Kategoriarkiv: Lydnad

Här hittar du alla blogginlägg om tävlingslydnad.

Hva er det du egentlig forsterker?

Publicerat av
2

Justine Davenport skrev et veldig interessant blogginnlegg. Det er nok slett ikke uvanlig at vi belønner hunden for det som er enkelt, men når hundens mislykkes når det blir vanskeligere, går vi tilbake og belønner hunden for det som er enklere. Er det ikke det man har lært? ”Går dårlig, senk kriteriene?”

Men hva er det egentlig vi lærer hunden da? I enkle situasjoner så gjør hunden rett, når situasjonen endrer seg (det blir vanskeligere) og hunden gjør feil, går vi tilbake til det enkle og belønner. Likevel forventer vi at hunden skal kunne utføre atferden i vanskelige situasjoner.

Får vi ikke fremgang i treningen, må vi analysere hundens atferd, hvilken situasjon  hunden utfører atferden og hvilke konsekvenser atferden får. Om belønningene virkelig er bra nok (hunden virkelig tjener på å gjøre rett), får vi også tenke over hva det koster å gjøre feil? Kan det hende at det å gjøre feil fører til en snarvei til neste belønning?  Dette gjelder i stor grad ”billige” atferder som hunden har lett for å utføre (feks bjeffe på andre hunder som springer agility, dra i båndet etc), men også når vi jobber med utholdenhetstrening. Har du satt et kriterium, så skal hunden oppfylle kriteriet før den får sin belønning. Lærer vi hunden å gjøre rett så lenge det er enkelt, men gi opp eller gjøre feil når det blir vanskelig gjennom å belønne for det som er enkelt igjen, er det kanskje ikke så rart om vi ikke kommer videre? Husk Bob Baileys kloke ord.

Et praktisk eksempel kan være når vi strekker tiden på fellesdekken. Etter 30 sekunder blir hunden urolig. Vi går tilbake og legger hunden på nytt og belønner for at den la seg ned raskt. Og så lurer vi på hvorfor vi ikke får hunden til å ligge 30 sekunder…

Eller når vi vil lære hunden forskjellen på stå, sitt og ligg under marsj. Hver for seg fungerer det bra. Men når vi kjører hele mannekengen (sv: dumruta) så fungerer ikke sitten. I hvilken situasjon er det da vi belønner hunden for å sette seg under marsj? Har hunden lært å sette seg etter å ha gått fot, gjort stå under marsj og så gjøre sitt under marsj uten belønninger underveis?

Eller om vi kjører Susan Garretts 2×2-metode for slalåm. Hva lærer hunden om vi går tilbake til å belønne de lette inngangene etter at hunden har mislykkes med de vanskelige?

Härlig dag!

Publicerat av
7

Det har varit en härlig dag! Soligt och skönt på dagen (som tyvärr är alldeles för kort nu för tiden) och kvällen har varit mild och stjärnklar och inbjudit till träning i elljuset. Det här har faktiskt varit Squids första hemmadag, där vi inte alls har lämnat gården på hela dagen. Istället fick hon följa med de stora hundarna på en dryg halvtimmas promenad. Hon har fortfarande inte börjat jaga eller valla de stora hundarna, så då får hon bara hänga med. Hon har också varit med ute på planen och tränat på cirkelarbete, det går sakta men säkert framåt. Inomhus har vi jobbat med lite shejping. Äntligen har jag fått lite mer vilja i henne och hon blev frustrerad och bjöd mer istället för att bli passiv och lägga sig ner. Vi har jobbat med att kliva upp med två tassar på en liten kloss och med att hålla fast leksak med omvänt lockande. Hon är betydligt svårare att träna än vad Pi var i den ålder, men Pi var ju ett litet geni. Squid klarade också av att vara ensam i vardagsrummet ihop med Pax en stund medan vi var ute och tränade agility med Shejpa och Pi. Duktig valp! Resten av tiden sover hon mest, hon sover mycket och hon verkar ännu tryggare nu än i förra veckan, vaknar inte direkt och följer efter om man går.

