Kategoriarkiv: Lydnad

Här hittar du alla blogginlägg om tävlingslydnad.

Vårträning

Publicerat av
4

Tänk att våren äntligen är här på riktigt. Man tvivlar liksom varje år när snön aldrig tycks försvinna. Nu är det i alla fall ingen tvekan om att våren är här: Snön är nästan borta över allt, det blir för varmt med tröja på när man tränar mitt på dagen, det börjar dyka upp blommor i trädgården och det går att vara ute och träna tills klockan nästan är 21. I det här vädret får man verkligen lust att träna. För tredje kvällen i rad åkte vi till en klubb och tränade, vad härligt det är att träffa lite folk och få lite störningar i träningen. Samtidigt tycker jag att det är lite svårare att hålla en hög kvalitet på träningen nu när utomhussäsongen har börjat, jag måste verkligen ta tag i det där och planera innan, så att jag inte faller i fällorna. Det är så lätt att bara ta hunden ur bilen, gå ut på planen och ”träna lite”. Speciellt nu när jag har börjat träna lydnad igen. Fortsättningsvis ska jag vara noga med att träna lika strukturerat utomhus på klubben, som jag har varit under inomhusträningen de senaste månaderna.

I tisdags var vi på Örebro Hundsällskap BK. Squid fick börja med ett slalompass, det första på gräs! Ny plats, nytt slalom och nytt underlag. Inga problem alls med fyra pinnar, så jag improviserade lite och lade till fyra till efter ett par meter. Och när inte det heller var något problem, satte jag ihop sektionerna till ett åtta-pinnars-slalom. Sedan körde vi igenom alla moment i lydnadsklass I med kommendering. Squid var väldigt duktig och gjorde inga större missar. Det blir framför allt tävlingsträning i olika former som gäller inför debuten.

Igår kväll åkte vi till Kumla BK. Där var det en del liv och rörelse och hundarna fick välbehövlig störningsträning. Shejpa fick köra cirkelarbete och lek och var väldigt taggad efter några tråkiga dagar. För Squids del blev det lite väl mycket störning när vi la en plats med främmande hundar. Det var inget problem med nya hundar, men däremot blev det för svårt när de körde agility bakom ryggen på henne. Hon låg kvar, men började pipa och skruva på sig. Vi tränade också lite fotgående med störning och det gick bra. När det blev lite lugnare körde vi slalom igen. Hon fixar åtta pinnar bra, men behöver få lite mer flyt på tekniken. Thomas har filmat passen, det blev inte jättebra film, men lite kan ni nog se i alla fall:

Jen har kommit in i flocken som om det var världens mest naturliga sak. Hon är mild och vänlig och alla hundarna accepterar henne. Hon har fått följa med och miljöträna på olika platser, och det märks att hon inte har sett så mycket tidigare i livet. Hon verkar i grunden social, vänlig och orädd (har aldrig haft en hund med sådan icke-respekt för kompostgaller, till exempel), men behöver komma ut och se mer för att bli riktigt trygg. Både Jen och Squid har fått valla en del, och jag har nog bestämt mig för att det blir ytterligare en debut i maj – tänkte anmäla Squid till vallhundsprov. Spännande och väldigt nervöst!

Mästare!

Publicerat av
8

Jag har varit lite dålig på att blogga de senaste dagarna. Förkylningen i kombination med mycket att göra har tagit all energi. Vi kom till slut iväg till AgIF’s Nationella Agilitymästerskap i Vårgårda, tack vare snälla vänner och bekanta (vad hade man gjort utan Facebook?) som skjutsade, ställde upp med boende och passade fåren. Jag var lite förkylningsdimmig, speciellt på morgonen, så det passade mig bra att kvalet mest bara handlade om säkerhet. Vi satte en säker nolla i hopploppet och gick säkert runt, men fick fem fel (kontaktfält), i agilityloppet. Det placerade oss på en tredje plats i kvalet och vi var bland de 10 som gick till final. I finalen var vi båda rätt trötta, men klarade oss nollade runt banan. Vi ledde efter det loppet och med två hundar kvar som skulle gå blev det lite spännande. Rose-Marie och Mascot, som låg tvåa efter kvalet, diskade sig i början av banan. Sista hund ut var en häftig dvärgschnauzer som gjorde ett jättefint lopp, men med ett kontaktfältsfel hamnade de efter oss i resultatlistan. Vi vann alltså ”Ras-SM” i medium och fick massor av fina priser. Mija med Råttan kom tvåa i large, vi måste ha varit duktiga på vårt lilla ”träningsläger” tidigare i veckan, med tanke på resultaten. Det var en väldigt trevlig tävling i en fantastiskt fin hall. Tack till arrangörerna och grattis till alla andra som gjorde bra resultat i lördags!

