Vi har haft ett par dagars paus ifrån vittrings-träningen, så det här passet är direkt följande på det i förra blogginlägget. Jag utrustade mig med en medhjälpare som hanterade alla köttbullar, för att vara säker på att Squid inte letade efter köttbullelukten. Det gick bra, hon verkade inte störd av att pinnen inte längre stank köttbulle, utan markerade min doft ändå. Passet var totalt under 3 minuter, men hon verkar ändå lite trött på slutet. Jag borde nog köra ännu kortare pass. Kanske fyra repetitioner per pass och två pass om dagen. På slutet frös hon kort mot fel pinnar, även om det fortfarande var väldigt tydligt när hon väl hittade rätt. Det gillar jag inte riktigt, men jag ska se om kortare pass gör att jag slipper det beteendet nästa gång. Jag ska nog också flytta ut pinnarna på gräset, nu tror jag att hon kan söka på linjen utan att behöva väggen som avgränsning.
Min plan verkar ha fungerat ganska bra! Att lägga pinnarna på plattorna ökade visserligen risken för att Squid skulle använda ögonen, men jag litade på att hon var inställd på nos, och det verkar som att jag hade rätt. Jag fick ett infall och började passet med att hon fick plocka godisbitar mellan pinnarna, det verkar också som att det hjälpte till att ge ett bra sökmönster.
Att leta tändsticka mellan pinnarna var busenkelt och flytigt nu. Att leta vittringspinne som luktade mig var svårt under de första repetitionerna (hon flyttade vittringspinnarna för att markera tändstickan som låg under), men i sista repetitionen kan man se att hon markerar vittringspinnen trots att hon har flyttat den så att tändstickan ligger framme. Skoj!
Det som inte kändes helt bra var att mina händer stinker av köttbulle. Hur kan jag då vara säker på att hon letar efter min doft och inte köttbulledoft? I nästa pass tror jag att jag ska be en medhjälpare belöna så att mina händer kan hållas rena.
Idag har vi fortsatt Squids träning på vittringsapportering. Jag har bestämt mig för att gå fort framåt, men hela tiden hålla koll på utvecklingen så att jag kan justera träningen om det behövs. I dag tränade vi på gräs, vilket krävde ännu mer nosarbete än plattorna vi var på igår. Jag började lägga till vittringsapporter utan min doft på. Målsättningen på kort sikt är att hon ska ignorera dem och bara leta efter det som luktar som jag. Här är större delen av dagens pass:
Träningen blev lite oflytig eftersom det blev så svårt för henne att hitta den lilla stickan i gräset när hon inte riktigt hade sökområdet definierat. Jag flyttade oss ganska snabbt till raden av pinnar, med tanken att den skulle definiera sökområdet, men det blev ganska mycket utsvävningar ändå (har klippt bort några sådana på filmen). Det gjorde också att Squid blev ganska trött och jag tror att plockandet av vittringspinnen på slutet hel enkelt hade med trötthet att göra. Hon ser inte så skärpt ut i det klippet. Jag måste också bestämma mig för vad jag ska göra om hon griper en pinne. Jag lutar åt att på det här stadiet inte göra någonting, utan vänta tills hon släpper den och markerar rätt. Samma sak om hon felaktigt fryser på en vittringspinne. Jag tror att jag börjar där och sedan får jag se hur det fungerar. Blir det mycket felmarkeringar måste jag naturligtvis ändra något i träningen för att undvika det.
Inför nästa pass ska jag prioritera att få ner söktiderna. Jag gillar idén om att låta raden med pinnar definiera sökområdet, men jag måste hitta ett sätt att förklara det för Squid utan att hon spiller en massa tid på att leta på andra ställen. Jag funderar på att testa på plattorna igen och se hur det fungerar. Om det leder till att hon hittar snabbare utan att använda ögonen så är det absolut en bra idé. Om jag dessutom lägger pinnarna mot en vägg och håller mig själv på andra sidan så borde det avgränsa sökområdet lite bättre.
