Idag har Pi och Pavlov debuterat i klass I respektive II. Pi gjorde mig nervös genom att sitta igenom hela platsliggningen (det var ju blött i gräset ju!). Jag trodde nog att det skulle bli svårt att hämta in de tappade poängen, speciellt när jag insåg hur lite vi har tävlingstränat… Som tur var gjorde hon ett riktigt trevligt program utan några större missar. Lite okoncentration i linförigheten (som kändes lång…) var väl det värsta. Vi hade ett missförstånd med tävlingsledaren vid apporteringen. Hon gav mig apporten och sa ”kommendera”, varpå jag stoppade ner apporten för att vänta på nästa ”kommendera”. Det kom inte, så efter mååånga sekunder vände jag mig till tävlingsledaren och sa ”ska jag?” och fick ”ja” till svar. Apporteringen var det inga problem med alls, men betyget blev 9. Tandvisningen har vi tränat på en gång, men domaren bad mig inte ens ställa upp med hunden i utgångsställning, så vi fick en 10:a med dansande hångelsetter. Hon förvånade mig i alla fall, jag trodde inte att hon skulle genomföra tävlingen med en sådan lätthet.
Platsliggning: 5 (sitter)
Tandvisning: 10
Linförighet: 8
Läggande under gång : 8
Inkallning: 9,5 (slarvigt avslut)
Ställande under gång: 9,5
Apportering: 9
Hopp: 9,5
Helhet: 9
167 p
Pavlov och Thomas hade ingen jättebra dag i klass II (det var väldigt svåra förhållanden och nästan alla hundar verkade störda eller dämpade av dofter på planen, precis som förra året i Vänersborg), men de har en hög lägstanivå och plockade hem 170 poäng och klassvinst, trots att Pavlov fastnade i en luktfläck på fjärren och bara fick en femma. Missy hade en ännu sämre dag och kändes inte riktigt i form. Hon nollade platsen (igen!), rutan och vittringen. Rutan var nog mest otur. Den såg hon inte och det gjorde inte heller den andra hunden i eliten. Vi får nog jobba mer med svåra rutplaceringar. Jag har liksom inte jobbat så mycket med proofing i rutan eftersom vi har haft andra problem att lösa. Vittringen är tråkig, för den har vi faktiskt jobbat på hemma och kört en del proofing med många pinnar. Men vi är ju inte helt klara där… Nu får vi gå hem och lösa det här platsliggningsproblemet. Hon reste sig och kom efter mig så fort jag gick ifrån henne. Sittandet däremot var jättefint. Konstigt.