Någonting blev fel när jag lärde Squid running contacts för ett par år sedan. Hon lärde sig att sätta en framtass högt upp (ibland högt upp på kontaktfältet, ibland ovanför det) och sedan flyga tills baktassarna träffade marken precis efter balansbommen. Ibland missade hon kontaktfältet helt, men ofta hade hon en tass precis i överkant. Det stora problemet var nog att jag upptäckte det för sent, jag tyckte att det såg bra ut hela tiden (för det gör det om man inte tittar väldigt noga). När det väl var ett etablerat rörelsemönster hade jag svårt att få henne att göra något annat. Eftersom det inte kändes som att hennes running var säkert så la jag på nosduttar (som hon redan kunde från gungbrädan) på kommando på balansbommen. Det har vi kört på tävling fram tills nu (förutom en gång i en öppenklass där hon gjorde en vacker springande balansbom på kommando). Jag trivs ganska dåligt med stoppen och har velat träna om hennes running och nu i vinter har vi kommit igång lite. Vi har provat lite olika sätt och i veckan hittade vi äntligen någonting som fungerade! Hoppet om att aldrig behöva stoppa henne på en balansbom igen lever! Det lutar åt att jag låter henne springa på vårens tävlingar.