Det är snart ett år sedan Squid tävlade lydnadsklass II och tog ett förstapris. Sedan dess har det i ärlighetens namn inte blivit så mycket lydnadsträning för vår del. Men det vore ju väldigt tråkigt att inte ta tillvara alla fina saker hon kan och det långsiktiga målet är att hon ska bli lydnadschampion. Squid har egentligen alla förutsättningar att bli en bra lydnadshund. Jag är nöjd med de grunder hon har, med undantag för att fria följet nog alltid kommer att få vara lite för entusiastiskt, och hon har både tryck och koncentration.
Det moment vi ligger mest efter med är vittringsapporteringen. Jag har börjat träna luktdiskriminering med henne i omgångar, men det har sällan blivit mer än ett eller ett par pass innan jag har glömt bort det och börjat träna på annat. Så här såg det till exempel ut för ett drygt år sedan. Jag är faktiskt inte säker på om vi över huvud taget har tränat momentet sedan dess.
För att komma igång lite så har jag för det första bestämt mig för att testa en ny variant av metoden, för det andra har jag bestämt mig för att filma träningen och blogga om det för ökad motivation. Den nya varianten är egentligen ganska mycket samma sak som med post it-lapparna, men förmodligen enklare för folk att förstå och genomföra. Den går ut på att Squid med nosen söker upp en bit tändsticka med min lukt på och markerar den genom att frysa nosen mot den. Det viktiga på det här steget är att hon använder nosen och inte ögonen för att hitta träbiten. Det här är andra passet, jag körde ett igår medan jag väntade på att grillen skulle bli varm. Eftersom Squid är duktig på nosfrys sedan tidigare och förstår att sätta på näsan så kan vi nog gå vidare i nästa pass och lägga till lite störningar.
I helgen har jag haft sista helgen på tränarutbildning i Bromölla. Det har varit väldigt trevligt alla helgerna och deltagarna har verkligen varit engagerade och haft en bra sammanhållning. Den här gången hade vi den stora förmånen att kunna vara inne i Gittes nya hall, vilket gör träningen så mycket skönare under den här årstiden.
Temat för helgen var träning för tävling, så vi har kört mycket helhetsträning på olika sätt. Vi har dock hunnit med flera detaljpass, och många valde att jobba med fotgåendet. Det är lätt att råka få in en felaktig position i fotgåendet – hundar som går för långt fram eller för långt ut. Ett vanligt problem och också ett ganska knivigt att komma till rätta med om det har blivit en vana. I helgen fick vi dock fin framgång med alla hundarnas position.
Första frågan vi behöver ställa oss när hunden inte går rätt är varför? Varför upplever hunden att det finns värde någon annanstans än i den position som vi önskar? Det är nästan alltid vi som har skapat konflikten mellan var vi önskar att hunden vore och var hunden vill vara – antingen genom att förstärka beteenden som är oförenliga med en bra position (till exempel att hunden tror att fotgående går ut på att se oss i ögonen) eller genom att belöna någon annanstans än där vi vill ha hunden (till exempel att låta hunden möta belöningen från höger handen framför magen på oss, eller att vi tar belöningen till hunden istället för att hunden får komma till belöningen).
Vad du belönar
Det är naturligtvis viktigt att belöna när hunden går där du vill ha honom. Ofta irriterar vi oss på att hunden gör någonting som vi faktiskt belönar gång på gång. Hur ska hunden förstå att vi inte vill ha honom där då? Om hunden har hittat en felaktig position gäller det att hitta sätt att få hunden på rätt plats, så att du kan belöna det. Du kanske får börja med att hunden ska stå i rätt position när du står stilla. Eller placera hunden på en plattform intill dig. Eller låta hunden starta bakom dig och klicka när hunden kommer i rätt position – innan han hinner gå förbi och för långt fram. Att träna om beteendet med hjälp av baklängesmarsch kan också vara ett smart sätt att få en nystart. Eller så kan du kanske förstärka rätt position när ni går promenad?
Var du belönar
Träningen av fotgående går så mycket lättare och resultatet blir så mycket mer stabilt om hunden upplever att belöningen kommer precis där vi vill ha honom. Godbiten mot byxsömmen kan vara ett bra mål för belöningen. Om hunden har tendens att gå för långt fram kan det vara smart om godbiten kommer bakifrån på väg till byxsömmen. Själv har jag ofta flera godbitar i högerhanden och plockar en av dem med vänster hand bakom ryggen när jag har tänkt belöna.
