Epic har blivit av med stygnen, men såret gick upp en del så han får fortfarande ha tratt rätt mycket för att han inte ska slicka på det. Han verkar inte alls besvärad av såret, så vi har satt igång med skogspromenader, vallning och hoppteknik med strumpa på tassen. Idag har Squid, Epic och Wilco varit hos sin fysioterapeut för genomgång, behandling och en plan för hösten.

Epic har känts i fin form hela sommaren. Efter att ha vilat hela förra hösten och sedan gradvis byggt upp sig under vinter och vår, rör han sig mycket bättre och använder rätt muskler i arbete. Det märks inte minst på hur han hoppar. I höst blir det inte tid för speciellt mycket tävlande, men jag tänker ägna tiden åt att förbättra framför allt hinderkunskaper på agilitybanan. Det blir någon kurs och någon tävling och förhoppningsvis en rolig utlandsresa. Dessutom ska vi satsa en hel del på vallningen och på de lydnadsmoment vi påbörjat.

Squid har inte riktigt känts i form i sommar. Hon har glimtat till och känts riktigt stark, men ofta rivit lite mer än vad hon brukar och ibland tagit sig över bommarna med sett ansträngd ut. Vi har därför bestämt oss för att ligga lågt med agilitytävlande och banträning, och istället gå in i en fas med uppbyggande träning för att kunna prestera så bra som möjligt under nästa säsong (Squid gör som Sanna Kallur 😉 ) Dessutom tänkte vi fokusera en del på lydnaden under hösten. Det känns som att de flesta moment i elitklassen börjar kännas riktigt fina, så nu ska vi ”bara” få till ordentligt med tävlingsträning och kanske skaffa oss lite tävlingsrutin.

Wilco är just nu mest långa ben och jätteöron, men han är välbalanserad och sätter muskler på rätt ställen. Han är en ganska lugn kille, och för mig det känns rätt att jobba med att fortsätta stärka hans kropp i kontrollerade övningar och låta honom vara eftertänksam och smart i träning. Det är inte så att han är långsam eller oengagerad, men han har inte riktigt det där galna klippet som mina vuxna hundar har. Jag är säker på att det kommer när han mognar och när han får mer kontroll över kroppen, men eftersom jag inte vill skynda fram det så känner jag mig okej med att vänta med inlärning av vissa saker tills vi har mer av det. Vi jobbar med små, små grunder till framåtsändande, apportering och liknande, men det känns inte aktuellt att ta det mycket längre. När det gäller agilityträningen har vi jättekul med grundträning helt utan hinder och det känns som att det gärna kan dröja ett bra tag innan vi ens tittar på ett hopphinder. Generellt tycker jag jättemycket om Wilco, han är lugn och klok och väldigt vänlig. Hetsar sällan upp sig, men kan jobba väldigt fokuserat! Vi har ett spännande år framför oss.

Wilco och jag flanerade på Järntorget i Göteborg idag.