Missy har fått träna en del lydnad idag. Hon har inte gjort så mycket de senaste dagarna och det är alltid lite tungt att sätta igång igen eftersom hon blir så het. Det hade varit kul att komma ut på lydnadstävling snart igen. Fria följet var studsigt, men blev bättre efter lite träning. Vårt fokus på utgångsställningar, vändningar och halter har gett resultat, men det är en bit kvar tills alla sättanden är helt raka och snygga. Jag provade en dumruta, Thomas menade att ställandet var det bästa hon någonsin hade gjort, men när jag kommenderade ”sitt” så ställde hon sig. Signalkontroll är verkligen en färskvara för Missy och nu när jag har börjat lära om ”stå” så verkar hon helförvirrad. Vi får bli lite mer ”färdiga” med stå och jobba en massa med signalkontroll. Ställandet börjar bli häftigt nu efter ominlärningen. I fjärren får jag ofta ställande från sitt blixtsnabbt med båda tassarna samtidigt och hon börjar reagera på ”stå” med ett litet hopp. Väldigt spännande att jobba vidare med!

Shejpa fick agilityträning på kvällen. Vi ska tävla på fredag och fokus ligger på slalom och kontaktfält. Balansbommen funkar helt okej, så det är inte så mycket att göra med den förrutom att köra henne rätt mycket framåt för att ta bort eventuella osäkerheter. Värre är det med gungan. Det blir lätt lite för hög fart och inget stopp när vi kommer från en fartsträcka. Vi är inte helt klara där ännu, jag har slarvat lite med träningen (det är ju roligare att bara springa…). Idag gjorde hon dock några riktigt fina och jag hoppas att vi kan få till någonting som liknar kriteriet på fredag. Jag måste bara komma ihåg att faktiskt hålla henne på gungan och inte skynda vidare direkt… Slalomen känns bra, har kört den efter tunnlar och det fungerar bra för det mesta. Nu får vi bara hoppas att jag klarar av att hålla huvudet kallt och inte bli övertänd i tävlingsiver på fredag. Det är ju så kul att tävla!

Kriterier är underskattade…

Publicerat av
Svara

Det är otroligt hur lätt det är att glömma det där med kriterier. Att fastna i att alltid belöna nästan varje försök. Eller att försöka lösa problem på något annat sätt än striktare kriterier – hjälper, lägre kriterier, omvänt lockande, val av försärkare eller belöningsplacering. Idag har jag och Missy kört lite lydnad och jag har försökt att ta tag i små detaljer som vi förlorar poäng på för stränga domare. Dels är hennes halter och utgångsställningar inte alltid raka. Hon hamnar gärna lite utåt med framdelen och med apport i munnen blir det ännu värre. Mina hundar är glada i att jobba och har lärt sig genom shejping att inte ge upp om det inte kommer belöning hela tiden. Så det var enkelt att få betydligt bättre utgångsställningar/halter/vändningar. Thomas fick titta och så belönade vi bara de som vi båda tyckte var helt perfekta. Så enkelt… Men med tanke på hur många inte-helt-perfekta utgångsställningar jag har belönat genom åren så tar det kanske lite tid att få det helt perfekt. Hundar brukar dock anpassa sig snabbt och Missy gjorde snabba framsteg.

En annan svag punkt är sättandet från stå i fjärrdirigeringen. Trots att hon gör en bakåtrörelse så åker bakbenen någon decimeter fram. Samma strategi där. Frivilliga förflyttningar mellan stå och sitt och enbart belöning för de förflyttningar där det inte ens rycker i en baktass. Det var också häftigt att se att den lilla träning vi har gjort på ett hopp-stå påverkade fjärrdirigeringen och gjorde att hon jobbade mer med rygg och mage och mindre med benen. Det gjorde utförandet mycket snabbare och snyggare.

