Kategoriarkiv: Träningstips

Vittringsapportering Dag 2

Publicerat av
8

Idag har vi fortsatt Squids träning på vittringsapportering. Jag har bestämt mig för att gå fort framåt, men hela tiden hålla koll på utvecklingen så att jag kan justera träningen om det behövs. I dag tränade vi på gräs, vilket krävde ännu mer nosarbete än plattorna vi var på igår. Jag började lägga till vittringsapporter utan min doft på. Målsättningen på kort sikt är att hon ska ignorera dem och bara leta efter det som luktar som jag. Här är större delen av dagens pass:

Träningen blev lite oflytig eftersom det blev så svårt för henne att hitta den lilla stickan i gräset när hon inte riktigt hade sökområdet definierat. Jag flyttade oss ganska snabbt till raden av pinnar, med tanken att den skulle definiera sökområdet, men det blev ganska mycket utsvävningar ändå (har klippt bort några sådana på filmen). Det gjorde också att Squid blev ganska trött och jag tror att plockandet av vittringspinnen på slutet hel enkelt hade med trötthet att göra. Hon ser inte så skärpt ut i det klippet. Jag måste också bestämma mig för vad jag ska göra om hon griper en pinne. Jag lutar åt att på det här stadiet inte göra någonting, utan vänta tills hon släpper den och markerar rätt. Samma sak om hon felaktigt fryser på en vittringspinne. Jag tror att jag börjar där och sedan får jag se hur det fungerar. Blir det mycket felmarkeringar måste jag naturligtvis ändra något i träningen för att undvika det.

Inför nästa pass ska jag prioritera att få ner söktiderna. Jag gillar idén om att låta raden med pinnar definiera sökområdet, men jag måste hitta ett sätt att förklara det för Squid utan att hon spiller en massa tid på att leta på andra ställen. Jag funderar på att testa på plattorna igen och se hur det fungerar. Om det leder till att hon hittar snabbare utan att använda ögonen så är det absolut en bra idé. Om jag dessutom lägger pinnarna mot en vägg och håller mig själv på andra sidan så borde det avgränsa sökområdet lite bättre.

Inlärning av vittringsapportering

Publicerat av
10

Det är snart ett år sedan Squid tävlade lydnadsklass II och tog ett förstapris. Sedan dess har det i ärlighetens namn inte blivit så mycket lydnadsträning för vår del. Men det vore ju väldigt tråkigt att inte ta tillvara alla fina saker hon kan och det långsiktiga målet är att hon ska bli lydnadschampion. Squid har egentligen alla förutsättningar att bli en bra lydnadshund. Jag är nöjd med de grunder hon har, med undantag för att fria följet nog alltid kommer att få vara lite för entusiastiskt, och hon har både tryck och koncentration.

Det moment vi ligger mest efter med är vittringsapporteringen. Jag har börjat träna luktdiskriminering med henne i omgångar, men det har sällan blivit mer än ett eller ett par pass innan jag har glömt bort det och börjat träna på annat. Så här såg det till exempel ut för ett drygt år sedan. Jag är faktiskt inte säker på om vi över huvud taget har tränat momentet sedan dess.

För att komma igång lite så har jag för det första bestämt mig för att testa en ny variant av metoden, för det andra har jag bestämt mig för att filma träningen och blogga om det för ökad motivation. Den nya varianten är egentligen ganska mycket samma sak som med post it-lapparna, men förmodligen enklare för folk att förstå och genomföra. Den går ut på att Squid med nosen söker upp en bit tändsticka med min lukt på och markerar den genom att frysa nosen mot den. Det viktiga på det här steget är att hon använder nosen och inte ögonen för att hitta träbiten. Det här är andra passet, jag körde ett igår medan jag väntade på att grillen skulle bli varm. Eftersom Squid är duktig på nosfrys sedan tidigare och förstår att sätta på näsan så kan vi nog gå vidare i nästa pass och lägga till lite störningar.

