Vikten av tävlingsträning kan vi inte understryka nog. Att kunna gå in under tävlingsmässiga förhållanden och belöna mitt under lydnadsprogrammet, eller till exempel belöna kontaktfälten på agilitybanan, är ovärderligt. Nu har du chansen på riktigt bra tävlingsträning!
Den 3 augusti flyttar vi till vårt nya hus i Fjugesta, ca 30 minuter från Örebro (karta). Vi vill väldigt gärna lära känna aktivt hundfolk i närheten och bjuder därför in till två träningstävlingar, en i agility och en i lydnad. Vi hoppas att du vill komma och träffa nya människor, samtidigt som du får chans att träna både dig och hunden i en tävlingssituation.
Träningstävling agility onsdag den 12 augusti klockan 18. En hoppbana och en agilitybana på klass II-nivå. Belöna så mycket du vill under loppet och träna fritt inom maxtiden. Berätta för oss om du vill ha någon särskild störning eller hjälp. Glöm inte att ange vilken storleksklass du startar i. Kostnad: 50 kronor för båda loppen.
Träningstävling lydnad onsdag den 26 augusti klockan 18. Alla klasser. Belöna så mycket du vill i ringen och berätta för oss om du vill ha något särskild störning eller hjälp. Glöm inte att ange vilken klass du vill starta i när du anmäler dig. Kostnad: 50 kr per hund och klass.
Vi hoppas att någon vill hjälpa oss att sprida informationen till klubbar och privatpersoner i Örebro-trakten. Här finns en annons i pdf-format som du kan skriva ut och sätta upp på klubben (skriv gärna en kommentar om du hjälper till, så bjuder vi på startavgiften på träningstävlingen för dig).
Det beteende vi ser mest slarv i på kurs är nog utgångsställningar och halter. Inte nog med att hundarna inte riktigt utför dem frivilligt (de är beroende av att föraren rör sig), de är ofta sneda eller grunda. Utgångsställningen är kanske det allra viktigaste beteendet i hela lydnadsprogrammet, eftersom den återkommer i alla moment. Träning på klossen skapar bra bakdelskontroll och i bästa fall en bra förståelse för var hunden ska stanna, men min erfarenhet är att man måste kombinera klossträningen med träning på andra delar, annars får man lätt en hund som börjar bromsa och vända för tidigt och som har svårt för raka halter. Här kommer några förslag på vad du kan jobba med som delmoment i utgångsställningen:
– Söka djupt in mot vänstersidan. Träna hunden på att gå rakt mot vänstersidan tills huvudet har passerat ditt knä. Du vill inte att hunden börjar svänga runt innan den är där. Med unga hundar kan man behöva belöna den här delen oftare än själva svängen.
– Bakdelskontroll på kloss. Lär hunden att jobba bra med bakdelen, men lär också hunden att stanna när han är i rätt position, utan hjälp från dig.
– Låt hunden komma bakifrån och sätta sig i rätt position vid sidan. Börja rakt och kör sedan med lite svårare vinklar (både åt höger och vänster) när hunden är duktig på det. Lär hunden att sätta sig direkt när han kommer rakt bakifrån (eller gör en rak halt under fotgående). Många klosstränade hundar tror att de måste svänga ut baken för att sedan svänga in den igen i varje halt.
