Det regnar och åskar ute, så jag skjuter upp träningen jag hade planerat med motiveringen att jag inte vill ha en blixt i huvudet. Jag är ganska trött, var uppe tidigt i morse och körde Thomas och Pavlov till flygplatsen. De är i Finland nu och håller kurs ihop med Anna. Jag vill förresten passa på att gratulera Anna. Hon debuterade i lydnad med Arvid i tisdags och fick ihop imponerande 187,5 poäng. För mig som lärde känna Arvid för två år sedan, är det här helt fantastiskt. När jag träffade Anna och Arvid första gången hade Arvid bara vallat får och sprang och gömde sig när Anna tog fram träningsgrejerna. Första gången Arvid vad med på tränarutbildningen (andra helgen) blev det inte mycket gjort. Han blev rädd för lite allt möjligt och hade svårt att slappna av och fokusera på träningen. När det sedan var dags för fjärde helgen fick vi se en helt annan hund som jobbade minst lika bra som de andra hundarna i gruppen. Anna har gjort ett fantastiskt jobb med Arvid och jag ser fram emot att se dem tävla i högre klasser snart (och så håller vi tummarna för att han får vara frisk nu)! Hajlydnad fick en ny innebörd helt plötsligt.

När jag hade kört Thomas till flygplatsen körde jag till Skui och tränade med Karine. Huvudfokus blev på balanshinder. Missy och Shejpa fick köra nosduttar på både balansbom och gungbräda. Båda var rätt bra på gungan, med Shejpa kunde jag gå snabbt fram trots att hon nästan aldrig har varit på gungbrädan. Jag använde targeten för att hjälpa henne och höll upp brädan i luften. Hon fick stå längst fram på gungbrädan och på ”klara – färdiga – tryck!” fick hon skynda sig ner i targetposition medan gungbrädan föll mot marken. Missy fick göra samma sak och var duktig på att hamna i position med nosen på target, men blev lite skrämd när gungan slog i marken och ville lämna den med bakdelen. Vi körde lite gungterapi istället och kampade på gungan medan Karine rörde på den.

Shejpa fick köra både nosduttar och running contacts på balansbommen. Nosduttarna var rätt okej, men hon var lite oengagerad och blev snabbt trött. Hon är bra på det tekniska, men jag måste få henne att tycka att det är ännu roligare. Running contacts var rätt kassa om jag släppte henne från toppen av hindret, bättre om jag startade henne längre ner. Som tur var blev det bättre med tiden, men inte tillräckligt bra för att det ska kännas hela bra att träna så mycket på balansbommen. Jobbigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra övergången från plankan till hindret, jag får försöka hitta någon konstruktion där jag gradvis kan höja balansbommen tror jag. Jag trodde att Premierbommen var ställbar i höjd, men det såg inte ut så på den jag tittade på idag…

Nu ser det ut som att regnet har gett upp, så jag ska ta en sväng på planen med Pi och Missy och träna lydnad.