Gå fint i kopplet

Publicerat av
6

Idag tänkte jag skriva lite om varför det är viktigt att träna genomtänkt redan från början med en valp. Små valpar gör väldigt mycket rätt – de drar inte i kopplet, de kommer när man ropar och de sticker inte iväg så långt.  Det är lätt att råka skjuta upp de tråkiga sakerna till en annan gång. Men så kommer en dag då valpen inte längre uppför sig så exemplariskt. Med Epic kändes det som att vi hade en liten vändpunkt idag, då han stack in till fåren och tjuvvallade under rastning på gården. Nästa rastning blev i koppel och det var inte heller så enkelt, lillkillen ville gärna dra i kopplet för att komma närmare fåren.

Idag blev alltså dagen då jag fick ta tag i koppelgåendet på allvar för första gången. Men som tur är har jag lagt en grund som gör att träningen blir lättare. Trots att valparna kan gå lösa hur mycket de vill här hemma, har jag tvingat mig själv att träna på att gå i koppel under den första månaden. Jag vill att valpen går nära min sida och jag tränar på både höger och vänster sida, men valpen får inte byta sida själv. När jag börjar träna koppelgående med en valp håller jag kopplet runt handleden på handen längst bort från hunden och en näve godbitar i samma hand. Jag plockar en godbit i taget från den handen med handen närmast hunden och belönar jätteofta, nästan varje steg i början. Om valpen går ifrån mig byter jag håll och börjar om när den kommer upp vid sidan igen. Det blir inga långa koppelpromenader, i koppel tränar vi och annars får valpen gå lös. Jag har tur som bor på ett ställe där valparna kan springa lösa, så att koppelpromenader alltid innebär träning. Naturligtvis har allt cirkelarbete vi har tränat också hjälpt till att skapa värde för min sida.

Men valpen blir äldre och en dag lullar den inte bara iväg i kopplet, utan drar iväg för att komma fram till något spännande. Om valpen då har en stadig grund med mycket belöning för rätt beteende, går jag in i nästa fas av koppelträningen. Det fick Epic erfara idag. Vi gick förbi fåren i koppel och han fick belöning i rätt position vid min vänstra sida. När han drog iväg mot fåren, gled jag vänsterhanden längs kopplet ner till halsbandet. Det är viktigt att reagera snabbt, helst innan kopplet hinner sträckas. Med ett lugnt grepp i halsbandet, ledde jag honom tillbaka till min sida. När jag släppte sprang han framåt igen och proceduren upprepades några gånger. Till slut stannade han kvar vid sidan och fick godis. Vi gick igen och han misslyckades några gånger, men blev duktigare och duktigare hela tiden. Han lärde sig snabbt att det inte lönar sig att dra i kopplet.

För att använda den här metoden tycker jag att det är viktigt att hunden först har en bra förståelse och värde för att gå vid sidan. Det måste finnas ett beteende att falla tillbaka på. Det är också viktigt att hunden inte upplever greppet i halsbandet som obehagligt. Därför har jag också lagt in träning på halsbandsgreppet under den första månaden med Epic. Ibland när vi har gått promenad i koppel har jag glidit ner handen till halsbandet, tagit ett grepp och belönat. Jag har också tränat på halsbandsgreppet utan koppel, att jag kan sträcka mig efter honom, fånga honom och belöna. Många valpar lär sig snabbt att undvika våra händer, eftersom det leder till tråkiga saker. Att valpen lätt låter sig fångas i halsbandet kan faktiskt vara livsavgörande i en akut situation.

Moralen i den här historian är alltså: Träna på tråkiga saker som koppelgående tidigt, trots att valpen är duktig på det just då. När valpen blir äldre och börjar hitta på bus, är det en stor fördel att det finns ett väl inlärt beteende att falla tillbaka på.

