Nu är det höst

Ni får ursäkta att det inte blir så mycket bloggat just nu. Vi har fortfarande inte fått bredband och kan bara komma på internet på Thomas dator. Förhoppningsvis ska vi få både bredband, tv och fast telefon i slutet av nästa vecka. Vi har i alla fall fått svenska mobiltelefoner. Mitt nummer är 0704-163608 och Thomas når ni på 0738-128769. Här hemma har det verkligen blivit höst. Det blåser gula löv runt på gården och dagarna börjar bli riktigt korta. Tur att man har möjlighet att träna på dagtid, när det är ljust.

Jag försöker träna mycket just nu, men tycks ha dragit på mig en förkylning, så resten av dagen ska jag försöka ta det lite lugnt. Nästa helg ska jag tävla agility med Shejpa på lördagen och lydnad med Missy på söndagen. Shejpa har inte tränat speciellt mycket agility sedan Justine-kursen, men nu har det blivit några träningspass. Det mesta funkar bra, så jag måste lägga någon slags plan där jag väljer ut bitar att prioritera och förbättra. Slalom har ju varit en svag punkt på tävling, så även om det fungerar bra på träning, så ska jag nog lägga lite tid där för att öka suget och självständigheten i ingångarna. I övrigt har jag prioriterat fysisk träning med Shejpa, både uthållighetsträning i form av att hon får jaga med hög intensitet varje dag och styrketräning på balansboll några gånger i veckan.

Missy får lydnadsträning och hon är som vanligt galen efter ett litet träningsuppehåll. Som tur är brukar hon ju vara mer balanserad på tävling än på träning, men det kanske man inte ska räkna med. Jag borde framför allt prioritera stadga i positioner med henne. Vi har tränat en del ute på promenad, och där är hon faktiskt lugnare än vad hon är på lydnadsplanen. Inför tävlingen på söndag borde jag också prioritera dumrutan, apportering med dirigering och vittringsapportering. Hon behöver också få någon slags tävlingsträning, med fokus på dumrutan. På tävling tappar hon helt fokus i fotgåendet när vi påbörjar det momentet.

Squid får träna massor, det är verkligen kul att jobba med henne nu. Vi har tränat en del agility och börjat med lite enkla handlingsövningar på låga hinder. Vi har också kört en del hoppteknik. Planen är att fortsätta med hopptekniken och dessutom börja träna lite höjd i hoppen, med målsättning att kunna hoppa largehöjd i kombination om ett par månader. Jag ska också prioritera kontaktfält, både running och nosduttar till gungan. Det har inte blivit så jättemycket lydnadsträning, vi körde igenom klass I-momenten igår och det såg väldigt bra ut. Jag kör lite lydnad då och då, men tror att hon framför allt behöver mogna en del för att bli redo för tävling. Vi har ingen brådska där, jag har ju gott om hundar att tävla med. Squid har många bitar som är mycket bättre än mina tidigare hundar och jag tror att det kan bli kanonbra när hon väl blir vuxen. Mest tid har vi ägnat i fårhagen och det går framåt med vallningen. Det är häftigt att se hur hon utvecklas hela tiden.

Till slut, ett grattis till Thomas som fyllde 30 igår! Han smet iväg till Norge, så vi fick inte firat honom ordentligt, men nu hoppas jag att han snart kommer hem igen!

Mellan tränarutbildningarna

A house without a dog is not a home, heter det, och jag får nog hålla med. Gud vad tomt det är här utan hundar. Efter kursen igår stack Thomas till fjälls och tog med sig alla hundarna i bilen. Egentligen borde jag kanske ha hängt på honom, men jag är inte sugen på långa resor i bil, så jag ska flyga till Bergen och möte upp Thomas där imorgon. Sedan väntar två dagar med tränarutbildning för ett härligt gäng. Hoppas att jag har lika bra tur med vädret som jag brukar ha i Bergen. Det jag inte var beredd på när jag bokade flyg till Bergen, var att vi inte skulle ha två bilar. Just nu har vi sålt den lilla vita och väntar på en ny, en Nissan Kubistar. Det var för dyrt att ta med sig företagets bil från Norge till Sverige, det gick däremot bra med den stora bilen, som vi äger privat. Så imorgon blir det alltså promenad till Fjugesta, buss till Örebro, tåg till Bålsta, buss till Arlanda, flyg till Oslo och till slut flyg till Bergen. Ett väldigt flängande och jag blir alltid nervös över att någon buss ska bli försenad eller något, så att man missar flyget.

