European Open 2017

Så var vi hemma från European Open i Italien. Det har varit jätteroliga, varma och spännande dagar. Vi började resan mitt i natten mellan tisdag och onsdag. Klockan 2 körde vi för att hämta upp Sabina och Adna och sedan vidare till Arlanda. Vi flög med Norwegian och jag är väldigt nöjd med allt från hur lätt det är att boka biljett med hund (man kan göra det direkt på nätet!) till hur lätt det var att checka in och hur trevliga flygplanspersonalen var när det gällde att ge info och bry sig om hundarna.

img_9550.jpg

Framme i Milano var vi väldigt spända på om det skulle gå att få in Epics stora bil i hyrbilen. Vi hade bokat en bil i klass med en VW Touran och fick en Skoda Octavia. Tack vare goda tetriskunskaper lyckades vi till slut få in bägge burarna och vår packning med minsta möjliga marginal.

img_9565.jpg

Vi hade bokat en lägenhet en knapp kvart från tävlingsplatsen. Den låg trevligt vid en gammal kvarn som var renoverad till en fin restaurang där vi åt middag på fredagskvällen. Ingen AC på rummet, men vi klarade oss hyfsat tack vare stenväggar och öppna fönster. På nätterna var det ändå rimligt svalt ute, speciellt i början.

På torsdagen var det veterinärbesiktning, träning och invigning. Veterinärbesiktningen gick väldigt snabbt – de kollade passet, tittade på slemhinnor och lyssnade på hjärtat. Inga rörelse- eller böjprover. Träningen gick på fyra identiska banor. En för small, en för medium och två för large. Vi hade ganska gott om tid för träning, fick 2 x 1,5 minuter och det kändes mer än nog i värmen. Tanken med träningen är framför allt att man ska få bekanta sig med alla hindertyper. Man lägger själv upp träningen utifrån vad man vill hinna med på den begränsade tiden. Avstånden var väldigt korta på vissa ställen på grund av litet utrymme, men jag tyckte att vi fick till väldigt bra träning. Jag prioriterade detaljträning på gunga, balans och slalom, men körde också igenom alla hinder för att han skulle få testa platta tunneln, däcket, muren, långhoppet och oxern.

img_9573.jpg

Träningsbanorna. Vår bana närmast i bild. 

Tre minuters träning låter kanske inte som så mycket, men vi hann allt vi hade planerat och Epic var helt utpumpad av värmen efter träningen. Jag bestämde mig då för att försöka skaffa ett kyltäcke till honom att använda före och efter våra lopp. Jag har aldrig haft något kyltäcke tidigare (bara Silver Shade-täcke till Shejpa, men det har en lite annorlunda funktion). Fick tag på ett (det här) som var alldeles för dyrt, men som jag tyckte fungerade bra. Inser nu när jag tittar på priser på nätet att jag betalade dubbla priset för den. Det går ju att ta bra betalt när man säljer kyltäcken på stortävling i 30 graders värme…

På fredagen var det kval med laget. Man kör individuella lopp och får poäng efter placering. Det gäller alltså att köra offensivt och försöka placera sig högt upp även här, och det behöver inte vara kört bara för ett en eller två hundar i laget diskar. På morgonen går man banvandring på båda banorna och sedan är tävlingen igång hela dagen. Jag tror att det var drygt 400 hundar till start i large. Vi började med agilityklass och jag fick en chock när jag inte alls kände igen Epic. Han diskade sig på hinder sju genom att ta ett hopphinder han inte skulle trots tydliga instruktioner. Och sedan gjorde han samma sak lite senare i banan. Jag är verkligen inte van vid att han sticker iväg och tar hinder på egen hand, han brukar vara väldigt följsam och eventuella diskar händer oftare för att han tänker för mycket (typ ”skulle jag threadla här?”) än att han bara springer iväg och tar hinder. Laget fick två nollor och två disk på den här banan.

img_9600.jpg

Inför hoppklassen var jag osäker på vilken hund jag hade med mig in på plan. Vanliga Epic, eller den där okända hunden som sprang och tog hopphinder hej vilt. Ändrade planen lite för att vara på den säkra sidan. Det visade sig att jag hade vanliga Epic med mig och jag tog i lite för mycket på vissa ställen så att han blev för tight. Vi kom runt banan med en oturlig rivning på långhoppet, men kommunikationen fungerade perfekt. På kvällen visade det sig att vårt lag hade kvalat till söndagens final. Även Sabina och Adnas lag var kvalade. Otroligt roligt!

