Da har 11 av 11 av våre røntgede hunder opp gjennom årene HDstatus ua/A.
Ikke bare kloke, fine hofter også
5
Kategoriarkiv: Squid
Uppdaterad apporteringsträning
Vår artikel om apportering är väldigt populär och många använder metoden för att få till en riktigt snygg och säker apportering till lydnad- och bruks. Artikeln skrevs för flera år sedan och är fortfarande bra, men även vinnande koncept måste utvecklas. Vi har inte ändrat på några större saker sedan vi skrev artikeln, men jag känner ändå att det finns ett behov av att uppdatera den. Framför allt är det grundträningen vi har blivit bättre på. Vår filosofi i nästan all inlärning är att se till att hunden kan utföra beteendet näst intill perfekt innan vi plockar in det i det sammanhang det till slut ska användas i. På så sätt behöver vi aldrig belöna hunden för slarvigt fotgående, snurr i rutan, sneda sättanden eller slarv med apporten, samtidigt som vi kan hålla en hög försärkningsfrekvens under hela inlärningen.
Det här är kanske extra viktigt när det handlar om apporteringen. Tyvärr träffar vi många hundar som tycker att apportbocken är jätteäcklig – även klickertränade hundar. Det är lätt att man lägger press på hunden utan att tänka på det och därmed skapa en tråkig attityd kring apportbockar. Genom att se till att attityden är precis så häftig som du vill ha den, innan du introducerar apporten, så kan du undvika sådana dyrköpta misstag. Man kan naturligtvis ha olika målsättningar för sin apporteringsträning, men för egen del vill jag att hunden ska ha en riktigt häftig attityd kring apporter. De ska huggas så fort som möjligt och hållas stenhårt oavsett störningar, tills hunden får ”tack”-kommandot. Och oavsett vilka störningar hunden utsätts för, så ska hunden utstråla självförtroende och glädje. Jag är väldigt nöjd med Missys apporteringar, så när jag tränar Squid är det här ett av mina första mål. Squid har ju inte haft riktigt samma klipp och tryck som Missy i träningen, men som ni ser på videon är det på god väg!
En bra apportering bygger på en bra kamplek, i alla fall för mig. Om hunden griper leksaker direkt, håller emot och lägger vikten bakåt, har man vunnit mycket inför apporteringsträningen. Jag lägger gärna extra tid på att utveckla kampleken istället för att sätta igång med apporteringsträning för tidigt. Som jag har skrivit i bloggen tidigare, jobbar jag också med en del lekapportering också, där valpen får plocka upp leksaker och trycka dem i min hand. Det hänger inte direkt ihop med den formella apporteringen, men jag tror att det hjälper genom att valpen får röra sig med saker i munnen och genom att valpen lär sig att alltid skynda sig tillbaka till mig när hon griper någonting. Jag brukar vänta med att introducera apportbocken tills valpen har fått sina vuxentänder, innan dess jobbar vi med förkunskaper.
Den viktigaste förberedande apporteringsträningen jag gör, handlar om att shejpa hunden till att dra i föremål som jag håller fram. I början använder jag mjuka, lätta föremål (om jag inte har en kampgalen piraya som kanske behöver något tråkigare för att inte gå i taket) och går sedan vidare till andra typer av föremål (plaströr, teskedar, pennor, handskar, kedjor, koppel… allt man kan dra i). Det här är inte kamplek, jag är passiv och hunden är aktiv. Det är alltid hunden som söker upp föremålet, aldrig jag som stoppar in det i munnen på hunden. I början är det okej att hunden står upp och kanske rycker lite när hon drar. Senare börjar jag kräva att hunden sätter sig ner för att jag ska presentera föremålet. Och att hon sitter stilla medan hon håller och lägger vikten bakåt. När hunden håller ett lugnt och stabilt grepp i apporten börjar jag släppa korta, korta stunder. I början släpper jag kanske bara med en hand, eller minskar på trycket lite. Till slut kan jag ta bort båda händerna en halv sekund. Jag avslutar alltid med att ta ett ordentligt tag igen och kontrollera greppet, innan jag säger ”tack” och belönar. Målsättningen är att hunden ska hålla lika hårt när jag tar bort händerna, som när jag håller i föremålet. Därför vill man inte gå för fort fram och inte heller bli förutsägbar. Jag kompletterar också med omvänt lockande och andra självkontrollövningar.