Om feilmeldinger og en dyktig brukscocker

Publicerat av
9

Jeg har hatt problemer i runderingen med feilmeldinger og har jobbet med ulike løsninger på dette problemet som jeg tenkte jeg skulle dele med meg her. Like før konkurransedebuten i mai kom Pogue på at han kunne ta bittet etter noen meter og fortsette å søke med den i munnen. Er man cocker så er man bare lykkelig når man har noe å bære på…

Vi har kjørt følgende tiltak for å løse det:

1) Først kjørte vi mye direkte belønning for at han skulle ”glemme” fastbittet og bli skikkelig optimistisk på belønningen. Til å begynne med heiste jeg opp bittet slik at han ikke kunne ta det, men jeg foretrekker trening der hunden faktisk kan velge. Dette gir meg også ekte svar på hva hunden har lært, istedet for å ”lure” den. Jeg testet at han fortsatt kunne melde både med fastbitt og løsbitt innimellom, ca 5% av repetisjonene.

2) Vi har kjørt noen økter med figurantene nærme midtlinja slik at jeg kunne se de. Vi varierte mellom direkte belønning, løsbitt og fastbitt avhengig av hvor raskt han tok bittet i forrige repetisjon. Helst vil jeg at han kommer fram til figuranten, sjekker om det blir belønning med en gang og deretter tar fastbittet. Hvis hunden tar bittet veldig raskt eller ennå verre tar det på avstand, blir det mer direkte belønning. Figuranten kan med fordel vente passivt 1-3 sekunder før belønningen starter for å belønne at hunden avventer uten å melde med hunder som er veldig raske med å ta bittet.

3) I blant har figurantene belønnet litt først med noen godbiter før de igjen blir passive og har latt hunden ta fastbittet. Dette har ikke påvirket meldingen negativt og han hadde tydelig forståelse for at passiv figurant betyr at han skal ta bittet.

4) Etter noen økter med mye direkte belønning har jeg lagt inn gradvis flere tomslag. Jeg tror at hunden ikke kan meldingen ordentlig så lenge det er funn på alle slag. Selv om den kan ta bittet når den finner figurant, så betyr det ikke automatisk at den kan la være å ta bittet på tomslag. Rett og slett stimuluskontroll. Jeg har baklengskjedet meldingen, dvs at hunden rett og slett jobber for å få belønningen hos figuranten og bare kommer inn med bittet til meg for å få lov til å påvise og aldri får belønning fra meg for å komme inn med bittet. Derimot kan han få en stor belønning hos meg når han kommer inn uten bittet.

Jeg har kombinert dette med 2) men med figurantene langt ute. Jeg har også lagt opp denne treningen så konkurransemessig som mulig og testet han i ulike situasjoner som f.eks. tomslag på første slag, tomslag etter å ha kjørt melding med fastbitt, tomslag etter melding med fastbitt der han ikke har fått belønning hos figuranten, men transportert den konkurransemessig inn til midtlinja osv. Jeg har aldri latt han ta fastbittet to ganger etter hverandre, men heller kjørt direkte belønning etter en melding.

Punkt 1-4 har hatt god effekt og han sluttet å feilmelde ”bare for at bittet er der”. Likevel ville jeg ta meg god tid før neste konkurranse for å være på den sikre siden. Vi gikk en konkurranse til for 1 måned siden og da kunne han gå 5 tomslag uten å feilmelde, men dessverre misset vi en figurant.

Etter konkurransen kom imidlertid problemet tilbake i en mildere form, nå kunne han melde på tomme ”seter” der hunden før hadde hatt en figurant. Det minnet meg om at man ikke skal tro at hunden virkelig kan det godt nok etter at man har presset grensene av hva hunden klarer. Det nye problemet er lettere å jobbe med og nå kjørte vi to nye strategier:

5) Vi satte opp 3 kasser eller tildekte komposthager med ca 5 meter avstand mellom dem. Jeg plasserte en figurant i den ene og kjørte med løsbitt. Kassen var delvis åpen slik at han måtte gå inn for å hente det. Så flyttet jeg figuranten mellom kassene. Dette løste Pogue fint og sjekket de tomme kassene uten å melde og kontrollerte nøye om det var en figurant der før han meldte. En gang tok han fastbittet når han hadde kontrollert at det var figurant der, men ikke fant åpningen inn. Dette syns jeg er helt ok.

