Imorse passade vi på att träna vallning så fort solen gick upp, för resten av förmiddagen tillbringade vi ihop med tre bruna cockrar och Peter och Margaret Jones (kennel Maesydderwen). Jätteintressant att se på cockrarna och träningen. Speciellt spännande att Peter, som är så framgångsrik, inte har några speciellt bra förutsättningar i jämförelse med många andra. Han bor i ett vanligt litet hus på en gata med många andra. Han åker många gånger i veckan ganska långt till allmän mark där han har tur om han stöter på någon enstaka kanin. Det kräver engagemang och uppfinningsrikedom och det var naturligtvis väldigt inspirerande för oss. Det är lätt att klaga på dåliga träningsmöjligheter. Jag önskar att jag hade tid att hålla på med alla hundsporter som fascinerar mig. Cockerjakt är absolut en sådan, det är något alldeles speciellt med en cocker i sök. Det ska bli spännande att följa Thomas och Kat under grundträningen!
Fantastiskt roligt att höra att det går att bli framgångsrik trots att man varken äger mark eller stöter på vilt dagligen, typ. Detta blir den stora utmaningen, men det ska bli kul att se hur långt det går att komma med de förutsättningarna (bor också på en vanlig gata utan mark och vilt). Och ja, det utvecklar ens fantasi!