Ursäkta den något sporadiska uppdateringen av bloggen. När jag inte har fullt upp med kurs är jag så trött att jag bara vill sova. I veckan har vi haft tränarutbildning steg 2 i fyra dagar och i torsdags ägnade vi hela förmiddagen åt fotgående i olika former. Vissa brister var genomgående hos många av deltagarna, framför allt är det halter och utgångsställningar som behöver bli rakare, snyggare, säkrare och mer frivilliga (väldigt många hundar är beroende av att föraren flyttar sig och/eller vrider på axlarna). Många deltagare valde också att utvärdera sitt eget fotarbete i fotgåendet. Själv har jag ett system som passar mig väldigt bra och som hundarna verkar gilla också – vänsterfoten styr i alla svängar, medan högerfoten gör de stora rörelserna. (Ex: I vänster om marsch gör vänsterfoten 90 grader på linjen, högerfoten svänger runt på utsidan och landar en bit framför vänsterfoten och sedan går vänsterfoten ett normalt steg igen. En högersväng blir likadan, fast vänsterfoten gör 90 grader åt höger.) På så sätt tycker jag att man stör hunden minst i svängen, samtidigt som signalen blir tydlig. Naturligtvis är det viktigaste att både du och hunden trivs med rörelserna och att du gör samma sak varje gång. Det här är i alla fall mitt förslag och jag gjorde en liten film för att visa (Missy var galen och alldeles för het, så titta inte så mycket på henne…):
En del hundar (speciellt valpar och unghundar) har svårt att ligga rakt med höfterna mer än några sekunder i taget. Så fort man sträcker tiden på kvarliggande, så glider de över på ena skinkan. Andra hundar har svårt att stå stilla med alla tassar länge. Dagens träningstips handlar om hur man kan göra hunden mer medveten om sin kropp samtidigt som man bygger muskler som hjälper hunden att hålla positionen längre.
I den här träningen utnyttjar vi att hunden naturligt gör motstånd när vi trycker på dem. Det kan vara en fördel att börja träningen när hunden är lite pigg och har en viss spänning i kroppen. Låt hunden lägga sig frivilligt, se till att du kan röra dig runt hunden utan att hon reser sig upp, flyttar tassar eller glider över på skinkan. Omvänt lockande kan vara bra att använda här – handen är öppen så länge hunden ligger stilla, men stängs om hunden reser sig eller flyttar sig. Nästa steg blir att mjukt trycka lite med en öppen handflata mot hundens höft. Så fort du känner att hunden gör motstånd och trycker tillbaka mot din hand, klickar du och belönar. Om hunden glider över på sidan får du prova på nytt, kanske med lite mindre tryck. Gör samma sak på andra sidan. Träna tills du kan trycka hårt mot hundens höfter utan att hunden glider över.
Du kan göra samma sak i stående position. Tryck mot hundens sidor och belöna om du får motstånd utan att hunden flyttar tassar. Börja väldigt lätt och arbeta upp till starkare och mer överraskande tryck. Även om du inte har för avsikt att tävla lydnad är det här ett bra tips för att stärka hundens stabiliserande muskulatur. Vill du öka svårighetsgraden kan du göra övningarna på ett mjukare underlag, till exempel i soffan, i sängen eller på en balansboll.
Själv upplevde jag i alla fall att det här tipset gjorde susen för Squid som bara gled över på skinkan när hon låg platsliggning. En veckas intensivträning och så var det mycket, mycket bättre. Hoppas att du också får nytta av det.
Två generationer Emenem-hundar på kurs i veckan. Micke (Fay-Borris, 6 mån), Squid (Fly-Jim, 9 mån), Fonzie (Fan-Joe, 3 år) och Kelly (Fan-Dave, 15 mån)
Dagens tips handlar om hur man kan träna för att få hunden att springa snabbare tillbaka med apporten. Har tidigare skrivit de här tipsen i en tråd på klickerforum.se.
– Se till att hunden kan springa riktigt snabbt mot dig utan apport först (låt hunden gärna starta frivilligt från medhjälpare)
– Kör riktigt långa apporteringar (hela planen!) för att få ett bra tempo att kunna belöna. Kör bara återspringandet genom att antingen låta hunden gripa apporten och starta frivilligt från medhjälpare, eller genom att sätta hunden med apporten på marken precis bredvid (eller låt hunden hålla apporten i munnen medan du går bort).
– Belöna med leksak vid sidan eller leksak (boll) som kastas rakt bakåt från vänstersidan. Kasta aldrig mot hunden eller åt sidan. Undvik allt för mycket rörelse i sidled med leksaken.