På lördagen var det individuellt kval. Även här hade vi lite småmissar. I hopp rev Epic ett hinder och gjorde fel i slalomingången, men annars var känslan riktigt bra. I agilityklass fick vi ett stort missförstånd efter A-hindret som kostade massor med tid, och en rivning innan slalom. Det kändes som att vi gjorde mycket bra, men småmissarna gjorde att loppen inte var värda någonting. Våra bästa vänner Mari och Squids dotter Mist sprang bra i hoppklass och tog sig till individuell final.

img_9629.jpg

Banan redo för lagfinal på söndag morgon

Söndagen var finaldag och det var roligt att för första gången få springa lagfinal på EO. Upplägget är annorlunda och roligt. Det byggs en jättebana med fyra olika alternativa banor på 18 hinder. Deltagarna i laget startar i var sitt hörn och springer en egen bana, som en stafett. Epic och jag gick ut som nummer två i laget och jag var så glad att få nolla för första gången under helgen och att få göra vårt allra bästa i lagfinalen. Tyvärr räckte inte lagets totala resultat så långt med en disk på C-hunden, men jag var mest glad över vår insats.

img_9637.jpg

Igår ägnade vi hela dagen åt hemresan. Först bil till flygplatsen, vilket tog extra tid på grund av olyckor på motorvägen. (Tack Google maps för att vi fick alternativa vägar och slapp stå i kö!). Sedan väldigt spänning på flygplatsen när jag inte fick tag på bagagevagn (de kostade 2 euro och jag hade inga kontanter) och Sabina inte hittade till biluthyrningsfirman. Med väldigt liten marginal lyckades vi checka in hundarna och stressa till gaten. Väl där var flyget försenat och vi blev en timma försenade till Arlanda. Kom hem vid 21 på kvällen och somnade ganska strax därefter.

Vi har haft det superbra i Italien. Riktigt välarrangerade tävlingar på en fantastisk plats. Det fanns massor med skugga på området och tävlingsplatsen låg centralt med tillgång till restauranger och andra bekvämligheter. Stor skillnad mot när vi var i Ungern för tre år sedan. Det är härligt att vara hemma hos resten av hundarna igen. Också härligt med rimlig utomhustemperatur… Nu vilar vi lite och laddar om inför Nordiska Mästerskapen i Upplands Väsby om knappt två veckor.

Dags för avresa mot EO + nya kurser

I natt åker Sabina och jag mot Arlanda med Adna och Epic. Vi flyger till Milano tidigt på morgonen och hyr en bil som ska ta oss till Salice Terme där årets European Open går av stapeln. Epic känns i ganska bra form och har nollat flera lopp under de senaste två veckorna. Vi vann agilityklass i Fagersta förra måndagen, nollade en hoppklass på tisdagen och kom tvåa i hoppklass i Kungälv igår. Bud var också duktig i Kungälv och tog sista pinnen i agilityklass 2. Så himla härligt att han nu är klass 3-hund på heltid. Mycket lättare att planera tävlingssäsongen och så klart mycket roligare att få tävla ”på riktigt”. Vi har annars inte tränat så himla mycket agility, utan vallat, simmat och tagit det lugnt i värmen. Idag har Epic fått massage, en schamponering och en genomborstning för att vara fräsch och så gott som möjligt klara av värmen i Italien.

img_9454-1.jpg

Ute och paddlar med hundarna i vår å. Spy var mest på land, men vågade sig i några gånger. 

img_9034-1.jpg

Den 14 augusti startar vi tre nya onlinekurser för dig som vill lära dig mer om hundträning eller agility. Alla våra kurser innehåller obegränsat med feedback om du går som deltagare – som att ha en coach som hjälper dig igenom alla problem under flera månader.