När man har kommit en bit på väg med den här träningen, bör omtag och tugg vara någonting som händer väldigt, väldigt sällan. Det gör att man kan (och bör, tycker jag) göra en stor affär av det när det händer. Du är ju nära och kan reagera snabbt med perfekt timing. Ryck bort föremålet och uttryck din stora förvåning och förskräckelse (eller spring ett ärovarv med den fina grejen på egen hand). Låt inte hunden få en ny chans direkt, spela lite teater och låt hunden sedan tigga tillbaka föremålet för en ny chans. Förutsättningen för att det här ska funka är naturligtvis att du har hunnit bygga värde för föremålet och träningen.
Så, sammanfattningsvis:
- Lägg en bra grund med kamplek och lekapporteringar
- Träna korta, fartfyllda pass med mycket lek
- Shejpa hunden till att dra i föremål du presenterar
- Låt alltid hunden gripa föremålet, tryck det aldrig mot hunden
- Låt hunden sätta sig för att få dig att presentera föremålet (när hunden kan dra)
- Se till att hunden hela tiden jobbar för belöning, det får inte bli kamp med föremålet för kampens skull
- Belöna för ett lugnt, men tungt drag. Du ska känna att hunden lägger vikten bakåt trots att den sitter
- Släpp föremålet kort, kort i början. Ta tag igen och belöna om hunden håller kvar
- Öka tiden hunden får hålla på egen hand
- Använd omvänt lockande för att öka förståelsen (kan göras på alla steg)
- Testa under rörelse
- Testa med alla möjliga typer av föremål
- Utvärdera hela tiden hundens attityd. Hunden ska verkligen vilja ha föremålet!
- Hunden får bara släppa på klick eller ”tack”, inte på andra ljud eller kommandon (självklart väljer du släppkommando själv…)
Här är ett pass med apporteringsträning med Squid. Ni får stå ut med att det mest är lek – så är det 🙂
Fullt upp i höstmörkret
Det går lite trögt med bloggandet just nu, delvis beroende på att det är fullt upp här hela tiden. Förra veckan började med två dagars kursande för Maria Hagström. Vi är ett litet gäng som har bjudit in Maria för en ”elitsatsning” under tre gånger två dagar i vinter. Det är alltid inspirerande och kul att träna för Maria. Jag tränade mest med Squid och var riktigt nöjd med hennes insats. Det är lättare att få fart och intensitet i henne nu och hon orkade faktiskt mer än vad jag trodde. På torsdagen tränade vi sök och sedan åkte jag till Askersund för föredrag på kvällen och kurs hela fredagen. Det blev en jättetrevlig kurs, trots att det var en riktigt rå och mörk novemberdag. I helgen hade jag bakombyteskurs för ett gäng från Stockholm. Vi testade ridhuset där vi kommer ha kurs i vinter för första gången och det fungerade alldeles utmärkt. Idag startar vi lydnadskurs på kvällen och imorgon flyger vi till Bergen där vi ska ha sista samlingen på tränarutbildningen vi håller där. Det ska bli jättekul att träffa Bergen-gänget igen! Squid borde höglöpa nu i dagarna (hon är på dag 15), men det är ganska lugnt. Själv verkar hon inte fatta att hon löper och hanhundarna är ganska lugna. Snälla Cecilia kommer från Göteborg för att passa hundar och får medan vi är borta, men för säkerhets skull får Pax ta tåget till Skara och bo med snälla Madeleine som är van vid vorsteherpojkar.