En helg i vallningens tecken

Publicerat av
10

Då är jag äntligen hemma efter en helg i Sörmland. Den här gången har jag faktiskt inte jobbat alls, utan passat på att ta en road trip på en ledig helg. Jag har bott hos snälla Anna och Krille som gör sitt bästa för att göra mig till en riktig vallhundsnörd och ge mig lätt prestationsångest. På lördagen åkte vi först och hälsade på valparna (som ni kan se bilder på i förra inlägget). Solen sken och valparna lekte med sin mamma i en tom fårhage. Squid var väldigt intresserad av fårskit. Valparna verkar supersociala och mysiga. Squid fick hänga med mig i famnen och titta på när mamma Fly vallade lite. Det tyckte hon inte var så kul och pep en del. Efter valptitten åkte jag med och tittade på när Anna och Krille tränade med Fog, Keep och Fonzie.


Snygga Fog. Den här färgen tror vi att Squid får som vuxen.

På söndagen blev det vallning igen, den här gången för Fog, Keep och Arvid. De var jätteduktiga och speciellt imponerad blir man ju av Keep som bara är 7 månader men redan vallar så lugnt och behärskat! Fog och Fonzie är helbröder till Squids mamma Fly och Keep och Arvid är halvbröder med dem (alla har samma mamma, ”Fan”, Moel Somolli). Fog är också en hund som imponerar med sitt djupa lugn runt djur och kloka beslut i kniviga situationer. Arvid fick valla för första gången på länge efter en operation och var väldigt duktig han med. Jag hoppas att han får vara frisk och tävla en massa nästa år.


Krille och Fog delar


Lille kloke Keep the Sheep

Efter vallning och lunch åkte vi till en klubb och tränade agility. Det var lerigt som tusan, men hundarna var duktiga. Både Shejpa och Missy hade väldigt bra kontaktfält på balansbommen och Shejpa fick köra hela gungan. Jag kunde skicka henne från flera meters håll och stå stilla, medan hon gjorde snabba och nästan perfekta gungbrädor på kommando. Häftigt! Det enda som saknas är lite viktförskjutning… På kvällen vågade jag mig på att vissla lite (ja, det var en hel vallpipekör i köket i Södertorpet) och tro det eller ej, men jag tror att jag fick kläm på de flesta kommandon. I alla fall någon enstaka gång 😀 Hundarna här hemma har vant sig vid mitt falska gnisslande och jag när en förhoppning om att kanske kunna använda visselpipan i vallning någon gång det här århundradet.


Arvid visar hur sura baggar ska tas


Emenems Arvid

Idag har jag varit hos Maria Hagström och tränat lydnad med Pi och Missy. De var duktiga båda två. Maria konstaterade väl mest att jag borde träna mer lydnad och gav goda tips om vad jag bör slipa på med Missy för att domarna inte ska kunna dra någonting. Jag kommer inte att tävla med Pi på fredag. Dels vill jag väldigt gärna köra upp till Sörmland så fort som möjligt, för vi ska vara observatörer på vallhundskurs hela helgen (förrutom att vi också ska hämta valp!) och dels känns inte Pi helt klar. Jag har inte fått tränat på en vecka, det har varit snöigt och äckligt och jag tappade lite lusten. Hon var duktig idag, men vi är inte klara med dold platsliggning och rutan känns inte stabil i nya miljöer ännu. Dessutom vet man ju inte hur vädret blir, det är kanske både kallt och blött en fredagskväll i november och förutsättningarna blir inte de bästa med elljus. Jag tror att vi satsar på en inomhustävling i vinter istället, då får kanske Missy tävla också om jag kommer igång med träningen…


Och så en bonusbild på sötaste Squid som redan kan tricks 😛

Maria Hagström kommer tillbaka

Publicerat av
2

Vi har bjudit in Maria Hagström igen och hon kommer hålla tävlings-/brukslydnadskurs för oss i månadsskiftet jan/feb. Vi kommer att vara inne i ett ridhus i Vestby (bara några minuter härifrån). Jag ser fram emot att vara med den här gången! Platserna tog slut snabbt sist, så anmäl dig så fort du kan. Mer information finns på kurssidan (klicka på ”kurser”) ovan.

