Hittade ett inlägg som Anna hade skriv om fri-signalen. Jag antar att hon menar den fri-signal som bland annat vi använder oss av och jag tänkte kommentera inlägget. Det första argumentet kan jag helt klart köpa. När Anna vill att hunden ska hålla positionen belönar hon lugnt efter klicket, om hunden ska komma upp kan hon bli mer aktiv, kasta leksaker eller tjoar. Det är inte alls nödvändigt att ha en fri-signal, alla tränare skapar sina egna system. Jag tycker dock att träningen har blivit så mycket snabbare och enklare sedan vi införde frisignalen.

• Jag vill inte att mina hundar ska resa sig på kastade bollar, tjoande eller aktiva rörelser. Tvärt om, jag vill kunna använda kast, tjo, beröm och rörelse för att kvalitetssäkra hundarnas stadga. Kanske inte jätteviktigt i lydnad, men destå viktigare i tex. agility- och jaktträning.
• Genom att för det mesta belöna i position och sedan lösa ut med en frisignal som inte nödvändigtvis behöver belönas så ofta, så bygger vi mer värde för stadgan.
• Jag upplever att mina hundar har fått mycket bättre stadga eftersom reglerna har blivit tydligare. Stadgepositioner har alltid en tydlig avslutning.
• Det är lätt att generalisera stadgebeteendet. Numera räcker det att mina hundar hör ”fri” en gång i en ny position (typ i badkaret, på en stubbe, med nosen fryst mot en target etc.) för att de ska fatta att det handlar om en stadgeposition. Nästa repetition kan jag alltså direkt öka tiden dramatiskt och hundarna förstår.
• Jag kan repetera frivilliga beteenden utan att behöva röra mig över huvud taget. Alternativet hade varit att kasta iväg belöningen på marken och då föredrar jag att ha en verbal signal som får hunden upp (och belöning i position).

Jag antar att alla har någon form för fri-signal. Antingen kroppsrörelser (bjuda in hunden till belöning med rörelse eller tjo, ta ett steg bort från hunden), tidssignaler (typ: händer det inget inom fem sekunder reser jag mig), belöning (så fort hunden har fått godbiten kan han resa sig), klicket etc. Jag tror också att de flesta inte riktigt har tänkt igenom hur de egentligen gör. Anledningen till att vi kanske verkar komplicerade ibland är för att vi faktiskt tänker igenom vad vi gör, vilka signaler vi ger till hundarna och vad de betyder. Vi strävar efter att vara svart-vita och undvika gråskalorna. Frisignalen är ett område där vi har blivit tydligare mot hundarna och det märks, både på hur snabbt inlärningen går och på hur kul de tycker att träningen är.

Annas två andra punker förstår jag faktiskt inte helt. Frisignalen betyder bara att hunden ska lämna sin stadgeposition. Den handlar inte alls om att förhindra hunden från att nosa, springa eller titta på andra hundar. Jag håller absolut med Anna om att det är hundarna som ska ta initiativ i träningen och att det både är tråkigt och dålig timing att be hunden om uppmärksamhet under träningen. Däremot förstår jag inte hur frisignalen kommer in där. Frisignalen är ju en signal som alla andra, som jag ger hunden när den bjuder kontakt och stadga (inte när den nosar i marken eller tittar på andra hundar…). Kanske har det blivit ett missförstånd när jag har skrivit att hunden ska ta kontakt med mig (eller fortsätta jobba) efter fri-signalen. Enda anledningen till att jag har skrivit det är att folk som inte är vana vid vår typ av fri-signal ofta förväxlar den med ”varsågod” (gå och ta externbelöning) eller ”hopp och lek” (slut på träningen, det lönar sig inte länge att bjuda beteenden).