Det har varit enormt intressant att läsa allas tankar om shaping. Tack för att ni hjälper till att göra bloggen levande! Det är väl dags för mig att skriva några rader, men det är naturligtvis inte så att jag (eller någon annan) har något facit i den här frågan. Jag tror i alla fall inte att shaping bara passar för en viss hundtyp. Här hemma har vi alla typer och alla tränas med shaping. En del har varit lättare än andra att träna, men så är det ju oavsett metod. Det är naturligtvis inte så att shaping är ”finare” än någon annan metod (som bygger på positiv förstärkning). Hur man väljer att träna sin hund är upp till var och ens tycke och smak. Oavsett hur man väljer, tycker jag att man ska akta sig för kategoriska uttalanden som : ”Shaping gör min hund så stressad” eller ”min hund gillar inte att tänka själv”. Hundar är naturligtvis födda med en viss personlighet, men vi kan påverka deras utveckling otroligt mycket. På samma sätt som vi försöker stärka upp hundens svaga sidor på andra sätt (belöningsutveckling, miljöträning, hanteringsträning etc.), tycker jag att vi bör försöka forma fram den hund vi vill ha i träning också.
Som många har varit inne på, handlar det naturligtvis om vad man har lust att lägga sin tid på. En del hundtränare tycks ständigt leta efter minsta motståndets väg – om hunden inte vill leka får han godis istället, om hunden inte vill komma tillbaka med bollar så kör man på godis istället, om hunden blir passiv under shaping får han hjälp direkt. En sådan tränare kanske tycker att han gör det enkelt för sig själv (till skillnad från oss stackare som ”krånglar till allt”), men kommer ohjälpligt att bli shejpad av sin hund. Det leder oftast till att hunden utvecklar sina starka sidor ännu mer och inte får chans att utveckla de svagare sidorna. När folk frågar mig hur jag har tålamod med shaping, brukar jag fundera över hur folk har tålamod att visa och leda hunden genom hela livet. Shaping kräver kanske lite tålamod i några minuter i början, men tar igen det mångfalt senare. Eh shapingklok hund har så enormt mycket bättre förutsättningar för att lära sig mer avancerade saker fort.
Champions in any field make a habit of doing things others find boring or uncomfortable
Men det största problemet jag ser i kommentarerna, är själva inställningen till vad hunden ska göra. Här är ett exempel: ”Jag har hört om vissa hundar som “stänger av” så pass mkt att de så fort de förväntas ta ett eget insiativ”. Nyckelordet här är förväntas. Sluta förvänta er någonting alls av hundarna, så går det säkert mycket bättre. Alla hundar tar egna initiativ, hela tiden. De står, sitter, ligger, nosar, dricker, äter, kissar, kliar sig, vrider på huvudet, går runt, gäspar, morrar, skäller, spetsar öronen, viftar på svansen… Om ett av de här beteendena börjar producera en åtråvärd belöning, kommer beteendet att öka i frekvens. Voila! – Hunden bjuder beteenden.
Shaping handlar om att sluta försöka påverka hunden och istället börja observera hunden för att hitta beteenden att förstärka
Om du har en hund som lätt blir orolig eller låg, bör du absolut inte sätta dig ner och stirra på hunden och förvänta dig att hunden ska bjuda på beteenden. Medan jag skrev det här, kom den 30:e kommentaren på förra inlägget, och den slog huvudet på spiken, tycker jag:
Jessica säger:
”Jag trodde länge att min osäkra unghund inte kunde shapas. Hon gjorde ju inget, och såg bara än mer osäker ut och gick till sist och la sig. Inte bra. Men så provade jag att under några pass klicka för alla rörelser, oavsett vad hon gjorde, så länge hon gjorde något alls. Och helt plötsligt var det som att hon fattade. Nu ser man verkligen hur stolt hon blir och hur självförtroendet växer. “Kolla matte, kolla på mig! Är inte DETTA värt ett klick, så säg”.