Jag känner mig ganska hösttrött och det är ibland svårt att motivera sig till att träna egna hundar när det är fullt upp med annat. Då är det jättebra att man har kurser och tävlingar inplanerade som gör att man håller modet uppe. Kursen för Maria gör att jag tar tag i lydnaden med både Missy och Squid. Till nästa gång ska vi göra några moment tävlingsmässigt och jag tänkte låta Missy göra det, så att jag har något tävlingslikt att träna inför. Jag har lite svårt att motivera mig för att träna lydnad med Missy just nu, luften gick lite ur mig när vi nollade rutan i Tyresö för ett par veckor sedan. Squid har fått några detaljer att jobba med i läxa till nästa gång, ställandet i inkallningen, fjärren och vittringsapporteringen. Jag valde fjärr och vittring eftersom det är perfekta inomhusaktiviteter så här när det är mörkt och ruggigt ute.
I vinter är det ganska många agilitytävlingar, Shejpa och jag ska till Stora Stockholm och My Dog och kanske även till Kistamässan. Det motiverar till träning och vi har fått till några pass här hemma på kvällarna i elljuset. Shejpa är helt galen och har börjat bita hål i fingrarna på mig när vi kampar. Vilken härlig framgång! Det är tre saker vi framför allt behöver bli bättre på detaljmässigt: tighta svängar, slalom och gungan. Men framför allt skulle vi behöva mer tävlingsmässig träning på banor och längre kombinationer. Det är synd att vi inte direkt har någon att träna med, för det är lite tungt att hyra ridhuset och sätta upp en hel bana på egen hand. Mest av allt ser jag fram emot kurs för Greg Derrett i början av december, det ska bli så kul och jag vet att jag kommer att få massor av inspiration och nya lärdomar. Förhoppningsvis kan Squid vara med lite på dubbelboxkursen. Vi jobbar med hoppteknik, lite handling och mycket cirkelarbete. Största problemet är väl att hon har extremt svårt att titta på, eller höra, när andra kör agility eller springer. Hennes running contacts har lossnat efter ett längre uppehåll och hon kör hela bommen på mellanhöjd. Ska försöka lägga lastpallar under sågbockarna som vi använder för att sänka hindret, så att vi gradvis kan höja det till tävlingshöjd. Jag är också sugen på att påbörja slalomträning snart, i helgen blev hon 14 månader gammal och är redo för lite mer fysiskt krävande aktiviteter.
I ett härligt träningsflow
Följetången om bredbandsuppkopplingen fortsätter. Igår skulle den äntligen installeras, men så visade det sig att killen som skulle göra det hade fått helt fel instruktioner av Telia, och var på väg att sätta upp en uppkoppling till en gård på andra sidan Fjugesta (gården hette tydligen Kälkesta, men hade inget annat med oss att göra). När det här uppdagades var det inte mycket han kunde göra, ärendet var tvunget att gå tillbaka till Telia och än har vi inte hört någonting om när nästa försök ska göras…
Som tur är har vi haft några härliga höstdagar och tränat hund istället. Vi har äntligen hittat lite folk som tränar sök här och i tisdags var vi iväg och tränade med ett trevligt gäng från Örebro. Squid har inte tränat på över två månader, men gick väldigt bra. Utan att tveka ut i skogen och upp för berg som en stenget. Både Squid och Pogue var supertända och tog kanske inte alltid närmaste vägen förbi oss på stigen, så det blir till att stoppa dem lite mer i nästa pass. Det var i alla fall glädjande att det funkade väldigt bra att skicka Squid efter ett stopp, tidigare har hon gått bäst om hon har fått köra flying hela vägen. Igår åkte vi till klubben på kvällen och tränade med lydnadshundarna (Pogue, Missy och Squid). Missy fick jobba med tävlingsträning, framför allt fritt följ och dumruta, men också några rutor. Välbehövlig träning! Jag har anmält henne till lydnadstävling den 1 november och den här gången ska vi träna hårt och vara väl förberedda. För Squid var det väldigt nyttigt att träna när det var fullt med liv och rörelse på planen, hon har lite svårt att koncentrera sig när andra hundar springer eller skäller, men det blev riktigt bra i alla fall. Vi jobbar mest med klass I-momenten och framför allt med koncentration och uthållighet. Momenten sitter ganska bra och jag har börjat ta tag i de få detaljerna som saknas – att sitta stilla länge i utgångsställning, avslutet på inkallningen, platsliggning längre stunder och avslutet på stå och ligg under marsch.