Grundkurs Online är en klassiker som jag verkligen kan rekommendera om du vill lära dig mer om belöningsutveckling, shaping, inlärning av nyttiga beteenden för tävlingshunden, självkontroll och stadga. Superbra grunder oavsett vilken sport du vill hålla på med. Kursen fungerar så klart även för dig som bara vill utvecklas som tränare eller få en roligare vardag ihop med din hund.

Grundkurs Agilityhandling Online är en av mina absoluta favoritkurser. Här går vi igenom allt du behöver veta för att lära din hund att förstå dina handlingssignaler och utföra sina uppgifter självständigt. Perfekt för dig som startar med en ny hund, eller för dig som vill ha snabbare tider och färre missförstånd på agilitybanan. På Facebook fick jag några kommentarer från tidigare kursdeltagare när jag länkade till kursen, som: ”Bland de bästa online-kurser jag gått”, ”Jättebra kurs! =) Även för ekipage som kommit ut på tävlingsbanorna, men att det saknas lite grunder!” och ”Kan verkligen rekommendera. Min hund älskade övningarna och har blivit så mycket säkrare och snabbare efter kursen”. Jag har själv verkligen njutit av att se några av deltagarna på tävlingsbanan i sommar, det ser så lätt och häftigt ut.

Hoppteknik, Styrka och Kroppskontroll Online handlar om ämnen jag verkligen brinner för. Hur lär vi hunden att använda sin kropp på bästa möjliga vis så att vi kan undvika skador, öka prestationsförmågan och se till att hunden håller länge? Kursen passar för:

  • Agilityhundar på alla nivåer som vill bli snabbare, starkare, säkrare och hålla sig skadefria.
  • Unghundar som behöver träna upp kroppskontroll och koordination (från 6 månader).
  • Äldre hundar som behöver hålla sig fräscha och aktiverade
  • Lydnadshundar som behöver kroppskontroll och till exempel bättre teknik över hoppet, bättre kontroll över tassarna i fjärrdirigeringen, mer styrka i positionerna etc.
  • Hundar med speciella hopp-problem
  • Hundar som ska sättas igång efter uppehåll i träningen
  • Dig som vill aktivera hunden med övningar som också är nyttiga för kroppen

Flyga med hund till USA

Tänkte skriva några rader om vår flygresa till USA, eftersom jag ofta får frågor om hur det fungerar att flyga med hund. Jag flög Shejpa till Kanada och USA flera gånger under några år, men det här var första gången jag flög så långt med Epic. Jag är väldigt tacksam över att ha fått ha två hundar som har varit så trygga och stabila att de tycker att flygresan mest är spännande. Naturligtvis tycker de inte att det är så kul att ligga i en bur i flera timmar, men man ser på deras reaktion att de tycker att det är spännande att hänga med på resa, få ensamtid, upptäcka nya ställen. Shejpa såg alltid överlycklig ut när vi kom till en flygplats. Epic är också glad och pigg och hoppar gärna in i sin bur även direkt efter en lång flygresa.

Innan jag bestämde mig för att flyga med Epic hade han testat kortare flygresor. Det var visserligen några år sedan, men som unghund följde han med till Tromsø några gånger. Om min hund var mer osäker på nya miljöer, främmande människor, konstiga ljud, underlag som rör sig eller att vara ensam, hade jag nog funderat lite extra innan jag valde att ta med dem på flygresa. Squid flög en del som valp utan problem, men när jag flög henne till Belgien som vuxen tyckte hon inte att det var så kul. Det var inget stort problem, men jag märkte att hon inte gillade att gå in i buren när vi skulle åka hem. Alltså får hon stanna hemma så länge det inte handlar om en jätteviktig resa. Hur Wilco kommer att reagera på flygresor återstår att se. Han är en lite känsligare själ än sin pappa än så länge, så jag ska låta honom mogna innan vi provar en kort flygresa.

