Då var vi äntligen hemma igen. Det är trevligt att vara på resande fot, men det är allra bäst att vara hemma. Jag har varit borta i över en vecka. Först höll jag grundkurs i Bromölla förra helgen, sedan åkte jag till Malmö och gick kurs för Greg Derrett tisdag-torsdag. På torsdagskvällen åkte jag till Göteborg och stannade där ett knappt dygn. Jag hälsade på mina föräldrar, tränade lite med Cecilia på Hundstället Hjärtat och hälsade på en hanhund som vi förhoppningsvis kommer att para Jen med till våren. På fredagskvällen åkte jag till Skara och sov över där och sedan gick jag upp tidigt igår morse och åkte till Götene för att tävla agility med Squid.

Greg-kursen var väldigt bra, som vanligt. Det var första gången som Squid fick vara med och det var väldigt nyttigt för oss. Hon gjorde många saker fint, men framför allt upptäckte jag en massa saker som vi behöver bli bättre på. Det var ingen stor nyhet, listan på saker vi behöver träna var redan lång, men nu är jag ännu mer säker på vad vi ska satsa på under vintern. Om du vill läsa mer om kursen så har till exempel Mija och Helene skrivit bra saker. På onsdag eftermiddag började jag få ont i vänsterfoten och på torsdag morgon var det ännu värre. Med värktabletter klarade jag mig igenom dagen. Jag vet inte vad som har hänt eller vad jag har gjort, men det gör fortfarande lika ont att gå på och röra foten. Den har inte varit svullen och jag ser inga blåmärken. Efter lite google-diagnostisering är jag väldigt rädd att jag kommer att behöva gips halva vintern, men vi får hoppas att det bara går över istället.

Inför tävlingen igår fick jag ladda upp med både värktabletter och smärtstillande gel. Det hjälpte lite grann. Squid blir väldigt upphetsad av att se andra köra agility, så det var som att köra en ny hund. I agilityklassen fick vi förvånande slalomfel när hon först sprang förbi slalomen. Sedan diskade jag mig själv när jag inte var helt nöjd med gungbrädan. I hoppklassen hängde jag och min fot helt enkelt inte med. Jag gjorde en taktisk miss och planerade in framförbyten som jag verkligen borde ha insett att jag inte skulle hinna. Det var väl önsketänkande, eftersom framförbytet gjorde det mycket lättare än ett bakombyte. Men innan jag ens var i position för bytet var Squid över fel hinder. Great dog, shame about the handler. Det var svårt att hitta rätt fokus efter en vecka på resa, en skadad fot och ett fruktansvärt kallt ridhus.

Jag inser i alla fall att jag behöver ta tjuren vid hornen och träna Squid i situationer där hon blir galen av att se andra hundar köra. Jag har undvikit situationen tidigare, men om vi ska kunna tävla måste hon också träna i de situationerna. Det var en helt annan hund jag hade med mig på tävling än vad jag har när jag tränar hemma. Jag är väldigt glad att vi hann med den här tävlingen, fick testa och se bristerna, för att sedan få god tid att träna på innan nästa tävling (som är i början av februari).

Shejpa har fått stanna hemma i veckan, hade inte hjärta att låta henne hänga med som back-up i en kall bil. Hon har fått sova i sängen med husse på nätterna och fysträna med praktikanterna på dagarna. Perfekt! Hennes nästa tävling blir MyDog (under förutsättning att min fot inte hamnar i gips…) i början av januari. Annars får hon ligga lågt på agilityträningsfronten. Jag tycker att det är svårt att träna två hundar när det är så här kallt, det är nästan omöjligt att hålla båda varma när man är i ridhuset. Och det är Squid som behöver mest träning. Shejpa får fysträna och träna småsaker hemma istället.