I helgen hade vi tränarutbildning här hemma. Det blev en riktigt bra helg och vi fick jobbat med det som folk behöver, tror jag. Vi började som vanligt med tävlingsträning och jag tycker att deltagarna har blivit väldigt mycket bättre på att lägga sig på rätt nivå och ha en bra attityd – samtidigt som det verkligen märks att hundarna har fått tävlingsträning sedan sist och kunde prestera bättre i en tävlingsmässig situation. Ett tema som många deltagare upplevde att de hade problem med, var det här med signalkontroll. Det är någonting som många klickertränare kämpar med, kanske delvis för att det är så mycket roligare att lägga tid på frivilliga beteenden, kanske delvis för att man som klickertränare lättare ser bristerna i signalkontrollen eftersom man har en klar bild av vad det är. Vi fick i alla fall till ett pass med signalkontroll på söndag morgon och jag tror att de flesta fick sig några aha-upplevelser. För de flesta handlar det om att få in mer lugn och ro i träningen, förstärka mer passivitet och vara noga med att inte släppa in skräpbeteenden i passet – varken från hund eller förare. Signalkontroll-träning blir så mycket svårare om hunden är kvar i en aktiv sinnesstämning och fortsätter att bjuda beteenden.

Vi pratade också en del om vad som egentligen är riktigt viktigt i träningen. Det är naturligtvis ett bra långsiktigt mål att ha perfekt signalkontroll, beteenden som är proofade för alla eventuella störningar och en hund som aldrig tar blicken från föraren. Men måste man ha det för att komma ut på tävlingsplanen? Nej, långt ifrån. Det är nog få elithundar som har perfekt signalkontroll, aldrig gör fel och aldrig tappar fokus. Om det är målsättningen kommer man kanske aldrig ut på tävlingsbanan. I min egen träning strävar jag naturligtvis efter de här sakerna, men jag är medveten om att det egentligen är andra saker som spelar en större roll. Om man siktar mot ett lydnadschampionat eller SM-kval i lydnad, så är det oftast inte detaljerna som tar en dit. Det är för det första säkerhet – att inte göra några stora missar. Och för det andra handlar det om attityd och tävlingsträning – en hund som tycker att det är kul att träna och tävla och som presterar så nära träningsstandard som möjligt på tävling. I Missys fall spelar det till exempel inte så stor roll att hon ibland flyttar sig någon decimeter i fjärren, eller att hon nosar lite extra på vittringsapporterna, eller sätter sig snett någon gång ibland. SM-kvalet hänger fortfarande på säkerheten i momenten, att inte göra de stora, grova missarna. Med Squid tränar jag mer signalkontroll än vad jag har gjort med tidigare hundar, jag är säker på att det lönar sig i längden. Men jag tänker också på hur vi ska få säkerhet i momenten på kort sikt, vilket innebär att jag lägger tid på att lära in ritualer inför de moment som ofta skiter sig i klass I – läggande och ställande under gång.

På söndag eftermiddag körde vi också lite hoppteknik med två kelpies som ska bli agilityhundar. Det blir ju som regel inte så mycket agility på de vanliga tränarutbildningarna, men det finns alltid utrymme för individuella önskemål. Hopptekniken är väldigt rolig att jobba med och det var kul att se två nya hundar. Vi testade också kelpiesarna i fårhagen och det slog mig hur likt vallningen och hopptekniken är. Utgångspunkten är att det är förstärkande att göra rätt, om hunden får upptäcka ett bra sätt att göra det på, kommer han att välja det i framtiden. Därför behöver vi inte straffa felaktigheter eller hålla inne med belöning om det blir fel. Ett bra hopp är belöning i sig och fårens beteende förstärker hundens goda val. Tränarens uppgift ligger i att sätta hunden i situationer där han får chans att testa sig fram och göra rätt. Det kanske inte är så konstigt att vallning och hoppteknik är det jag tycker är roligast just nu, det är ju så väldigt likt varandra (och samtidigt så väldigt olikt).

