Kategoriarkiv: Wilco

Fokus och fel-ritual

Publicerat av
2

Igår körde jag ett andra pass med fokus i utgångsställning. I den här träningen har jag för första gången lagt in en tydlig fel-ritual när han gör fel. Om han tittar mot den planerade störningen bryter jag tydligt tävlingspositionen med både kroppsspråk och röst (tyst och stel förare ska betyda ”rätt – fortsätt så”). När man använder en fel-ritual är det viktigt att man får fram rätt känsla i hunden. Man vill att hunden ska ta det på allvar och anstränga sig mer nästa gång, men man vill absolut inte att hunden ska bli osäker, långsam eller undvikande. Väldigt få hundar reagerar helt rätt på fel-ritualer från början. Vi måste skapa rätt känsla och lära hunden vad som är rätt respons när vi bryter, på precis samma sätt som när vi utvecklar belöningar och fokuserar på att hunden ska få rätt känsla i belöningarna.

När jag tränar det här med Wilco är det alltså inte speciellt viktigt att han lär sig att stirra på mig i alla lägen. Det är egentligen en sak som jag väntar väldigt länge med att kräva av lydnadshunden. Det jag vill lära Wilco är att hantera fel-ritualen och försöka igen med ökat engagemang. Det har inte känts som att han har varit mogen för det tidigare, men nu fungerade det riktigt bra när vi väl satte igång. Som vanligt är han som en blandning av pappa Epic (som det aldrig vilar några ledsamheter över) och Squid (som trodde att hon skulle dö om något blev fel). Om Wilco inte hade reagerat bra på fel-ritualen, eller om han hade haft problem med att återgå till koncentrerat arbete, hade jag jobbat på det och struntat i att han skulle göra om hela sekvensen.

Med Squid, som var väldigt känslig, jobbade jag på att bryta mig ur den tävlingsmässiga positionen och busa, skoja och retas med leksaken. Hennes första reaktion var att frysa och se ledsen ut, så jag såg till att hon lyckades stjäla belöningen ur min hand med väldigt lite ansträngning till en början. Jag gjorde det sedan svårare och svårare att komma åt leksaken, och när hon var riktigt taggad på den leken kunde jag vänta på att hon erbjöd något beteende innan jag gav tillbaka belöningen. Med en hund som å andra sidan har svårt att komma tillbaka till koncentration kan det vara så att man får belöna (kanske med godis) för att hunden bjuder ett koncentrerat sittande igen, utan att bli hetsig eller skällig. Allt går att träna! När man får fram rätt känslomässig respons på fel-ritualen, och när hunden snabbt bjuder beteenden igen när man börjar jobba igen, så har man ett jättebra verktyg!

Här är ett klipp från Wilcos pass igår:

Jag gör gärna den här typen av träning i väldigt välplanerade pass där jag jobbar specifikt på en sak. Jag gillar också att ha planerade störningar som jag kan styra. Helst en medhjälpare som i filmen. Jag tror inte på att fela valpen varje gång han tittar bort från mig i träning. Det hade både blivit tråkigt och uttjatat, och tagit fokus från annan träning.

Om du är intresserad av lydnads-nörderi tycker jag att du ska kolla in vår onlinekurs i tävlingslydnad som startar i november. Förutom momentinlärning går vi igenom störningsträning, uthållighetsträning och tävlingsträning på olika sätt. Du kan vara med både som observatör och som deltagare med hund (och få obegränsat med coachning i 16 veckor!)

Lydnadsträning med Wilco

Publicerat av
Svara

Efter att ha ägnat natten åt valpning ägnade vi gårdagen åt lydnadsträning med eleverna som har gått årets lydnadssatsning. Eftersom Squid höglöper fick Wilco köra mycket lydnadsträning idag, både skoj och nödvändigt! Som Veronica nämnde i kommentarerna på senaste inlägget, så försöker jag att logga all träningstid (plus lite annat) med hundarna. Dels tycker jag att det är intressant att hålla reda på (får frågan ”hur mycket tränar du dina hundar” ofta), och dels sporrar det ibland till att träna lite mer (eller i alla fall till lite dåligt samvete). Dagens lydnadsträning hjälpte definitivt kraftigt på Wilcos lydnadssnitt. Vi jobbade bland annat med:

  • Lite inmarsch på plan. Duktig valp som har fokus och engagemang. Har ju inget direkt fotgående, så det blev lite ostrukturerat. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att få med det tävlingsmässiga när man har chansen, även om hunden inte kan några moment.
  • Komma tillbaka med leksak. Det här är en av de sakerna som jag prioriterar mest med Wilco. Jag vill att han ska gilla att leka ihop med mig och att han ska vilja komme med leksaken till mig så fort som möjligt om jag kastar den eller om han får vinna. Jag har jobbat på det sedan han var liten, och han har varit duktig, men nu när han mognar ser jag tendenser till att vilja ”packa” leksaken i munnen när han får den på egen hand, och att han inte alltid kommer tillbaka i högsta fart. Provade lite olika saker och det som fungerade bäst var att verkligen nonchalera honom och låta honom anstränga sig för att komma åt min högerhand (där han trycker leksaken för att jag ska dra i den igen).
  • Fokus i fotposition och felritual. Introducerade konceptet att man kan bli felad om man faller för en frestelse och tittar bort. Jag lät Wilco sätta sig frivilligt och gick in och ställde mig i fotposition. En träningskompis började kommendera, och om Wilco såg på mig blev det stor belöning. Om han tittade bort markerade jag det och gick ur position och retade honom med belöningen. Så gjorde vi om, och om han gjorde rätt blev det belöning. Jag tyckte att det gick jättebra för att vara första gången. Riktigt fin attityd, och han verkade förstå uppgiften på slutet.
  • Ingångar/hitta position. Här ligger vi verkligen lite efter. Vi jobbar fortfarande på klossen och jag försöker lära honom att hitta perfekt position vid min vänstersida. Sist jag tränade på det kändes det bättre, men sedan dess har jag shejpat hela varv runt klossen med mig ute ur bilden (belönat med Manners Minder), och nu kom han in i det tänket mer än vad han fokuserade på att hitta positionen. Jag tycker också att det är svårt att få honom att hålla en bra huvudposition när han jobbar på klossen. Den blev också lite sämre när jag jobbade med hela varv, han vill gärna sänka huvudet jättemycket. Här får jag nog tänka till lite innan jag tränar mer.
  • Springa till target. Det här har vi påbörjat någon gång tidigare, men jag har känt att han har varit lite för omogen för att det ska ge så jättemycket att gå vidare. Nu känns han mognare och med lite mer tryck, så vi körde ett par pass med att springa till target. Jag vill att han ska springa rakt ut från mig, trampa på targeten och förvänta sig leksak i den riktning han springer. Jag vill alltså inte att han vänder sig tillbaka mot mig förrän han har leksaken i munnen. Eftersom jag fokuserade så mycket på belöningen så blev han lite slarvig med att faktiskt trampa på targeten. Ibland sprang han vid sidan av och ibland hoppade han över. Jag använde en dörrmatta som target, så den är inte direkt svår att träffa om man försöker lite. När jag blev mer noga med kriteriet blev han det också, då stannade han nästan upp på target för att visa mig att tassarna var på. Det är det här som är både spännande och lite svårt med Wilco. Han är nästan lite för smart ibland, och verkar väldigt uppmärksam på exakt vad man belönar, istället för att se den stora bilden.
  • Lägganden med låsta tassar. Wilco har långa ben, men klarar ändå av att göra fina lägganden från stå med alla tassar låsta. Än så länge krävs det dock att jag är nära och belönar ofta (ibland två gånger på väg ner), men det känns som att vi är på rätt väg. Jag började lägga på kommando ”res” när jag tar upp honom i stå igen, eftersom han gör den rörelsen rätt hela tiden.
  • Sitt stilla med störning. Wilco fick sitta bredvid en hund som tränade platsliggning med störning, och vi fick gott om störning från både den andra hunden och från husse som gick runt hundarna och störde. Stor guldstjärna till Wilco som är väldigt, väldigt duktig på att inte störas ut!

Är du också peppad på lydnad? I november kör vi igång en ny och förbättrad tävlingslydnadskurs online. Du kan vara med som observatör och bli inspirerad, eller med hund och få obegränsat med coachning i 16 veckor! Läs mer här.

När Wilco inte tränade fick han ligga i sin säng och titta på när de andra hade skoj.