– En annan variant är att du vänder och springer bort från hunden efter klicket, samtidigt som du presenterar belöningen och låter hunden jaga ikapp den.
– Använd alltid en markör (helst klicker) för att markera bra tempo innan belöningen presenteras. Annars börjar hunden gärna titta efter rörelser som avslöjar att belöningen är på väg och det kan få tempot att gå ner.
– Lär hunden att alltid släppa apporten direkt på klicket för att springa rätt i belöningen.
– Börja med ett annat föremål än apporten om hunden har lättare för att springa snabbt mot dig med till exempel en boll.
– Klicka för tempoökningar, men se till att du inte alltid klickar på samma punkt. Variera hur långt hunden måste springa innan belöningen kommer.
– Träna korta, fartfyllda pass.
Då var vi hemma igen och glada över att återförenas med resten av flocken. Resan från Kanada gick väldigt smidigt och Shejpa verkade, som vanligt, helt oberörd av den långa resan. Den här veckan är det lydnadsläger på gården och full fart från morgon till kväll. Vi har 17 deltagare, varav flera bor i tält eller husvagn på gården (snacka om att man längtar till ett hus med mer än en toalett…). På grund av det stora trycket efter platser på lydnadslägret i år har vi tagit in en extra instruktör (Anna Larsson från Sverige, som får massor av lovord på grund av sitt pedagogiska sätt). Det är fortfarande inte för sent att gå lydnadsläger här i år! Den 13-16 juli har vi ytterligare ett läger med en liten grupp och Thomas som instruktör. Det finns fortfarande någon plats kvar.
På lägret har vi hunnit med att gå igenom nästan alla lydnadsmoment på djupet – fritt följ, apportering, ställanden, fjärrdirigering, tävlingsträning, platsliggning, tandvisning etc. Imorgon blir det fartfyllda inkallningar, vittringsapportering och eget val. Vi har hundar i alla åldrar, av massor av olika raser: schäfer, border collie, groenendael, långhårig collie, howavart, berger des pyrenees, pomeranian, rottweiler, whippet, aussie, border terrier, flat, dobermann, kleiner münsterländer, golden retriever, riesenschnauzer och blandras. Solen skiner och det är riktigt varmt! Våra värmereflekterande dukar har gjort stor succé och vi har fått beställa många nya från USA (vilket kanske är ett säkert tecken på att det kommer att regna resten av sommaren).
Det är svårt att hitta energi till bra tränande av egna hundar när man kommer in efter en lång dag i solen. Missy är med hela dagarna och ligger snällt i sin bur tills man ber henne om att visa någonting. Shejpa står i hundgård och får ett träningspass på kvällen. I måndags var jag alldeles för trött för att träna henne bra och hon lurade mig helt hela tiden. Igår var jag i bättre form och vi hade ett helt grymt träningspass med slalom! Under vistelsen i Kanada insåg jag att jag måste skärpa mig i träningen med Shejpa och ta den på allvar och inte nöja mig med att hon är så väldigt mycket bättre än vad hon var för ett par år sedan. Hon har kapacitet för massor och hon förtjänar bra träning på alla områden. Jag ska bli noggrannare med att hålla igång hennes torrhandling och olika självkontrollövningar.
Squid kom hem i söndags och det var ett kärt återseende. Hon har fått komma igång med lite vallning under veckorna hos Anna och Krille, men är fortfarande väldigt omogen och galen. Hon är väldigt tänd och det ska bli spännande att se vad vi kan göra till hösten. I övrigt har hon kanske mest lärt sig ofog i Stallarholmen, men hon leker i alla fall lite bättre än vad hon gjorde innan hon åkte och är bättre på att komma tillbaka med leksaker. Dessutom har hon fått socialisering och uppfostran av fyra släktingar.