För alla er som har osäkra, deppiga shapinghundar, testa det här ikväll: Gör i ordning en skål med riktigt gott hundgodis, stäng bort de andra hundarna (om du har flera), sätt på tv:n och se på någonting som är intressant nog för att du ska ha tålamod, men inte så intressant att du glömmer bort att ha hunden i ögonvrån. Välj själv om du vill använda klicker eller inte (beroende på din hunds tidigare erfarenheter och attityd till klickern). Se på ditt tv-program. Belöna alla rörelser din hund gör genom att (klicka och) kasta en godbit till hunden. ALLA rörelser. Skulle hunden hänga upp sig i bara en rörelse, kan du välja att inte belöna den längre, utan vänta på något annat. Se gärna till att hunden måste röra sig för att få tag på godbiten (om hunden har lagt sig, kasta godbiten så att hunden måste resa sig för att få tag på den). Om hunden lägger sig ner och sover – låt den. Någon gång blir han törstig, trött, kissnödig eller vill byta ställning. Skulle det inte hända så mycket ikväll kan du ställa din godisskål i kylen och prova igen imorgon. Om du har en hund som blir ”stressad” av klickern eller av shaping, skulle jag göra samma sak, fast tvärt om. Sätt dig i soffan, klicka och belöna alla lugna beteenden. Ignorera hunden om den gör allt på en gång, piper, skäller, krafsar etc.
Som sagt. Det finns inget facit. Det är inte heller så att shaping är finare än något annat. Däremot är jag övertygad om att det finns en massa hundar som hade kunnat tycka om och vara duktiga på shaping om de bara fick rätt träning. Det finns massor mer att skriva om det här ämnet och jag får nog återkomma mer fler tankar, speciellt om ni fortsätter diskussionen!
Om du vill lära dig mer om shaping och hur du kan jobba med det i praktiken, finns det fortfarande några platser kvar på vår shapingkurs den 6-7 mars. Läs mer här.
Helt supert inlägg som slog många huvuden på spiken!
Så bra inlägg Fanny & med all säkerhet en stor inspirationskälla åt många hundtränare. Andra stycket gillade jag speciellt mycket, bra skrivet! Shaping har höjt min äldre hunds självförtroende & när jag nu har en valp jag shejpat från dag 1 märker jag hur otroligt givande denna träningsform är, både för bandet mellan förare & hund samt för hundens kroppskontroll & intiativförmåga. Tack för läsningen!
Mvh Maria
Du är så klok Fanny!
Jättebra skrivet!
Jag kan skriva under på allt du skriver Fanny. Genom dig har jag fått skala av det ena ”men” efter det andra. Jag är ju typexampel på hur man kan etikettera sin hund som för stressad, jagar upp sig, blir frustrerad osv. Kan varmt rekomendera din shapingkurs, den har gjort underverk för vår träning.
Bra skrivet Fanny! Just ”förväntan”, förarens sådan, tror jag är stötestenen i många misslyckade försök med shaping. Situationen blir obehaglig för både hund o förare pga av förväntan och besvikelser som hänger i luften. Sånt finns förstås i alla träningsmetoder, men blir så paradoxalt i klickerträning där det ju inte ska finnas nåt aversivt.
På den tiden vi tränade för Sven J fick man lära sig att man måste ”lösa upp” hunden efter en åthutning, innan man kund förvänta sig en ny och bättre repetition. I en klickerträningssituation förstår man kanske inte alltid som förare att man råkat vara obehaglig för hunden, eftersom det inte varit en medveten handling. Det blir lätt att tro att det är metoden som inte funkar, när det egentligen är utförandet av metoden som oavsiktligt blivit fel.
Att kunna försätta sig i det där prestigelösa, förväntansfria tillståndet som du försöker uppmana till ovan är en verkligt viktig tränarfärdighet!
Härligt inlägg! 🙂 Ska helt klart testa ”kvälls-shapingen”! 😉
Tack, vilket bra inlägg. Kände mog verkligen träffad och skall testa TV-shejping ikväll!