Förmodligen är det inte flygresan i sig som hundarna kan tycka är obehaglig. Jag tror inte att den skiljer sig så mycket från att åka bak i bilen. Jag tror snarare att det handlar om att bli lämnad ensam i en bur på ett främmande ställe, uppleva konstiga ljud och dofter, bli hanterad av främmande människor och känna att buren blir upplyft och flyttad. Allt det här kan man naturligtvis träna på med sin hund om man vet med sig att flygresor kommer att bli en del av livet.

Den här gången flög vi med SAS, och jag bokade flyg som går direkt från Stockholm, för att undvika mellanlandning. Mellanlandningar ökar ju tiden, utsätter hunden för mer av- och på-lastning och känns mer osäkert. Shejpa flög jag alltid med mellanlandning i Amsterdam (med KLM) där de verkar ha bra rutiner för att ta hand om mellanlandande hundar. Numera går det fler direktflyg till USA, så då blir det mitt val. Om man behöver flyga vidare ifrån New York eller Chicago så får (måste) man i alla fall hämta ut hunden, förtulla den och sedan checka in den på nytt. Då kan man ju se till att man har gott om tid att rasta och umgås innan det är dags för nästa flyg, till och med vänta en natt innan man flyger vidare om man har möjlighet. Epic och jag flög till Chicago, där vi blev hämtade av en vän med bil, så vi slapp en andra flygresa. Dessutom är det svårt att få med de stora flygburarna på många inrikesflyg, eftersom flygplanen är för små.

En hund i Epics storlek behöver en ganska stor bur. Hunden måste kunna stå upp utan att huvud eller öron slår i taket. Att flyga en hund som är betydligt större än en border collie kan alltså vara komplicerat, eftersom man kan tvingas flyga dem som cargo (då kanske på ett annat plan än det man åker själv, och till mycket dyrare pris). Jag hittade en förvånansvärt billig (1200 kronor, typ) bur i en djuraffär här i Örebro. Den fungerade utmärkt. Självklart måste buren vara godkänd för flygresor (IATA-godkänd).

10501656_10152792290947456_2231280132006239217_nNågon hade skrivit på Epics bur medan han väntade på avgång i Arlanda. Gulligt!

När man bokar resa med hund hos SAS måste man först boka och betala sin egen biljett. Sedan ringer man SAS kundservice och gör en förfrågan på att ha med hund. Man behöver veta storlek (längd, bredd, höjd) på buren och vikt på hund + bur. Man får svar inom 24 timmar på vardagar. Om man får nej (det har inte hänt mig, men det kan naturligtvis hända) har man alltid 24 timmars öppet köp på flygresan, så då får man avboka och börja om på nytt.. Jag lärde mig den här gången att det inte är en bra idé att försöka omboka sin resa. På grund av ändrade planer tänkte jag korta ner resan lite, men det visade sig vara svårt. Man kan nämligen inte få reda på om det går att ta med hund på den nya resan innan man gjort ombokningen. Och när man har gjort ombokningen har man betalat en ganska saftig avgift för den, som man inte kan få tillbaka. Om man får nej på att ta med sig hunden måste man alltså boka om igen (för lika stor avgift) och hoppas att man får ja den gången. Helt orimligt!

På flygplatserna gick allt väldigt smidigt – nästan för smidigt! Speciellt på vägen hem blev jag lite orolig över att de verkligen inte ville ha någon info eller sätta någon information på buren mer än bagageremsan. Jag fick påminna dem om att jag skulle fylla i ett formulär… På väg till USA hade jag en egengjord lapp på buren med bild på Epic, min adress, telefonnummer och flightnummer. På både Arlanda och Newark (jag flög hem från New York) checkade jag in i god tid och fick sedan lämna buren i 30-60 minuter medan jag tog Epic på en sista promenad. Sedan hämtar de hunden och man får själv skynda sig genom säkerhetskontrollen och vidare till gaten.

Det gick snabbt att få ut hunden både på O’Hare (Chicago) och på Arlanda. I Chicago tog det en stund innan det kom någon som kunde ge oss godkännande att gå genom tullen. Det var också lite svårt att få upp buren på bagagevagn utan hjälp (men det fick jag av några andra som flög hund på samma resa), eftersom man absolut inte fick ta ut hunden innan man gått igenom tullen. I Stockholm gick jag på rött i tullen och visade passet och de kollade chippet på Epic och drog några får-vitsar. Snabbt och enkelt.