Fram tills augusti har vi verkligen fullt upp, det är läger nästan varje vecka (förrutom vanliga läger har vi också fyradagarssamlingar för våra tränarutbildningar) och i mitten av juli åker jag och Shejpa iväg på tävlingsturné till Viking Agility Week, Snapphanefejden och European Open. Jag ska försöka hinna blogga lite under tiden 🙂
Fremadsending til ruta er en øvelse som mange sliter med. Det finnes veldig mange ulike løsninger og metoder for å lære hunden ruta. Uansett hvilken metode man velger, så mener jeg at det er viktig å tenke på hva som egentlig blir hundens signal for å springe ut. Det er nok mange som lærer hunden bare å springe til en matte, springe til det punktet der den fikk belønning sist eller springe på den linja forrige ball ble kastet. Synet av 4 kjegler bør etter min mening bli det som gir hunden informasjon om retningen den skal springe for å få belønning.
Det pleier ikke å ta mange repetisjoner før hunden blir hoppende glad når du tar fram musematta. Det bør ikke ta særlig lenger tid før du ser at hunden tenner på synet av ruta på liknende måte. Det er enkelt å ta testen: Sett ut ruta før du henter hunden. Gå med hunden i langt bånd mot ruta og se selv frem og ut. Hva gjør hunden? Ignorerer den ruta som om den ikke fantes, eller trekker den i båndet og ser lengselsfullt mot den? Jeg mistenker at alt for mange hunder ikke tenner til på synet av ruta, men når musematta kommer fram så forstår hunden hva den skal gjøre.
Hvordan skal vi starte for at hunden skal henge seg opp i rett signal?
Med mine to nyeste lydighetshunder, Pavlov og Pogue, har jeg trent inn å springe full fart fra meg ut i ingenting. Dette kan man gjerne starte med ute på tur. Hva gjør de fleste hunder ute på tur? Jo, de springer i forveien ut fra oss og snur seg for å spørre om ikke vi kommer snart. Her har man mange muligheter til å forsterke både det å springe ut og det å stoppe. Med Pavlov varierte jeg mellom å kaste ball over hodet hans mens han sprang utover (OBS! hunden skal ikke snu seg og se etter kastbevegelsen eller ballen) og å kaste ballen til han når han vendte opp mot meg. Jeg satte kommando på begge deler, og fra nå av fikk han bare belønning for å snu seg hvis jeg hadde kommandert stå. Han skjønte raskt at han måtte fortsette fremover til ståkommando kom, eller at det kom en ball over hodet i fartsretningen.
Dette kan man også trene inn på appellbanen. Lær hunden å springe full fart til en stor target, feks. en baderomsmatte eller bilmatte på 20-30 meters avstand. Det er bra at matta er stor, så hunden ikke trenger å bremse for å titte etter den. Ikke bry deg om presisjonstramp her, det viktigste er at hunden springer full fart ut fra deg. Kast belønningen utover og lek gjerne ute ved targeten. Å klikke når hunden tramper, la hunden springe tilbake til deg for å hente belønningen slik at targeten blir en rundingsbøye er latmannstrening og fører ikke med seg noe godt i lydighetstreningen. Avhengig av hva hunden gjør, varier mellom å belønne farten ut og at hunden tramper og snur seg. For de aller fleste hundene ville jeg lagt 80% av belønningene på fart ut før hunden faktisk tramper. Det er altfor mange hunder som tror at fremadsening handler om å vende opp og se på fører istedet for å ruse full fart utover.
Når hunden kan springe ut til target på 20-30 meters avstand, kjører du targetoverføring, dvs at hunden kan gjøre akkurat det samme uten target. Har du vært flink med belønningsplassering fremover, har belønnet samme atferd ute på tur og trent inn en rutine der du lader hunden i halsbåndet før du slipper for å skape fart og motivasjon, pleier det ikke være vanskelig å ta bort targeten.