Wilco i säng

Wilco 8 månader och mognad hos hundar

Publicerat av
14

I måndags blev Wilco 8 månader, och det innebär att han har bott här i över ett halvår. Wilco är en väldigt trevlig och mysig hund. Han har jättemånga sidor som jag verkligen uppskattar. För det första är han vänligt inställd till alla. Hundmöten innebär alltid en viftande svans och en förhoppning om en ny vänskap. Människor är trevliga, men han är balanserad och lugn i hälsande. Trots att han är glad och vänlig är han väldigt svår att störa ut i träning. Han triggar inte på andras rörelse eller lek, så han har inga problem med att träna ihop med andra oavsett om han tränar själv eller bara tittar på. Han har lätt för att lägga sig ner och slappna av, både inne och ute. Dessutom tycker jag att han har en väldigt välbyggd och balanserad kropp som han använder väl. Han blir nog några centimeter högre än Squid och Epic, han har långa ben till en stark och kort rygg. Allt det här är egenskaper som jag värderar jättehögt hos en border collie. Det känns faktiskt som att ha dragit högsta vinsten!

Wilco väntar
Wilco väntar på sin tur

Igår läste jag Maria Brandels jättefina blogginlägg om hur tidigt man debuterar med sin unga hund. Jag håller verkligen med om det hon skriver. Det är inte på något sätt farligt att träna mycket eller ha snabb framgång med en ung hund. Men det är inte heller så dumt att vänta om man känner att valpen inte är mogen för det man har lust att göra. Wilco har både lätt för att koncentrera sig och för att lära sig saker, men det är ändå mycket som jag inte tycker att han är mogen för. Han är valpig, har inte en vuxen hunds tryck och styrka.

Hans pappa Epic var en helt annan typ – tidigt mogen och mycket kraftfull. Jag har alltid jämfört Epic med en typisk ”jock” i en amerikansk highschool-film. Fysiskt kapabel, stark, oöm och med ett enormt självförtroende. Jag vet inte om jag kan påstå att han riktigt har vuxit ur den rollen än. Squid var väldigt annorlunda som ung hund. Hon var smart och lärde sig snabbt många beteenden, men hade jättesvårt med många andra saker. Hon kunde inte göra saker snabbt och kraftfullt. Hon blev jättelåg om något blev fel. Det gick inte att bygga uthållighet/tävlingsträna på något meningsfullt sätt utan att hon blev låg och ledsen. När hon var dryga året tog jag henne till veterinären för att se så att hon verkligen var frisk. Det var hon, men vi fick lägga ner lydnaden ganska länge och fokusera på andra saker. Agilityn var lättare, men det dröjde innan den riktiga tändningen kom där, och jag fick gå långsamt fram och bygga självförtroende i henne i hoppandet.

Wilco ligger någonstans mellan pappa Epic och halvfaster Squid. Han är inte lika känslig och långsam som Squid, men inte heller lika kraftfull och full av självförtroende som Epic. Mogen på vissa sätt, omogen på andra. Med Squid i minnet är jag inte ett dugg orolig för att jag inte ska få massor av fart och jävlar anamma i Wilco. Jag njuter av att utveckla det jag känner att han är mogen för. En lagom balans av fart-övningar, kroppskontroll, shaping och färdigheter för lydnad och agility. Det finns saker som jag inte har tyckt att det är någon idé att göra så himla mycket av, till exempel formell apportering eller rutan. Med Squid hade jag en tanke om att lära henne rutan tidigt. Det tog ett år extra innan jag tyckte att hon var mogen. När jag väl påbörjade det tog det 9 minuter att få henne att hitta rutan med blicken och springa dit i högsta fart utan hjälper. Jag ångrar inte att jag väntade!

Samtidigt går det inte en dag utan att jag har lite dåligt samvete för att jag inte tränar mer. Inte så att jag jämför mig med andra. I alla fall inte så mycket. Mer för att vi har så kort tid ihop med våra hundar, och jag borde ta tillvara på den så väl som möjligt. Det finns ju saker jag tycker att Wilco ska vänta med, men också en massa saker som jag känner att jag faktiskt borde jobba på nu…

Plan för hösten

Publicerat av
2

Epic har blivit av med stygnen, men såret gick upp en del så han får fortfarande ha tratt rätt mycket för att han inte ska slicka på det. Han verkar inte alls besvärad av såret, så vi har satt igång med skogspromenader, vallning och hoppteknik med strumpa på tassen. Idag har Squid, Epic och Wilco varit hos sin fysioterapeut för genomgång, behandling och en plan för hösten.