1450269_10152837523257456_2913590408073406951_nÄntligen hemma i Sverige igen

Många flygbolag i USA kräver veterinärintyg som säger att hunden är frisk och i stånd till att genomföra resan. Jag såg inget sådant krav på SAS sidor, men vågade inte chansa. Fick veterinärintyg innan båda resorna, men det var ingen som kollade på det så det var egentligen bortkastade pengar. Kolla upp om det är nödvändigt innan du reser. Framför allt är det ju tråkigt om man inte har det och inte får åka med…

Att väcka leklust

Äntligen hemma efter nästan en månad på resande fot. Den 28 oktober flög Epic och jag till USA för att hålla kurs och åka runt lite efteråt. Vi var drygt två veckor i Ohio, där vi höll kurs, och sedan åkte vi på en liten road-trip Ohio – Washington D.C – New York. Epic har promenerat på såväl the National Mall i huvudstaden, i Central Park, NYC och klättrat upp på ett jättefint berg i New Jersey där vi hade utsikt över New York i fjärran. Har bloggat lite mer om resan i min engelska blogg.

Här tänkte jag dela med mig av en video från USA, där jag försöker övertala en mycket svårflirtad breton om att det kan vara kul att leka. Det gäller att ha tålamod, fantasi och att aldrig ge upp:

Wilco 17 veckor

Ojdå. Här går tiden fort. Det är snart en månad sedan jag senast skrev någonting i bloggen. Halva den månaden har jag tillbringat i USA, där jag har haft kurser på samma ställe som tidigare. Skoj att se utvecklingen hos ekipage som jag jobbat med under en längre tid, och lika roligt att få nya två- och fyrbenta vänner. Det var intensiva veckor med långa kursdagar och ofta lite extra hundträning (bitarbete!) på kvällarna. Självklart saknade jag mina egna hundar massor. Speciellt svårt var det att åka ifrån Wilco, som utvecklas så mycket hela tiden.

Griffin stayHade skoj med en massa störningsträning på kurs i USA. Här en annorlunda sitt i grupp med bland annat en batteridriven katt med kakor på ryggen 😀

När jag kom hem mötte Thomas och Wilco mig på tågstationen i Örebro. Jag tror inte att Wilco kände igen mig. Det gjorde lite ont i matte-hjärtat. Som tur är blev vi snabbt bästisar igen. Det har verkligen hänt massor på de två veckorna jag var borta. Benen har blivit längre, han börjar få vuxenpäls på svansen och några framtänder har börjat trilla ut. Hemma med husse har han inte fått någon träning, utan bara varit. Enligt husse har han tillbringat större delen av dagarna utomhus med faster Win.

Idag blir Wilco 17 veckor. Hans personlighet börjar bli mer jämn. Han blir inte hysteriskt bitig och galen på kvällarna längre. Han har lättare att hålla sig till sina egna leksaker när han vill busa. Han sover fortfarande mycket mitt på dagen, men däremot har jag fått ta ut honom en snabbis på natten ibland. På dagtid är han mycket duktigare på att hålla sig och på att säga till när han behöver gå ut. Olyckor händer, men bara ibland. Han är duktig på att sova lös i sovrummet, och just nu har han gått och lagt sig i ett annat rum för sin långa middagslur (kanske tycker han att jag spelar för hög musik och trycker för hårt på tangentbordet här i köket).

Han är också jätteduktig på att slappna av när andra springer eller tränar. Inga problem att ligga och sova bredvid agilityplanen eller vara assisterande coach vid min sida när jag koncentrerar mig på att se running contacts i full fart. Efter att ha haft en hysterisk border collie (Squid skrek rakt ut när andra körde agility redan som 9 veckors-valp) och en som aldrig hetsat upp sig över andra hundars agilityträning (Epic kunde jag binda vid väggen medan jag tränade Squid utan att behöva träna på det) så vet jag hur mycket personligheten spelar roll här. Man kan träna mycket (och Squid är mycket, mycket bättre fem år senare), men gud så skönt det är med en hund som bara slappnar av på egen hand! Svårare var det när jag testade att bara knyta fast honom och gå iväg och träna de andra hundarna. Det var kanske lite överkurs utan att ha tränat på det. Med lite belöning går det dock jättefint, och han kunde vara med på lydnadsträning här om dagen.

