Nu är det verkligen för kallt för att träna. Igår var jag riktigt duktig och tränade två pass utomhus med Shejpa och Pi, men det slutade med att jag blev så kall om händerna att jag helt plötsligt blev illamående och kände att jag höll på att svimma. Fick ropa på Thomas som hjälpte mig in… Fram tills dess gick träningen verkligen kanonbra. Jag insåg att jag nog får träna lite mer lydnad med Pi om det ska bli en till artikel. Vi tog lite bilder till artikeln på förmiddagen, men då var hon lite okoncentrerad och tog sig ett par race över planen. Jag blev irriterad på hennes attityd (men visade det naturligtvis inte för henne) och irritation är motivation, så jag planerade och tog med mig både Pi och Shejpa ut på planen ihop med en bur.

Pi fick börja med att sitta i buren medan jag tränade ett kort pass med Shejpa. Shejpa fick köra fyrapinnarsslalom från ett hopphinder i nittio graders vinkel. Hon tog andra porten flera gånger och nu är jag ännu mer sugen på att köra 2×2-slalom med hundarna. När jag tränade ihop med Eva i söndags fattade jag äntligen varför 2×2-slalomen ger bättre ingångar än vanlig shaping. Hunden blir tidigt introducerad till konceptet ”ta den första porten av flera”. Annars var Shejpa superhärlig. Hon hänger sig fast i kampleksaken, släpper ibland inte på ”tack” och hugger efter leksaken utan inbjudan när hon väl har släppt. Det är svårt att tänka sig att hon nästan aldrig kampade utomhus för ett knappt år sedan. Det är också intressant när folk påstår att man inte kan lära hundar att leka och att det bara blir ett extra moment. Shejpa visar motsatsen. Det är väldigt bekvämt att bara låta henne hänga fast i leksaken när man pratar med folk eller bygger om kombinationer.

När Pi fick komma ut och träna fick Shejpa hoppa in i buren och stanna där med öppen dörr. Jag var mer fokuserad under det här träningspasset och hade en plan. Pi visade sig från sin bästa sida och lekte kanonbra. Hon försökte inte ens springa ärovarv när hon fick vinna eller springa till leksaken, hon kom rakt in till mig varje gång. Hennes lägganden har blivit mycket bättre av vår fartträning med leksak inomhus och hon jobbade fokuserat och ganska intensivt. Det blev ett par korta pass för båda hundarna och de jobbade kanonbra. Att ha med buren ut och byta hund ofta skärpte nog både mitt och hundarnas fokus. Jag är glad att jag har jobbat med burlekar med båda hundarna och att de entusiastiskt springer in i buren så fort de får chansen (det blir lite trångt ibland när båda hundarna vill in samtidigt…) och trivs med att vänta där. Enda nackdelen är att man får kånka ner buren till planen och att man får ha lite fokus på hunden som väntar också. Men det blir nog fler sådana träningspass så fort det blir lite varmare ute…

Pi har börjat kampa riktigt bra också!