6) Jeg har latt Pogue gå med fastbittet på seg store deler av døgnet så lenge han var under tilsyn. Spesielt i situasjoner der han girer seg opp, feks om jeg kommer inn i rommet eller når det er foringstid, kunne han ta bittet. Da tok jeg bittet ut og han fikk sitte i valpehagen sammen med Win som ”straff”.

Pogue og jeg har idag konkurrert i appellklass rundering på vestkysten der gubbene er gode og brukskonkurransene er velarrangerte. Nå fikk vi se om tiltakene har vært effektive.

Konkurransen begynte med runderingen om morgenen. Vi hadde trukket start nr 2 og Pogue fikk springe litt løs og jeg kastet ball litt ball med han sånn at han kunne få ut litt overskuddsenergi. (Risken for feilmelding har vært størst på første slaget når han er litt ekstra ivrig.)
Det var en fin løype som var litt kupert, med et underlag som var lett å springe på. Dagens dommere Ove Järvholm og Sverker Lindblad. Jeg begynte å sende til høyre og han gjorde et stort slag. Jeg hadde is i magen, sto stille ved starten, hold kjeft og lot han jobbe. Han kom tilbake inn til midtlinja drøyt 30 meter lenger framme og jeg kalte inn og sendte ut igjen til venstre hjørne. Første funn på venstre side, bra melding og skikkelig sug på påvisningen (baklengskjeding av meldingen is da shit!). Bra transport inn og neste slag på høyre side, nytt funn med bra påvisning. Poeng 9,5-10. Trekk for litt stort første slag. Raskt og effektivt og ingen feilmeldinger.

Deretter var det lydighet. Også her gjorde han alt bra, men jeg sto over gå foran i line fordi jeg har vært lat og ikke giddet å gjøre den ferdig for konkurranse. Derimot skulle jeg ønske ennå mer trykk og fart i konkurransemessige situasjoner, så det får vi prioritere framover.
Etter lydigheten var det fellesdekk og budføring. Full pott på begge deler. Sum spesialen 88,25 av 90, totalt 283,25 av 320 (uten gå foran i line, koeff 2). Opprykk og seier, dyktig cocker! Takk til runderingsgjengen på ÖBK som følger alle norske instruksjoner til punkt og prikke, kaster ball og mater supercockeren med Vom og hundemat i skogen!

Idag var Pogue bra på alt og viktigst av alt så gjorde han alt rett samme dag. Jeg var fornøyd med vår opplading og våre rutiner før programmets ulike deler, men har også fått noen nye ideer til forbedring.

Nå blir det Pogues favorittøvelse, nemlig kryp, skuddtrening og fart fart fart som står på programmet. Og å utvikle runderingen videre med flere tomslag. Men jeg må minne meg selv om at jeg aldri må tro at feilmeldingsproblemet er helt borte hos en apporterende hund som tidligere har hatt problemer. Jeg skal gjøre mitt beste for å fortsette å forebygge og skal prøve å være smartere enn en cocker. Lettere sagt enn gjort…

Vintertips

Publicerat av
12

Det är inte lätt att hitta träningsmotivation just nu. I helgen skulle vi haft hoppteknikkurs med Vappu Alatalo, något som vi verkligen såg fram emot och behövde. Att gå kurs så här på vintern är ofta ett bra sätt att få motivation, men nu blev det inte riktigt så. Vappu skulle komma med tåg från Köpenhamn på lördag förmiddag, men blev först försenad till anslutningen i Mjölby och fick vänta på nästa tåg som skulle gå två timmar senare. Det var också försenat, en sådär 90 minuter. Och när hon väl var på det tåget, fastnade det utanför Hallsberg och stod stilla där i långt över fem timmar (medan Thomas väntade i bilen vid Hallsberg station i många timmar), innan det till slut åkte tillbaka till Mjölby, där Vappu fick vänta på ett tåg tillbaka till Malmö. Vår stackars instruktör reste i 24 timmar och kom ingenstans.

