Idag tänkte jag skriva lite om varför det är viktigt att träna genomtänkt redan från början med en valp. Små valpar gör väldigt mycket rätt – de drar inte i kopplet, de kommer när man ropar och de sticker inte iväg så långt.  Det är lätt att råka skjuta upp de tråkiga sakerna till en annan gång. Men så kommer en dag då valpen inte längre uppför sig så exemplariskt. Med Epic kändes det som att vi hade en liten vändpunkt idag, då han stack in till fåren och tjuvvallade under rastning på gården. Nästa rastning blev i koppel och det var inte heller så enkelt, lillkillen ville gärna dra i kopplet för att komma närmare fåren.

Idag blev alltså dagen då jag fick ta tag i koppelgåendet på allvar för första gången. Men som tur är har jag lagt en grund som gör att träningen blir lättare. Trots att valparna kan gå lösa hur mycket de vill här hemma, har jag tvingat mig själv att träna på att gå i koppel under den första månaden. Jag vill att valpen går nära min sida och jag tränar på både höger och vänster sida, men valpen får inte byta sida själv. När jag börjar träna koppelgående med en valp håller jag kopplet runt handleden på handen längst bort från hunden och en näve godbitar i samma hand. Jag plockar en godbit i taget från den handen med handen närmast hunden och belönar jätteofta, nästan varje steg i början. Om valpen går ifrån mig byter jag håll och börjar om när den kommer upp vid sidan igen. Det blir inga långa koppelpromenader, i koppel tränar vi och annars får valpen gå lös. Jag har tur som bor på ett ställe där valparna kan springa lösa, så att koppelpromenader alltid innebär träning. Naturligtvis har allt cirkelarbete vi har tränat också hjälpt till att skapa värde för min sida.

Men valpen blir äldre och en dag lullar den inte bara iväg i kopplet, utan drar iväg för att komma fram till något spännande. Om valpen då har en stadig grund med mycket belöning för rätt beteende, går jag in i nästa fas av koppelträningen. Det fick Epic erfara idag. Vi gick förbi fåren i koppel och han fick belöning i rätt position vid min vänstra sida. När han drog iväg mot fåren, gled jag vänsterhanden längs kopplet ner till halsbandet. Det är viktigt att reagera snabbt, helst innan kopplet hinner sträckas. Med ett lugnt grepp i halsbandet, ledde jag honom tillbaka till min sida. När jag släppte sprang han framåt igen och proceduren upprepades några gånger. Till slut stannade han kvar vid sidan och fick godis. Vi gick igen och han misslyckades några gånger, men blev duktigare och duktigare hela tiden. Han lärde sig snabbt att det inte lönar sig att dra i kopplet.

För att använda den här metoden tycker jag att det är viktigt att hunden först har en bra förståelse och värde för att gå vid sidan. Det måste finnas ett beteende att falla tillbaka på. Det är också viktigt att hunden inte upplever greppet i halsbandet som obehagligt. Därför har jag också lagt in träning på halsbandsgreppet under den första månaden med Epic. Ibland när vi har gått promenad i koppel har jag glidit ner handen till halsbandet, tagit ett grepp och belönat. Jag har också tränat på halsbandsgreppet utan koppel, att jag kan sträcka mig efter honom, fånga honom och belöna. Många valpar lär sig snabbt att undvika våra händer, eftersom det leder till tråkiga saker. Att valpen lätt låter sig fångas i halsbandet kan faktiskt vara livsavgörande i en akut situation.

Moralen i den här historian är alltså: Träna på tråkiga saker som koppelgående tidigt, trots att valpen är duktig på det just då. När valpen blir äldre och börjar hitta på bus, är det en stor fördel att det finns ett väl inlärt beteende att falla tillbaka på.