Nå har hunden gode forkunnskaper som gjør rutatreningen lettere. Nå trenger du nemlig ingen targetmatte i ruta, det eneste signalet hunden kan se er de fire kjeglene. Samtidig reduserer du sjansen for at hunden bryr seg om kjeglene om den er flink til å springe rett fram i stor fart. Start så nære ruta at du tror at hunden kan lykkes med å springe fra deg, mellom kjeglene og at du kan kaste en belønning over hundens hode mens den fortsatt har blikket i fartsretningen. Pass på så du ikke belønner at hunden sikter på kjeglene eller at den snur seg og titter etter armen/ballen. La hunden heller ikke gå rundt og rundt og lete etter korrekt posisjon. Kall eller lokk hunden tilbake og gjenta øvelsen. Her er det en fordel om hunden fra shaping er vant til å endre strategi om belønningen uteblir istedet for å gi opp. Om hunden på egenhånd finner ut hva som lønner seg uten at vi legger til hjelp med en gang eller senker kriteriene, så gir det bedre forståelse for øvelsen. Men: skulle hunden ikke komme på rett spor etter noen få forsøk, så har vi sannsynligvis gått for fort frem eller rett og slett gjort det litt for vanskelig. Da ville jeg legge tilbake en target i ruta, gå nærmere, repetere forkunnskapene litt mer, eller rett og slett gi hunden en pause og prøve igjen når den er frisk og opplagt.
Hittil har hunden egentlig bare lært å springe full fart fra deg på en linje der det tilfeldigvis står 4 kjegler som viser retningen. Det er første forsøket som forteller deg om hunden har begynt å rette seg etter kjeglene. Etter det kan det hende at hunden bare springer på den linja belønningene pleier å komme. I begynnelsen gjør ikke det så mye, men sørg for å flytte ruta eller endre belønningslinja, så synet av kjeglene blir eneste fellesnevneren.
Å bare lære hunden å springe rett fram gjennom ruta til du sier stå er kanskje helt ok i klasse 2 (Sverige) der ruta bare 10 meter fra deg, men høyere opp i klassene synes jeg det er tryggere å lære hunden å finne midten av ruta selv. Klikker du eller sier stå og belønner når hunden befinner seg i midten, finner mange hunder ut dette på egenhånd. Det er snarere et problem at hunden snur seg for tidlig, så husk på balansen mellom belønning for å springe og for å snu seg. Tren gjerne på at hunden skal finne midten selv på kort avstand, sånn at du kan se hva hunden gjør.
Husk på å trene at du står i 90 graders vinkel i forhold til ruta (som i eliteklassen) tidlig, ikke bare rett ut fra din side. Når du trener på dette kan du med fordel variere din egen posisjon så mye som mulig, se en annen retning, sett deg ned, ligg på magen, ha handa på hodet eller i lomma, ha en synlig belønning fremme osv osv. Lær hunden at det handler om kjeglenes posisjon, ikke om din egen.
En ganske utfordrende øvelse er at du bare flytter 2 kjegler, enten til siden eller lenger ut. Nå kan ikke hunden springe tilbake til det punktet den fikk belønning sist, men må ta informasjon fra kjeglenes posisjon for å finne midten. La hunden erfare at det ikke blir belønning om den gjør feil og gi den noen nye sjanser, men gjør det litt lettere for den hvis det ikke fungerer. Husk at dette er en ganske avansert øvelse, men den gir god forståelse for oppgaven.
Varier mellom å kjøre lange fremadsendinger på 22-30 meter og gjør øvelser som øker hundens forståelse på nære hold.
Her kommer en film som illustrerer noe av det jeg har skrevet. Pavlov kan hele øvelsen, mens Pogue er helt i nyinnlæringsfasen. Til Pogues første øvelser med kjegle satte jeg opp en rute med 3-4 kjegler på hver side for å gjøre ruta mer synlig og midten mer tydelig. På filmen har jeg tatt bort de ekstra kjeglene i fartsretningen for å unngå at han lærer å stille seg rett bak en kjegle eller sikte på en kjegle på vei ut. Bob Bailey har helt rett når han sier. ”Video recording is the greatest invention since the secondary reinforcer.” For uten film hadde jeg ikke visst at jeg klikker en liten halvmeter for tidlig. På siste repetisjon begynner Pogue å miste tempo, men går lenger inn i ruta etter at jeg feilet han en gang. Helst skulle jeg også sett at jeg kaster ballen slik at jeg unngår den snurren han gjør når han hører klikket. Jeg flytter ruta både til sidene og lenger frem mellom alle Pavlovs repetisjoner på slutten av filmen.
