Då är jag äntligen hemma efter en helg i Sörmland. Den här gången har jag faktiskt inte jobbat alls, utan passat på att ta en road trip på en ledig helg. Jag har bott hos snälla Anna och Krille som gör sitt bästa för att göra mig till en riktig vallhundsnörd och ge mig lätt prestationsångest. På lördagen åkte vi först och hälsade på valparna (som ni kan se bilder på i förra inlägget). Solen sken och valparna lekte med sin mamma i en tom fårhage. Squid var väldigt intresserad av fårskit. Valparna verkar supersociala och mysiga. Squid fick hänga med mig i famnen och titta på när mamma Fly vallade lite. Det tyckte hon inte var så kul och pep en del. Efter valptitten åkte jag med och tittade på när Anna och Krille tränade med Fog, Keep och Fonzie.

Snygga Fog. Den här färgen tror vi att Squid får som vuxen.

På söndagen blev det vallning igen, den här gången för Fog, Keep och Arvid. De var jätteduktiga och speciellt imponerad blir man ju av Keep som bara är 7 månader men redan vallar så lugnt och behärskat! Fog och Fonzie är helbröder till Squids mamma Fly och Keep och Arvid är halvbröder med dem (alla har samma mamma, ”Fan”, Moel Somolli). Fog är också en hund som imponerar med sitt djupa lugn runt djur och kloka beslut i kniviga situationer. Arvid fick valla för första gången på länge efter en operation och var väldigt duktig han med. Jag hoppas att han får vara frisk och tävla en massa nästa år.

Krille och Fog delar

Lille kloke Keep the Sheep

Efter vallning och lunch åkte vi till en klubb och tränade agility. Det var lerigt som tusan, men hundarna var duktiga. Både Shejpa och Missy hade väldigt bra kontaktfält på balansbommen och Shejpa fick köra hela gungan. Jag kunde skicka henne från flera meters håll och stå stilla, medan hon gjorde snabba och nästan perfekta gungbrädor på kommando. Häftigt! Det enda som saknas är lite viktförskjutning… På kvällen vågade jag mig på att vissla lite (ja, det var en hel vallpipekör i köket i Södertorpet) och tro det eller ej, men jag tror att jag fick kläm på de flesta kommandon. I alla fall någon enstaka gång 😀 Hundarna här hemma har vant sig vid mitt falska gnisslande och jag när en förhoppning om att kanske kunna använda visselpipan i vallning någon gång det här århundradet.

Arvid visar hur sura baggar ska tas

Emenems Arvid

Idag har jag varit hos Maria Hagström och tränat lydnad med Pi och Missy. De var duktiga båda två. Maria konstaterade väl mest att jag borde träna mer lydnad och gav goda tips om vad jag bör slipa på med Missy för att domarna inte ska kunna dra någonting. Jag kommer inte att tävla med Pi på fredag. Dels vill jag väldigt gärna köra upp till Sörmland så fort som möjligt, för vi ska vara observatörer på vallhundskurs hela helgen (förrutom att vi också ska hämta valp!) och dels känns inte Pi helt klar. Jag har inte fått tränat på en vecka, det har varit snöigt och äckligt och jag tappade lite lusten. Hon var duktig idag, men vi är inte klara med dold platsliggning och rutan känns inte stabil i nya miljöer ännu. Dessutom vet man ju inte hur vädret blir, det är kanske både kallt och blött en fredagskväll i november och förutsättningarna blir inte de bästa med elljus. Jag tror att vi satsar på en inomhustävling i vinter istället, då får kanske Missy tävla också om jag kommer igång med träningen…

Och så en bonusbild på sötaste Squid som redan kan tricks 😛