Kategoriarkiv: Lydnad

Här hittar du alla blogginlägg om tävlingslydnad.

Lydnad med Pi

Publicerat av
1

I somras gick jag med på utmaningen att starta klass II med Pi innan året är slut. Men efter lydnadsklass I la vi egentligen ner lydnadstränandet och jag började tänka att vi skiter i klass II i år. Det var jakt och jaktprov och Pi var ofta rätt okoncentrerad på planen, bara småfågel i huvudet. Men så under och efter jakten, kände jag hur henne fokus kom tillbaka och hon har varit riktigt trevlig att träna med när hon har varit demohund på kurs. Så nu har jag tagit beslutet att jobba mot lydnadsklass II. Vi har påbörjat de flesta moment, men få är färdiga. Tänkte ändå satsa på att tävla på GMBK den 7 november, så har vi det gjort innan jag hämtar valpen samma helg. Det är bara en månad kvar, så vi har ju en del att slipa på. Inkallning med ställande, rutan, fjärrdirigeringen, hoppet, fjärren, platsliggningen… Som tur är verkar allt gå snabbt och lätt att lära henne, hon har ju fina grunder sedan tidigare och jag tänker inte ställa all världens krav på fart och precision. Säkerhet framför allt! Här kommer en statuscheck efter dagens träningspass (som är vårt första seriösa försök på flera månader):

Platsliggning: Har aldrig gjort en dold platsliggning, men med tanke på att hon kan ligga i öppen bur ensam på planen när jag går och äter lunch i en halvtimma, så tror jag att det ska gå ganska lätt. Ska nog använda burlekarna till att börja med.

Fritt följ: Känns bra, jobba med uthållighet och fokus.

Läggande under gång: Kan hon från förr, så vi får bara repetera en del så att hon blir säker.

Inkallning med ställande: Har fina stå på avstånd om hon kommer mot mig frivilligt. Vill gärna sätta sig om jag kommenderar ”stå” i en inkallning.  Får också tänka på att behålla farten mot mig, den går lätt ner.

Rutan: Fungerade fint att skicka in henne i ny ruta med pvc-box i. Träna många nya rutor och fasa ut boxen.

Apportering: Slarviga gripanden om jag inte jobbar på dem. Behöver också bättre tempo in och djupare ingångar.

Hopp: Det här momentet har vi aldrig tränat, men återhoppet är ju med i klass I och sitt är hon i alla fall bra på, så jag får lägga energi på att lära henne hoppa ut från mig, borde gå snabbt.

Fjärrdirigering: Har vi börjat på litegrann, men just nu tänker hon gärna på stå-ligg eftersom det är det vi har tränat på. Då ställer hon sig gärna upp snabbt innan hon sätter sig. Ska få fram beteendena frivilligt och så lägga kommando på det.

Övrigt: Tävlingen är utomhus på kvällstid, alltså bör jag träna en del på kvällarna i elljuset.

Kurs med Maria Hagström

Publicerat av
3

I helgen hadde vi invitert Maria til Son for to intensive dager med konkurranselydighet. Jeg deltok med Pavlov og det var veldig inspirerende å gå kurs igjen. Jeg har prioritert fuglehundene de siste månedene, men en hel helg med en gjeng trivelige og dyktige mennesker og meget kunnskapsrik instruktør gir virkelig mersmak. Å trene sammen med folk som trener på samme måte og verdsetter bra hundetrening er uvurderlig. Så takk til hele gjengen og spesielt Maria for en kjempebra helg. Vi håper på å sette opp et nytt kurs med Maria i løpet av 2009.

Med Pavlov kjørte vi først en kort fri ved fot, hoppapport og neseprøve konkurransemessig. Jeg belønnet for rett opptak. Det er fint å starte med en liten sjekk på at neseprøven fungerer under konkurranselike forhold og ikke minst etter en apportering som ikke belønnes.

I de neste øktene kjørte vi å bli ropt inn på banen og jobbet med overganger mellom øvelsene. Pavlov skulle søke kontakt og følge frivillig ved siden uten kommando eller andre hjelpere under forflytningen mellom avslutningen på forrige øvelse og til vi stilte opp ved neste punkt. Dette må vi kjøre mye i ulike miljøer. Slike detaljer som ikke engang bedømmes er helt avgjørende for hundens opplevelse og min egen trygghet på banen.

