Ikväll var det riktigt svalt och skönt sådär efter 21, så vi hann med lite lydnadsträning innan det blev mörkt. Med Missy fokuserade jag på rutan och dirigeringsapporteringen. Till rutan har jag bestämt mig för att köra den nya Pi-metoden (som jag för övrigt inte har orkat göra något mer med i värmen) eftersom jag tror att den kan hjälpa Missy att bli mer säker på uppgiften. Att det kommer hjälpa såg jag nog redan idag, eftersom hon till och med hade svårt för det grundläggande – att bara springa in i pvc-boxen och hålla positionen där. Hon gjorde precis som i rutan. Sprang igenom, ställde sig på utsidan, rundade och kom tillbaka etc. Frustrerande att det verkar ta mer tid än vad jag hade trott, men samtidigt blir jag hoppfull eftersom samma problem kommer tillbaka här, men det blir så mycket enklare att lösa dem. Tror jag.

Dirigeringsapporterna var svåra! Det började bli riktigt mörkt, gräset har växt sig ganska högt på planen och apporterna är mörka och svåra att se. Jag hade inte en chans att se dem från där jag stod, så egentligen blev det ett helt nytt moment. Jag tror ändå att det är smart att göra svåra dirigeringsapporter, men det här var nog på gränsen. Hon gick liksom över apporterna utan att se dem ibland, och då blir det bara fel. Några fina fick vi till i alla fall. Behöver jobba mer på konskicken, de är okej, men kan bli tryggare. Jag vill egentligen inte behöva säga ”stå” för att hon ska stanna, men det kände jag att jag behövde idag.

Vi avslutade med en vittringsapport där hon först plockade rätt, men släppte den och letade vidare. Hon letade länge, men tog tillslut rätt. Det känns skönt att hon börjar få lite tålamod när hon blir osäker!