Shejpa och jag var i Rättvik och tävlade agility i helgen. Det var länge sedan vi tävlade och det var riktigt skoj med stå stora startfält och en så välorganiserad tävling. Det var tidiga morgnar (banvandring lördag 6.10) och sena eftermiddagar (åkte hemåt vid 18 på söndagen), men det var det absolut värt.

Vår insats i helgen har varit okej. Vi har tävlat både individuellt och i lag och har väl gjort vår starkaste insats i lagloppen. Vi gjorde tre av fyra nollor i lagloppen (men tyvärr blev det bara pinne till laget i det loppet där vi hade fem fel). Individuellt lyckades vi bara med en nolla, som tur var i ett hopplopp – nu har vi äntligen vår första SM-pinne i hoppklass! Annars var det lite småsaker som hände. I lördagens agilitylopp rev Shejpa de två första hindren, i söndagens agilityklass diskade vi oss på hinder två när hon hoppade över hörnet på långhoppet innan hon kom till mig och i hoppklassen som vi verkligen behövde nolla gick hon finfint tills hon bestämde sig för att det var dags att springa till belöningen i förtid…

Väl hemma igen sent på söndag kväll kunde jag inte låta bli att gå ut och träna lite med Epic som hade haft en tråkig helg. Jag är så glad och tacksam över det milda, torra vädret vi har. Att kunna gå ut vid midnatt i november och svettas på agilityplanen är underbart. Epic fick vila större delen av förra veckan, så nu var vi båda väldigt sugna igen. Jag testade 12 pinnar slalom, någonting han provade lite grann innan han fick en längre paus. Det gick kanonbra och jag blir alltid lika fascinerad över vad de lär sig när de vilar. Epic har väldigt mycket kvar att lära i slalomväg, men jag tycker att det här är ett ganska bra resultat för att vara hans första månad (där jag dessutom har varit bortrest ungefär halva månaden och dessutom satsat mer på kontaktfälten än slalom):