Igår körde jag ett andra pass med fokus i utgångsställning. I den här träningen har jag för första gången lagt in en tydlig fel-ritual när han gör fel. Om han tittar mot den planerade störningen bryter jag tydligt tävlingspositionen med både kroppsspråk och röst (tyst och stel förare ska betyda ”rätt – fortsätt så”). När man använder en fel-ritual är det viktigt att man får fram rätt känsla i hunden. Man vill att hunden ska ta det på allvar och anstränga sig mer nästa gång, men man vill absolut inte att hunden ska bli osäker, långsam eller undvikande. Väldigt få hundar reagerar helt rätt på fel-ritualer från början. Vi måste skapa rätt känsla och lära hunden vad som är rätt respons när vi bryter, på precis samma sätt som när vi utvecklar belöningar och fokuserar på att hunden ska få rätt känsla i belöningarna.

När jag tränar det här med Wilco är det alltså inte speciellt viktigt att han lär sig att stirra på mig i alla lägen. Det är egentligen en sak som jag väntar väldigt länge med att kräva av lydnadshunden. Det jag vill lära Wilco är att hantera fel-ritualen och försöka igen med ökat engagemang. Det har inte känts som att han har varit mogen för det tidigare, men nu fungerade det riktigt bra när vi väl satte igång. Som vanligt är han som en blandning av pappa Epic (som det aldrig vilar några ledsamheter över) och Squid (som trodde att hon skulle dö om något blev fel). Om Wilco inte hade reagerat bra på fel-ritualen, eller om han hade haft problem med att återgå till koncentrerat arbete, hade jag jobbat på det och struntat i att han skulle göra om hela sekvensen.

Med Squid, som var väldigt känslig, jobbade jag på att bryta mig ur den tävlingsmässiga positionen och busa, skoja och retas med leksaken. Hennes första reaktion var att frysa och se ledsen ut, så jag såg till att hon lyckades stjäla belöningen ur min hand med väldigt lite ansträngning till en början. Jag gjorde det sedan svårare och svårare att komma åt leksaken, och när hon var riktigt taggad på den leken kunde jag vänta på att hon erbjöd något beteende innan jag gav tillbaka belöningen. Med en hund som å andra sidan har svårt att komma tillbaka till koncentration kan det vara så att man får belöna (kanske med godis) för att hunden bjuder ett koncentrerat sittande igen, utan att bli hetsig eller skällig. Allt går att träna! När man får fram rätt känslomässig respons på fel-ritualen, och när hunden snabbt bjuder beteenden igen när man börjar jobba igen, så har man ett jättebra verktyg!

Här är ett klipp från Wilcos pass igår:

Jag gör gärna den här typen av träning i väldigt välplanerade pass där jag jobbar specifikt på en sak. Jag gillar också att ha planerade störningar som jag kan styra. Helst en medhjälpare som i filmen. Jag tror inte på att fela valpen varje gång han tittar bort från mig i träning. Det hade både blivit tråkigt och uttjatat, och tagit fokus från annan träning.

Om du är intresserad av lydnads-nörderi tycker jag att du ska kolla in vår onlinekurs i tävlingslydnad som startar i november. Förutom momentinlärning går vi igenom störningsträning, uthållighetsträning och tävlingsträning på olika sätt. Du kan vara med både som observatör och som deltagare med hund (och få obegränsat med coachning i 16 veckor!)