TjuvvallarenVi har dock ett litet problem… TJUV-VALLNING! Oj, så fint han vallar. Kliver in i hagen med stor självsäkerhet och börjar driva fåren runt med full kontroll. Tyvärr är han lite för liten för att träna, och dessutom hade det varit bra om han bara gjorde det när jag bad om det. Därför blir det koppel på hemma på gården om vi inte tränar (då sticker han inte).

När jag väl började skriva insåg jag att jag har massor att uppdatera om, men det får bli en annan dag. Hoppas att ni uppskattar lite valpuppdatering.

Äntligen hemma!

Då är vi äntligen hemma i Fjugesta. Veronica har tagit väl hand om hundar och får medan Thomas har varit i Norge i en vecka. Lamningen är igång och det blir en del fårjobb ett tag nu. Längtar tills tackorna och lammen kan komma ut på bete. Snön är borta här hemma, så man kan kanske önskedrömma om ett tidigt betessläpp.

På väg hem från Åsa stannade vi till på Götene BK, som ligger nära E20. Vi gick en timma i skogen, och sedan körde jag igenom lydnadsklass III med Squid (hade någon slags ambition att få med ”grupp”-momenten också, men det glömde jag visst bort) på egen hand. Ingen uppvärmning utöver promenaden, så fotgåendet hade kunnat vara bättre. Vittringsapporteringen fungerar fortfarande inte i kedja, trots att jag gör det enklare. Hon gick över rätt pinne första gången och lyfte sedan på den sista (av 9). När jag gjorde om gjorde hon rätt. Hon har svårt att komma in i rätt tanke direkt, speciellt i en kedja. Bara att jobba vidare, antar jag… Resten av programmet gick bra. Inga större missar, bara detaljer att jobba på som jag redan visste om. Det känns skönt att resten av momenten är stabila. Fjärren skulle jag i och för sig inte kalla helt stabil, men idag satt den bra. Jag filmade det hela, men som alltid när man inte har någon som håller kameran så blir det utzoomat och tråkigt. Här är i alla fall filmen om någon vill se (har klippt bort de delar när vi var utanför bild).

Åter i Sverige

Nu är vi tillbaka på svensk mark igen! Resan hem gick sådär. Bromsarna på bilen tog slut och fick bytas i Rostock för 1200 euro… Som tur fick jag i alla fall snabb hjälp och kunde ta färjan till Danmark på eftermiddagen. Sent på kvällen kom jag fram till Marie utanför Laholm där jag äntligen fick hälsa på valparna! Snart fyra veckor gamla är de, och alldeles underbara. Nu måste jag bara bestämma mig för ett bra namn. Jag hade ju funderat på tiknamn länge och äntligen lyckats bestämma mig för ett som kändes riktigt bra. Och så föddes det bara hanar…

1743608_10152263860012456_905170121_n

Visst är han söt! Vi sov över hos Marie och åkte vidare på förmiddagen. Efter mycke tid i bilen var vi sugna på att sträcka på benen, så det blev en härlig sväng i Åkulla bokskogar.

1970588_10152264241977456_334483002_n

Sedan åkte vi vidare till mina föräldrar i Åsa och konstaterade att stränderna i Sverige kan vara helt okej de också 🙂 Imorgon åker jag hem! Tyvärr är inte Thomas hemma och vi kommer inte att träffas så mycket de kommande veckorna. Han pendlar mycket till Norge för både studier och arbete just nu. Tur att jag har snälla vänner som hjälper till med både praktiska saker (lamning…) och sällskap.

asabeach

Träningsmässigt har det av naturliga skäl inte blivit så mycket de senaste dagarna. 10 minuter lydnad för Squid medan vi väntade på färjan igår. Det blev i alla fall miljö- och störningsträning. När vi kommer hem får vi utvärdera det vi har gjort i Italien, och skapa nya planer för träningen under mars och april.