Epic har känts i fin form hela sommaren. Efter att ha vilat hela förra hösten och sedan gradvis byggt upp sig under vinter och vår, rör han sig mycket bättre och använder rätt muskler i arbete. Det märks inte minst på hur han hoppar. I höst blir det inte tid för speciellt mycket tävlande, men jag tänker ägna tiden åt att förbättra framför allt hinderkunskaper på agilitybanan. Det blir någon kurs och någon tävling och förhoppningsvis en rolig utlandsresa. Dessutom ska vi satsa en hel del på vallningen och på de lydnadsmoment vi påbörjat.

Squid har inte riktigt känts i form i sommar. Hon har glimtat till och känts riktigt stark, men ofta rivit lite mer än vad hon brukar och ibland tagit sig över bommarna med sett ansträngd ut. Vi har därför bestämt oss för att ligga lågt med agilitytävlande och banträning, och istället gå in i en fas med uppbyggande träning för att kunna prestera så bra som möjligt under nästa säsong (Squid gör som Sanna Kallur 😉 ) Dessutom tänkte vi fokusera en del på lydnaden under hösten. Det känns som att de flesta moment i elitklassen börjar kännas riktigt fina, så nu ska vi ”bara” få till ordentligt med tävlingsträning och kanske skaffa oss lite tävlingsrutin.

Wilco är just nu mest långa ben och jätteöron, men han är välbalanserad och sätter muskler på rätt ställen. Han är en ganska lugn kille, och för mig det känns rätt att jobba med att fortsätta stärka hans kropp i kontrollerade övningar och låta honom vara eftertänksam och smart i träning. Det är inte så att han är långsam eller oengagerad, men han har inte riktigt det där galna klippet som mina vuxna hundar har. Jag är säker på att det kommer när han mognar och när han får mer kontroll över kroppen, men eftersom jag inte vill skynda fram det så känner jag mig okej med att vänta med inlärning av vissa saker tills vi har mer av det. Vi jobbar med små, små grunder till framåtsändande, apportering och liknande, men det känns inte aktuellt att ta det mycket längre. När det gäller agilityträningen har vi jättekul med grundträning helt utan hinder och det känns som att det gärna kan dröja ett bra tag innan vi ens tittar på ett hopphinder. Generellt tycker jag jättemycket om Wilco, han är lugn och klok och väldigt vänlig. Hetsar sällan upp sig, men kan jobba väldigt fokuserat! Vi har ett spännande år framför oss.

Wilco på JärntorgetWilco och jag flanerade på Järntorget i Göteborg idag.

Wilco 6 månader

Publicerat av
1

Idag fyller söta, fina Wilco 6 månader. Tiden går väldigt snabbt och vi har haft en väldigt intensiv sommar. Det känns som att jag inte alls har fått tränat valp så mycket som jag skulle vilja, men vi har ju gott om tid på oss. Wilco är en väldigt okomplicerad och snäll valp. Enda problemet har varit hans tjuvvallande på fåren här hemma. Han sover och tar det lugnt mycket, något jag tycker är väldigt bra när man är valp. Få saker verkar hetsa upp honom och han är cool i nya situationer. I sommar har han varit med och bott i bilen under Slottshoppet (inga problem att vara helt avslappnad runt agilitybanorna, yes!), varit på kollo hos Minou och hennes bc-pojkar och lärt sig simma medan vi var i Ungern på EO och nu senast åkt färja till Finland och varit demohund på kurs. När vi inte gör något lägger han sig snabbt och sover. När vi tränar är han fokuserad och engagerad. Åt det lite lugnare hållet, men jag är inte orolig för farten.

Wilco i FinlandWilco är demohund på kurs i Finland

Nu är vi äntligen hemma efter nästan en månad på resande fot. Det har varit en rolig sommar, men det ska bli väldigt skönt att komma in i ett lite lugnare tempo och få mer tid till att träna hundarna. Wilco och jag satsar på lite agilitygrunder just nu. Dels är jag jättepeppad på agility efter sommarens tävlande, dels startar vi både agility grundkurs online (Idag! Det går fortfarande fint att anmäla sig) och agilitykurs för valpar (kvällskurs här hemma) i dagarna.