Senere kjørte vi samme øvelse som over, men jobbet med Pavlovs desidert svakeste punkt. At jeg leverer fra meg apporten og går for å stille opp ved neste punkt. Han slipper kommandanten lettere og lettere med blikket, men her har vi en jobb å gjøre. Og det er også viktig at han kan slippe apporten med blikket like lett etter en sekvens med flere øvelser etter hverandre.

Til slutt kjørte vi litt detaljer i øvelsene innkalling med stå og dekk og metallapportering. Jeg har latt kriteriene skli litt på stå-atferden når jeg kjører uten target. Og jeg må rett og slett ta opp igjen treningen av denne øvelsen.  Med metallen trente vi opptak etter min ”avlæring av apportering”-modell. Jeg klikker og belønner like før han er fremme ved apporten og vil helst at han avbryter opptaket og kommer inn i belønning uten å ta med seg apporten. Dette hjelper på opptakene ved at han setter bremsene på, legger vekten bakover og får et rent opptak uten labber på apporten. Etter noen repetisjoner der jeg avbryter han med belønning, lar jeg han fullføre apporteringen og håper at oppbremsingen sitter igjen.

Fjärrdirigering

Publicerat av
4

Pi och jag påbörjade inlärning av fjärrdirigering när vi var i Uppsala förra helgen. Jag insåg snabbt att jag behövde bättre stå för att kunna gå vidare, så vi har jobbat lite på att hon ska ställa sig och välja att stå kvar innan hon får belöning. Det har hjälpt och nu börjar stå-ligg se ganska bra ut och jag kan komma ut på lite avstånd. Kriteriet är att tassarna ska vara helt stilla, men jag ser att jag lyckas belöna en baktass som rör sig en gång på filmen… Jag tror att många kan behöva fundera över om deras hundar verkligen kan välja en stillastående position, eller om de är beroende av omvänt lockande, eller att hunden får en belöning så fort de står stilla en mikrosekund (efter första belöningen brukar det aldrig vara problem att stå kvar). För mig har det i alla fall varit en avgörande faktor för att till exempel träna fjärrdirigeringen på ett effektivt sätt. Det handlar inte bara om rätt teknik i ligg och stå, utan också om att välja att stå kvar när man har utfört beteendet. Och det tror jag i sin tur hjälper på tekniken också…

I Edmonton + rutatankar

Publicerat av
11

Gårdagen ägnades åt 16 timmars resande. Det kändes inte så långt faktiskt, jag börjar bli van vid långa flygresor över Atlanten och tiden bara flyger iväg på planet. Man sover, äter och läser och vips, så är man framme. Jag bytte plan både på Heathrow och i Calgary. Som tur är har jag ledigt idag och fick sovmorgon och kan ta det lugnt. Vi har tränat lite running contacts med Justines hundar och ikväll ska jag följa med när Justine håller kurs. Imorgon och på torsdag ska jag hålla kurs i tävlingslydnad. Det ska bli riktigt spännande. Nordamerikansk lydnad är väldigt annorlunda mot vår lydnad, framför allt i inställningen till träning och hundarnas attityd. Precision (raka sättanden) är allt här, medan fart och attityd inte är prioriterat. Det hoppas jag kunna ändra på. Dessutom använder ”alla” stryphalsband eller stackel på hundarna i lydnaden. Här är en video på en framgångsrik lydnadshund i Amerika. Det ska bli spännande imorgon i alla fall.

Tänkte också skriva några rader om att träna rutan. Jag skrev ju i juli om min rutaträning med Pi. Det har tyvärr inte blivit någon mer träning med henne, jag har haft fullt upp med de andra och just nu fokuserar husse och Pi på höstens jakt och jaktprov. Jag tror att jag ska satsa på att träna lydnad med henne mer i vinter, när inomhusträningen startar igen. Däremot testade jag en snabbvariant av metoden på Missy inför NM. Det var jättenyttigt för henne och jag ska backa tillbaka lite och köra det mer noga och genomfört. Med väldigt lite träning blev i alla fall rutan väldigt mycket bättre och förrutom att jag inte lyckades ställa henne (hon la sig direkt) under NM, så hade hon massor med sug mot rutan och bättre stopp än någonsin förrut. Jag är jättenöjd och kommer att använda samma metod när jag får valp. Testa gärna själva!