Fremadsendingsdagen

Publicerat av
3

Den siste uken har jeg og Pavlov tatt tak i fremadsendingen. Den første utfordringen er selvsagt å gå sakte (skritt/pass) over lengre strekninger. Vi startet med å stå stille foran meg (front mot front), deretter har jeg gått bak han og klikket og kastet belønning fremover når han fokuserer fremover. Det gikk ganske fort. Deretter begynte jeg å shape frem gåingen, bokstavelig talt steg for steg. I begynnelsen var han så dyktig på å stå at det satt litt langt inne, men det kom seg fort. Vi har jo kjørt litt gå foran i line med bånd på tidligere.  Nå begynner han å gå straks jeg går bak han. Det har blitt ganske mye feiling for trav når jeg strekker tiden, men det kom seg i løpet av dagens økt. Nå kunne han gå mellom 10 og 15 skritt. For å strekke tiden mellom belønningene uten å få tempoøkning har jeg gjort flere saker.

1) Kommandert stå når han går fint, gått opp til han for å belønne. Han snur iblant på hodet når jeg sier stå, det er ikke helt bra. Skulle jo ønske han sto stille med hele kroppen og blikket i fartsretningen.
2) Jeg har fortsatt å gå mot han etter  at han har fått belønning og  belønnet på nytt når han fortsetter å gå. Dermed bryter vi den rutinen med at jeg stiller seg opp foran meg før vi begynner å gå og det blir lettere å få mer lengde på det. En annen forkunnskap til dette er at vi har shapet han til å snu seg og begynne å gå fra at han står stille vendt mot meg. Dette er ikke helt lett, det er fort gjort å både få for høyt tempo og skev start, men det hjelper på forståelsen og ikke minst bra når jeg skal sette sammen tempovekslingen fra galopp til sakte.
3) Jeg har også testet hva som skjer om jeg bare fortsetter når han begynner å trave. Det er ikke noe jeg vil fortsette med i fare for at det bygger seg inn i kjeden, men de gangene han har begynt å trave og så gått ned i skritt igjen, har jeg belønnet det. Tanken var å forklare han at det handler om gangart, ikke bare om retning.

En annen utfordring er at han skrår litt ut til venstre. Er det noen andre måter å løse det på enn å være konsekvent med å avbryte? Om jeg går rett bak han, så er det lettere. Om jeg har han ved min venstre side, har han lettere for å skli ut. I tillegg er selvfølgelig belønningsplasseringen veldig viktig her, både for retning, men også for tempo. Det blir nok lettere å unngå trav om jeg kaster på han, ikke foran, slik at han må øke tempo etter klikket for å fange godbiten.

Vi kjørte også noen fremadsendinger til target på ca 12 meter. Etter 2-3 forsøk så tok jeg bort target og han kunne finne igjen punktet med ca+/- 1 meter. Vi får jo se om 12 meter er passelig. Han kommer nok til å bli litt ettertenksom i galoppen ut, så det blir nok ikke den mest eksplosive utgangen, men jeg foretrekker det foran galopp hele veien:)

Innkallingen mens jeg går mot han blir nok ikke noe større problem, han er ikke den mest følsomme border collien.

Når det gjelder lydighetslydigheten, så har vi begynt å lære inn sending til kjegle for alvor. Jeg har testet eliteruta noen ganger og han kan jo springe rett frem på kommando og stå, men nå vil jeg lære han en oppgave ute ved kjeglen, nemlig å stå helt stille på baksiden med kjegla mellom bena. Jeg varierte mellom å belønne med sende til ruta og belønne med godbiter i posisjon. Fri-signalet er veldig bra å ha her, sånn at hunden står stødig. Det hele minner jo ganske mye om burlekene, så treningen blir veldig enkel. Spring ut til et nytt punkt og hold posisjonen til ”fri”.  Han hadde ganske lett for å skille mellom å gå sakte og fremadsending til kjegle.