Hoppas naturligtvis på att få mer tid att blogga nu när det lugnat ner sig lite! Vad vill du läsa om?

Wilco i skogen

Publicerat av
5

Idag fyllde Wilco 4 månader. Det firade han med att vara med på agilitytävling i Karlstad. Han är så härligt okomplicerad att ha med, lugn och vänlig. Det blev inte så mycket tid ringside för honom, vi var mest i skogen och lekte. På eftermiddagen, när vi hade kommit hem, tog jag med mig kamerakvinna till skogen för att visa lite vad vi sysslar med.

I skogen går mycket tid åt till att bara strosa och nosa. Wilco går gärna strax före mig i en lugn trav, och det gillar jag! Jag försöker också få in både skritt och galopp i våra skogsstunder. Skritt-träning i skogen gör jag med de vuxna hundarna för att bygga muskler och koordination. Wilco får också prova på det i korta pass med mycket belöning. Han är duktig på att ta sig fram i skritt! Jag försöker belöna när han tittar på var han sätter fötterna snarare än när han tittar på mig.

Har jag en medhjälpare med mig blir det jaktinkallningar i skogen. Annars försöker jag ta tillfället i akt när han är en bit bort och kalla in honom till lek. Idag provade jag också att kasta iväg leksaken i blåbärsriset och låta honom leta. Han tyckte att det var en rolig lek och jag är så glad att han spontant kommer tillbaka till mig med leksaken.

Vi gör också lite balansövningar om vi hittar ett nedfallet träd eller en passande sten.

Wilco 17 veckor

Publicerat av
Svara

Ojdå. Här går tiden fort. Det är snart en månad sedan jag senast skrev någonting i bloggen. Halva den månaden har jag tillbringat i USA, där jag har haft kurser på samma ställe som tidigare. Skoj att se utvecklingen hos ekipage som jag jobbat med under en längre tid, och lika roligt att få nya två- och fyrbenta vänner. Det var intensiva veckor med långa kursdagar och ofta lite extra hundträning (bitarbete!) på kvällarna. Självklart saknade jag mina egna hundar massor. Speciellt svårt var det att åka ifrån Wilco, som utvecklas så mycket hela tiden.

Griffin stayHade skoj med en massa störningsträning på kurs i USA. Här en annorlunda sitt i grupp med bland annat en batteridriven katt med kakor på ryggen 😀

När jag kom hem mötte Thomas och Wilco mig på tågstationen i Örebro. Jag tror inte att Wilco kände igen mig. Det gjorde lite ont i matte-hjärtat. Som tur är blev vi snabbt bästisar igen. Det har verkligen hänt massor på de två veckorna jag var borta. Benen har blivit längre, han börjar få vuxenpäls på svansen och några framtänder har börjat trilla ut. Hemma med husse har han inte fått någon träning, utan bara varit. Enligt husse har han tillbringat större delen av dagarna utomhus med faster Win.

Idag blir Wilco 17 veckor. Hans personlighet börjar bli mer jämn. Han blir inte hysteriskt bitig och galen på kvällarna längre. Han har lättare att hålla sig till sina egna leksaker när han vill busa. Han sover fortfarande mycket mitt på dagen, men däremot har jag fått ta ut honom en snabbis på natten ibland. På dagtid är han mycket duktigare på att hålla sig och på att säga till när han behöver gå ut. Olyckor händer, men bara ibland. Han är duktig på att sova lös i sovrummet, och just nu har han gått och lagt sig i ett annat rum för sin långa middagslur (kanske tycker han att jag spelar för hög musik och trycker för hårt på tangentbordet här i köket).

Han är också jätteduktig på att slappna av när andra springer eller tränar. Inga problem att ligga och sova bredvid agilityplanen eller vara assisterande coach vid min sida när jag koncentrerar mig på att se running contacts i full fart. Efter att ha haft en hysterisk border collie (Squid skrek rakt ut när andra körde agility redan som 9 veckors-valp) och en som aldrig hetsat upp sig över andra hundars agilityträning (Epic kunde jag binda vid väggen medan jag tränade Squid utan att behöva träna på det) så vet jag hur mycket personligheten spelar roll här. Man kan träna mycket (och Squid är mycket, mycket bättre fem år senare), men gud så skönt det är med en hund som bara slappnar av på egen hand! Svårare var det när jag testade att bara knyta fast honom och gå iväg och träna de andra hundarna. Det var kanske lite överkurs utan att ha tränat på det. Med lite belöning går det dock jättefint, och han kunde vara med på lydnadsträning här om dagen.