Igår försökte vi träna lite hoppteknik på egen hand i ridhuset som vi hade hyrt för kursen, men det kändes lite för kallt, så det blev bara ett kort pass. Hemma har planen blivit täckt av alldeles för mycket snö, så det blir ingen träning där heller. Hoppas verkligen att jag kan få den plogad snart. Att kunna träna vallning och agilitygrunder (torrhandling, hoppteknik och slalom) har varit min räddning i vinter. Nu inser jag att det snart är dags för tävling med Shejpa igen och våra träningsmöjligheter är ganska dåliga. Vi skulle behöva fräscha upp kunskaperna på de ”tunga” hindrena – slalom, balansbom, gungbräda. Det är tur att det är OS på TV och att jag trots allt börjar få lite vårkänslor: Solen som har gömt sig bakom träden hela vintern, börjar nu orka sig fram på dagarna och skina på vår lilla gård, underbart! 🙂

Egentligen ska man ju inte klaga, det finns ju hur mycket träning som helst som man kan göra inomhus. Tillräckligt med träning för att hålla en sysselsatt under en hel istid. För egen del handlar det nog mest om var motivationen ligger just nu. För att påminna mig själv, och kanske inspirera andra, gör jag här en lista på perfekt inomhusträning:

  • Lär in nya tricks
  • Jobba med signalkontroll
  • Lär hunden luktdiskriminering till vittringsapporteringen
  • Lär in perfekta förflyttningar med låsta bakben till fjärrdirigeringen
  • Perfektionera vändningar på stället och stegförflyttningar
  • Träna hantering inför veterinärbesök och liknande
  • Sittande bakombyten
  • Höger- och vänsterkommando till agility
  • Lär hunden att sätta på sig halsbandet själv
  • Träna platsliggning eller sitt i grupp (jobba igenom alla störningar du kan tänka dig innan utomhussäsongen)
  • Lär hunden burlekar/stationsbeteende
  • Träna kontaktfältsbeteende till agility
  • Bygg upp hundens kärnmuskulatur på balansbollen
  • Träna kryp
  • Förbättra gripande och grepp om apporten
  • Träna på att komma tillbaka med leksaker

Nu blev jag inspirerad i alla fall, och lovar att träna lite mer inomhus med hundarna, det finns ju så mycket att göra!

Förkunskaper för en bra inkallning

Publicerat av
3

Det har i många år pratats väldigt mycket om grundfärdigheter. En grundfärdighet kan beskrivas som en liten del av ett moment. Om man ska dela upp en inkallning med ställande i grundfärdigheter kan det se ut så här: Sitta stilla, starta explosivt, springa snabbt mot föraren, stå, utgångsställning. Man tränar varje del för sig och sätter sedan ihop momentet när alla delarna fungerar var för sig. Grundfärdighetstänket är jättesmart, men om man bara jobbar med grundfärdigheterna kan det ändå hända att man missar viktiga delar. Vår tänk i tävlingslydnaden bygger mycket på förkunskaper. En förkunskap är en viktig färdighet som gör momentet enklare att lära in på ett snabbt och effektivt sätt. Förkunskapen är sällan en del av själva momentet, utan någonting som vi lär in först, för att inlärningen av delarna ska bli mer effektiv.