Vi har også tatt opp igjen apportering med dirigering. Vi startet med litt trening på å reagere på håndtegn. Jeg gir tegnet (sammen med ”fri”, ellers ble han stående) og kastet ballen ut til rett side når han snur på hodet i rett retning. Deretter la jeg ut 3 skåler i konkurransemessig avstand og la godbit i den første og latet som om jeg ladet de andre to. Så stilte jeg han opp foran skålene med front mot meg og ga håndtegn sammen med værsågod. Det gikk veldig bra og var 100% på høyre og venstre. Etter noen rep. la jeg en apport i midten og han viste ingen interesse for denne. Bra:) Jeg kommer nok til å legge vekt på dirigeringen uten apporter en stund, men det er bra at han kan ignorere den midterste apporten fra starten. Han er flink til å ta håndtegnene. Jeg tenkte også å trene inn at han bare får se på den første apporten som legges ut og deretter ta kontakt med meg gjennom å belønne han for å se på den første og øke tiden før belønning når han selv tar kontakt etter at den første er lagt ut.
Neste utfordring blir å sende ut til kjegle når det ligger apporter foran, det får vi kjøre når han er skikkelig bra på atferden ved kjegla og når jeg får kjørt med medhjelper.

Forrige uke har vi kjørt en del mannekeng og det virker som om stimuluskontrollen sitter bra. Jeg har som regel belønnet hvert delmoment, men likevel kjørt øvelsen i rett rekkefølge. Dette er nok en øvelse som er veldig grei å baklengskjede for å få sikkerhet i øvelsen.

Vi har også kjørt litt mer shaping av forskjellige triks. Jeg opplever at det er veldig nyttig for å utvikle seg selv og hunden i shaping, hunden lærer å veksle mellom ulike atferder, de lærer å ta informasjon fra klikket når det gjelder små bevegelser og de for bra kroppskontroll. Pavlov kan sitte bamse, men sitter med frambena veldig lavt. Det har ikke vært noe særlig bevegelse å fange mens han sitter der. Derfor tenkte jeg å lære han å bevege labbene på en annen måte. Først testa jeg med target, først flatt på bakken og så lenger opp. Men med en gang targeten kommer i vertikal stilling, så forsøker han seg med nesedytter i stedet. Derfor har vi eksperimentert med andre fremgangsmåter. Jeg shapet frem å rulle rundt og å ligge stille på siden og på ryggen. Mens han lå på siden fikk jeg frem en gravebevegelse og tenkte å bruke den mens han sitter bamse. Da han kunne strekke ut den ene labben fremover mens ha lå på siden, ville jeg ha i gang begge labbene. Det gikk ganske fort. Så testa jeg mens han satt bamse og nå fikk jeg bevegelse i frambena! Det er artig å se hva ulike hunder har lett for å tilby og eksperimentere litt i shapingen. Hvis ikke treningen går fremover, så er det alltid en annen vei til samme bevegelse.

En trevlig helg i Sörmland

Publicerat av
5

Usch, vilket höstväder det är idag. Regn och blåst och mörkgrå himmel. Vi hade nog tur med vädret i helgen, när jag höll tävlingslydnadskurs i Eskilstuna. Solen var framme en hel del och det enda regnet kom på natten mellan lördag och söndag. Det var en väldigt trevlig kurs med öppna och ambitiösa kursdeltagare. Trots att det var en tävlingslydnadskurs så kommer man nästan alltid tillbaka till grunderna. Bra grunder gör träningen så enormt enkel, slarviga grunder gör att man inte kommer någonstans. Ofta måste man gå tillbaka helt till början, till hundens engagemang och ansvar i träningen. Är det du eller hunden som tigger om att få träna? Att vara den som behöver be hunden om träning är sällan en bra utgångspunkt. Andra enormt viktiga grundbitar som det slarvas med är belöningsutveckling (och belöningsteknik från förarens sida), självkontroll runt belöningar och shapingfärdigheter.

Pi har varit med mig i helgen. Hon har åkt flygplan för första gången och tog det med stort lugn. Hon tyckte att det var spännande att vara på flygplatsen och flirtade vilt med alla barn hon såg. Vi fick bo hemma hos snälla Linda och blev bortskämda med god mat och trevligt sällskap. Linda var också snäll och tog med mig till Hölö och valparna. Det var ingen hemma där på lördagskvällen, så det blev en snabb visit i hundgården, men det var enormt kul att se dem. Valparna ser friska, glada och jättestora ut 😀 Jag blev enormt förtjust i tik nr 2 (den ljusaste, på första bilden i inlägget med valpbilderna) och det kändes som att det verkligen är Squid, utan tvekan. Men samtidigt fick jag inte sett någonting av personligheten hos valparna och inte testat någonting, så jag väntar med beslutet tills jag har fått träffa dem igen. Ska dit på söndag och då är uppfödaren hemma också.