Idag åkte vi till klubben igen och tränade i solskenet. Missy fick fortsätta jobba med fritt följ och dumruta i lite tävlingsmässig setting, samt några dirigeringsapporter och en fjärrdirigering. Det går framåt med hennes attityd i de två första momenten, men där ser jag att vi har mycket att göra för att få tillbaka det fina fokus hon hade i våras. Man kan aldrig slappna av med tävlingsträning och uthållighetsträning! Squid var jätteduktig under de två första passen, men sedan tog hon liksom slut. Hon orkar fortfarande inte så väldigt mycket träning innan hon blir trött. Hon har varit duktig på att skilja mellan ligg och stå under marsch under en längre period, men nu tycks det vara svårare igen. Ibland känns det som att det blir bättre om man inte tränar på det… På slutet körde vi lite budföring, det påbörjade vi i tisdags och hon köpte det blixtsnabbt och tycker att det är jättekul att springa frivilligt mellan mig och Thomas och komma i utgångsställning. Då får jag också träning på avslutet i inkallningen, så vi slår två flugor i en smäll.
Shejpa har fått köra korta, intensiva agilitypass nästan varje dag. Jag har satt upp en kul kombination där vi kan jobba på lite olika färdigheter, tyvärr har jag inte något banritningsprogram på den här datorn, så jag kan inte visa den. Huvudfokus ligger på att svänga tight över ett hopphinder, men vi får också med tunnelsug, balansbom, lagerhandling/serpentin, springa rakt fram förbi ett lockande flick-hinder och slalomsug i samma kombination (som faktiskt bara har 4 hinder). Jag testar en ny variant för att kunna köra agility utan godbitar, men utan att tappa fokus och motivation. Vi kör ett kort, intensivt pass med bara lek och när vi är klara springer vi till garaget och så får hon sin middag. Det verkar funka väldigt bra hittils.
Nästa tävling för Shejpa är på Gotland 23-25 oktober och nästa tävling för Missy är 1 november på Tyresö. Jag är superladdad! Drömmålet är att ha båda hundarna klara för SM efter de tävlingarna. Imorgon är det sökträning igen, det ser jag verkligen fram emot!
Bilder på ettåringen
Squid har ju hunnit fylla 1 år också, den 14 september. Här är några bilder på ettåringen från gårdagens vallning hemma i hagen:
Nu är det höst
Ni får ursäkta att det inte blir så mycket bloggat just nu. Vi har fortfarande inte fått bredband och kan bara komma på internet på Thomas dator. Förhoppningsvis ska vi få både bredband, tv och fast telefon i slutet av nästa vecka. Vi har i alla fall fått svenska mobiltelefoner. Mitt nummer är 0704-163608 och Thomas når ni på 0738-128769. Här hemma har det verkligen blivit höst. Det blåser gula löv runt på gården och dagarna börjar bli riktigt korta. Tur att man har möjlighet att träna på dagtid, när det är ljust.
Jag försöker träna mycket just nu, men tycks ha dragit på mig en förkylning, så resten av dagen ska jag försöka ta det lite lugnt. Nästa helg ska jag tävla agility med Shejpa på lördagen och lydnad med Missy på söndagen. Shejpa har inte tränat speciellt mycket agility sedan Justine-kursen, men nu har det blivit några träningspass. Det mesta funkar bra, så jag måste lägga någon slags plan där jag väljer ut bitar att prioritera och förbättra. Slalom har ju varit en svag punkt på tävling, så även om det fungerar bra på träning, så ska jag nog lägga lite tid där för att öka suget och självständigheten i ingångarna. I övrigt har jag prioriterat fysisk träning med Shejpa, både uthållighetsträning i form av att hon får jaga med hög intensitet varje dag och styrketräning på balansboll några gånger i veckan.