Förr försökte jag belöna motsatt av vad hunden tänkte, det vill säga ut och bak för att få hunden längre bak och rumpan in. Idag vill jag hellre belöna precis där jag vill ha hunden, men ha kriterier för vad hunden ska göra under belöningen. Om jag belönar intill mitt ben får hunden inte svänga ut bakdelen, utan ska hålla kroppen parallellt med mig. Det här tränar jag tidigt, när jag lär in positionen på klossen och när jag tränar baklängesmarsch. Det är ofta en bra idé att träna på belöningsrutinen innan man börjar träna fotgåendet.
Ju bättre hunden är på att ignorera belöningar jag håller i händerna, desto mindre viktigt blir det varifrån belöningen kommer. Jag vill gärna att hunden inte tänker på godbiten förrän den dyker upp i position. Jag kan också försöka locka hunden ur position med godbitar i högerhanden eller bakom ryggen, men hunden får den bara om han håller kvar positionen (och då kommer som regel belöningen till hunden). Jag vill också testa hundens förståelse för positionen genom att placera belöningen i en skål på marken och belöna med ”varsågod” när hunden går rätt.
Etter en pause fra lydigheten på et halvt år der vi har jobbet mest med rundering og jakt, børstet vi støv av klasse 3-øvelsene og startet Pogue i kl 3 i ridehuset i Fagersta idag.
Vi var 5 deltakere, 4 tisper og Pogue. Vi har tre tisper med løpetid hjemme, så jeg var spent på om cockeren skulle vise interesse for damene. Ingen grunn til bekymring på fellesøvelsene, full pott.
Vi var start nummer 4. Pogue er en hund som trenger minimal oppvarming, så vi bare hang utenfor ridehuset og koste og gikk litt fri ved fot.
Inn på banen, en kort innmarsj og oppstilling for første øvelse. Pogue var fokusert, trygg og fin og gjorde akkurat som jeg kunne forvente. Noen små førerfeil, 8,5. Ros og hopp og sprett 2 sek, så overgang ved foten til sitt under marsj. Endelig begynner jeg å bli kvitt mine sitt-under-marsj-ticks. 10.
Springende, peppende og dansende overgang til innkallingen, deretter en forenklet rutine for innkalling med stå. Bra fart på begge strekninger, perfekt stå akkurat ved markøren. 10.
Kanskje ikke like entusiastisk hopp som i denne filmen, men du verden som det hjelper å ha trent hopp-stå:
Deretter tok vi sikte på ruta, Pogue låste blikket på den og suste inn på min kommando. Akkurat som på trening, full fart dypt inn i ruta og kaster seg rundt i stå på min kommando. Bra ligg og rask innkalling … rett forbi meg for å sjekke inn en haug sagflis. Dagens cocker-bus 🙂 9.
Igjen en aktiv og energihøyende overgang til apportering over hinder. Litt cockeraktig opptak, resten bra, 9.
Så Pogues hat-øvelse, metallen. Han elsker å bære på alt, men unntak av metallen. Treningen går stadig fremover, men skulle han ta en kald metallapport i ridehussand på første forsøket på konkurranse? Jada, en pliktoppfyllende cocker løste det, men noe trekk for opptak, tempo inn og innsitt. 8,5.
Så en roligere overgang til neseprøven, en sikker øvelse. Vår pinne ligger ytterst til venstre og han tar den på første konfrontasjon. Perfekt så langt. Så fikk vi betale for at vi har trent for lite innkomster og det dukket opp litt tygg. 7.
Til slutt avstandskommandering. Jeg har jobbet masse med å få den lett overbygde, logrende, leddbuss-cockeren til å ha nok kraft til å sette seg bakover fra stå med låste bakben, men samtidig ikke bli så låst i kroppen at han blir treg. Puh! Skulle det funke helt i slutten av programmet? En rask nesedytt opp i bamse-posisjon ved siden for å fortelle han hvilken øvelse som var neste. Bra stå, nydelig bakoversitt!, bra ligg, litt nølende oppsitt, bra stå, bra bakoverligg. Akkurat så bra som jeg har lært det inn, wow! 9,5.
Litt hopp og sprett, litt kos, en liten snurr, en liten æresrunde bort mot ruta for å feire og så ut av ridehuset for å leke med ball.
