Under varje teorikväll passar jag på att säga till folk att de ska vara uppmärksamma på att en del träningsproblem faktiskt kan bero på fysiska problem. Under de år jag har jobbat heltid med hundkurser har jag blivit väldigt förvånad över hur många hundar som faktiskt är skadade och har ont. Jag har också blivit förvånad över hur hundägare och veterinärer resonerar kring det här. Hittils har jag bett minst ett 20-tal ägare att ta med sin hund till veterinären. Jag har inte haft fel en enda gång. Senaste tråkiga beskedet kom idag. Hunden som inte ville springa på agilitykurs i helgen har ont i ryggen. Inflammation eller i värsta fall cancer. Jag har länge varit säker på att någonting inte är rätt där. (Det är för övrigt andra gången jag skickar samma hund till veterinären, första gången fick vi konstaterat patella luxation med operation till följd. Jag vågar inte ens tänka på vad han har konstat totalt i veterinärkonstnader.) I maj hade jag staffen Mio på kurs i Bergen. Mio har tidigare gått kurs för oss i Oslo, men nu var han en helt annan hund. Enligt matte hade han slutat leka ganska direkt efter flytten. Jag beordrade dem raka vägen till veterinären, där man hittade kraftiga förkalkningar på en armbåge.

Ofta är sådana här upptäckter tråkiga och ibland leder de också till att vi kanske får ändra våra tränings- och tävlingsplaner eller i värsta fall ta bort en älskad kompis. Ibland är det dock helt fantastiskt både för förare och hund. Du har kanske kämpat i ett år med att få din hund att leka, eller hålla fokus på träningen. Du tycker att du gör allt rätt, men ibland så vill hunden bara inte. Du får massor av goda råd, men de hjälper bara en kort stund och du kommer ingenstans i din träning. Och så hittar ni felet. Det var inte din träning, det var smärtan som gjorde att hunden inte ville. Din kompis får behandling och rehabilitering, och när han är frisk igen har du fått en ny hund som glänser på både träning och tävling. Det är ett scenario vi har sett flera gånger hos kursdeltagare och det är lika fanastiskt varje gång. Tveka inte om du är osäker när det gäller din egen hund. Låt inte hunden lida i onödan och kasta inte bort värdefull träningstid i onödan. Det är bättre att kolla upp hunden en gång för mycket än en gång för lite.

Några tecken på att du bör ta din hund till en duktig veterinär:

• Hunden ändrar beteende utan förklaring (slutar leka,  stannar långsamt, ändrar rörelsemönster i slalom, vill inte gripa apporter etc.)
• Hunden är jätteengagerad ena stunden, men står och stirrar ut i luften nästa stund
• Det verkar inte som att träning hjälper
• Hunden är lättirriterad
• Hunden vill inte göra vissa rörelser (hoppa in i bilen, gå i skritt, svänga åt höger etc.)
• Hunden blir orimligt snabbt trött
• Hunden vill inte äta
• Hunden slutar sträcka på sig
• Hunden skakar sig inte från nos till svans

Följande bortförklaringar duger inte

• ”Vi var hos veterinären och han sa att Fido är helt frisk” (Vanliga veterinärer har tyvärr dålig koll på till exempel muskelskador. Gå till en veterinär med specialkompetens som du litar på. Bor du i Osloområdet rekommenderar vi absolut Laxmi. Ett annat problem är att veterinärer i Norge verkar mena att tonsillit inte existerar. Vi fick åka till Sverige för att få en diagnos och behandling.)
• ”Men han är ju så arbetsglad när vi spårar/vallar/kör agility/apporterar” (Hundar har en tendens att ”glömma bort” att de har ont när de gör någonting de älskar. En del hundar visar inte tecken på smärta så länge vi uppmärksammar dem. Det kan ju också tänkas att en viss aktivitet inte gör ont på samma sätt som en annan)
• ”Hon sprang ju agility hela helgen, då hade hon minsann inte ont” (Se ovan. Tänk också på att det kanske inte är så konstigt om hunden är ur form på måndagen om hon har sprungit agility hela helgen utan att vara helt frisk (eller utan rätt uppvärmning och nedvarvning).)
• ”Jag har inte sett honom halta” (Hunden behöver inte halta för att ha ont!)

Checklista – be din veterinär kolla upp:

• Nacke och rygg
• Muskler
• Tänder
• Öron
• Hals
• Blodprov (hormonnivåer, fästingburna sjukdomar)
• Prostata/livmoder
• Ögon

Ta din aktiva hund regelbundet till en duktig rehabterapeut/veterinär. Håll din hund i god form. Värm upp din hund noga och ta hand om honom efter aktivitet. Massera. Ge äldre aktiva hundar glukosamin. Ge ett foder du tror på. Var uppmärksam på förändringar och tveka inte att vara en hönsmamma. Och sist men inte minst. Tro mig om jag säger åt dig att åka till veterinären. Hittils har jag aldrig haft fel.