Uansett hvilke(n) metode(r) man velger å bruke når man trener inn ruta, så skal man ha fremgang ganske raskt. Går det ikke fremover på 3 påfølgende økter, endre din plan. Går det bakover på 2 påfølgende økter, endre din plan. Man trenger ikke forkaste hele metoden, men man kan låne litt fra en annen metode eller bare gjøre noen små justeringer i måten du bruker metoden på. Utfordringen er uansett å gjøre oppgaven så tydelig og konkret for hunden at det funker på første forsøket på nye ruter som hunden ikke har sett blitt plassert ut.
Det blir inte jättemycket skrivet här om vad vi tränar på om dagarna. Kanske framför allt för att det är allt möjligt. Med Squid blir det en salig blandning av bruks (vindövningar med föremål framför allt), lydnad och agility. Hon börjar bli riktigt duktig på det mesta. När det är agility på gång tycks hon konstigt nog lägga in en extra växel. Cirkelarbete tar verkligen fram den galna blicken hos henne och nosduttarna är ganska maniska. Shejpa har tränat en del på slalom och kontaktfält och med Missy jobbar jag speciellt med störningssäkerhet i fria följet, hoppapporten och fjärren. Vi har också tränat lite ruta. Jag har också kommit igång med att jogga igen, flera gånger i veckan har det blivit under de senaste tre veckorna och det märks redan stor skillnad. Idag körde vi ett hoppteknikpass med Pogue, Shejpa och Squid. Inför tävlingen imorgon (för Shejpa) satte jag upp en distance grid med en stor oxer på snedden som sista hinder. Det löste hon skitsnyggt! Pogue jobbade på basic grid och Squid fick hoppa över ett hopphinder med ”spindel”. Det är jättekul att se valparna jobba med sina kroppar och komma på hur de ska göra. Squid har fortfarande inte provat på bend work, så det blir nog nästa gång.Nu ser vi fram emot tävling i helgen. Vi börjar redan imorgon med två öppenklasser. Förhoppningarna inför helgen är att ta oss till hoppfinalen på söndag och att ta ett par pinnar under helgen. Så får vi se hur vi lyckas hantera värmen.
Bra förberedelser inför tävling är enormt viktigt för långsiktiga resultat på tävlingsbanan. Idag känns det som en självklarhet, men det har inte alltid varit det. Med Twiggy, den första hunden jag tävlade upp i elitklass, missade jag totalt allt som hade med tävlingsträning att göra. Det märktes inte i början, men efter ett antal tävlingar började problemen dyka upp. Fria följet gick till exempel från ett snitt på 9 under våra första tävlingar, till att jag var nöjd om vi fick en sjua. Det kändes som att hon gick hälften så bra på tävling som på träning och det är ingen rolig känsla. När jag väl insåg vad som hade hänt var det väldigt svårt att vända trenden. Vad var det som hade hänt då? Jo, på grund av bristande tävlingsträning hade min hund ganska snart listat ut skillnaden mellan tävling och träning. På tävling fick man svårare uppgifter och framför allt, mindre belöning. Varför jobba hårt på tävling då? Det var flera saker i Twiggys träning som gjorde att skillnaden mellan tävling och träning blev stor, bland annat:
Hon fick belöning för det mesta, i alla fall en gång per moment. Ingen uthållighetsträning med andra ord.
Vi tränade aldrig övergångar mellan moment eller inmarscher på plan.
Jag utmanade sällan eller aldrig Twiggys förståelse för momenten på träning
Vi tränade sällan i en tävlingsmässig setting och om vi gjorde det så var det svårare än annan träning.