I helgen ska Squid och jag iväg på vallningskurs, det ska bli väldigt spännande. Har tränat mycket mindre den senaste veckan eftersom jag känner att vi inte kommer så snabbt framåt som jag tyckte att vi gjorde tidigare. Paus kan vara det som behövs och dessutom gillar jag inte att stånga huvudet i väggen och träna utan att det går framåt, då tar jag tag i någon annan lös tråd istället.

♥ Squid ♥

I helgen har vi haft agilitytränarutbildning och dessutom har vår vallningscoach Anna varit på besök. Squid börjar verkligen bli en fin hund. Hon har varit lite tjurig och knepig under en period, men nu har det verkligen lossnat. Hon börjar visa så många trevliga sidor! I agilityn har vi jobbat mer med hoppteknik, vilket går kanonbra. Vi har också jobbat vidare med våra kontaktfält, springande till balansbom och A-hinder och nosduttar till gungbrädan. Här går det också framåt, vi har börjat leka lite olika gundbrädelekar och jag tror att Squid får en riktig kick av att både göra sina älskade nosduttar och få leka på en planka som rör sig och smäller. Hon är en härligt orädd hund.

I fårhagen har det hänt massor! För varje pass går det verkligen framåt och jag får verkligen anstränga mig för att inte träna för mycket. Hon är inte alls galen längre och visar så många fina sidor. Jag är verkligen i sjunde himlen just nu, att Squid skulle förändra sig så här mycket på så kort tid trodde jag aldrig. Jag är väldigt glad över att vi har hittat en träningsmetod som både är trevlig och plockar fram det bästa i hunden. Det här ska bli hur kul som helst!

Årets bästa vecka?

Jag sitter på ett hotellrum i Stockholm och bloggar. Justine tog flygtåget tidigt i morse och därmed avslutades en av årets bästa veckor. Jag hämtade Justine efter tävlingarna i söndags och sedan dess har vi haft en vecka fullspäckad av handling, hundträning, trevligt sällskap och fest. Tisdag till fredag höll Justine handlingsläger och jag var med med Shejpa. Kul att få finslipa sin handling och köra roliga banor och kombinationer. Det var också ett väldigt trevligt gäng som var med på lägret och flera nya, trevliga bekantskaper.

På lördagen höll jag och Justine gemensamt en clinic om running contacts och vi hade den stora turen att ha många hundar på olika nivåer närvarande. Vi upptäckte också att det går att sänka min balansbom till ungefär halva höjden, med hjälp av två sågbockar. Perfekt för hundar som träffar rätt, men saknar självförtroende och driv över bommen. Pogue påbörjade sin träning och vi började baklängeskedja den låga balansbommen med honom efter fyra pass! Shejpas balansbommar har varit perfekta hela veckan, även när vi fick en utmaning under handlingslägret med en serpentin bakåt efter kontaktfältet. Med henne började jag jobba med att göra en push av balansbommens kontakfält (med serpentinarm medan hon är på bommen), vilket hon tyckte var svårt. Justines hundar har inte haft problem med att bara göra det, så jag provade, men vi behöver jobba lite på det, för hon träffar högre när jag springer förbi henne i sidled.

För egen del fick jag det största utbytet av den hoppteknikträning Justine och jag har gjort med Shejpa och Squid på kvällar och lediga dagar. Justine arrangerade precis en avancerad workshop med Susan Salo hemma i Kanada och kan en massa om hoppteknik som jag verkligen behöver! Squid har gjort enorma framsteg när det gäller hopptekniken och Shejpa har fått kluriga, avancerade teknikövningar som känns väldigt utvecklande.