Såhär efter en kurshelg är man helt slut. Igår när jag kom hem strax innan midnatt var jag så trött att jag inte ens klarade av att få i mig mat och gå och lägga mig själv. Tur att jag har Thomas. Idag känns det inte mycket bättre, så det är nästan så att man kan njuta av ovädret och stanna inne med ganska gott samvete. Tyvärr håller inte Missy och Shejpa med. De har varit hemma i helgen och vill väldigt gärna ut och göra saker…


Stal helt fräckt en bild från gool.se

Webshoppen ligger ute nu! Det finns en länk i menyn ovan. Tyvärr har vi slut på några av de mest populära leksakerna, nya leksaker är på gång och vi hoppas att de kommer om ett par veckor.

Lydighet med Pavlov

Publicerat av
35

Pavlov og jeg har idag vært på Lilla Edets brukshundklubb og konkurrert lydighet klasse 3. Øvelsene har stort sett vært stabile på trening, så vi har stort sett prioritert konkurransetrening og trening på overgangene fra en øvelse til neste. Spesielt øvelsene der man skal levere fra seg en apport til konkurranselederen uten belønning og så konsentrere seg om neste øvelse. Ikke lett for en Pavlov med ”ha-begjær” 🙂

De siste dagene hadde det regnet en masse, så konkurransen ble lagt til klubbens grusbane for å spare på gresset. Vi trakk start nr.1 og varmet opp til fellesøvelsene med å leke en masse med Missys rosa Wubba-kong helt frem til vi skulle inn. Med Pavlov gjelder det å få fokus, og han klarer fint å gå fra aktiv lek til felles sitt og fellesdekk. Felles sitt gikk fint. Vi fikk flytte oss til nye punkter og legge ned hundene. Vi har alle våre rutiner og jeg både teller skritt og tar tiden selv, selv om det er konkurranse. Derfor syntes jeg det var rart at vi ikke fikk beskjed om å gå tilbake da tiden var ute, men da oppdaget jeg at vi var tre stykker som ikke hadde fått med oss at resten hadde gått tilbake:D Så langt, alt vel, poeng 10-10 og springe ut og leke mer med Missys rosa leke.

Dersom jeg ikke hadde vært første ekvipasje i ringen, så hadde jeg tenkt å kjøre sitt under marsj, fryse nese på en post it-lapp på bakken (med tanke på neseprøve) og se etter om de startet med oppsitt eller stå på avstanden. Men Pavlov har vært så fin på både avstand og neseprøve på trening, så vi bare lekte flere minutter og kjørte litt kort fri ved foten før vi gikk inn.

Da vi fikk neseprøvepinnen var Pavlov temmelig tent og forsøkte å hoppe etter posen med pinner, men lot seg roe fint. Fri ved foten kjentes fokusert og balansert. Ikke noe problem at kl.2-programmet kjørte i andre enden av banen. Pavlov elsker apporter, så det var bra at han ikke kastet lange blikk etter kl.2 hundens apportbukk. Jeg løste ikke ut etter fri ved foten, men holdt han ved siden.

Programmet var bra lagt opp, så vi kunne starte med sitt under marsj fra samme punkt som fri ved foten slutta. Pavlov og jeg hadde lukket oss inn i vår boble og jeg så derfor ikke karakterene på noen øvelse underveis. Sitt under marsj gikk fint. Jeg gikk kanskje noe annerledes enn på trening, man vil jo gjerne smugtitte litt på hunden på trening for å kontrollere at den sitter, så jeg ble glad for å se at han satt da jeg gjorde helt om.

