Jag kom av mig lite med bloggandet efter fredagens händelser i Norge. Vi var på väg hem från tävlingarna i Ulricehamn när vi hörde om bomben i Oslo på radion. Under helgen har vi haft besök av familj och vänner, samtidigt som Fly och jag tävlade vallning i Pålsboda. I måndags startade agilitytränarutbildningens sommarläger som idag är inne på tredje dagen. Som vanligt när vi har agilityläger är det varmt och svettigt, men hundarna jobbar på väldigt bra ändå. I fredags blev jag förkyld, lite tungt och jobbigt att vara sjuk på sommaren när det händer så mycket. Nu är det kurs hela dagarna, sedan ska man ha lite tid att träna egna hundar, ta hand om valpar och få besök av valpköpare och andra som vill pussa på valparna. Det är väldigt, väldigt trevligt med både kurs och besök, men det tar på krafterna. Till helgen tar jag med mig cockrarna till Dalarna för att tävla agility igen. Sedan åker vi direkt till Obedience Rules för att vara observatörer på lydnadskurser i en knapp vecka.

Jag får väl berätta lite om tävlingarna i Ulricehamn också. Jag åkte ner ihop med Håkan och våra fyra cockrar. Det var min första tävling ihop med Pogue (husse stannade hemma och tog hand om valpkullarna) och det var roligt att köra honom. Första loppet (agilityklass 1) lyckades vi nolla och vann med över tre sekunders marginal. I torsdagens hopplopp fastnade han på något sätt i slalom och ville inte göra klart hindret efter det. På filmen syns det knappt att han fastnar, men när jag sprang med honom var det helt uppenbart att någonting hände som han tyckte var obehagligt. Slalomproblemet fortsatte tyvärr i resterande klasser, och det blev inga fler nollor. Handlingsmässigt flöt det på väldigt bra och vi hade lätt nollat flera lopp om han bara hade vågat ta slalom som vanligt. Nu får det bli slalomträning fram till helgen.

Med Shejpa tyckte jag att jag fick till mycket bra, men det var stolpe ut i princip hela helgen. Jag blir otroligt irriterad över det, vi lyckades bara nolla ett enda lopp (en öppen agilityklass som vi vann) och vi borde kunna så mycket bättre. Jag ska bli duktigare på att strukturera upp träningen med Shejpa och höja oss ytterligare en nivå. Hon kommer kanske aldrig att bli allra, allra snabbast, men vi bör i alla fall nolla majoriteten av de lopp vi kör. Inför SM 2012 har vi inte en enda hopp-pinne och det var i hopploppen vi hade mest oflyt i Ulricehamn. På torsdagen gjorde vi ett bra lopp, men rev sista hindret. På fredagen klarade vi alla svårigheter, men Shejpa flög in i fel tunnelingång på slutet. Jag var nog lite slarvig i min handling, kunde valt ett framförbyte eller i alla fall en tydligare threadle, men jag är så van vid att det aldrig är något problem att få henne in i rätt tunnelingång att jag inte planerade något annat än ett armbyte i farten.