Herlig innlegg og debatt! Sitter akkurat og leser Control Unleashed som jo i stor grad handler om hvordan man kan shape usikre og reaktive hunder til å slappe av og konsentrere seg i diverse utfordrende settinger (fremfor alt i agilitysammenheng). Jeg er også av oppfatningen av at alle hunder i utgangspunktet har muligheten til å bli god på samt å like shaping, men ikke i ”mix” med straffebaserte metoder. Stå på videre med disse pedagogiske og lærerike innleggene som tydelig vekker folks engasjement! 🙂
Er nok fortsatt litt usikker på hvordan shaping skiller seg fra det jeg stadig holder på med i påvente av bedre tider i skogen til å drive brukstrening, men jeg har i alle fall erfart at hunder både gjør mye og tilbyr mye. Har ikke vært god til å huske på å vandre rundt med en klikker, men har funnet mitt eget primærforsterkende ord, og godis finnes selvsagt alltid i lommene. Er imponert over alt hundene dine kan. Så en video i går der en av dem driver med det som vel ble kalt kroppsbeherskelse, og ble veldig nysgjerrig på hvordan du har klart å lære den å legge labben over hode/øyne og å sette alle fire bena i en skål. Veldig morsomt, og sikkert kjempeflott hodebry for hunden. Du skriver godt og reflektert om det meste, og jeg vil prøve å følge med på sidene dine til tross for et svært hektisk arbeidsliv noen måneder fremover. Skal teste ut tv-shaping en dag også, men vil som sagt gjerne vite hvordan man går videre fra å belønne bevegelse. Finner sikkert mer om jeg leser mer på sidene dine 🙂
Lika intressant som förväntat! 😀
Jag hoppas verkligen att jag har möjlighet att gå på din shejpingkurs någon gång, förbaskade arbete att ta tid från fritiden…
KJEMPE INNLEGG!!
Men det är ju fortfarande inte konstigt att föraren har en förväntan på hunden. I vilken bok om klickerträning helst så längs en grundövning ofta upp på ett sådant vis att förväntan lätt kommer med i bilden. Många lär sig ju genom att läsa dessa böcker och det kan nog lätt bli väldigt fel…
Och när jag tränar en hund som inte har problem med att shejpas så är förvätan med i bilden, både från min och hundens sida. Det behöver absolut inte vara något negativt!
Men du har helt klart en poäng och kanske det skulle fungera riktigt bra att lägga upp träningssituationen så som du bekriver när det gäller hundar som får panik när de inte vet vad som förväntas av dem.
Helene: Visst har du rätt i att det om regel finns förväntan med i bilden och att det är en bra sak. Det viktigaste är kanske att hundens förväntan matchar förarens? Jag skulle tro att mina hundar har mer förväntan på mig än tvärt om när vi shejpar.
Ja nog känns det som att det omvända (föraren har mer förväntningar än hunden) inte har samma förutsättningar för att lyckas. Men som sagt så får huden inte ha för stora färväntnigar heller…
Det är bra att du skriver om sånt här, och jag hoppas det kommer mer, eftersom störta delen litteratur om klickerträning (eller hundträning över huvudtaget) oftast utgår från den normalaktiva hunden, eller den som är lite seg eller svår att få igång. Allt för sällan kan man läsa om hur man hanterar hundar som lätt blir stressade eller frusterade.
Jag tycker det är lite konstigt att det är så då vi idag har många såna raser som lätt går igång men som är lite svårare att varva ner.
Kjempespennende diskusjon og knall inspirerende tanker fra Fanny. Min første hund, en Berner, er klikkertrent hele veien. Shaping driver vi litt med, men mine kunnskaper/erfaring med dette er for liten til at vi driver mye med det. Min nye hund, en omplassert, tradisjonelt trent Aussie, fikk jeg nå masse inspirasjon til å fortsette å trene med klikker og shaping. Første TV-treningskveld blir ved første andledning. Det skal bli spennende å se 🙂 Fanny – du MÅ komme til Trondheim å kjøre shaping-kurs. Helt sikker på at det blir ventelister hvis du legger det ut … 🙂
Oj vad mycket bra tips.!
Veldig spennende tema! Jeg er med på shaping-kurs i trondheim, trengs sårt!!
Jeg skal prøve meg på tv shapingen og legge bort forventningene når jeg skal shape så håper vi det blir bra =)
Fortsett å skrive om dette!
Jag har märkt att när jag shejpar med min stirriga, pipiga pudel som gärna gör tusen saker samtidigt utan att tänka (?) hjälper det att ta lekpauser riktigt ofta (typ efter 30-60 sekunder). När han får kampa och busa en stund verkar det som om han rensar hjärnan och kan koncentrera sig bättre efteråt. Det känns kanske konstigt att leka häftig kamplek mitt i träningspasset, med en hund som stirrar upp sig under shejping – men det fungerar på min hund!