I norra Italien igen

Tillbaka i Malosco där jag startade min Italien-tour för exakt en månad sedan. Här är det en del snö, men det töar och känns vårigt. Det har verkligen varit roligt att se olika delar av Italien, och jag trivs verkligen med att sitta ensam bakom ratten och bara köra i flera timmar. Avkopplande, på något sätt. Jag har lyssnat på en (dålig och irriterande, men ändå lyssningsbar) ljudbok och många podcaster. Det hade varit jätteroligt att göra en egen podcast, och jag har fått massor av idéer, men det var det där med tid och pengar. Gillar verkligen formatet. Jag gillar prat på radio, men tyvärr är det mesta som går på radio ganska ointressant. Att kunna ladda ner radioprogram om sådant som intresserar mig är verkligen guld. Tipsa gärna om dina favorit podcaster inför min hemresa!

Italien-tourI helgen hade jag lydnadskurs utanför Rom i strålande väder. På eftermiddagen, efter kursen, hann jag både träna egna hundar och ta en sväng på stranden med dem. Squid fick en del roliga lydnadspass. Bland annat filmade vi störningsträning till vår onlinekurs om tävlingsförberedelser. Störningsträning är väldigt, väldigt rolig träning, som upplagt för skratt. Vissa saker gick superbra, som gripande av metallapport (internationell) med olika störningar. En annan sak – att ligga kvar i rutan – gick bra med störning, men var nästan omöjligt utan störningar. Störningarna fungerade alltså som någon slags hjälp och bekräftelse för henne. Jag hoppas att träningpasset gjorde henne mer fokuserad på uppgiften, men jag behöver också en plan för hur jag ska få det stensäkert utan störningar och när vi kör helt moment. När vi bara tränar på att ligga kvar går det ju väldigt bra. Jag skulle vilja hitta ett sätt att träna det utan att behöva köra hela momentet, men där jag fortfarande får tillräckligt med utmaning och där det fortfarande går att överföra. Tar gärna emot tips på roliga/smarta övningar.

running contactsEfter lydnadskursen fick jag erbjudande om att stanna i Rom i några dagar till och hålla privatlektioner i agility. Det gjorde vi gärna. Vädret var fortsatt strålande och jag fick möjlighet att träna mina egna hundar i närmast perfekta förhållanden. Vi är igång med lite agilityträning, och det är så otroligt roligt! Jag försöker ta det väldigt lugnt och prioritera väl för att bygga upp hundarna på ett vettigt sätt och inte få bakslag. Jag ser verkligen fram emot att våga köra agility med offensivt fokus och inte bara uppbyggnad.

Tennishall I onsdags körde vi vidare till Malosco i norra Italien. Här ska jag ha kurs i agilitygrunder i helgen. Igår körde vi egen agilityträning i tennishallen där vi ska ha kursen. Riktigt skoj! Det enda som är lite jobbigt är att Squid fortfarande löper. Det är över en månad sedan jag såg första blodsdroppen, på färjan till Tyskland. Jag tror att hon helt enkelt avbröt löpet på något sätt, och kom igång två veckor senare. Hon verkar vara i höglöp nu, och det är lite meckigt att hålla hundarna isär på liten yta. Epic sköter det väldigt bra i alla fall, inga problem med varken sömn, aptit eller arbetsvilja.