En annan spännande nyhet är att vi fick hem våra får i torsdags. Det är åtta gotlandsfår från Lekeberga gård som är alldeles perfekta träningsfår. Squid har fått 2-3 pass om dagen sedan i fredags (har ju haft turen att ha coach-Anna med i fårhagen nästan hela veckan) och utvecklingen är fantastisk. När hon var på kurs i juni var hon ett skrikande monster som inte kunde lugna ner sig själv i fårhagen. När vi satte igång henne i fredags var hon bättre, men fortfarande väldigt spänd och intensiv. Igår, innan jag åkte, vallade hon lugnt och helt utan att slänga sig fram i kopplet. Jag är verkligen förtjust i det här sättet att jobba med unghundar. Inget bråk och skrik, inget rusande hos hundarna, bara utveckling av eye och trygghet. Det här ska bli jättekul!

Mer grattis

Jag lovar att bli bättre på att blogga, har haft lite dåligt med både tid och motivation den senaste tiden. Försöker i alla fall träna en del och i helgen blir det agilitytävlingar med Shejpa. Idag tänkte jag gratulera Squids duktiga morbröder + deras husse och matte.Förra helgen tävlade Anna med Fonzie agility och tog två pinnar i hoppklass I på samma dag! Grattis. Vi ser med spänning fram emot debuten i agilityklass med de springande kontaktfälten.


Fonzie 

 Den här helgen var det Fonzies kullbror Fog med husse Krille som var i farten och tävlade vallning. I torsdags slog han till med en tredjeplacering i IK2 med 88 poäng. Nu håller vi tummarna för att vi får se dem på SM! Här finns en film på Fogs superrunda 🙂 


Fog 

Lydnad och vallning i helgen

Då var vi hemma igen efter fyra nätter hos Anna och Krille i Stallarholmen. På fredagen fick Squid träffa fåren igen. Hon hade samma glada, orädda attityd som sist och verkar tycka att det är störtkul. I början ville hon väldigt gärna skilja ur ett får ur flocken och hålla det ifrån de andra, men på slutet började hon runda hela flocken och balansera fint. Om snön bara kunde försvinna så skulle jag börja jogga för att få lite bättre kondition inför nästa gång, jag och Anna fick stafettvalla för att inte dö av utmattning. Tanken var att Squid skulle få vila över helgen och sedan träffa fåren idag igen, men det blev inget av det, så vi får vänta en stund med det.

Squid med morbror Fog

På lördagen var det dags för kurs hos Maria Hagström. Vi ska gå hennes elitsatsningskurs under fem dagar i vår och det här var första tillfället. På förmiddagen körde vi tävlingsträning och kedjor. Med Missy har jag ju jobbat med attityden sedan vi träffade Maria sist (för två veckor sedan) och nu var det dags att se om det hade gett effekt. Vi värmde upp rätt länge och sedan körde vi en kedja med fritt följ, dumruta och inkallning (fram till ställandet, som jag belönade) med kommendering.

Missy hade kanonbra attityd! Fria följet var nog bland de bästa hon har gjort, med lugna rörelser och raka halter. I dumrutan ställde hon sig på ”sitt”. Jag har tränat en del på dumrutan de senaste veckorna och har försökt att göra det situationsbundet och momentlikt, men när vi värmde upp så hade hon helt glömt bort ”sitt”… Jag fick fram det igen, men tydligen inte bra nog för att det skulle funka tävlingslikt. Hon hade i alla fall väldigt bra ställande och läggande och höll sig helt stilla. Inkallning med stå fungerade också helt okej. Andra kedjan vi gjorde tävlingsmässigt (efter en längre paus) var apportering med dirigering, hoppapport och vittringsapportering. Det fixade vi alldeles utmärkt! Det enda man kan klaga på är kanske ett lite snett sättande efter hoppapporten och att hon inte sökte systematiskt på vittringspinnarna.