Igår kom Anna och Krille hit med sina fem border collies och vallade hela dagen. Jag fick bra tips av Anna och fick tillbaka vallningsmotivationen. Det var också väldigt kul att se valparna, Race och Flynn, valla lite. På kvällen kom äntligen Thomas hem från Norge och med sig hade han Jen, border collien som kom från England i torsdags. Hon är väldigt mild och snäll, men lite ovan vid vanligt familjeliv och att vara inomhus (trots det föredrar hon att kissa inomhus, ute har hon liksom inte riktigt tid). Vi kunde inte låta bli att släppa henne lite på fåren och hon var tänd och entusiastisk. Här finns en liten film. Det ska bli spännande att se vad det blir av henne, jag tror inte riktigt att hon har visat sitt rätta jag ännu.

Idag har det varit riktigt härligt vårväder och vi har ägnat större delen av dagen i fårhagen (i t-shirt!). Vi har några stora kohagar som vi kan använda till vallningsträning och idag blev premiären där ihop med Magnus och Gert som kom på besök. Jag började dagen med ett lydnadspass, men kände mig verkligen inte inspirerad. På kvällen åkte vi till klubben för lite lydnadsträning innan medlemsmötet och då kom inspirationen tillbaka. Jag körde igenom de flesta klass I-momenten med Squid och insåg att vi kan det mesta riktigt bra. När jag kom hem anmälde jag oss till klass I i maj, så nu finns det ingen återvändo. Dags att börja träna lydnad igen!

Luktdiskriminering og lysten til å ”lykkes”

Publicerat av
8

På mandag begynte jeg å lære Pogue å frysmarkere post it-lapper med min lukt med tanke på innlæring av neseprøven (vittringsapportering). Igår la jeg til ”luktfrie” lapper (håndtert med plasthanske). Tanken er å splitte opp øvelsen i to deler, først finne min lukt (og frysmarkere som en midlertidig meldingsform), og senere andre del, nemlig apporteringen. Det kan være bra å trene disse to delene hver for seg med hunder som er veldig glad i å gripe eller bære, så de først blir skikkelig gode på å finne rett pinne før de får lov til å ta pinnen. Her et kveldens økt:

Mens jeg holdt på med dette kom jeg på hvor lett det er å belønne halvbra utførelse (som feks 3. repetisjonen på filmen), fordi jeg selv så gjerne vil at hunden ”lykkes”. (Trolig var gulvet kontaminert av min lukt her, så Pogue ble litt forvirret. Derfor byttet jeg sted til neste repetisjon. Likevel hadde det nok vært lurt å ta bort hunden og begynne på nytt istedet for å la han fortsette etter en kort feilmarkering og deretter usystematisk søk.)
Tilbake til saken, ser man litt mer objektivt på treningen, så er det vel ikke å lykkes å belønne noe som ikke er bra? Det føles nok bra for både trener og hund der og da (for det er jo moro å belønne hunder!). Men i fortsettelsen så kan det være frustrerende å feile hunden eller å måtte gå tilbake for å fikse opp i slurv. Synd å si, men hunden presterer sjelden bedre enn vi har lært den og man får det man forsterker.
Så vi er nok både ”snillere” (mot oss selv og hunden) og mer effektive om vi er mer kresne på hva vi belønner (selv om det gjør litt vondt i hjertet og rykker i belønningsarmen;).

Pogue kl 2 i Fagersta

Publicerat av
28

Under sterkt press ble jeg i desember overtalt til å melde på Pogue til lydighetskonkurranse kl 2 i Fagersta. Spørsmålet var om vi skulle rekke å bli klare i tide.

De siste to ukene visste jeg at vi ikke skulle bli helt ferdige med alt, blant annet innkallingen med stå og ruta som langt ifra var stabile. Men Pogue har bra utholdenhet og har konkurransetrent tilstrekkelig til å trives i konkurransesituasjonen. Og det mener jeg er det aller viktigste: at hunden får en positiv opplevelse i lydighetsringen.