Missy får lydnadsträning och hon är som vanligt galen efter ett litet träningsuppehåll. Som tur är brukar hon ju vara mer balanserad på tävling än på träning, men det kanske man inte ska räkna med. Jag borde framför allt prioritera stadga i positioner med henne. Vi har tränat en del ute på promenad, och där är hon faktiskt lugnare än vad hon är på lydnadsplanen. Inför tävlingen på söndag borde jag också prioritera dumrutan, apportering med dirigering och vittringsapportering. Hon behöver också få någon slags tävlingsträning, med fokus på dumrutan. På tävling tappar hon helt fokus i fotgåendet när vi påbörjar det momentet.
Squid får träna massor, det är verkligen kul att jobba med henne nu. Vi har tränat en del agility och börjat med lite enkla handlingsövningar på låga hinder. Vi har också kört en del hoppteknik. Planen är att fortsätta med hopptekniken och dessutom börja träna lite höjd i hoppen, med målsättning att kunna hoppa largehöjd i kombination om ett par månader. Jag ska också prioritera kontaktfält, både running och nosduttar till gungan. Det har inte blivit så jättemycket lydnadsträning, vi körde igenom klass I-momenten igår och det såg väldigt bra ut. Jag kör lite lydnad då och då, men tror att hon framför allt behöver mogna en del för att bli redo för tävling. Vi har ingen brådska där, jag har ju gott om hundar att tävla med. Squid har många bitar som är mycket bättre än mina tidigare hundar och jag tror att det kan bli kanonbra när hon väl blir vuxen. Mest tid har vi ägnat i fårhagen och det går framåt med vallningen. Det är häftigt att se hur hon utvecklas hela tiden.
Till slut, ett grattis till Thomas som fyllde 30 igår! Han smet iväg till Norge, så vi fick inte firat honom ordentligt, men nu hoppas jag att han snart kommer hem igen!
Apportträning med Squid
Med Squid har jag börjat träna lite mer apportering under den senaste veckan, med hopp om att få ett färdigt apporteringsmoment till både klass I och appellen/klass II inom kort. Apportering är ett ganska kul moment, men det har aldrig varit något problem med någon av mina hundar, så jag har inte lagt så mycket tid på det. Med en bra grund i förkunskaper som lekapport, kamplek och att hålla hårt fast i olika föremål, har Squid ett bra grepp om apporten och tar i princip aldrig omtag. Den senaste veckan har vi fokuserat på två olika delar:
- Att sitta stilla med apport i munnen. Eftersom jag tränat väldigt mycket lekapport och låtit henne trycka föremål in i handen på mig, blev hon lätt orolig när hon bara skulle sitta vid sidan. Hon började skruva på sig och leta efter min hand. Lösningen blev samma som Maria Hagström presenterade för mig när vi hade liknande problem i halterna under fria följet. Jag bad henne sitta, gav henne appporten, gick intill henne och tog tag i apporten innan jag sa ”tack” och belönade. Efter bara ett kort pass kunde hon sitta helt stilla med apporten i munnen långa stunder.
- Snabba gripanden och att släppa på klicket. Vi har jobbat en del med snabba gripanden på nära håll. Att göra långa apporteringar kan vara jättenyttigt för tempot, men jag tycker framför allt att det är viktigt att hela tiden ha hög intensitet i alla delar av apporteringen på nära håll, speciellt i gripandet. Annars finns det en risk att hunden mest springer ut för springandets och apportens skull, men slarvar i gripande och återgång. Jag upplever att det är viktigt att hunden kan släppa apporten på klicket och rusa till föraren för att få belöning, om man vill ha riktigt bra tryck in. Det får inte vara roligare med apport än med belöning. För Squid blev det här extra viktigt, eftersom hon gärna springer runt med saker i munnen på egen hand, något vi upptäckte när vi började träna på att hon skulle gripa från medhjälpare och springa mot mig med apport. Hon kom i full fart – förbi mig… Men vi har jobbat en del på det där med att släppa på klicket, i början på riktigt nära håll med en riktigt bra belöning, och nu fungerar det riktigt bra. Dags att testa att låta henne gripa från medhjälpare snart igen.