På eftermiddagen skulle vi jobba med detaljer och jag kände att jag inte hade så mycket detaljer att jobba på med Missy, så det fick bli Squids tur. Med henne körde jag först ställanden, lite under marsch och lite på avstånd. Jag måste vara noga med kriterierna och inte belöna tassrörelser efter ställandet och tänka på att jobba med fart mot mig i olika sammanhang (till exempel kasta iväg en godbit och belöna för att hon springer i full fart tillbaka till mig när hon har ätit den). Andra passet körde vi saktagående och kryp. Saktagåendet var bra, krypet var okej, men jag ska lära henne att stanna när jag stannar och röra sig när jag går baklänges.

Som avslutning fick vi skriva ner några punkter som vi ska jobba med till nästa gång, så här ser mina hundars lista ut:

Missy:

  • Fixa dumrutan
  • Fräscha upp rutan
  • Fixa fjärrdirigeringen

Squid:

  • Tävlingsmässigt ställande under gång
  • Utgångsställningar och fritt följ
  • Krypet

Min tanke är att köra hela elitprogrammet med Missy och att köra fritt följ och ställande under gång med Squid när vi kör tävlingsträning hos Maria i mars.


På söndagen var vi observatörer på vallhundskurs för Serge van der Zweep hos Squids uppfödare. Det var kallt, men efter att ha skickat Thomas för att inhandla ett par batteridrivna strumpor gick det bättre. Jättekul att se Squids släktingar i arbete och lära sig mer om vallning!

Squid vallar!

Då var vi hemma igen efter en helg i Sörmland (och många timmar i bilen). Squid har fått träffa får för första gången och både hon och matte tyckte att det var jättekul! Själv tycker jag att det är lite frustrerande att vara nybörjare och inte helt kunna utvärdera vad man ser. En annan sak som var sjukt frustrerande var min kondition. Ska jag fortsätta valla med en skenande köttbulle (Annas fina beskrivning i hennes blogg) så får jag nog sätta igång att jogga imorgon! Fy så trött jag blev! Jag är i alla fall kanonnöjd med Squid. Hon visade många saker som jag verkligen tycker om. Dels var hon helt orädd och verkade ha hur kul som helst. Självförtroendet var på topp och hon koncentrerade sig hela tiden. Jag som trodde att hon skulle äta bajs… Samtidigt som hon hade störtkul med fåren, så var hon faktiskt medveten om att jag var där och balanserade upp fåren mot mig, drev dem mot mig och kom på inkallning när jag bad henne. Jag trodde att hon skulle vara rätt galen när hon fick se får under tredje och fjärde passet, men hon gick fot med mig och tittade knappt på fåren förrän jag sa att vi skulle valla. Och då var det full fart direkt. Mysvalp!

Och så coachens ord om den lilla köttbullen:
Lilla Squid såg fåren för första gången och jag kan säga att jag gillade verkligen vad jag såg där! En mycket självsäker valp, orädd och vågade gå in nära och möta djuren och han kom snabbt igång att balansera upp dem mot Fanny också. Jag gillar de som är PÅ men på ett klokt och frimodigt sätt och det tyckte jag Squid hade i massor, tror det blir en mycket framåt och trevlig hund som ändå vill samarbeta och lyssna. Verkar öppen för förslag och som sagt mycket säker på sig själv för att vara så liten och första gången. Squid fick två träningspass och andra gången såg hon ännu bättre ut. Uthållig dessutom, tror passen blev ca 15 minuter vardera och hon tappade inte fokus eller gnista trots det.

Söndagen åkte vi och släppte Squid på Mickis får först, ett jättefint pass som tyvärr min videokamera inte alls ville filma.. Kameran beslutade sig just denna helg för att börja krångla, jag får ideligen upp felmeddelanden som tjatar om att den behöver service… kanske 8 års slit och släng börjar ta ut sin rätt? Sedan åkte vi till Anneli och henes får var för snabba och vilda för bra valpträning men oj så Squid tände till och kämpade för att försöka hinna med dem! Som en skenande köttbulle! Kloka tankar och jag såg två fina tendenser till att reglera sin båge själv. Det där kommer att bli bra!