Innkallingen har vi baklengskjedet denne uka etter at han plutselig begynte å blande sammen stå og ligg, alt etter hva jeg hadde belønnet mest i det siste. Det gikk på 5 min å kjede med 2-3 testinger. Etter det har han vært stabil og hatt ok fart og delmoment. Skulle kanskje ønske bedre stå på konkurransen, men vi hadde bestemt oss for å gå for sikkerhet og helhet fremfor flashy detaljer. Detaljene skal det pusles med en annen gang. Jeg fikk fortsatt ikke med meg noen karakter, men stilte opp for ruta. Pavlov så den med en gang og var fokusert. Dette har vært en veldig stabil øvelse på trening, perfekt på første forsøket for det aller, aller meste. Pavlov er ikke trent til å selv finne midten, selv om han etter en del ståer i midten har en aning om hvor han skal stoppe. Foreløpig har jeg selv tatt ansvar for å stoppe han i rett øyeblikk. Det blir jo en avveining mellom hundens tempo og hvor bra reaksjon du har trent inn på ståen. Idag reagerte han litt langsommere på ståen, og havnet på bakre streken. Jeg forsøkte en liten finjustering før jeg la han ned, men det ble bare tull. Til slutt fikk jeg lagt han på streken, men største delen av kroppen på utsiden. I tillegg satte han seg opp da jeg gikk mot han. En soleklar 0, her trengte jeg ikke se på dommeren for å gjette karakteren.

Så kom apporteringene. Det gikk fint å fokusere fra den ene øvelsen til neste. Litt dårlige opptak, men det skjer på trening også og er blant de deltajene som har vært nedprioritert til fordel for helheten. Vanskelig å belønne bra opptak samtidig med å gå konkurransemessig videre til neste øvelse…

Neseprøven gikk fint. Det at jeg gjør helt om mens pinnene legges ut er temmelig nytt for Pavlov, det er ikke mer enn noen dager siden vi satt sammen denne øvelsen og kjørt den konkurranselikt. Men han satt stille, søkte systematisk og tok målbevisst opp rett pinne ved første kontakten. Dyktig Pavlov.

Til slutt avstanden. På gårdsdagens konkurransetrening fikk jeg frem en rar sak som bare skjer på konkurranse, først reagerte han ikke på første kommando, så blandet han sammen sitt og stå. Men vi fikk rettet det opp + belønnet første forflytning en masse sent i går kveld ute i regnet. Jeg vekslet uforutsigbart mellom oppsitt og stå og det var 100%. Idag på konkurransen var signalkontrollen fin og sikker og han holdt posisjonene bra i de 5 sekundene som regelverket krever. Han flyttet seg frem en smule fra stå til sitt. Her har jeg tenkt å bytte til ny kommando og bare trene inn verbal kommando. Han kan bakoversitten ganske bra, men på sitt-kommando har han en tendens til å komme frem. Tilbake, inntil og oppsitt. Ferdig allerede? Det gikk veldig fort å kjøre gjennom programmet, helheten kjentes veldig fin og vi hadde det moro. Ok, stikke ut og leke mer. Vi koste oss og lekte ganske lenge, deretter tilbake i bilen og få vann og mat. Jeg var veldig glad og stolt over Pavlovs fokus og engasjement. En liten tanke til Maria Hagström her! Bra trening hjelper faktisk. Men resultatmessig må jeg innrømme at jeg var litt skuffet over å nulle en fireverdig øvelse. Spesielt når jeg fikk høre fra publikum at det fra deres vinkel faktisk så ut til at Pavlov var på innsiden på første forsøket! Ergerlig!

Dette var jo bare vår 3. lydighetskonkurranse totalt og jeg hadde jo håpet å bare kjøre klasse 1-3 én gang hver… Men jeg hadde et lite håp om at det kunne holde til opprykk likevel, men siden jeg ikke hadde noen aning om resten av karakterene måtte jeg innstille meg mentalt på å gå en ny konkurranse neste helg. Jeg var første hund ut og måtte vente hele dagen på premieutdelingen. Jeg husket ikke de nye koeffisientene i kl.3, men forsøkte å regne meg til hvilken snittkarakter vi måtte ha for å klare opprykk med 40 tapte poeng. Nei, det var vel bare å gi seg og avvente.