Här kommer förslag på två bra förkunskaper att jobba med om man vill lära in ett snyggt inkallande med ställande:

Springa i full fart och gripa leksak från förarens vänstra hand. Hur man belönar inkallningen brukar ha stor betydelse för vilket tempo och fokus man får. Det verkar som att rörelse (förarens rörelse eller en kastad leksak) ofta gör att hunden saktar ner tempot i förväntan om rörelsen. Om hunden kan springa i full fart och gripa en leksak ur förarens vänstra hand, medan föraren håller sig tävlingsmässig, har man en bra grund för en bra belöning i inkallningen. Självklart måste hunden i första hand tycka att det är jättekul att leka med leksaker ihop med föraren, generellt lekintresse får byggas upp först. Gör träningen till en lek, om hunden missar leksaken på första försöket, kan du rycka undan den och leka med den själv i några sekunder innan hunden får en ny chans. Senare kan du också ha kriterier för vilket tempo hunden ska ha in mot din sida. Om du tänker tävla bruks kan du också göra övningen medan du går mot hunden. Tänk på att hunden kan skada nacken om du håller emot när han griper i full fart, ha ett långt snöre på leksaken som du kan släppa efter på, eller släpp den helt när hunden griper.

Varsågodlekar. Det är en bra idé att jobba mycket med belöning bakom hunden när du tränar inkallningar. Att lära hunden att springa mot dig i full fart bort från en belöning, för att sedan tvärvända på ”varsågod”, har många fördelar, bland annat att hunden lär sig att kriteriet är full fart, även om han förväntar sig att tvärstoppa, att hunden lär sig att reagera snabbt på kommando under inkallningen och att du har en smart belöningsplacering att använda när du börjar jobba med ställandet. Jag tror också ett ett bra vändande på ”varsågod” kan lära hunden att flytta vikten bakåt när du börjar jobba med ställande under inkallningen. Du vill inte göra hunden beroende av att ha sett en belöning bakom för att han ska stanna, det allra bästa är om du kan få samma reaktion på ”varsågod” oavsett om hunden har sett en avståndsbelöning eller inte. När hunden är duktig på varsågodsignalen kan du variera mellan synlig belöning (för att kvalitetssäkra farten mot dig), att lägga ut en belöning på förhand som hunden inte får se eller att låta någon annan kasta belöningen bakom hunden när du ger varsågodsignalen. Jag tycker också att det blir bäst om man varierar ”varsågod”-belöning med belöning från handen (se ovan).

Träningstips #14 – Lösning på post-it problemet

Publicerat av
4

Vi är många som använder post it-lappar under inlärning av luktdiskriminering för vittringsapporteringen. Det skapar lätt frustration eftersom lapparna lätt lossnar när de blir blöta, hunden blir lockad att bita i den utstickande delen och de är svåra att fästa på vissa underlag. Squid brukar ha pälsen full med lappar när vi är klara med träningen. För att undvika den frustrationen har jag två tips: Det ena är att jag idag hittade den här produkten från Post-it, som ser ut som en tejprulle och har papper som är självhäftande hela vägen. Riv av önskad storlek. Ett ännu bättre tips när du börjar gömma lapparna, är kanske vanlig maskeringstejp. Det är vitt, fäster på det mesta och lämnar inga märken!

Träningstips #12 – Hoppstå

Publicerat av
8

Av Maria Hagström fick vi den briljanta idén att lära de unga hundarna en ny typ av ställanden. Med Missy har jag alltid haft svårt med själva kriteriet för stå, vad är egentligen ”stå”? Vad ska hunden göra om den faktiskt står och jag kommenderar ”stå”? Eftersom det inte fanns tydliga kriterier blev det också svårt att träna. Med hoppstå får både hunden och tränaren ett tydligt kriterium, dessutom blir det ganska flashigt när det fungerar. Hoppstå använder vi till ställande under gång, inkallning med ställande och stå från sitt. Några exempel finns i videon som vi la ut här om dagen.