Glad cocker, perfekt følelse i ringen og bra uttelling poengmessig. Helhet 10, totalt 290 poeng og seier.
Hjem og trene eliteøvelser. Så blir det å ta tak i nye oppgaver. Opprykk til elit-sök (A rundering) og eliteklasse jakt.
Här kommer en enkel liten video som visar hur man kan jobba med lydnadshoppet för att öka hundens förståelse för att alltid ta hoppet på väg tillbaka, även om linjen mot föraren går vid sidan av:
Pogue har gjort det här förut och är dessutom van vid att tänka själv, med en oerfaren hund måste man gå betydligt långsammare fram och gradvis göra vinkeln svårare. Ställ gärna eventuella frågor i kommentarsfältet.
Här kommer fortsättningen på rapporten om gårdagens föreläsningar och demonstrationer på Obedience Rules. På eftermiddagen var det dags för de svenska och finska instruktörerna att presentera sin träning, och det blev mer praktiska demonstrationer nu.
Mona Kjernholm
Svenska Mona höll hela sin demonstration utomhus med hjälp av sina två border collies Marvin och Fixa. Mona jobbar precis som Christina belöningsbaserat och med mycket frivilliga beteenden. Hon började med att prata om hur hon startar upp träningen med en färsk hund. Mona jobbar med att hunden självmant ska söka kontant och bjuda beteenden. Det spelar inte så stor roll vad hunden erbjuder, det är hundens attityd och engagemang som är det viktiga. Mona pratade om att hon vill träna hunden till att fungera på ett visst sätt i träningen, hon menar att om vi kan lära in olika moment så kan vi också lära hunden hur man beter sig under träning.
I nästa steg jobbar Mona med olika grundövningar som egentligen inte har någonting med momenten att göra, trots att de kan vara användbara när man ska börja träna annat. Det kan vara till exempel tasstarget, klossträning eller sidledsförflyttningar med framtassarna på en planka. Här vill Mona studera hur hunden reagerar på olika saker i träningen. Hur hanterar den olika typer av belöningar? Olika typer av belöningsplacering? Hur gör den om belöningen uteblir? Om den måste göra flera saker innan belöningen kommer? Om den får ett ”bra”, men ingen belöning? Informationen hon får i den här träningen gör momentträningen mer effektiv senare.
Till slut pratade Mona om fjärrdirigering. Tyvärr var tiden knapp och hon han inte prata så mycket om själva inlärningen. Istället pratade hon mycket om hur hon vill att skiftena ska se ut, och varför. Mona vill att hunden har baktassarna låsta under hela momentet, men hon tänker också på andra detaljer. Hur hunden utför skiftena påverkar hur lätt det blir att utföra nästa skifte. Om hunden till exempel lägger sig med frambenen väldigt utsträckta (så att de hamnar långt ifrån baktassarna) så blir ställandet långt och därmed blir det svårare för hunden att sätta sig bakåt på ett bra sätt. Man kan alltså tänka flera steg framåt och det kan vara smart att jobba med små detaljer även i ett lätt skifte som sitt till ligg. På så sätt kan de svåra skiftena bli lite enklare.
Lillemor Edström
Svenska Lillemor pratade om och visade inlärning av rutan med sin border collie Shikka. Innan man börjar träna rutan tycker hon att det är bra att träna på att hunden kan stanna på förarens kommando i olika situationer och att den kan stå still tills belöningen kommer. Hon använder rösten för att hjälpa hunden att stå stilla tills belöningen kommer till hunden. Hon tycker också att target kan vara en bra idé i rutan, men har inte använt det själv. Hon vill också lära hunden dirigering – fram, bak, höger och vänster. Lillemor lär gärna in rutan genom att hänga en leksak på en liten ställning ett par meter bakom rutan. Ställningen är till för att leksaken ska synas tydligt. När hunden har fått springa igenom rutan och ta sin leksak några gånger för Lillemor in stå-kommandot och ställer hunden i rutan innan den får varsågod. I nästa steg tar hon bort leksaken och testar att skicka hunden. Om det lyckas kastar hon en boll efter att hunden har stannat i rutan.