Pogue presterte akkurat så bra som jeg har trent han. Det han kunne gikk bra, og det som ikke var ferdig, var ikke ferdig. Jeg er veldig fornøyd med Pogues innsats og det var hyggelig at mange som la merke til den lille glade hunden. Han er en skikkelig lykkepille:) Jeg er også veldig fornøyd med å ha nådd målsetningen om opprykk til klasse 3 slik at vi nå kan konsentrere oss om bruksen i vår og sommer + kose oss med nye øvelser.

Her kommer film med karakterer og kommentarer (tusen takk til Fredrik som filmet).Jeg får også passe på å gratulere Simen og Oliver med seier og opprykk til kl 2 i Bergen og Siv og Kry med seier og førstepremie under elitedebuten på Sørlandsappellen. Jeg gleder meg til fortsettelsen med begge to!

Squids ruta

Publicerat av
5

En sak som vi tränade på under några pass under kursen var rutan. Med Squid väntade jag ganska länge med att börja träna rutan, eftersom jag ville se till att hon hade bra grundkunskaper på plats först. Första träningspasset var under kurs med Maria Hagström i november. Sedan dess har det blivit några pass när vi har haft möjlighet (det blir ju inte så mycket utomhusträning i det här vädret), kanske drygt 5 stycken. Jag är väldigt positivt överraskad över hur snabbt det har gått att få en riktigt bra förståelse för momentet.

Jag har shejpat det utan hjälper, genom att först bara lära henne att springa rakt fram bort ifrån mig. Sedan gjorde jag samma sak, fast med rutan framför oss. Hon har fått belöning kastad över huvudet när hon är i rutan. Jag började alltså med en normalstor ruta på 5-15 meters avstånd. Tack vare hennes grundkunskaper blev det en väldigt hög lyckandeprocent och aldrig något problem med snurr i rutan, tidiga stopp eller intresse för konerna. Har flyttat rutan ofta och ändrat avståndet från rutan för varje repetition. I början hade hon naturligtvis ingen aning om att hon sprang mellan fyra koner, men under kursen idag såg jag verkligen att hon spanar in rutan direkt på avstånd och hittar in i den även om det inte innebär att springa rakt ut ifrån mig (hon sprang iväg till rutan en gång när vi tränade något annat och då fick hon liksom springa i en båge för att ta rätt linje).

Nu när hon har bra förståelse för att springa igenom rutan, började vi träna lite mer på att hon ska få förståelse för mitten av rutan. Jag vill gärna att hon själv tar ansvar för att hamna rätt i rutan, jag litar inte helt på att jag klarar av att kommendera ”stå” på rätt punkt varje gång. Så idag varierade vi mellan vanliga skick från långt håll, och att stå nära och belöna henne för att hon rör sig runt i mitten av rutan. Jag vill inte börja med det här steget förrän hunden har bra sug ut till rutan och mycket förväntan framåt. Det är mycket vanligare att färska hundar börjar stanna för tidigt, än tvärt om.

Här kommer en video:

Kurs för Maria Hagström i AH-hallen

Publicerat av
4

Vi har haft två kanondagar med Maria Hagström i konstgräshallen i Karlskoga. Vi är ett gäng på sex personer som har tränat för Maria två dagar i månaden under vintern. För vår del har det verkligen hänt mycket sedan första träffen i november. Squid har varit svårengagerad och framför allt haft svårt för uthållighet och koncentration. Det har inte funkat att köra längre sekvenser och träningen har stått lite stilla. På detaljnivå kan hon massor och det ser riktigt fint ut, men vi har inte fått till någon helhet tidigare. Innan jul kollade jag till och med upp henne hos veterinären och tog diverse blodprover för att utesluta sjukdom. Men nu börjar det verkligen hända saker! Kanske är det som man alltid hoppas på, att de blir vuxnare och klokare och duktigare efter första löpet? Nu har vi både snygga detaljer och någon slags helhet. Hon klarar av att engagera sig längre stunder och vi kunde köra några sekvenser under kursen där hon höll ihop bra. Jag börjar fundera på om man kanske kan börja titta i tävlingskalendern ändå…

Här kommer en liten film på två sekvenser som vi tränade tävlingsmässigt idag. En del av det är från sista passet idag, så hon var lite trött, men hon höll ihop!

Tack Maria, Carro, Siv, Lina, Elin och Thomas för en grym kurs! Och just det – idag fick vi hem stora bilen från verkstaden. Den funkar efter batteribyte!

