värde). Speciellt fint är det för hundarna som kanske är lite svårare att motivera och hålla fokuserade på träningen.

Det är så fascinerande att se hur överföring av värde fungerar. Jag har tidigare nämnt hur Missys apportering har fått så mycket värde att den får henne på gott humör när hon är riktigt rädd, när inte leksaker eller godbitar över huvud taget är intressanta. För Shejpa och Pi innebär buren ett liknande värde. Värdet för buren övergår stort belöningarna i sig, på något sätt. Inte så att hunden väljer buren före belöningarna, men intensiteten, fokuset och drivet blir så mycket bättre när buren är med än när det bara är vanliga belöningar. Här kommer några exempel på kul saker som vi har använt buren till idag (med fantastiska resultat)

  • Shejpa och jag körde torrhandling med buren som hjälpmedel. Jag startade henne ur buren, sprang lite cirkelarbete och efter några varv sprang jag i full fart på en rak linje mot buren. Shejpa drog framåt och in i buren där hon fick belöning. Vi vill ju att hundarna ska springa fort rakt fram när vi ökar farten och exploderar rakt fram. Jag har dock tyckt att det har varit lite svårt att träna på. Jag vill inte tokträna framåtsändingar på hinder utan att lägga in mitt kroppsspråk som den stora signalen. Därför älskar jag den här nya idén. Shejpa köpte det snabbt. När jag sprintar iväg på en raksträcka söker hon sin linje framåt och springer i förväg till buren.
  • Shejpa har haft lite problem med att få den riktigt höga farten och fokuset i slalom. När jag håller henne i halsbandet på linje mot buren är hon superfokuserad och vill nästan slita sig iväg. När jag håller henne på linje mot slalomen så försöker hon titta på allt möjligt annat… Inte samma värde i slalom som i buren med andra ord. Har försökt bygga mer värde och fart i slalom genom att köra korta sektioner och kasta leksak efter, men det känns fortfarande som att vi inte får värdet och farten fullt ut. Idag satte vi istället buren efter slalom och jäklar vilken skillnad! Nu fick slalomen samma fokus och driv som hon har i burlekarna. Hon sänkte huvudet och forcerade slalomen utan att ha bromsarna på när jag höll mig bakom. Otroligt häftigt!
  • Pi har inte gjort några speciella saker med buren. Den har bara varit med i träningen som allmän stämningshöjare och belöning. Det verkar som att träningen blir så mycket roligare och mer spännande om hon får springa in i sin bur då och då. Jag provade att skicka henne till buren från långa avstånd, det har jag aldrig gjort förrut, bara byggt värde på kort håll. Hon var kanonduktig och kunde springa in i full fart från 20-30 meters avstånd.

Shejpa fick också träna på sina running contacts. Var nöjd med det träningspasset. Shejpa var väldigt duktig i början, men vi hittade också utmaningar (framför allt att jag inte alls sprang med) där hon fick kämpa lite för att placera tassarna rätt. Pi jobbade mest med lydnadsmoment mellan burlekarna. Hon gick fint fot, var duktig på ligg under marsch, lekte bra (och fick springa in i buren med leksaken när hon var duktig) och jag kunde belöna stå under marsch med leksak med bra resultat. Missy tränade lydnad och både hon och Shejpa fick köra hoppteknikövningar på morgonen.

Effektiv träning

Nu är det verkligen för kallt för att träna. Igår var jag riktigt duktig och tränade två pass utomhus med Shejpa och Pi, men det slutade med att jag blev så kall om händerna att jag helt plötsligt blev illamående och kände att jag höll på att svimma. Fick ropa på Thomas som hjälpte mig in… Fram tills dess gick träningen verkligen kanonbra. Jag insåg att jag nog får träna lite mer lydnad med Pi om det ska bli en till artikel. Vi tog lite bilder till artikeln på förmiddagen, men då var hon lite okoncentrerad och tog sig ett par race över planen. Jag blev irriterad på hennes attityd (men visade det naturligtvis inte för henne) och irritation är motivation, så jag planerade och tog med mig både Pi och Shejpa ut på planen ihop med en bur.

Pi fick börja med att sitta i buren medan jag tränade ett kort pass med Shejpa. Shejpa fick köra fyrapinnarsslalom från ett hopphinder i nittio graders vinkel. Hon tog andra porten flera gånger och nu är jag ännu mer sugen på att köra 2×2-slalom med hundarna. När jag tränade ihop med Eva i söndags fattade jag äntligen varför 2×2-slalomen ger bättre ingångar än vanlig shaping. Hunden blir tidigt introducerad till konceptet ”ta den första porten av flera”. Annars var Shejpa superhärlig. Hon hänger sig fast i kampleksaken, släpper ibland inte på ”tack” och hugger efter leksaken utan inbjudan när hon väl har släppt. Det är svårt att tänka sig att hon nästan aldrig kampade utomhus för ett knappt år sedan. Det är också intressant när folk påstår att man inte kan lära hundar att leka och att det bara blir ett extra moment. Shejpa visar motsatsen. Det är väldigt bekvämt att bara låta henne hänga fast i leksaken när man pratar med folk eller bygger om kombinationer.

När Pi fick komma ut och träna fick Shejpa hoppa in i buren och stanna där med öppen dörr. Jag var mer fokuserad under det här träningspasset och hade en plan. Pi visade sig från sin bästa sida och lekte kanonbra. Hon försökte inte ens springa ärovarv när hon fick vinna eller springa till leksaken, hon kom rakt in till mig varje gång. Hennes lägganden har blivit mycket bättre av vår fartträning med leksak inomhus och hon jobbade fokuserat och ganska intensivt. Det blev ett par korta pass för båda hundarna och de jobbade kanonbra. Att ha med buren ut och byta hund ofta skärpte nog både mitt och hundarnas fokus. Jag är glad att jag har jobbat med burlekar med båda hundarna och att de entusiastiskt springer in i buren så fort de får chansen (det blir lite trångt ibland när båda hundarna vill in samtidigt…) och trivs med att vänta där. Enda nackdelen är att man får kånka ner buren till planen och att man får ha lite fokus på hunden som väntar också. Men det blir nog fler sådana träningspass så fort det blir lite varmare ute…



Pi har börjat kampa riktigt bra också!