Några dagar i Rom

I lördags packade jag bilen igen och körde från Bari till Rom. På söndagen besökte vi de italienska uttagningarna till WAO (World Agility Open). Där kunde jag titta på agility, smyga undan med min iPad för att se skidstafetten och, framför allt, träna mina hundar med en massa störningar. Med Epic jobbade jag framför allt med fokus och engagemang. Jag märkte snabbt att han var med så länge det var kamplek och full fart på träningen, men att han började spana efter (små) hundar att titta på om jag erbjöd träning med godis. Det hade kanske varit smart att ha godare godbitar än mina torrfoderkulor, men det hade jag inte, så jag bestämde mig för att öka värdet på godbitarna på annat sätt. I vanliga fall jobbar han mer än gärna för torrfoder. Min plan var att kampa med honom och ge honom en godbit så fort vi avslutade kampleken. När han ätit godbiten erbjöd jag direkt kamplek igen. På så sätt ökade förväntningen om skoj när han fick godis, och han började snart jobba för godbitar också på ett bra sätt, och jag kunde öka svårighetsgraden. Här är några klipp från vår träning. Det är en lite småtråkig film eftersom jag satte kameran på en stol och filmade, men för speciellt intresserade kanske den har något värde:

Squid fick träna lydnad på en stor gräsmatta full av hundar som sprang och lekte, jagade bollar och tränade. Hon skötte sig strålande trots störningarna! Jag gjorde en video med henne också och den är nog ännu tråkigare filmad. Skulle haft med en kameraman på resan!

På söndagskvällen kom Thomas med flyg till Rom. Jag hämtade upp honom på flygplatsen och vi åt en sen middag. Underbart att träffas igen efter nästan tre veckor! Gårdagen ägnade vi åt att promenera runt i Rom och se de största turistattraktionerna. Vi (och hundarna!) fick en riktig långpromenad. Hundarna sköter sig bra som stadshundar, kryssar oberört mellan turister och slappnar av på uteservering. Mot slutet av dagen var jag tvungen att förverkliga en idé som dök upp på Facebook. Störningsträning av kontaktfältsbeteende i trappa. Spanska trappan! Squid tyckte att det var väldigt roligt.

I förmiddags lämnade jag Thomas på flygplatsen igen. Efteråt åkte jag med hundarna till en strand i närheten av där vi ska bo resten av veckan. Vi bor på ett B&B nära havet och nära flygplatsen utanför Rom. På fredag, lördag och söndag ska jag hålla kurs här i närheten, men tills dess tänkte jag få tid att träna hundarna ordentligt och njuta av det sköna vädret. Idag körde vi ett pass med lydnad för Squid och lite agilitygrunder (kontaktfältsträning på plankaoch liknande) för Epic på hundskolan där jag ska hålla kursen. Och sedan körde jag ett pass med fjärrdirigering på rummet på kvällen. Det är så roligt att träna hund!

En rolig kurs och en härlig dag!

I onsdags och torsdags hade jag lydnadskurs här utanför Bari. Det var långa, men väldigt roliga dagar. Det är alltid både svårt och roligt att presentera helt nya koncept för kursdeltagare som är intresserade av lydnad. Shaping, omvänt lockande, olika belöningssignaler, ansvarsfördelning… Extra svårt blir det när man inte pratar samma språk. Jag är så glad att jag har mina hundar med mig. De är de bästa översättarna!

Jag gillar att visa med mina egna hundar, jag tycker att det jag försöker förklara blir så mycket tydligare om man kan visa på en målbild. Speciellt när det är helt nytt. Å andra sidan innebär det ibland att hundarna får träning som kanske inte är optimal för dem. Det är verkligen en utmaning att se till att det blir bra träning för hundarna, samtidigt som det blir bra undervisning. Jag ska försöka bli ännu bättre på det i nästa vecka. En del av träningen är definitivt positiv. Hundarna får erfarenhet av att jobba i nya miljöer med en hel del störningar, och jag ger dem roliga utmaningar.

GruppbildGruppfoto

Demo-EpicEpic får också visa lydnad. Perfekt att ha en hund som inte kan så mycket av momenten.

Det har varit en fantastiskt härlig tid här utanför Bari, med många nya trevliga bekantskaper! Idag var sista hela dagen här, och vi har haft det väldigt skönt. Först lite hundträning på morgonen. Sedan OS-skidåkning på iPaden till lunch. Därefter ett träningspass på gymmet och så en lång skogspromenad med hundarna. Att det har varit sol och 14 grader gör det hela ännu bättre! Imorgon åker vi mot Rom och nya äventyr.