Jag sitter på tåget på väg hem från Göteborg, där Shejpa och jag har tävlat agility på My Dog. Det har varit en rolig och välorganiserad tävling och jag gillade verkligen banorna som kändes utmanande på ett bra sätt. För Shejpa var det ett jättelyft att få tävla på en bättre matta, hon kunde ta i och tycke att det var kul. Tyvärr blev det inga jättebra resultat för oss, tre diskningar och ett fel med en vägran. Men jag är mycket mer nöjd efter den här helgen än vad jag var efter våra fyra nollade lopp i Kista, hellre fort och fel än sakta men säkert.

Första loppet på lördagen var en hoppklass som var knepigare än vad den såg ut. Shejpa halkade mellan hinder 1-2 och rev nummer två. Då tappade jag fokus och vi diskade oss senare i banan. Jag var väldigt arg på mig själv för att jag safeade slalomingången istället för att satsa på den bästa lösningen, när vi ändå redan hade fel. Dessutom så var det nog min försiktighet som orsakade disken, för jag kom för långt efter efter slalom. Agilityklassen kändes jättelång och man fick verkligen anstränga sig för att banan skulle sätta sig i autopiloten innan man gick in. Samma tunnel tre gånger är som upplagt för problem. För vår del började dock problemen tidigare, Shejpa ignorerade en threadle och tog fel tunnelingång. Jag är väldigt nöjd med hur jag laddade upp och genomförde banan, speciellt med spurten på slutet, som jag faktiskt inte hade trott att jag skulle hinna.

På söndagen började vi med agilityklass. Shejpa klarade en slalomingång jag trodde att vi skulle ha svårt för och vi hade bra flyt fram tills a-hindret, som hon sprang förbi och diskade sig genom att ta nästa hopp. Så här i efterhand så inser jag ju att det var mitt fel helt och hållet. Jag hade inte trott att hon skulle vara så duktig på att läsa mina axlar, men hon hade ju helt rätt! Om jag skulle göra om banan hade jag gjort ett bakombyte på a-hindret istället, för att slippa stå och vänta vid a-hindret efter framförbytet. Jag hade för bråttom mot serpentinposition vid nästa hopp efter framförbytet, och drog på så sätt henne av a-hindret. Hoppklassen gick bra, men vi fick en snurr innan slalom, som gav en vägran. Jag förstår att vi fick vägran, men det kändes lite surt att nästan hälften av startfältet gjorde liknande snurrar utan att få vägran. Vår tid hade nämnligen räckt till en andraplats efter Martina och Troya och därmed cert och championat… Jag hade kunnat safea slalomingången igen, men jag bestämde mig för att sluta med sådant och välja de bästa handlingsvalen istället. Vi får helt enkelt träna mer slalom.

Att vi inte lyckades fullt ut den här helgen var lättare att skita i när det gick bra för våra vänner. Barbro och Alize vann hoppklassen på lördagen och Martina med Troya tog hand om båda förstaplatserna på söndagen. Grattis!

Här är en liten film från söndagen: