Efter vår härliga dag på stränderna som jag bloggade om i förrgår, lämnade jag Squid i husbilen en stund medan jag gick in i huset för att jobba (tillfällig störning i uppkopplingen i husbilen). Efter jobb, middag och mer jobb, gick jag till husbilen för att snabbt rasta hundarna och sedan sova. Men Squid tyckte tydligen att hon haft en alldeles för tråkig dag med alldeles för lite nom, för hon hade slitit sönder och ätit ur en stor påse kokosmjöl. Resten av mjölet låg utspritt över golvet, ihop med innehållet i min gymbag som hon undersökt noga. Hon hade också ätit hål i min favorittröja (spår av torrfoder i en ficka) och slitit sönder mina favoritbyxor (inga spår av torrfoder kvar där i alla fall…).

Till slut verkar hon ha hittat en burk med tabletter som ska hjälpa hundar som är dåliga i magen, och ätit större delen av innehållet i den. Någon slags självmedicinering. Medicineringen verkar inte ha hjälpt helt, för hon har varit ganska dålig i magen. Första natten vaknade hon två gånger och ville ut, och igår verkade hon ha ganska ont i magen en stund. Klantigt av mig att inte tänka på att ta undan påsen med mjölet. Fick lite bråttom på morgonen och lämnade det på bänken och tänkte inte mer på det sedan. Och kläderna – borde lagt dem i resväskan, men jag trodde att de var säkra uppe i sängen ovanför förarsätet. Det var de inte…

Epic undersöker förödelsen

Igår fick hundarna mest vila. Jag fick en guidad tur i Bari av en trevlig tjej som planerar att åka till Sverige i sommar för att hitta ett jobb. Efteråt tog jag ut hundarna på lite sightseeing i stan. De börjar bete sig riktigt världsvant 😀 Åkte därefter till ett köpcentrum för att köpa nya byxor. Glömde dock att testa så att de funkade i annat än stående ställning innan jag åkte till gymmet för träning. I första knäböjen sa byxorna ”rrrriiipp” och gick sönder i grenen. Hade naturligtvis typ fem italienska män som försökte hjälpa/kommentera min träning på ett språk jag inte förstod när det hela hände…

Stadspromenad i Bari

Idag har vi tagit det ganska lugnt. Lite styrketräning för Epic, och hans första slalomrepetitioner på nästan ett halvår. Fortsatt vila för Squid på grund av magen. Såg på längdåkningssprinten från OS. Grämde oss över Colognas fall, men gladdes över två svenska medaljer. Sedan åkte vi till skogen igen och gick i en dryg timma. Mötte ingen alls. Härligt!

Jag insåg att mitt förra inlägg om skogen fick det att låta som att det är en självklarhet att hundar flyter fram i mjuk trav i skogen och att det är så himla avslappnande. Det kändes bra att skriva det, men sanningen är att jag har slitit en hel del för att få det så. Epics grundinställning i skogen har varit ett hysteriskt springande, helst långt bort i skogen – som en stående fågelhund, eller i alla fall en sjukt effektiv sökhund. Som unghund var han rent manisk, och jag lyckades inte riktigt hitta mellanläget.

Han har dessutom alltid haft svårt att trava, det har krävts träning i snabbt tempo (snabb jogging/cykling) för att hitta traven, och han har gradvis bliviti duktigare och duktigare på att trava i längre sträckor och i olika tempon. Nu efter nästan ett halvår med rehabilitering och fokus på kvalitet i kropp och rörelser, kommer traven lättare och lättare. Jag har också tagit mig tid till att lära om hans beteende i skogen. Efter en period med koppelvila har jag släppt honom mer och mer i skogen och belönat avslappnad trav på stigen, samtidigt som jag har begränsat hans möjligheter att springa fort eller ge sig ut i skogen på egen hand. Han springer fortfarande gärna fort i skogen, men bara när jag säger ”gå och spring”. Han travar längre och längre sträckor och blir mer och mer avslappnad. Härligt!