Har varit två dagar på My Dog och tävlat agility med Shejpa. Vi åkte tåg ner till Göteborg i torsdags och otroligt nog var tåget i tid hela vägen. Shejpa blev jätteglad när hon fick följa med på resa med matte, hon blir alltid lycklig när vi kommer till tågstationer eller flygplatser. Hon drog i kopplet och viftade på svansen hela vägen till tåget. I Göteborg bor min familj, så vi får övernattning, god mat och skjuts till mässan varje dag. Det är trevligt med hundmässa. Mycket att titta på och många trevliga människor som man inte har träffat på länge. Att tävla agility på mässa är också trevligt, trots att underlaget blir lite halt för hundarna ibland. Det är skönt att slippa frysa i ett ridhus.

Igår var det inofficiella klasser. Min målsättning var att ta det som träning och låta Shejpa känna på underlaget. Det verkar som att erfarenhet är den absolut viktigaste faktorn för att hundarna ska klara mattan på ett bra sätt. I hoppklassen diskade vi oss och det var helt och hållet mitt fel. Jag klämde i med ett ”gå!” på helt fel ställe och Shejpa tog alla hinder på linjen framåt. Tyvärr hade domaren tänkt oss att vi skulle svänga helt om in i en tunnel istället för att ta det sista hopphindret. Jag hade absolut inte tänkt säga ”gå!” under banvandringen, men ibland slinker saker ur munnen. I agilityloppet hade vi klassens snabbaste tid, men fick 5 fel på a-hindret. Jag är rätt så säker på att hon faktiskt var på med en tass (jag var fundersam över vinkeln till a-hindret och tittade väldigt noga på henne när hon kom ner), men domaren såg något annat. Sådant händer.

Idag var det internationell klass III. I hopploppet gjorde jag ett misstag mellan hinder 2 och 3, men resten flöt på ganska bra. Vi kom 2:a efter en dansk sheltie. I agilityloppet fick vi en riktigt dålig väg till sista tunneln, men var felfria och tiden räckte till vinst och därmed ett CACIAG. Ett CACIAG är ett internationellt agilitycertifikat. Om man får två sådana i två olika länder för två olika domare, med minst ett års mellanrum, så blir man internationell agility champion. Det verkar också som att man måste ha någon typ av utställningsmerit, vilket kan bli ett problem för oss. Kul att få CACIAG i alla fall, det var vårt första.

Handlingsmässigt så har mina missar idag framför allt varit att jag får för bråttom. Jag har inte tillräckligt med tålamod när jag behöver det och hamnar för långt fram där jag behöver vänta. Det skapade den dåliga svängen 2-3 i hopploppet och det dåliga bakombytet in i sista tunneln i agilityloppet. Det är extra svårt på mattan eftersom man som förare får väldigt bra fäste, medan hunden tar längre tid på sig än på gräs. Och även när jag tycker att jag väntar så ser jag på filmerna att jag är alldeles för långt fram. I den typen av bakombyte som vi hade in i sista tunneln så är man ganska körd om man ligger före hunden när den hoppar hindret innan (dvs. hindret efter balansbommen). Utan fart och riktning ut ur bakombytet får hunden svårt att läsa den flacka vinkeln.

Bland årets mål med Shejpa står att få större jämnhet i attityden på första plats. Shejpa kan ju vara väldigt ojämn och målsättningen för året är att hitta strategier, både i träning och på tävlingsdagen, som gör att vi hittar rätt känsla i alla lopp. Hittills i år så har det gått väldigt bra 😀 Hon har haft en bra attityd i alla lopp på mässan och har varit rolig att köra med. Nu gäller det att försöka hitta faktorerna som gör att det går bra och lyckas upprepa dem så ofta som möjligt.

Bland andra målsättningar står en hundraprocentig slalom. Det har också gått bra. Igår klarade hon att stanna kvar i slalom trots att jag stack iväg ganska långt i sidled för att hinna ett framförbyte, något som fick många hundar att gå ut för tidigt ur slalom. En annan ständig målsättning är gungbrädan, som har funkat strålande på träning när vi testat, men som inte har varit riktigt som jag har tänkt mig på tävling den här helgen. Där har vi något att jobba vidare på. Shejpa har bara tränat agility på hinder två gånger den senaste dryga månaden (och de två gångerna var i söndags och i onsdags). Det ska bli intressant att försöka hitta den optimala träningsmängden för henne. Man behöver ju förbättra mycket, samtidigt som det är väldigt viktigt att hålla extremt hög kvalitet på passen.

Som en bonus idag lyckades vårt lag (”Murphys lag”) ta sista SM-pinnen i Kista. Jag kan inte påstå att jag är speciellt inblandad i SM-kvalet, jag har nämligen aldrig fått starta med laget. Det har varit sjukdomar och löp hela hösten. Tur att mina lagkamrater (Håkan med Max, Dionne med Stacy och Linda med Buffy) är så himla duktiga att de klaras sig med bara tre ekipage. Vi blir giftiga på SM! Nu är det dags att ladda inför morgondagen. Håll tummarna!