Klickertränare menar ofta att de inte går in i huvudet på hunden. Jag tror inte att det är riktigt sant. Jag tror att klickertränare ibland går in lite väl mycket i huvudet på hunden och ursäktar många beteenden som traditionella tränare hade avfärdat som ”dumheter” och korrigerat. Vad gör man till exempel när lilla valpen visar resursförsvar, vallar bilar, jagar skator, skäller på hunden som man möter på promenaden, eller när valpen skäller på saker i mörkret? Ofta tror jag att folk avfärdar det som ”spökålder” eller så kanske man tycker att det är lite gulligt. Vissa gånger kanske man verkligen upplever beteendet som ett problem, men försöker att undvika situationen för att vinna tid. Oavsett vilken metod eller strategi man använder, så tror jag att det viktigaste är att göra någonting åt det! Direkt. Det är mycket lättare att avstyra eventuella oönskade beteenden så fort man ser tendensern, än att vänta tills det blir ett stort problem. Självklart för alla naturligtvis, men det är sällan jag möter hundtränare som faktiskt gör det. Oavsett om det handlar om folk som försöker undvika och avleda, eller hundägare som halvhjärtat säger ”nej” och rycker i kopplet.
Det behöver naturligtvis inte handla om stora problembeteenden heller, det kan handla om sådant som att springa iväg med leksaken, inte komma på inkallning in från trädgården, hoppa på köksbänken etc. Men tendensen jag ser är att folk framför allt undviker att ta tag i de beteenden som faktiskt kan utveckla sig till riktiga problembeteenden. Ofta tror jag att det beror på att folk går in i huvudet på hunden och klassar det som rädsla, osäkerhet eller valpighet.
Jag försöker att klassa beteenden som önskade och oönskade. Önskade beteenden vill jag förstärka och få mer av, och jag vill se till att hunden inte blir förstärkt för oönskade beteenden. Det spelar ingen roll om hunden skäller på andra hundar för att den är rädd. Beteendet är oönskat i alla fall och det finns andra sätt att hantera sin rädsla (som förmodligen också kan göra hunden mindre rädd på sikt). En del problem kan man förutse, till exempel kommer de flesta border collie-valpar visa intresse för att valla bilar, andra hundar eller cyklar. Då finns ju alla förutsättningar i världen för att förstärka bra beteenden innan problemen uppstår. Ofta ser jag folk syssla med motbetingning (presentera något trevligt när hunden ser någonting som den vanligtvis reagerar negativt på). Det är en jättebra metod, men den måste genomföras systematiskt! Att bara stoppa i hunden godbitar när den börjar reagera på någonting räknar jag inte som god motbetingning. Det är snarare avledning eller i värsta fall belöning för fel beteende.
Min egen valp, 16 veckor gammal, är fantastiskt snäll och trevlig, men ingen valp är perfekt och mitt jobb som hundägare är att förstärka de sidor jag gillar och se till att de sidorna jag inte gillar, inte får utveckla sig. Här kommer listan över saker som vi behöver ta tag i, direkt:
– Resursförsvar. Hon vaktar godbitar och sin plats från andra hundar. Jag märker det inte så mycket hemma, men med främmande hundar. Det här blir prioritet ett när vi tränar ihop med andra. Strategi: Låta folk med hundar gå förbi buren och lägga ner godbitar. Låta folk med hundar komma fram och ge henne godbitar utanför buren. Låta folk med hundar komma nära när vi tränar. Använda gentle leader i situationer där hon eventuellt kan tänkas visa resursförsvar för att se till att beteendet avbryts direkt.
– Vallar de andra hundarna. Vallinstinkterna har vaknat och Shejpa är favoritobjektet att valla. Det är inte okej att hon vallar andra hundar. Få hundar uppskattar att bli stirrade på av en border collie och det ökar risken för konflikter i flocken. Dessutom blir det lätt en mani. Strategi: Promenader med matte på egen hand. Promenader ihop med de andra hundarna i koppel (och gentle leader). Massor med belöning för att fokusera på mig/avslappnad beteende. Ingen mer rastning lös ihop med Shejpa. I helgen ska hon dessutom få träffa får för första gången. Kanske går det upp ett ljus kring vad man vallar och vad man inte vallar, men jag tvivlar på att det har någon större effekt på vallbeteende hemma.
– Ignorerar inkallning. Tidigare har inkallningen varit bombsäker, idag har hon ignorerat inkallning två gånger. Dels när hon hittade spännande fågelben på promenad, dels när hon var upptagen med att äta bajs (uäck!) i trädgården under rastning. Strategi: Mer inkallningsträning, mindre lullande på promenader. Hon börjar bli mer självständig och jag får lägga energi på att göra promenaderna mer interaktiva och mindre av en upptäcksfärd på egen hand. Träna apportering av mat och inkallning med störning när jag har medhjälpare. Ingen rastning på egen hand i trädgården, inkallningsträning in genom dörren under rastning.
– Skällande på farliga saker. Senaste veckan har hon börjat skälla på lite olika saker. Det kan vara någonting som hon tror sig se i mörkret, eller en människa som dyker upp tvärt på gårdsplanen. Sådant skällande avbryts direkt genom att jag hämtar henne och ber henne syssla med något annat. Det beror säkert på åldern, men jag vill inte att sådant beteende repeteras.
Det här blev en lite negativ blogg känner jag. Squid är faktiskt helt grymt fin och alla de här sakerna hade jag förväntat mig. Poängen jag ville få fram är att man kan ta tag i saker direkt, första gången det händer, eller så kan man vänta och se vad som händer och då blir det ofta värre. Jag ser många hundar av aktiv ras som gör utfall mot andra hundar i vardagen eller under träning. Det kan handla om resursförsvar, osäkerhet eller missriktad glädje, men i de flesta fallen tror jag att problemen har uppstått eftersom beteendet har fått lov att utföras (och därmed förstärkas). Klickerträning behöver inte innebära fri uppfostran.
Här kommer några söta, tokiga bilder på Squid från idag 🙂