Nu har det, pinsamt nog, gått över två månader sedan jag bad om tips på hur man kan lära in metallapporten om man har en hund som inte är så sugen på att gripa den. Min lösning blev väl att inte träna metallen alls, men så provade jag för en dryg vecka sedan – först med en kapsylöppnare i metall (det gick ju bra!) och sedan med metallapporten (wow! nu kan hon hela momentet!). På kurs i torsdags var hon fortfarande lite skeptisk till att plocka upp en främmande (stor) metallapport på första försöket, men snart tror jag inte att hon bryr sig alls. Jag försöker att fokusera på fart och klipp i apporteringarna just nu, och så här kan träningen se ut:
En film från förra veckan, när vi tränade lydnad i ridhuset. Jag testade lite apportering över hinder, och där har vi inga stora problem. Största felet är kanske att Squid ofta griper apporter snett om jag inte underhåller träningen. Jag vet egentligen inte om det går att dra poäng för det – någon som har aning? Det är i alla fall något jag ska jobba på. Hon kunde också ha lite bättre tempo och bättre hoppteknik. Squid hoppar ju generellt bra, men tydligen inte med apport i munnen (titta på rygglinjen). Jag var väldigt nöjd med ingångarna, de var lagom djupa, snabba och raka.
Nästa blogginlägg kommer att handla om metallapport. Här har vi inte kommit någonstans alls. Jag har testat ett par gånger och Squid är den första hund jag har haft som inte apporterar metall med lätthet. Nu vill jag ha era bästa tips för inlärning av metallapport om hunden inte riktigt gillar att gripa metall. Har funderat på att tillverka en Jolly Boll av metall, men det verkar svårt, så jag tar gärna emot förslag! Vad har fungerat för dig?
Samma sak mer rutan som med inkallningen – bra huvudmoment, lite mer svajig avslutning… Squid har haft sådan fart till rutan att jag har haft svårt att få stopp på henne i tid. De senaste dagarna har jag jobbat lite med target i rutan för att få henne att tänka mer stopp. Det känns lite som en quick fix som kanske inte håller i längden. Allra helst hade jag velat att hon var bättre på stoppkommandot ”snu”, men det är hon inte riktigt. Nu bromsar hon lite de sista metrarna innan rutan, men det är mycket bättre än att hon hamnar bakom rutan… Mest jobb måste jag lägga på inkallningen. Squid tycker att det är svårt att förstå att hon ska springa runt mig och komma in på vänster sida om jag inte tittar tydligt över den axeln.
Inkallning med ställande fungerar jättebra. Fram tills jag ska kalla in henne från ställandet. Det var vår svaga sida i när vi tävlade klass II också. Hon kom lite långsammare på den sträckan. När jag testade momentet idag igen (det var många månader sedan sist) så var första sträckan och inkallningen jättebra, men på andra inkallningskommandot sprang hon bakåt istället för mot mig. Och det var inte så att jag hade lagt någon belöning bakom henne, hon har bara en väldigt stark förväntan på det och jag har lärt henne att ”varsågod” betyder att hon ska vända och springa bakåt oavsett om hon vet om att det finns belöning bakom eller inte. Nu är det dags att jobba mer på sista delen av inkallningen. Och se till att de första delarna fungerar lika bra trots att hon kommer i full fart hela vägen till mig.
Äntligen lite mer lydnadsträning för Squid! Cecilia är här och vi har bokat tre timmar per dag i ridhuset. Då har man ju tid med lydnad också. Och jag känner mig motiverad. Det känns som att jag lite grann har löst problemet som har gjort lydnadsträningen så jobbig. Problemet har varit Squids enorma entusiasm. Eller kanske snarare höga aktivitetsnivå. Hon är visserligen duktig på det mesta trots hög aktivitetsnivå, men fotgåendet har inte varit bra. Det blir studsigt och allt för närgånget. Min spontana reaktion på för hög aktivitetsnivå är att belöna ofta, men väldigt lugnt. Har dock upptäckt att jag får bra effekt (och känner mig mer nöjd själv) om jag bara går och går och går och struntar i att belöna förrän det känns bättre. Det tar några minuter, men sedan kommer det sig.