- Lösrullemarkering. Vi har också jobbat en del med lösrullemarkering till söket. Det har kanske inte så jättemycket med vanlig apportering att göra, men jag upplever att det är väldigt nyttigt för hennes apporteringar. Vi har baklängeskedjat det och Squid och Pogue får ibland göra markeringsövningar för sin middag. Thomas håller en skål med mat, men Squid måste först springa ut till honom och hämta en lösrulle, trycka den i min hand och hålla fast för att få ”visa”-kommando och komma åt maten. Hon har superintensitet och är väldigt målmedveten, så det är tydligt att avståndsbelöningen hjälper henne att fokusera och öka farten.
Det här är några exempel på vad vi jobbar med, som jag kanske inte har nämnt i tidigare blogginlägg och artiklar, kanske det hjälper någon på vägen mot en bättre apportering?
♥ Squid ♥
I helgen har vi haft agilitytränarutbildning och dessutom har vår vallningscoach Anna varit på besök. Squid börjar verkligen bli en fin hund. Hon har varit lite tjurig och knepig under en period, men nu har det verkligen lossnat. Hon börjar visa så många trevliga sidor! I agilityn har vi jobbat mer med hoppteknik, vilket går kanonbra. Vi har också jobbat vidare med våra kontaktfält, springande till balansbom och A-hinder och nosduttar till gungbrädan. Här går det också framåt, vi har börjat leka lite olika gundbrädelekar och jag tror att Squid får en riktig kick av att både göra sina älskade nosduttar och få leka på en planka som rör sig och smäller. Hon är en härligt orädd hund.
I fårhagen har det hänt massor! För varje pass går det verkligen framåt och jag får verkligen anstränga mig för att inte träna för mycket. Hon är inte alls galen längre och visar så många fina sidor. Jag är verkligen i sjunde himlen just nu, att Squid skulle förändra sig så här mycket på så kort tid trodde jag aldrig. Jag är väldigt glad över att vi har hittat en träningsmetod som både är trevlig och plockar fram det bästa i hunden. Det här ska bli hur kul som helst!
Årets bästa vecka?
Jag sitter på ett hotellrum i Stockholm och bloggar. Justine tog flygtåget tidigt i morse och därmed avslutades en av årets bästa veckor. Jag hämtade Justine efter tävlingarna i söndags och sedan dess har vi haft en vecka fullspäckad av handling, hundträning, trevligt sällskap och fest. Tisdag till fredag höll Justine handlingsläger och jag var med med Shejpa. Kul att få finslipa sin handling och köra roliga banor och kombinationer. Det var också ett väldigt trevligt gäng som var med på lägret och flera nya, trevliga bekantskaper.
På lördagen höll jag och Justine gemensamt en clinic om running contacts och vi hade den stora turen att ha många hundar på olika nivåer närvarande. Vi upptäckte också att det går att sänka min balansbom till ungefär halva höjden, med hjälp av två sågbockar. Perfekt för hundar som träffar rätt, men saknar självförtroende och driv över bommen. Pogue påbörjade sin träning och vi började baklängeskedja den låga balansbommen med honom efter fyra pass! Shejpas balansbommar har varit perfekta hela veckan, även när vi fick en utmaning under handlingslägret med en serpentin bakåt efter kontaktfältet. Med henne började jag jobba med att göra en push av balansbommens kontakfält (med serpentinarm medan hon är på bommen), vilket hon tyckte var svårt. Justines hundar har inte haft problem med att bara göra det, så jag provade, men vi behöver jobba lite på det, för hon träffar högre när jag springer förbi henne i sidled.
För egen del fick jag det största utbytet av den hoppteknikträning Justine och jag har gjort med Shejpa och Squid på kvällar och lediga dagar. Justine arrangerade precis en avancerad workshop med Susan Salo hemma i Kanada och kan en massa om hoppteknik som jag verkligen behöver! Squid har gjort enorma framsteg när det gäller hopptekniken och Shejpa har fått kluriga, avancerade teknikövningar som känns väldigt utvecklande.