Hei Fanny!
Spennende tema og tanker!
Håper du får mer skrivekløe 🙂
Jeg mener at selvsagt kan alle hunder shapes, begrensningen ligger nok hos treneren!
Og, jeg forsøker virkelig å se for meg hvordan en hund kan bli redd av shapingøvelser, og springer bort!? Hvis du har forstått, kanskje kan du ta det opp i neste innelegg om shaping?
Jeg kom på at man kanskje har forsøkt å shape en redd hund til å ikke være redd, i en situasjon den ikke behersker/allerede er redd i? Hahaha- håper det ble forståelig 🙂
Jeg synes at shaping er en utrolig fascinerende metode å arbeide med hunder på. Jeg har til nå shapet med 3 relativt forskjellige hunder og jeg anser det som usannsynlig at ikke alle hunder kan trenes på denne måten. Den som gjør meg god på å shape som trener er min RR-tispe. Hun var lenge veldig kresen på de fleste typer belønning jeg kunne tilby. I tillegg er hun ikke den som lett blir frustrert, i hvert fall ikke på en ”shape-måte”. Men selv henne kunne jeg få til mye spennende med etter hvert som vi begge ble flinkere. Fikk et skikkelig ”trent” blikk på å se de mest ørsmå endringer i posisjon hos henne. Lite kom gratis der i gården. Var om å gjøre å ha øyenene med seg og klikke presist. Og jeg lærte utrolig mye om min egen frustrasjon;-)
Hadde også en svært stresset unghund hos meg. Han var en mester i shaping! Og shapingen vi gjorde var utelukkende positiv på hans stresshåndtering. I hans tilfelle handlet det like mye om å slutte mens leken var god, men samtidig la ham smake på frustrasjonen uten at den tok overhånd. Og etter som vi shapet, ble han roligere. Vi passet på å ligge på et nivå der han opplevde noe motstand, men mest mestring. Jeg er overbevist om at shapingen som vi gjorde med ham lærte ham å takle de problemene han kom til oss med, som sannsynligvis var forhøyet stresshormonnivå i kroppen.
Er en stund siden jeg har brukt shaping bevisst, så er vel på tide å børste støvet av metoden. Hadde mange kjekke stunder mens vi holdt på som verst. Det morsomme er jo at de øvelsene og adferdene som er blitt shapet frem er ofte de hundene oftest tyr til.
Shaping kan jo selvsagt også misbrukes, og gi problemer for hund og eier. Men da er det vel ikke metoden som er problemet, men heller misbruket?
Intressant diskussion!
Personligen känner jag inte att klickerträning tär mer på mitt tålamod än den traditionella ”visa hunden” metoden. Jag känner att med den rätta tajmingen så får man till efterlängtade detaljer på moment eller dylikt snabbare än vid många andra metoder. Hunden snappar snabbt upp att om jag gör just såhär med just den här sinnesstämningen/attityden så blir det klick och belöning.
Viktigt är dock det som nämns om förväntningar på hunden – här tror jag det många gånger blir fel. Även fast man använder sig av ”mjuka” metoder och är en hängiven shaping entusiast så sätter man en psykologisk press på hundarna som gör att många hundar som nämns stänger av, drar sig bort och t o m tappar motivationen till träning – detta tror jag dock inte är kopplat till shaping utan till den press och förväntan som sätts på hunden. Därmed finns det säkerligen undantag som jag inte är rätt person att uttala mig om…
Fint!
Tror många (inkl. jag själv) fastnar i just det där att stå och vänta ut ett beteende. Jag kan också använda klickerträning något bakvänt på min tik (det är en terrier, det mesta känns bakvänt…). När hon inte vill äta, plockar jag fram klickern och vips, så äter hon precis vadsomhelst! Klickern i sig har förmodligen blivit positivt betingad av henne och matlusten kommer av bara farten. Det är då man undrar varför hunden egentligen blir triggad att försöka? För maten/godiset hade hon ju där framför nosen precis innan, och då var den inte vatten värd… 🙂
Jätte bra skrivet!!
Jag höll på att ge upp. Men just att man måste vara beredd på allting hunden gör!!!!!
Kul att du gillar den!