Med senare hundar har tävlingsträning blivit en stor del av lydnadsträningen. Det är egentligen flera bitar som kan tränas separat och man kan börja tidigt med det, långt innan valpen kan några färdiga moment. Om man inte lägger tid på tävlingsträningen så riskerar man ett stort bakslag efter ett antal tävlingar. Det märks förmodligen inte under de första tävlingarna, men kanske lagom till att ni börjar tävla elitklass. Här kommer några tävlingsträningstips:
Träna uthållighet. Den största skillnaden mellan tävling och träning är nog för de flesta hundar att vi inte belönar alls lika ofta på tävling som vi gör på träning. Se till att du ibland tränar längre sekvenser på träning. Min målsättning är att hunden ska ha gått minst ett och ett halvt program på träning innan vi tävlar. Uthållighet kan man träna redan med små valpar i liten skala genom att be valpen om flera enkla beteenden innan belöningen kommer. I början är det kanske en utgångsställning och så ett läggande. Senare lägger du på fler och fler bitar. Det här är kanske den viktigaste punkten. Om hunden är van vid att jobba länge utan belöning, kommer inte tävlingssituationen att bli avvikande för hunden på samma sätt.
Träna i tävlingssituationen. Arrangera tävlingsträning som är så lik en riktig tävling som möjligt. Gärna på en ny plats, med nya människor och nya hundar. Sätt upp en ring, låt någon kommendera och ha gärna domare och skrivare med i bilden också. Det här är det optimala, men jag tycker att man får bra effekt även om man till exempel gör det hemma, eller med kända människor. Ett vanligt misstag är att man gör tävlingsträningen tråkig för hunden. När det tävlingstränas ska man helt plötsligt testa vad hunden klarar, man belönar mer sällan än under vanlig träning och lägger på för många svårigheter på en gång. Helt plötsligt blir tävlingsträningen lika dålig för utvecklingen som om du hade tävlat med en otränad hund. Hunden riskerar att bli ring-wise redan innan du har tävlat med den. Se alltså till att tävlingsträningen ger hunden trevliga minnen av tävlingssituationen. Gör lätta uppgifter som du vet att hunden klarar av. Belöna extra bra. Det viktigaste här är att hunden lär sig att tävling är extra trevligt. De riktigt svåra uppgifterna kan hunden få göra i en mer träningslik setting.
Träna på inmarscher och transporter. Det är lätt att man bara tränar på moment inför en lydnadstävling, men då är hunden inte helt förberedd inför tävlingssituationen. På tävling ingår också att ni ska komma in på planen och förflytta er mellan momenten. I elitklass ställs dessutom krav om att hunden ska hålla sig vid förarens sida vid alla transporter på planen. Inmarschen är viktig av flera anledningar. Själv blir jag i alla fall väldigt nervös om jag inte känner att hunden är med mig när vi går in på planen. Inmarschen är också viktig för domarens första intryck av ekipaget. Träna på både inmarscher på plan och på transporter mellan moment. Lägg inte bara belöningar i slutet av moment, gör ofta en liten transport innan belöningen kommer.
Störningsträna. Träna på alla de störningar som kan uppstå på tävling. Klantiga tävlingsledare, apporter precis bredvid hoppet, koner mitt i fria följet, högtalare, folk som kommenderar sina hundar argt och högljutt, mat på marken, löptikdoft, tävlingsledare med konstig röst, domare som följer efter under fria följet etc.
Överträna. Få lyckas prestera lika bra på tävling som på träning. Därför kan det vara en bra idé att överträna momenten. Se till att hunden klarar av lite svårare uppgifter än vad regelverket kräver. Skicka till rutan på 40 meters avstånd, gör en fjärr 25 meter bort, kasta apporten så snett som du klarar över hindret, lägg på extrema störningar i fria följet. Överträningen gör att du kan prestera lite sämre än på träning, men fortfarande klara uppgiften med god marginal. Överträningen gör också att hunden upplever att tävling faktiskt är ganska enkelt och roligt.