TjuvvallarenVi har dock ett litet problem… TJUV-VALLNING! Oj, så fint han vallar. Kliver in i hagen med stor självsäkerhet och börjar driva fåren runt med full kontroll. Tyvärr är han lite för liten för att träna, och dessutom hade det varit bra om han bara gjorde det när jag bad om det. Därför blir det koppel på hemma på gården om vi inte tränar (då sticker han inte).

När jag väl började skriva insåg jag att jag har massor att uppdatera om, men det får bli en annan dag. Hoppas att ni uppskattar lite valpuppdatering.

Wilcos första kedjor

Publicerat av
13

Idag filmade vi en liten film till vår onlinekurs i tävlingslydnad. Wilco fick prova på kedjor för första gången. Hade det inte varit för att vi behövde filmen till kurs hade jag inte gjort så många kedjor i rad, snarare försöker jag att lägga in små kedjor då och då i träningen. Wilco var dock en snäll demo-valp och gjorde de flesta kedjorna helt okej:

Wilco har tre personligheter. Han är supersmart i träning och oftast enkel och rolig att träna (om inte någon av de andra två personligheterna tar över). Han sover mycket och kan ofta vara ensam långa stunder där han bara tar det lugnt och slappnar av. Han sover hela nätterna och gärna länge på morgonen.

Och så har vi den tredje personligheten, som oftast kommer fram på kvällen. Då biter han i allt. Gärna i människor, men ännu hellre i inredningen och inte så gärna i alla de leksaker som ligger utspridda för att han ska ha något bättre att bita i. När han inte biter gillar han att skälla på blanka föremål, som matskålar, kastruller och termosar. Det är tur att han har de andra personligheterna också, för de är väldigt trevliga! Under kvällsrycket ångrar man många gånger att man skaffade valp, men som tur är vet man i alla fall att det går över…

Fotgående i ny miljö

Publicerat av
Svara

Idag har vi varit inne i Örebro för demonstration och miljöträning. Wilco var supercool i den stökiga miljön och skaffade många nya vänner, både tvåbenta och fyrbenta. Så här fint kunde han posera ihop med de andra hundarna som var med oss:

Wilco coolEfter miljöträningen fick han vila lite i bilen medan vi tränade lydnad med de vuxna hundarna. Sedan tog jag ut honom en sväng för träning i ny miljö. Han var ibland lite nyfiken på gräsänderna som sprang runt i parken, men för det mesta vara han väldigt uppmärksam och duktig! Det här är första passet med fotgående sedan de jag la ut i bloggen här om dagen. Tyvärr blev filmen oskarp av någon anledning:

I det andra passet försökte jag fokusera på att han ska vara rak när han får belöningen. Jag ger belöningsignalen och påbörjar belöningen när han går efter mig med kontakt, men han får inte godbiten ur handen förrän han är rak. Då berömmer jag och ger honom godiset. Det blev en del lirkande i början, men jag tror att han börjar fatta!

Imorgon och resten av helgen är det valpläger här hemma. Det ser vi verkligen fram emot!

Första ligg-träningen med Wilco

Publicerat av
6

Ytterligare en ”första-” film idag. Jag bestämde mig för att testa att lära honom att lägga sig. Målsättningen är att han ska lägga sig bakåt med alla fyra tassarna stilla. Det här är bara ett av flera olika lägganden som han kommer att lära sig så småningom (det här beteendet döper jag sedan till ”dekk” och använder till exempel i fjärrdirigeringen), men det kändes som det bästa att börja med. I första träningspasset tänkte jag bara testa lite och se vad han gjorde. Normalt sett brukar jag fånga lägganden i vardagen innan jag provar det i formella träningspass, men det har vi inte gjort den här gången. Jag var precis på väg att avbryta passet och vänta med det här en stund, när han plötsligt la sig ner:

I nästa pass kom han snabbt in på rätt spår och vi fick ganska många hyfsade repetitioner:

Nästa steg blir att han ska bli mindre beroende av att ha godbithanden så nära näsan, och att jag ökar kriterierna för att tassarna ska vara helt stilla.