Learn Faster with Messy Moves

Idag kom jag över en artikel som jag tyckte presenterade väldigt intressanta resultat från inlärningsstudier på människor. Ofta presenteras felfri inlärning som den snabbaste och säkraste metoden för inlärning. Fel i träningen framstår som ett nödvändigt (eller ibland onödigt) ont. De här studierna antyder att det skulle kunna vara så att felaktiga responser faktiskt kan göra att inlärning går snabbare. Jag som gillar träning där hunden tillåts att göra misstag, prova igen och sedan få belöning när det blir rätt, blir naturligtvis peppad av de här resultaten eftersom de bekräftar den känsla jag har. Möjligheten att göra fel under inlärning behöver inte alls vara negativ. Att hunden får prova olika saker kan göra att han lär sig rätt beteende snabbare.

De här studierna är gjorda på människor, så det behöver ju inte stämma för hundar. Dessutom har jag inte sett originalstudierna, utan utgår från artikeln. Intressant är det i vilket fall som helst!

Om en knapp månad bildas äntligen Svenska Agilityklubben formellt genom ett första årsmöte. Klubben kommer senare att överta huvudmannaskapet för agility inom SKK. Redan innan klubben formellt är bildad har arbetsgruppen via hemsidan ökat insyn och information för oss agilityaktiva. Det här är redan ett stort lyft, och det kommer att bli bättre! Bli medlem i klubben om du har möjlighet. Fler medlemmar innebär större möjligheter till utveckling. Även om du bara tränar eller tävlar agility på hobbynivå är det 150 väl spenderade pengar för demokrati och utveckling!

Här kommer tredje versionen av sådant som jag har hittar på internet och läst med stort intresse.

Jag har ägnat stor del av vintern åt att lära mig mer om fysisk träning och skadeförebyggande. Först ut är en artikel av Bobbie Lyons om vad man ska tänka på med tanke på skadeförebyggande och olika tricks vi lär hundarna. Själv har jag börjat fokusera mycket mer på enkla rörelser med hög kvalitet, snarare än att så fort som möjligt bli klar med ett underhållande trick.

Sometimes the excitement of training something new and fun spurs on too much repetition. Most things are OK in moderation, some with risks and some without. Using common sense with respect to safety and repetition is all that is needed. It is truly amazing to me what people will ask their dogs to do and then be astounded and horrified by the cost of surgery and the amount of time spent in recovery.

 

Om du är intresserad av agility tycker jag att du ska bege dig till Bad Dog Agility och se deras jämförelse av ettan och tvåan i den amerikanska kennelklubbens agilitymästerskap som avgjordes i söndags. Det är en video där du med bild och förklarande prat (på engelska) får se vad som avgjorde finalen. Hur mycket tjänar man på running contacts? Hur spelar tighta svängar och fart mellan hindren roll?

Enjoy this side-by-side analysis of Desiree Snelleman and Pace versus Daisy Peel and Solar, the 1st and 2nd place dogs in the 26″ Challengers Round at the AKC 2013 National Agility Championship. Course design, running contacts, handling choices and ground speed all played a part in this amazing match-up.

 

Den sista länken är kanske inte direkt hundrelaterad, men ändå viktig. Vi hänvisar ju ofta till vetenskapliga studier när vi diskuterar olika saker – även hundrelaterade. I den här artikeln förklarar Anders Sundell varför överraskande forskningsresultat antagligen inte stämmer.

Det är alltså en chans på tjugo att man bara på grund av slumpen hittar en statistiskt säkerställd effekt, fastän det inte finns någon i verkligheten. Om man pröver tjugo osannolika hypoteser kommer man antagligen en av gångerna få ett statistiskt signifikant resultat, fastän ingen av hypoteserna stämmer.