NM-finalen

Publicerat av
20

Idag är jag om möjligt ännu tröttare än igår, så det blir ingen lång blogg. Vårt första NM-final blev en trevlig upplevelse. Tyvärr la sig Missy ner när det var fem sekunder kvar av sitt i grupp. Resten av programmet gick strålande bra. Vi hade några missar, bland annat provade jag att säga ”stå” i rutan, men fick direkt ligg i alla fall. Största missen var kanske att Missy tjuvstartade på det avslutande uppsittet i fjärrdirigeringen, det har aldrig hänt förut. Hennes attityd var jättebra och hon verkade ha kul i ringen, även om man ser tydligt på filmen att hon är berörd av miljön (kolla öronen och munnen). Stort grattis till vår klubbkamrat Trond Brustad med jaktgolden Doubleuse Cloudberry (”Bajas”) som vann NM i år! Vilken energi! Imorgon bitti åker jag till Kanada för att hålla kurser. Återkommer om en dryg vecka 🙂

Hmm… var ju så trött att jag glömde skriva poäng och placering. Jag har för mig att vi fick ihop 237,5 poäng (hård bedömning…) och vi hamnade på 12:e plats.


Vinnarna

Och så lite film från dagen:

Missy i NM-final

Publicerat av
14

Vi har inte direkt haft den mest aktiva uppladdningen inför NM-kvalet idag, det har mest blivit agility (när vi inte har varit bortresta och inte tränat alls). Som tur var lyckades vi i alla fall äntligen hålla ihop och låta bli att nolla någonting. Både rutan och vittringsapporteringen gick riktigt bra. Istället strulade moment som egentligen ska funka. Hon missade sitten i dumrutan och la sig på ”stå” i inkallningen. Inkallningen var generellt präglad av osäkerhet. Hon går verkligen ner sig i sådana här miljöer och tycker att det är jobbigt med alla hundar, trots att hon har funkat så bra hemma i veckan med alla hundar runt sig. Vi kom på 10:e plats och de 15 bästa går till final imorgon. Det hade jag inte räknat med och jag vet inte riktigt hur vi ska förbereda oss. Lite träning får det bli ikväll i alla fall. Jag hoppas att hon klarar av öppningscermoni och liknande. Helst hade jag velat slippa det, men det blir väl så mycket tjafs om man tar med en prickig eller spräcklig hund istället för en border collie 😀

Det här innebär också att vi äntligen tog vårt förstapris i elitklass. Poängen blev inte strålande, beroende både på väldigt hård bedömning i vissa moment (tror inte att de har tior här egentligen) och naturligtvis beroende på de två sexorna. 9 på rutan (undrar vad de drog en enhet för, kanske tempo till konen?) var den största segern! Vi får bara ha det kul imorgon och hoppas på att vi lyckas försvara vår tiondeplats. Dumt att NM i lydnad och agility går samtidigt igår, jag hade velat se agilityfinalerna. Kanske återkommer senare med lite film och mer text. Nu ska jag dricka lite öl och klappa Missy.

Lydnadsträning

Publicerat av
Svara

Ikväll var det riktigt svalt och skönt sådär efter 21, så vi hann med lite lydnadsträning innan det blev mörkt. Med Missy fokuserade jag på rutan och dirigeringsapporteringen. Till rutan har jag bestämt mig för att köra den nya Pi-metoden (som jag för övrigt inte har orkat göra något mer med i värmen) eftersom jag tror att den kan hjälpa Missy att bli mer säker på uppgiften. Att det kommer hjälpa såg jag nog redan idag, eftersom hon till och med hade svårt för det grundläggande – att bara springa in i pvc-boxen och hålla positionen där. Hon gjorde precis som i rutan. Sprang igenom, ställde sig på utsidan, rundade och kom tillbaka etc. Frustrerande att det verkar ta mer tid än vad jag hade trott, men samtidigt blir jag hoppfull eftersom samma problem kommer tillbaka här, men det blir så mycket enklare att lösa dem. Tror jag.