Christa Enqvist och Jessica Svanljung
De finska instruktörerna höll sin demonstration ihop. De började inomhus där de pratade om sin grundsyn på träning och gick sedan ut och visade träning med sina egna hundar. Christa och Jessica började med att säga att deras grundtänk är att träningen ska vara svart-vit för hunden. Det är viktigt med ledarskap och bra vardagslydnad och att ha tydliga kriterier för hunden. Det är också viktigt att hunden lär sig att göra rätt på första försöket. Om den erfarna hunden behöver hjälp efter att den har gjort fel så får den bara beröm och sedan får den göra om hela momentet och får belöning om det blir rätt direkt.
Finskorna vill att hundarna ska vara starkt motiverade och ha en hög aktivitetsnivå. Då klarar de av att bli rättade senare i träningen och de klarar också av störningar bättre. Christa och Jessica tycker att det är viktigt att man använder ett belöningsord innan belöningen kommer fram. På belöningsordet ska hunden bli aktiv och då får den belöningen. På så sätt kan belöningsordet också användas på tävling.
Momenten delas upp i små delar under inlärningen. Varje del ska både ha rätt teknik och rätt attityd. Instruktörerna varierar mellan godis och lek beroende på vilken aktivitetsnivå de vill ha i beteendet. Enligt Christa och Jessica kommer de stora problemen ofta när hunden börjar bli lite erfaren och tror att han vet hur momenten ska utföras – när hunden får en ”kan själv”-attityd. När man får problem är det viktigt att plocka ut den delen som är problematisk och träna på den separat, för att sedan sätta ihop momentet igen när problemet är löst. Det är också viktigt att man avgör om problemet ligger på tekniknivå eller om problemet är att hunden har fel sinnesstämning för beteendet. Man får backa i träningen och ”tugga sig igenom” problemet när det uppstår. Om man är säker på att hunden kan beteendet kan man kräva lydnad, men då måste man vara säker på att hunden verkligen har förstått.
När hunden är ”färdigtränad” handlar det om att träna på olika störningar och försöka luska ut vad som kan hända på tävling. Det är viktigt att också fortsätta med grundträningen och att man inte släpper på inlärda kriterier. Det är lätt att bli slapp med kriterierna när det är så mycket olika delar att tänka på i elitlydnaden, men det får man aldrig göra. En bra balans mellan fart och teknik är avgörande. Det viktigaste är att ha bra träningskompisar, eftersom man blir hemmablind av att träna själv.
I den praktiska träningen imponerade hundarna väldigt med sin fart och entusiasm. Träningen baserar sig mycket på hjälper, dels i form av belöningshjälper, dels i form av extra kommandon och tillrättavisningar. En favoritövning som finskorna använder mycket är att hunden lär sig att springa fort runt ett föremål (kan vara en stol, ett träd, en ryggsäck eller en person). I den övningen kan man träna många olika delar där man både vill ha fart och få ut hunden på avstånd, till exempel ingångar med och utan apport, ställanden på väg bort och på väg mot föraren, att hålla apporten i fart etc.
Idag föreläser alltså instruktörerna om hur de tänker kring lydnadstränande- och tävlande. Just nu har vi en lunch och jag har rastat hundar, ätit och förflyttat mig till det svala biblioteket för att komma undan solen. Jag har blivit väldigt känslig för sol och värme efter många, långa undervisningsdagar i solen i sommar. Nu har jag i alla fall tid att blogga om förmiddagens föreläsningar.
Kjellaug Selsaas och Synnøve Matre
De norska instruktörerna på OR2011 är Kjellaug Selsaas och Synnøve Matre. De kommer från Vestlandet och har tävlat framgångsrikt med border collie respektive jaktgolden. De började sitt föredrag med att prata om hur man är en bra ledare för sin hund, och trygghet var ledordet. Det är viktigt att se till att man skyddar hunden från skrämmande och obehagliga situationer och att hunden känner att den kan lita på oss när vi tar med den någonstans. Självklart är det en viktig sak, både i vardagen och när vi tar med hundarna på tävlingar där det är mycket hundar och annat stök. Det är också viktigt att vara tydlig, konsekvent och den som tar initiativ. Synnøve sa också att det är i träning hon vill att hunden ska komma närmast henne. I vardagen kan hon ignorera hunden, för att sedan låta den komma nära och få uppmärksamhet i träningen.