Beteendet kan man få fram på olika sätt. En del hundar (speciellt valpar kanske) hoppar och studsar mycket av sig själva, så det är lätt att fånga. Så gjorde jag med Squid. Med andra hundar får man shejpa fram det, till exempel kan man gå via att hunden står på bakbenen och sedan klicka för att de landar med båda tassarna i marken samtidigt (smart att ha hundar som kan många tricks, man vet aldrig när de kommer till användning…). Så fort man har fått fram beteendet får man börja kräva att hunden också står stilla med tassarna när hon har landat, eventuellt med lite hjälp av omvänt lockande i början. Se också till att ganska snabbt generalisera beteendet så att hunden kan erbjuda det i olika positioner – under rörelse, på avstånd etc.

Träningstips #11 – Tävlingsträna mycket

Publicerat av
12

Vikten av tävlingsträning kan vi inte understryka nog. Att kunna gå in under tävlingsmässiga förhållanden och belöna mitt under lydnadsprogrammet, eller till exempel belöna kontaktfälten på agilitybanan, är ovärderligt. Nu har du chansen på riktigt bra tävlingsträning!

Den 3 augusti flyttar vi till vårt nya hus i Fjugesta, ca 30 minuter från Örebro (karta). Vi vill väldigt gärna lära känna aktivt hundfolk i närheten och bjuder därför in till två träningstävlingar, en i agility och en i lydnad. Vi hoppas att du vill komma och träffa nya människor, samtidigt som du får chans att träna både dig och hunden i en tävlingssituation.

Träningstävling agility onsdag den 12 augusti klockan 18. En hoppbana och en agilitybana på klass II-nivå. Belöna så mycket du vill under loppet och träna fritt inom maxtiden. Berätta för oss om du vill ha någon särskild störning eller hjälp. Glöm inte att ange vilken storleksklass du startar i. Kostnad: 50 kronor för båda loppen.

Träningstävling lydnad onsdag den 26 augusti klockan 18. Alla klasser. Belöna så mycket du vill i ringen och berätta för oss om du vill ha något särskild störning eller hjälp. Glöm inte att ange vilken klass du vill starta i när du anmäler dig. Kostnad: 50 kr per hund och klass.

Du anmäler dig här

Vi hoppas att någon vill hjälpa oss att sprida informationen till klubbar och privatpersoner i Örebro-trakten. Här finns en annons i pdf-format som du kan skriva ut och sätta upp på klubben (skriv gärna en kommentar om du hjälper till, så bjuder vi på startavgiften på träningstävlingen för dig).

Träningstips #10 – Bättre utgångsställningar

Publicerat av
4

Det beteende vi ser mest slarv i på kurs är nog utgångsställningar och halter. Inte nog med att hundarna inte riktigt utför dem frivilligt (de är beroende av att föraren rör sig), de är ofta sneda eller grunda. Utgångsställningen är kanske det allra viktigaste beteendet i hela lydnadsprogrammet, eftersom den återkommer i alla moment. Träning på klossen skapar bra bakdelskontroll och i bästa fall en bra förståelse för var hunden ska stanna, men min erfarenhet är att man måste kombinera klossträningen med träning på andra delar, annars får man lätt en hund som börjar bromsa och vända för tidigt och som har svårt för raka halter. Här kommer några förslag på vad du kan jobba med som delmoment i utgångsställningen:

– Söka djupt in mot vänstersidan. Träna hunden på att gå rakt mot vänstersidan tills huvudet har passerat ditt knä. Du vill inte att hunden börjar svänga runt innan den är där. Med unga hundar kan man behöva belöna den här delen oftare än själva svängen.

– Bakdelskontroll på kloss. Lär hunden att jobba bra med bakdelen, men lär också hunden att stanna när han är i rätt position, utan hjälp från dig.

– Låt hunden komma bakifrån och sätta sig i rätt position vid sidan. Börja rakt och kör sedan med lite svårare vinklar (både åt höger och vänster) när hunden är duktig på det. Lär hunden att sätta sig direkt när han kommer rakt bakifrån (eller gör en rak halt under fotgående). Många klosstränade hundar tror att de måste svänga ut baken för att sedan svänga in den igen i varje halt.