Dirigeringsapporterna var svåra! Det började bli riktigt mörkt, gräset har växt sig ganska högt på planen och apporterna är mörka och svåra att se. Jag hade inte en chans att se dem från där jag stod, så egentligen blev det ett helt nytt moment. Jag tror ändå att det är smart att göra svåra dirigeringsapporter, men det här var nog på gränsen. Hon gick liksom över apporterna utan att se dem ibland, och då blir det bara fel. Några fina fick vi till i alla fall. Behöver jobba mer på konskicken, de är okej, men kan bli tryggare. Jag vill egentligen inte behöva säga ”stå” för att hon ska stanna, men det kände jag att jag behövde idag.

Vi avslutade med en vittringsapport där hon först plockade rätt, men släppte den och letade vidare. Hon letade länge, men tog tillslut rätt. Det känns skönt att hon börjar få lite tålamod när hon blir osäker!

Pis ruta

Publicerat av
18

Nu har vi kommit så pass långt med rutaträningen att jag ser resultat och vågar skriva några ord om det. Min målsättning har varit att få snabba resultat och det har vi verkligen fått. Vi har nästan en färdig klass II-ruta med extremt liten insats. Pi är ingen hund man tragglar med, speciellt inte när det gäller den här typen av moment som innebär att springa bort från matte utan att egentligen springa bort 😀 Allt som allt har vi kanske kört 6-7 träningspass och jag är väldigt nöjd med framgången. Jag ska försöka att inte lockas av färdigt moment allt för fort, utan jobba lite mer på att öka hennes förståelse för olika vinklar, avstånd och störningar. Vi får väl satsa på elitklass i alla fall…

Till metoden. Den var inte färdig i huvudet när jag började och det har varit lite trial and error, men jag har hittat ett sätt som tycks funka för oss. Jag utgick ifrån entusiasmen vi har i burlekarna  – driva in i buren, hålla positionen och lösa ut på ”fri”.  Konceptet är lätt att överföra till nya situationer och att springa och ställa sig i en ram av pvc-rör med stor entusiasm gick på nolltid. När hon förstod den nya leken satte jag koner på hörnen och fortsatte leka. Skickade från olika avstånd och flyttade rutan ofta. Gick tillbaka och körde flera snabba repetitioner på nära håll för att hålla kvar det höga värdet.


Rutan under den inledande delen av träningen

I början av veckan experimenterade jag med lite olika sätt att ta bort ramen. Jag provade bland annat att bara ta bort ramen och gradvis göra rutan större. Det funkade bra på liten ruta, men när rutan blev stor sökte hon sig till konerna och försökte sig på diverse cirkuskonster på dem. Det som istället funkade bättre, var att låta ramen ligga kvar i rutan som jag ganska snabbt förstorade till 3×3 meter. Nästa steg blev att gradvis göra ramen mer och mer osynlig. Det har jag gjort på två sätt. Dels genom att ta bort sidor på ramen, så att jag bara har 3, 2 och till slut 1 sida. Dels genom att lägga gräs på och framför ramen, så att den knappt syns på avstånd. I slutet av dagens träningspass tog vi bort sista delen av ramen (framkanten) och låt bara gräshögen ligga kvar. Vi hade fina skick ut till rutan, men hon stannade inte själv i mitten (vilket är min målsättning, snabba, säkra resultat, kanske inte lika flashigt, men säkert…) så imorgon tror jag att jag ska lägga tillbaka hela ramen och ta bort sidorna i motsatt ordning, så att bakkanten ligger kvar till slut. Får se om det hjälper på förståelsen om var man ska stanna.


En sida med gräs på


Stannar bakom framdelen på ramen


Ramen är borta och kvar är endst en sträng med rivet gräs

Jag är övertygad om att jag inte hade fått så här snabba resultat om jag hade kört med en musmatta, men jag kan inte riktigt förklara varför. Det ska bli roligt att jobba vidare och se om det blir så bra som det ser ut nu. Det är dags att börja utmana hennes förståelse av momentet. Vi har bara tränat 6-7 korta pass under två veckor, så jag kanske inte ska ropa hej allt för tidigt, men jag vet att många är nyfikna och jag börjar tro på att metoden kanske passar fler än oss. Trodde inte att den skulle bli standard här hemma, men jag tror att den börjar bli en favorit! Vad tror ni?


Söt setter 🙂