Vi körde ett pass till idag och körde på skarpare vinkel än sist. Jag började med att starta henne ungefär halvvägs upp på plankan. Hon verkade lite osäker och fick inte helt till det sista steget. Jag blev osäker på mina kriterier (det är skitsvårt med de halvbra). Hårda kriterier har ju kanske fått oss dit vi är nu, men man vill ju inte förlora farten heller. Efter en stund lät jag henne springa hela plankan. Det var lite svårt rent praktiskt. Thomas fick hålla både Shejpa och plankan uppe i luften. Här fick hon upp lite fart och verkade ha lättare att träffa rätt. Hon missade en gång när jag var före henne och en gång när hon kom på att Nina hade korv istället för torrfoder (hon springer till Nina som sitter 5 meter bortanför plankan med mat). Det här ska bli spännande att fortsätta med. Jag älskar att skillnaden blir så tydlig jämfört med när hon springer på plankan på marken.
klickerklok.se
klickerträning klikkertrening agility lydnad jakt bruks
Spännande att du börjat träna lite RC igen 🙂
Jag har också funderat över detta med Steg 1 i träningen då plankan ligger på marken. Älva hade enormt svårt med första steget så vi fick till och med ta det i två steg, först VÄLDIGT tunn planka och sedan den vanliga.
Nu när vi har lutning på plankan och jag startar henne från toppen har hon mycket mindre fart och kommer alltid in likadant på plankan så det blev såå mycket lättare för henne och hon har bara gjort nåt enstaka fel sedan vi började höja.
Jag funderade på om det kanske var onödigt med det första steget och om det hade gått snabbare att börja med lutning direkt. Men jag är väldigt glad att vi arbetade oss igenom det första steget eftersom det gjort att resten nu blir lekande lätt.
Dessutom så är det ju viktigt att hunden får lära sig att anpassa sprången och komma rätt även om man kommer i hög fart och med lång ansats eftersom det krävs med hela balansbommen. Och det har man då klarat av i steg ett. Om man inte klarat av det i steg ett så får man ju ta det när man baklängeskedjar hela balansbommen och då riskerar du ju att få onödigt mycket fel på balansen. Det är ju bättre att de får göra alla de felen på något som inte liknar en balansbom.
Så jag är väldigt glad att jag inte gick vidare för fort utan verkligen fick mina dagar med 100% på liggande planka. Även för mig själv eftersom det blev mycket lättare att tima när farten går ner vid höjningen 🙂
Så enligt mig så är hittills det första steget det absolut svåraste men också det där vi lärde oss mest, nästa blir nog när det är dags att ta bort godisskålen.
Någon påpekade skillnaden i träningen av Running Contacts där ena är Silvias där man under tid ändrar hundens rörelsemönster så att det naturliga blir att inte hoppa av, och det som jag tror du började med: alltså att fokusera på tassplacering.
För att lyckas med Silvias metod måste man ge träningen tid och enormt många repetitioner. Det handlar ju om att gå så långsamt fram att hunden i princip inte märker att lutningen ökar. Hon vill dessutom aldrig ha för mycket fel. Det är ok om den hoppar nån gång ibland för att den ska se skillnaden, men om hunden hoppar två gånger i rad så ska man gärna sänka för att hunden inte ska upprepa hopp. Den ska ju bara veta om en väg av balansen och det är att springa.
Jag vet ju ingenting om den andra metoden förutom det du skrivit men det låter som att man försöker få den inlärningen att gå snabbare och att man låter hunden göra mer fel och utmanar den mer för att den ska göra ett mer aktivt beteende när den placerar sina tassar rätt i slutet.
Jösses vad långt det här blev, det var inte riktigt meningen men jag har så mycket funderaingar om detta så det rann väl över till vad som kanske hade passat bätte som ett mail 🙂
Du får gärna maila mig om du vill svara så får jag ta del av proffstankarna 🙂