Den som venter på noe godt venter ikke forgjeves heter det, det ble 259 poeng, opprykk til elite og vinner av klassen. Som vanlig på Lilla Edet vinner man en masse toalettpapir av merke ”Edet”, men Pavlov fikk også tyggeben og far fikk pokal. Veldig hyggelig. Moro var det også at vi var to nordmenn øverst på pallen, Anne-Marit Tråholt med sine flinke rottiser kom nemlig på 2.plass.

Karakterer:

Felles sitt 10
Fellesdekk 10
Fri ved foten 9 (veksler posisjon)
Sitt under marsj 10
Innkalling 8,5 (noe langsom stå og ligg)
Ruta 0
Apport over hinder 9 (slurvete opptak, skjev sitt)
Metallapport 9 (slurvete opptak)
Neseprøve 10
Avstanden 8,5 (noe fremdrift)

Lydnadslimpa

Publicerat av
9

Idag har det varit fint väder och jag tränade lydnad i bara t-shirt. Pi är så enormt duktig just nu. För en vecka sedan hade vi knappt kommit igång med klass II-momenten, nu kan vi nästan alla. Pi har jättefint fokus och härlig attityd. Som att träna en border collie, bara lite klokare och mer lättlärd 😛 Idag gjorde vi hoppet tävlingsmässigt, fjärrdirigering på 10 meter med bara verbala kommandon och körde en kedja med fritt följ, ligg under marsch och inkallning med ställande. Inkallningen är fortfarande lite ny, ibland blir tempot lite lågt och ibland blir det lite för högt. Men stannar gör hon för det allra mesta i alla fall. Hon börjar få riktigt sug till rutan, det är kul! Däremot har jag haft lite problem med att hon stannar för långt till höger i rutan, men det börjar nog lösa sig. Gud vad kul det känns med det här lydnadsprojektet nu! Måste bara se till att tävlingsträna, köra många platsliggningar och komma ut i nya miljöer och träna…

Anmält till klass II

Publicerat av
3

Så, då har jag skickat anmälan till lydnadsklass II med Pi. Drygt tre veckor kvar. Vi kom ju igång lite sent, men träningen går jättebra och hon är trevlig att jobba med. Vad gör det egentligen om vi inte skulle ta ett förstapris? Idag tränade vi sent på kvällen, efter kurserna. Bra träning för henne att jobba i elljus. Pi lär sig så himla snabbt och steget från klass I till klass II känns väldigt litet. Jag undrar om hon bara är en väldigt klok hund, eller om det faktiskt blir så här enkelt med bra grunder… Kanske var det Ninas träning i helgen som gjorde henne så bra. 🙂 Rutan börjar fungera riktigt bra, men vi behöver generalisera och se till att det alltid fungerar på första försöket. Hon är fortfarande lite osäker på placeringen i rutan utan någon del av boxen kvar, så jag ska byta ut pvc-röret mot en smal pinne och försöka få bort den helt sedan.  Idag gjorde hon fina inkallningar med ställande, ett moment som vi har tränat extremt lite på. Fria följet känns bra och läggande under gång fungerar fint. Det blev ingen träning på apport, fjärr eller hopp idag, det får vi ta imorgon. När vi körde platsliggningar i helgen nosade Pi massor och var helt uppslukad av dofter. Idag försökte jag träna på det, dels genom att göra platsliggningen mer aktiv och kasta leksak när hon ligger uppmärksamt och dels genom att plantera godbitar runt tassarna på henne. Hon vet ju att man inte får stjäla godbitar och då höll hon upp huvudet fint. Kanske ska ha det som en liten ritual, att låtsas placera godbitar runt henne. Måste börja göra fler dolda platsliggningar, det har hon nästan aldrig gjort. På nya platser också… I mörkret… Med andra hundar. När ska vi ha tid med det? Det är tur att Limpan ska följa med mig och hålla kurs under helgerna framöver, så får vi kanske jobba på nya platser.


Finaste Umsettern

Missy fick köra lite cirkelarbete och tighta svängar-träning. Det går framåt så sakterliga. Torrhandlingen är riktigt bra i alla fall! Shejpa fick köra lite balansbommar och slalom tidigare idag.