Nu har det, pinsamt nog, gått över två månader sedan jag bad om tips på hur man kan lära in metallapporten om man har en hund som inte är så sugen på att gripa den. Min lösning blev väl att inte träna metallen alls, men så provade jag för en dryg vecka sedan – först med en kapsylöppnare i metall (det gick ju bra!) och sedan med metallapporten (wow! nu kan hon hela momentet!). På kurs i torsdags var hon fortfarande lite skeptisk till att plocka upp en främmande (stor) metallapport på första försöket, men snart tror jag inte att hon bryr sig alls. Jag försöker att fokusera på fart och klipp i apporteringarna just nu, och så här kan träningen se ut:

En film från förra veckan, när vi tränade lydnad i ridhuset. Jag testade lite apportering över hinder, och där har vi inga stora problem. Största felet är kanske att Squid ofta griper apporter snett om jag inte underhåller träningen. Jag vet egentligen inte om det går att dra poäng för det – någon som har aning? Det är i alla fall något jag ska jobba på. Hon kunde också ha lite bättre tempo och bättre hoppteknik. Squid hoppar ju generellt bra, men tydligen inte med apport i munnen (titta på rygglinjen). Jag var väldigt nöjd med ingångarna, de var lagom djupa, snabba och raka.

Nästa blogginlägg kommer att handla om metallapport. Här har vi inte kommit någonstans alls. Jag har testat ett par gånger och Squid är den första hund jag har haft som inte apporterar metall med lätthet. Nu vill jag ha era bästa tips för inlärning av metallapport om hunden inte riktigt gillar att gripa metall. Har funderat på att tillverka en Jolly Boll av metall, men det verkar svårt, så jag tar gärna emot förslag! Vad har fungerat för dig?

Samma sak mer rutan som med inkallningen – bra huvudmoment, lite mer svajig avslutning… Squid har haft sådan fart till rutan att jag har haft svårt att få stopp på henne i tid. De senaste dagarna har jag jobbat lite med target i rutan för att få henne att tänka mer stopp. Det känns lite som en quick fix som kanske inte håller i längden. Allra helst hade jag velat att hon var bättre på stoppkommandot ”snu”, men det är hon inte riktigt. Nu bromsar hon lite de sista metrarna innan rutan, men det är mycket bättre än att hon hamnar bakom rutan… Mest jobb måste jag lägga på inkallningen. Squid tycker att det är svårt att förstå att hon ska springa runt mig och komma in på vänster sida om jag inte tittar tydligt över den axeln.

Inkallning med ställande fungerar jättebra. Fram tills jag ska kalla in henne från ställandet. Det var vår svaga sida i när vi tävlade klass II också. Hon kom lite långsammare på den sträckan. När jag testade momentet idag igen (det var många månader sedan sist) så var första sträckan och inkallningen jättebra, men på andra inkallningskommandot sprang hon bakåt istället för mot mig. Och det var inte så att jag hade lagt någon belöning bakom henne, hon har bara en väldigt stark förväntan på det och jag har lärt henne att ”varsågod” betyder att hon ska vända och springa bakåt oavsett om hon vet om att det finns belöning bakom eller inte. Nu är det dags att jobba mer på sista delen av inkallningen. Och se till att de första delarna fungerar lika bra trots att hon kommer i full fart hela vägen till mig.