Hals (skall) igjen

Publicerat av
6

For 2 mnd siden lurte jeg fælt på hvordan jeg skulle få cockeren til å halse. For en måned siden fikk jeg igang halsingen. Idag lurer jeg på hvordan jeg skal få cockeren til å slutte å bråke 🙂

Fullt så ille er det ikke, men nå tilbyr han halsing ganske lett og kan også halse når vi trener på feks avstandskommandering hvis han er litt het. Jeg har valgt å fokusere på flyten og at han kan halse flere ganger etter hverandre uten å tenke alt for mye på hva han gjør med labbene. Så nå hadde jeg lyst til å teste en metode for å få han til å holde forbeina stille ved å ha hunden på balanseballen. Jeg har prøvd dette for 3-4 uker siden, men da klarte han ikke å få fram noen lyd på ballen. Idag gikk det ganske lett. Når jeg ser på filmen ser jeg minst 2 ganger der jeg klikker akkurat i det han løfter en labb. Men forøvrig så klarer han å holde seg ganske stille. Film er ganske genialt for å justere kriteriene og treningsopplegget. Jeg har også tenkt å skaffe en amerikansk fotball som han kan stå på med forlabbene mens han halser (som Maria og Ylle har gjort), men har ikke kommet så langt. For de som har halsmelding (skallmarkering) i skogen kan det være smart å trene på balanseball, for jeg har figget for hunder som har litt problemer med å halse når de samtidig må balansere på en fjellknaus eller på annet ustødig underlag.

Uppdaterad apporteringsträning

Publicerat av
10

Vår artikel om apportering är väldigt populär och många använder metoden för att få till en riktigt snygg och säker apportering till lydnad- och bruks. Artikeln skrevs för flera år sedan och är fortfarande bra, men även vinnande koncept måste utvecklas. Vi har inte ändrat på några större saker sedan vi skrev artikeln, men jag känner ändå att det finns ett behov av att uppdatera den. Framför allt är det grundträningen vi har blivit bättre på. Vår filosofi i nästan all inlärning är att se till att hunden kan utföra beteendet näst intill perfekt innan vi plockar in det i det sammanhang det till slut ska användas i. På så sätt behöver vi aldrig belöna hunden för slarvigt fotgående, snurr i rutan, sneda sättanden eller slarv med apporten, samtidigt som vi kan hålla en hög försärkningsfrekvens under hela inlärningen.

Det här är kanske extra viktigt när det handlar om apporteringen. Tyvärr träffar vi många hundar som tycker att apportbocken är jätteäcklig – även klickertränade hundar. Det är lätt att man lägger press på hunden utan att tänka på det och därmed skapa en tråkig attityd kring apportbockar. Genom att se till att attityden är precis så häftig som du vill ha den, innan du introducerar apporten, så kan du undvika sådana dyrköpta misstag. Man kan naturligtvis ha olika målsättningar för sin apporteringsträning, men för egen del vill jag att hunden ska ha en riktigt häftig attityd kring apporter. De ska huggas så fort som möjligt och hållas stenhårt oavsett störningar, tills hunden får ”tack”-kommandot. Och oavsett vilka störningar hunden utsätts för, så ska hunden utstråla självförtroende och glädje. Jag är väldigt nöjd med Missys apporteringar, så när jag tränar Squid är det här ett av mina första mål. Squid har ju inte haft riktigt samma klipp och tryck som Missy i träningen, men som ni ser på videon är det på god väg!

En bra apportering bygger på en bra kamplek, i alla fall för mig. Om hunden griper leksaker direkt, håller emot och lägger vikten bakåt, har man vunnit mycket inför apporteringsträningen. Jag lägger gärna extra tid på att utveckla kampleken istället för att sätta igång med apporteringsträning för tidigt. Som jag har skrivit i bloggen tidigare, jobbar jag också med en del lekapportering också, där valpen får plocka upp leksaker och trycka dem i min hand. Det hänger inte direkt ihop med den formella apporteringen, men jag tror att det hjälper genom att valpen får röra sig med saker i munnen och genom att valpen lär sig att alltid skynda sig tillbaka till mig när hon griper någonting. Jag brukar vänta med att introducera apportbocken tills valpen har fått sina vuxentänder, innan dess jobbar vi med förkunskaper.