Bättre sent än aldrig. Här kommer några läsvärda länkar:

Först ett blogginlägg om felfri inlärning (”errorless learning”), ett begrepp som man hör folk prata om ibland. Läs gärna vidare på Eileens blogg, det finns många läsvärda inlägg där.
http://eileenanddogs.com/2013/01/21/errorless-learning/

There is a newish catch phrase going around the science-based dog training community: “errorless learning.” I am seeing more and more usage of the term, and reading pieces that equate it with the ultimate humane training. I think a lot of folks have picked up the phrase and are using it to mean setting your dog up for success in a general way. I’m aware of some others who associate it with training with positive reinforcement only. Some use it to indicate that they do not use No Reward Markers. (If an error happens in the forest and no one says anything, did it really happen? Sorry.)

But actually the phrase is not new at all. It refers to a specific teaching methodology that has been well investigated by research. I am going to describe the original research on so-called errorless learning, some subsequent research, and explain why I think the term is currently being misused and perhaps wrongly proposed as a goal in our companion animal training.

John Cullen beskriver en studie om hur erfarenhet är avgörande för hur vi tolkar hundars kroppsspråk. Väldigt intressant, och väldigt viktigt att komma ihåg att det som vi kanske tar som självklartheter inte är det för alla.

I’m sure many of you interact frequently with people who are new to the dog world either through dog sport demonstrations or as a dog obedience instructor for puppy classes. With that in mind I think that this research paper highlights the importance of teaching people how to read their dog’s body language. It’s not something that is innate, but a skill that needs to be learned.

Vallhundstränaren, fåraherden och domaren Jonas Gustafsson har startat blog där han skriver om vallhundsträning med mera. Mycket intressant! Om du är intresserad av att lära mer från Jonas så arrangerar vi en tvådagarskurs för honom den 6-7 mars. Det finns observatörsplatser kvar.

Jag läser många olika bloggar och artiklar om hund varje dag. Jag tänkte att jag ska försöka samla lite intressanta länkar här varje vecka. Här kommer första versionen!

Jenny Damms nyårskrönika (engelska) handlar om dels om lite personliga tankar om det kommande året (jag är visst inte ensam om att ha svårt med balans och prioriteringar), men också om den ökade rasismen och främlingsfientligheten:

I’m sharing my position now and I will continue to spread my view of human beings and my values. I usually don’t write about political stuff here, but this is not about political ideas – it’s about view of human beings. I hope I will inspire you with this, inspire you to think about – and to show, your values. I hope you want to help make the world a little better next year!

Tack för att du tar ställning Jenny!

Mija Jansson reder ut begreppen kring huvudmannaskap för agility. Inom agilitysverige är vi många som ser behovet av ett eget agilityförbund som tar över huvudmannaskapet från SBK. Det är dock en del som är oroade över hur det skulle komma att påverka agilityverksamheten på lokalklubbarna. Läs Mijas blogg, så blir det kanske tydligare.

Huvudmannaskapet för agilityn har i sportens historia i Sverige flyttats flera gånger, från SHU (Sveriges Hundungdom) till SKK och sedan till SBK. Vi föreslår att huvudmannaskapet för agility ska flyttas från Svenska Brukshundklubben (SBK) till ett Agilitysportförbund, organiserat direkt under SKK. Att huvudmannaskapet flyttas innebär INTE att agilityverksamheten ska upphöra på landets brukshundklubbar.

Lasse Evensen, sportjournalist och schäferutställare, kritiserar hundvärlden i ett blogginlägg om korruption, skitsnack och svarta pengar. Min hundvärld är naturligtvis långt ifrån schäferutställningarnas värld, men kanske finns det likheter. Eller? Vi är nog många som upplever att kennelklubbarna inte är demokratiska organisationer i praktiken. Det här blogginlägget är skrivet utifrån ett norskt perspektiv, och min erfarenhet är att NKK är en väldigt odemokratisk organisation. Det är bara att titta på hur agilitysporten behandlas.

Slik jeg ser det, er hundesporten en stat i staten som lever utenfor grensen av normale regler i samfunnet. Den er i veldig stor grad bygd på ensidig utøvende makt, ja jeg vil si en gjennomsyret udemokratisk organisasjon. Og da tenker jeg ikke på valg av styre både i rasehundklubber og NKK sentralt, men hvordan det hele fungerer i praksis. Jeg tør påstå at hundesport er underlagt et system som inspirerer til juks og fanteri.

Vad tycker du?