En stor del av föredraget handlade om hur lätt det är att ge hunden felaktiga känslor i förbindelse med tävling. Det här är ett område som jag alltid försöker förmedla på kurser, men jag tror aldrig att jag har gjort det lika effektivt som de här norskorna. Först visade de en film som illustrerade hur snabbt man kan stuka hundens självförtroende och lust att jobba ihop med oss i en situation (till exempel tävlingssituationen). Filmen var väldigt tydlig och det mest slående var hur det verkligen såg ut precis som man ofta ser hos orutinerade ekipage på tävling. Hunden blir osäker på den ovana situationen och förarens förändrade beteende i tävlingssituationen, föraren blir irriterad och tjatig och så blir hunden ännu mer osäker och upplever till slut hela situationen som väldigt obehaglig. Temat avslutades med ett fantastiskt teaterframförande där Synnøve var förare och Kjellaug hund. Jag skrattade så jag grät.
Norskorna avslutade sin föreläsning med att prata om överträning och hur det kan göra hunden mindre känslig för svåra utmaningar på tävling och öka hundens självförtroende och säkerhet. Vi fick se film med olika exempel, till exempel att stå vid sidan av hopphindret och kasta apporten rakt fram. Hunden ska då ändå vara medveten om att hoppet ska tas och självmant söka upp det på väg ut och in med apporten. Andra exempel var skick till rutan med saker i vägen och många andra koner som störde, fritt följ mot väg och apporteringsdirigering där mittenapporten flyttas ut åt sidan så att den ligger bara 1-2 meter ifrån den apport som hunden ska ta.
Christina Ingerslev och Mads Møller
Från Danmark kommer Christina och Mads och de pratade under andra passet på förmiddagen. Båda har tävlat på landslagsnivå med border collies. Christina började passet med att prata om grundträning för lydnadshunden. Christina använder sig av klickerträning och poängterade vikten av att välja en träningsfilosofi (träning baserad på belöning eller obehag) och därefter ett träningssystem (en egen implementering av inlärningsprinciper, till exempel ”vad betyder klicket?”, ”vad gör jag när det blir fel?” eller ”hur använder jag belöningar?”
I grundträningen lägger hon vikt vid att hunden spontant söker vår kontakt, kamplek, att hunden tar initiativ i träningen och att hunden kan visa självkontroll i olika situationer. Hon jobbar med frivilliga beteenden och lägger på kommando sent i träningen. Christina poängterade också vikten av att planera, strukturera och loggföra sin träning.
Till slut gick Christina igenom hur hon delar upp inlärning av apportering. Det var egentligen väldigt likt hur vi tränar – grunden läggs i leken (kamplek och att hunden springer fort tillbaka till föraren för att få en ny leksak när den griper en kastad leksak) och vidare jobbar hon på delarna – att hunden kan välja apporten trots att det finns godis i andra handen, att hunden frivilligt griper apport på marken för att få lekbelöning, att hunden håller fast trots att vi håller i och drar i apporten etc. En skillnad ligger dock i att Christina vill att hundarna griper apporten från baksidan.
Mads pratade om hur han lägger upp träningen inför tävling och hur han gör på tävlingsdagen. Mads har en underhållsfas under vintern, där han bara tränar 2-3 gånger i veckan och lägger vikt vid att både hund och förare tycker att träningen är rolig. Om han vill ändra i något moment, till exempel tekniken i fjärrdirigeringen, gör han det under den här perioden. Han försöker köra igenom alla moment vid varje träningspass och lägger också in överträning.
6-8 veckor innan en stor tävling börjar den intensiva fasen. Här tränar Mads 7-12 gånger i veckan och bygger också upp hunden fysiskt om det behövs. Han börjar passen med att köra igenom alla elitmoment och därefter bryta ner dem i smådelar och arbeta på detaljer.
De sista 14 dagarna innan en tävling jobbar han med finputsning (men försöker fortfarande att köra igenom alla moment varje dag). Han försöker lägga in en tävling tre veckor innan den stora tävlingen för att veta vad han behöver jobba på. Hur han gör de sista dagarna innan tävlingen beror på hundens personlighet, en del hundar behöver vila från träningen eller träna lätt, andra behöver fortfarande stora träningsdoser för att hålla ihop på tävlingsdagen.