Tanken var att filma sitt under marsch, men det känns som att det är så enkelt för Squid så vi körde på stå, sitt och ligg istället. När vi började göra positioner under marsch så varvade hon upp lite. Därför blev fotgåendet studsigare och därmed blir också förflyttningarna lite hoppiga. Högt hoppstå till exempel. Det gör hon bättre när hon går fot lugnare, så det är bara att jobba på med fotgåendet.
Det här är ett efterlängtat inlägg – fortsättningen på vår klass III kampanj. Det har ju inte blivit så mycket bloggat om det. Mest handlar det om att fritt följ är ett så himla komplext moment som jag aldrig blir riktigt nöjd med. Jag tror att jag måste acceptera att Squids fria följ inte kommer att vara perfekt. Det behöver det ju inte vara heller, man kan komma långt ändå. Problemen med Squids fria följ är två: För det första har hon inte fullständig koll på positionen. Där missde jag lite i inlärningen, så hon känns fladdrig i jämförelse med Epic (som inte kan mycket lydnad, men när det gäller fotgåendet så rättade jag i alla fall till de misstag som jag gjorde med Squid). Hon kan till exempel lätt överarbeta i vänstersvängar, eller hamna lite snett i höger om halt. Positionen när vi går är rätt konsekvent, men hon är inte så bombsäker i halter. Det andra problemet är att hon har lite för hög aktivitetsnivå. Det gör att hon kommer lite för nära mitt ben och att hon inte går riktigt rytmiskt. Det beror nog mycket på cirkelarbetet i agility, på att hon var så loj som unghund och behövde häftiga belöningar, och på att vi tränar fritt följ allt för sällan. Jag körde ett riktigt långt pass i förra veckan och bara gick och gick tills hon tröttnade på att vara så entusiastisk. Då blev det riktigt lugnt och bra.
Annars blir det inte så mycket fotgående tränat just nu. När vi är i ridhuset blir det agility. Ute är det kallt. Vi tränar stegförflyttningar inomhus. Och passar på att kombinera det med styrketräning och kroppskontroll…
Här startar vi vår decemberserie med momenten från lydnadsklass III. Det är ett och ett halvt år sedan Squid tog förstapris i lydnadsklass II, så det är väl hög tid att komma igång med treans moment ordentligt.
Vi tar dem i ordning. Först ut är sitt i grupp. Så här säger reglerna om utförandet:
Förarna sätter hundarna bredvid varandra med ca 5 m mellanrum och avlägsnar sig
gående ca 20 m och stannar där vända mot och synliga för hundarna. Dessa skall kvarsitta 1 min utan att förflytta sig. Innan föraren lämnar hunden får kommandot ”Stanna kvar” användas. På order av tävlingsledaren återgår förarna samtidigt till hundarna.
Squid har inte direkt tränat på sitt i grupp, men jag tycker att hon har en bra förståelse för att ”sitt” innebär att man sitter kvar tills man får frisignal. Mitt första test idag var att se hur länge hon faktiskt kan sitta om jag utmanar henne. Störningar i all ära, men den största störningen är ofta att vi bara står helt tyst och stille och tittar på dem. Jag trodde nog att Squid skulle lägga sig ner efter ett tag om jag bara lämnade henne i sitt. Jag bestämde mig för att ta tid och notera hur länge hon satt, men jag bestämde mig också för att belöna om hon satt i två minuter (det var kallt, inte läge för några rekordförsök!). Hon satt hur fint som helst i två minuter, så det var bara att belöna.
Sedan gick vi över till lite störningsträning. Där fick vi Squid att lägga sig en gång. Jag tror inte att det är så många lockande störningar som får henne ur position (hundar som springer agilitytunnlar nära henne inte inkluderat, dit kommer vi kanske om några år), men däremot kan hon lägga sig om hon känner sig lite pressad. Träningen framöver bör alltså läggas på att få henne tryggare och gladare med pressande störningar (andra hundar som kommer nära etc.).
Jag har fått frågor om kriteriet för sitt i grupp. För min del just nu är jag helt nöjd med att Squid sitter stilla och inte rör någon tass. Däremot får hon röra på huvudet. På den nivån jag har tänkt tävla kan jag inte tänka mig att det är något problem. Jag tror inte heller att det är ett problem att lägga till ett kriterium för huvudet senare om jag skulle vilja göra det.
