I fredags tävlade jag och Missy på Kils BK. Träningen innan hade känts bra och jag trodde nog att lydnadschampionatet skulle vara klart efter den här tävlingen. Men vädret ställde tyvärr till det för oss den här gången. Under sitt i grupp och platsliggning öppnades himlens portar och Missy var faktiskt den enda i sin grupp som klarade både sitt och plats. Hon var en riktig hjälte! När det var vår tur att gå det individuella programmet var hon dock trött på att sitta och ligga. Först gjorde hon ett kanonfint fritt följ, som domaren tyvärr inte höll med mig om. Vi fick 7,5 – på ett fritt följ som var mycket bättre än det vi fick 9,5 för för två veckor sedan. Så olika kan domare tänka… I dumrutan gjorde hon alla förflyttningar kanonsnyggt – men ville inte stanna kvar i varken sitt eller ligg, så det blev en nolla. Inkallningen var jag nöjd med, men domaren höll inte med där heller, 7,5 igen. Sedan rullade det in några tior – rutan, apportering med dirigering och hopp-apport. Kul att våra problemmoment har funkat på två tävlingar nu, det hjälper att träna! Vittringen fick vi 8 på, också ganska hårt dömt, enda felet var ett tveksamt gripande. Fjärren var kanonsnygg, men nu ville hon inte heller ligga. Hon satte sig upp både när jag lämnade henne och när jag gick tillbaka, så vi fick en 6:a. Slutsumman blev 248,5 och en andra placering av sju. Inte jätteilla med tanke på förutsättningarna. Jag är glad att hon faktiskt gjorde precis allt precis så som jag har lärt henne – förrutom stadgan i ligg och sitt under ganska extrema förhållanden. Men det kan jag bjuda på om jag slipper gå ut och träna i en vattenpöl varje gång det ösregnar. Vi kommer igen!