En annan spännande nyhet är att vi fick hem våra får i torsdags. Det är åtta gotlandsfår från Lekeberga gård som är alldeles perfekta träningsfår. Squid har fått 2-3 pass om dagen sedan i fredags (har ju haft turen att ha coach-Anna med i fårhagen nästan hela veckan) och utvecklingen är fantastisk. När hon var på kurs i juni var hon ett skrikande monster som inte kunde lugna ner sig själv i fårhagen. När vi satte igång henne i fredags var hon bättre, men fortfarande väldigt spänd och intensiv. Igår, innan jag åkte, vallade hon lugnt och helt utan att slänga sig fram i kopplet. Jag är verkligen förtjust i det här sättet att jobba med unghundar. Inget bråk och skrik, inget rusande hos hundarna, bara utveckling av eye och trygghet. Det här ska bli jättekul!
Slalomproblem, husprojekt och valpuppdatering
Då har vi bott här i över en vecka och vi trivs fortfarande kanonbra. Just nu är det uppfräschning av arbetsrummet som gäller, vi har slängt ut garderoberna som stod där och ska tapetsera om rummet och måla de brunbetsade fönsterkarmarna vita. Thomas har också påbörjat uppsättandet av fårstaket runt hagen och fått en av hundgårdarna klar. Igår hade vi träningstävling i agility. Det var ungefär 30 startande hundar, vilket visade sig vara alldeles lagom, vi var klara i god tid innan det blev mörkt. Med Shejpa var fokuset så klart på slalomen, skulle det funka i tävlingssituation nu när vi tränat om med 2×2? Det gjorde det inte. Hon snurrade till det i båda klasserna. Förmodligen borde jag ha satt upp enklare slalomingångar för att få rätt och möjlighet att belöna. Å andra sidan verkar ju inte lätt eller svår ingång spela så stor roll på tävling ändå. Dessutom var jag en dålig handler igår, så att hon missade första slalomen berodde förmodligen lite på att jag var helt ur position. Det var inte lätt att arrangera träningstävling och samtidigt fokusera på att vara en bra handler. I övrigt var jag väldigt nöjd med Shejpa. Hon sprang snabbt och gjorde en kanonfin balansbom där jag stack tidigt och sprang in i serpentinposition långt bort från kontaktfältet. Idag körde jag lite slalomträning och försökte göra tävlingsmässiga starter. Nu fungerade det kanonbra och hon var som målsökande på slalomen. Det är uppenbart att det är i tävlingssituationen som problemen framför allt uppstår. Kanske får vi möjlighet till tävlingslik träning under Justine-kursen i nästa vecka.
Missy ska ju tävla imorgon och vi kämpar på med träningen. Det mesta går riktigt bra, men vi är lite ringrostiga eftersom jag har varit bortrest så mycket i sommar. Vi hoppas på fint väder, trevligt sällskap och lite tur på tävlingen imorgon, så blir det nog kul.
Squid har väl inte fått så jättemycket träning under de senaste veckorna, men jag tycker mig se en positiv utveckling hos henne. Hon börjar bli mer lättstyrd och samarbetsvillig, samtidigt som hon har fått mer tryck i både arbete och lek. Jag har upplevt henne som ganska omogen (hon har inte löpt än, snart 11 månader gammal) och bestämt mig för att skjuta tävlingsdebut lite på framtiden. Det är svårt nog att hitta lediga helger att tävla med de två hundar som ska kvalas till SM och satsas på just nu, så det känns som en win-win-situation. Det jag verkligen hade velat just nu, är att hitta en sökgrupp eller i alla fall få något tips om var man kan träna sök i Örebrotrakten. Vi var på sökträning i Trondheim för två veckor sedan och både Squid och Pogue har utvecklats massor och det hade varit fint att få till regelbunden träning med dem. Thomas satsar nog på tävling i höst med Pogue (om han får en ledig stund från alla husprojekt), som är en mer okomplicerad typ än sin orangea syster. Thomas har verkligen fått en liten guldklimp i den cockern!