Den viktigaste förberedande apporteringsträningen jag gör, handlar om att shejpa hunden till att dra i föremål som jag håller fram. I början använder jag mjuka, lätta föremål (om jag inte har en kampgalen piraya som kanske behöver något tråkigare för att inte gå i taket) och går sedan vidare till andra typer av föremål (plaströr, teskedar, pennor, handskar, kedjor, koppel… allt man kan dra i). Det här är inte kamplek, jag är passiv och hunden är aktiv. Det är alltid hunden som söker upp föremålet, aldrig jag som stoppar in det i munnen på hunden. I början är det okej att hunden står upp och kanske rycker lite när hon drar. Senare börjar jag kräva att hunden sätter sig ner för att jag ska presentera föremålet. Och att hon sitter stilla medan hon håller och lägger vikten bakåt. När hunden håller ett lugnt och stabilt grepp i apporten börjar jag släppa korta, korta stunder. I början släpper jag kanske bara med en hand, eller minskar på trycket lite. Till slut kan jag ta bort båda händerna en halv sekund. Jag avslutar alltid med att ta ett ordentligt tag igen och kontrollera greppet, innan jag säger ”tack” och belönar. Målsättningen är att hunden ska hålla lika hårt när jag tar bort händerna, som när jag håller i föremålet. Därför vill man inte gå för fort fram och inte heller bli förutsägbar. Jag kompletterar också med omvänt lockande och andra självkontrollövningar.

När man har kommit en bit på väg med den här träningen, bör omtag och tugg vara någonting som händer väldigt, väldigt sällan. Det gör att man kan (och bör, tycker jag) göra en stor affär av det när det händer. Du är ju nära och kan reagera snabbt med perfekt timing. Ryck bort föremålet och uttryck din stora förvåning och förskräckelse (eller spring ett ärovarv med den fina grejen på egen hand). Låt inte hunden få en ny chans direkt, spela lite teater och låt hunden sedan tigga tillbaka föremålet för en ny chans. Förutsättningen för att det här ska funka är naturligtvis att du har hunnit bygga värde för föremålet och träningen.

Så, sammanfattningsvis:

  • Lägg en bra grund med kamplek och lekapporteringar
  • Träna korta, fartfyllda pass med mycket lek
  • Shejpa hunden till att dra i föremål du presenterar
  • Låt alltid hunden gripa föremålet, tryck det aldrig mot hunden
  • Låt hunden sätta sig för att få dig att presentera föremålet (när hunden kan dra)
  • Se till att hunden hela tiden jobbar för belöning, det får inte bli kamp med föremålet för kampens skull
  • Belöna för ett lugnt, men tungt drag. Du ska känna att hunden lägger vikten bakåt trots att den sitter
  • Släpp föremålet kort, kort i början. Ta tag igen och belöna om hunden håller kvar
  • Öka tiden hunden får hålla på egen hand
  • Använd omvänt lockande för att öka förståelsen (kan göras på alla steg)
  • Testa under rörelse
  • Testa med alla möjliga typer av föremål
  • Utvärdera hela tiden hundens attityd. Hunden ska verkligen vilja ha föremålet!
  • Hunden får bara släppa på klick eller ”tack”, inte på andra ljud eller kommandon (självklart väljer du släppkommando själv…)

Här är ett pass med apporteringsträning med Squid. Ni får stå ut med att det mest är lek – så är det 🙂

Trening i kulda

Publicerat av
10

Vi tok en tur opp i ridehuset ikveld og trente lydighet med de to små. Med Pogue kjørte jeg noen økter konkurransetrening først. Flere relativt korte sekvenser bestående av enkle øvelser. Fokus lå på å først og fremst få litt konkurranselik trening i en periode der jeg trener mye på nye detaljer. Vi satte ut en del forstyrrelser på banen, men her får vi nok bli mer kreative, for dette hadde han ingen problemer med idag. Pogue var litt het og hadde litt uryddig fri ved fot, men når det er -20 grader i ridehuset og hunden får kuldekrampe i labben og jeg selv bare har lyst til å springe og leke med ham, så ble det ikke til at jeg la ham helt rett attitydmessig under oppvarmingen. Vi filmet en liten snutt og her er resultatet:

Til slutt jobbet vi en kort økt med avstandskommanderingen og med innkalling med stå. Her har vi tatt utgangspunkt i hoppstå og bruker en bøyd tunnel (et alternativ til stolmetoden) for å trene delmomentet utenfor en formell innkalling.