Tack Anna, Krille och Mickis för en trevlig helg! Vi hälsade också på Squids kusiner, M-kullen, som är precis en månad gamla. Jättesöta valpar med härligt temperament och vacker teckning. Det finns nog fortfarande en hanvalp kvar om någon är intresserad.

En helg i vallningens tecken

Då är jag äntligen hemma efter en helg i Sörmland. Den här gången har jag faktiskt inte jobbat alls, utan passat på att ta en road trip på en ledig helg. Jag har bott hos snälla Anna och Krille som gör sitt bästa för att göra mig till en riktig vallhundsnörd och ge mig lätt prestationsångest. På lördagen åkte vi först och hälsade på valparna (som ni kan se bilder på i förra inlägget). Solen sken och valparna lekte med sin mamma i en tom fårhage. Squid var väldigt intresserad av fårskit. Valparna verkar supersociala och mysiga. Squid fick hänga med mig i famnen och titta på när mamma Fly vallade lite. Det tyckte hon inte var så kul och pep en del. Efter valptitten åkte jag med och tittade på när Anna och Krille tränade med Fog, Keep och Fonzie.


Snygga Fog. Den här färgen tror vi att Squid får som vuxen.

På söndagen blev det vallning igen, den här gången för Fog, Keep och Arvid. De var jätteduktiga och speciellt imponerad blir man ju av Keep som bara är 7 månader men redan vallar så lugnt och behärskat! Fog och Fonzie är helbröder till Squids mamma Fly och Keep och Arvid är halvbröder med dem (alla har samma mamma, ”Fan”, Moel Somolli). Fog är också en hund som imponerar med sitt djupa lugn runt djur och kloka beslut i kniviga situationer. Arvid fick valla för första gången på länge efter en operation och var väldigt duktig han med. Jag hoppas att han får vara frisk och tävla en massa nästa år.


Krille och Fog delar


Lille kloke Keep the Sheep

Efter vallning och lunch åkte vi till en klubb och tränade agility. Det var lerigt som tusan, men hundarna var duktiga. Både Shejpa och Missy hade väldigt bra kontaktfält på balansbommen och Shejpa fick köra hela gungan. Jag kunde skicka henne från flera meters håll och stå stilla, medan hon gjorde snabba och nästan perfekta gungbrädor på kommando. Häftigt! Det enda som saknas är lite viktförskjutning… På kvällen vågade jag mig på att vissla lite (ja, det var en hel vallpipekör i köket i Södertorpet) och tro det eller ej, men jag tror att jag fick kläm på de flesta kommandon. I alla fall någon enstaka gång 😀 Hundarna här hemma har vant sig vid mitt falska gnisslande och jag när en förhoppning om att kanske kunna använda visselpipan i vallning någon gång det här århundradet.


Arvid visar hur sura baggar ska tas


Emenems Arvid

Idag har jag varit hos Maria Hagström och tränat lydnad med Pi och Missy. De var duktiga båda två. Maria konstaterade väl mest att jag borde träna mer lydnad och gav goda tips om vad jag bör slipa på med Missy för att domarna inte ska kunna dra någonting. Jag kommer inte att tävla med Pi på fredag. Dels vill jag väldigt gärna köra upp till Sörmland så fort som möjligt, för vi ska vara observatörer på vallhundskurs hela helgen (förrutom att vi också ska hämta valp!) och dels känns inte Pi helt klar. Jag har inte fått tränat på en vecka, det har varit snöigt och äckligt och jag tappade lite lusten. Hon var duktig idag, men vi är inte klara med dold platsliggning och rutan känns inte stabil i nya miljöer ännu. Dessutom vet man ju inte hur vädret blir, det är kanske både kallt och blött en fredagskväll i november och förutsättningarna blir inte de bästa med elljus. Jag tror att vi satsar på en inomhustävling i vinter istället, då får kanske Missy tävla också om jag kommer igång med träningen…


Och så en bonusbild på sötaste Squid som redan kan tricks 😛