Grattis till Astrid och Blink!

Helgens gladaste nyhet var att kleiner münsterländer Blink, en av våra flitigaste kursdeltagare, tog 2:a-pris i unghundsklass på jaktprov (vinter) igår. I Norge går de kontinentala stående fågelhundarna på samma prov som de engelska, men Blink behöver inte oroa sig för det, hon springer ifrån settrarna under tunga förhållanden och tar dagens bästa premie! Dessutom tycks hon vara den första unghunden i rasen som tar pris på jaktprov den här säsongen (statistik). Vi är glada och stolta över våra duktiga elever! Nu hoppas vi bara att vi snart får se vår andra super-münster ta pris på jaktprov snart. När Siri har klämt ut barnet och är tillbaka i toppform (september?) så förväntar vi oss att Tobbi får visa upp sig på höstens jaktprov. Han har visat att han kan söka i fin stil, hitta fågel, resa som en torped och sitta som ett ljus. Om och om igen…

Nu håller vi tummarna för att Blink hittar fågel idag igen och får visa vad hon går för. I helgen har vi klickertränarutbildning för de som går steg 1 och jag försöker förbereda mig inför resan. Det är mindre än ett dygn kvar tills vi sitter på planet mot Toronto och jag är rätt nervös för bilhyra och annat nytt och skrämmande.

Påskefjellet

Pax, Pi, Pavlov, Pia og jeg dro til fjells i påska. Alltid like trivelig å bo hos Lise og Øyvind med familie. Det ble snørekjøring, trugeturer, sledeturer og ikke minst så vi ryper i 100-talls. Strihårene imponerte stort med sin viltfinnerevne, jaktvett og totalt iskalde holdning til oppflukter, uansett om det var flokker på over 50 fugl eller enkeltfugl etter presis reis. Lille setteren fikk også oppdage meningen med livet, fikk økende format og intensitet og viste beherskelse i oppflukt. Denne gjengen kommer til å gi oss fantastiske opplevelser i september. Jeg gleder meg!

Bra grunntrening og fokus på attityde

Jeg fikk nettopp SchäferHoppet, bladet for interesseforeningen Svensk Bruksschäfer, hjem i postkassa. Det var gledelig å lese en reportasje om utviklingen i skyddstreningen de siste åra.

”Jag tycker at de figgar jag haft förmånen att träna med i sommar är bättre på att utnyttja hundens förmåga at klura ut hur saker ska gå till för att den ska nå sitt mål (om man vil krångla till det kan man kalla det operant inlärning med hjälp av positiv förstärkning). … Väldigt kul tycker jag. Särskilt att väldigt mycket av de negativa förstärkningarna och framför allt figurantputs är borta och att det funderas innan det används.”

Det jeg satte aller mest pris på var erkjennelsen av at nøye planlagt trening med fokus på kontroll og hundens attityde kan spare hund og fører for en masse unødvendige og nedbrytende konflikter. Dette bildet kjenner jeg godt igjen fra en annen type hundetrening jeg brenner for der hundene ofte er veldig gira og fulle av sterke lyster…

”Mest påtagligt är det kanske i lydnaden på skyddsplanen. På mina tre läger påpekades väldigt mycket vikten av ordning och reda från början och att hunden inte får utdelning av att stressa eller ta egna initiativ vid fel tilfälle. Håller man på detta, stenhårt, så undviker man den elendiga våldsspiral som en del skyddsekvipage hamnar i.”

Jeg kunne ikke sagt det bedre selv!

Rått nytt år!

Håper at alle har hatt en like trivelig nyttårsfeiring som vi har hatt her ute på landet. God mat, trivelig selskap og trygge, avslappede hunder som gnager kjøttbein av hjort. Det er godt å se på når en hund virkelig koser seg og jobber med et kjøttben, river, sliter, tygger, renser tenner, bruker hele kroppen.

Idag har det vært en stille og rolig dag med papirarbeid, regnskap og planlegging, men også litt hundetrening. Først en joggetur med Pax der vi oppdaget potensielle perler i nærmiljøet som et nydelig tjern og fine skogsstier å sykle på og fin sporskog.
Pavlov har lært seg utgangsstilling på høyre side på klossen, kjørt mer hoppteknikk og one jump og de aller første repetisjonene med 2×2 slalåm.
Pi og jeg har fortsatt sittøvelsene i mange ulike varianter og vi har beundret en stor gråhegre som steg stille og majestetisk opp over beitet.
Jeg har også kjørt noen økter med shaping med alle hundene. Morsomt og givende for hund og trener! Man ser virkelig hvordan hver hund er et resultat av mine trenerferdigheter opp gjennom årene , Pax og Pia er et resultat av min tidligere ville vesten-klikking med masse atferd på en gang, og er ikke like ettertenksomme, mens Pavlov og Pi er flinkere til å ta til seg små biter med informasjon fra hvert klikk. Nå som vi har kommet til 2008 og jeg snart er blitt en gammel mann, så foretrekker jeg nok den siste varianten:)

Ønsker alle hunder der ute et rått nyttår – kjøp Vom og Hundemat hos oss!

Agilitykjeften og en sittende setter

Ok, jeg innrømmer det… Idag har Pavlov og jeg trent agility! (Fornøyd nå, Emelie??) Vi kjørte litt sirkeltrening som oppvarming, utgangsstilling til høyre side på klossen og hoppøvelser. Først litt hoppteknikk over 5 ”grids” og så i ”spindelen” både med et enkelt hopphinder og over oxer. Til min store overraskelse så hadde den langbente hunden ganske bra teknikk over gridsene. Til slutt bygget vi verdi for hopphinder med one jump-øvelser der jeg forflyttet meg ut sideveis og trente på at han skal søke ut mot hinderet. Det var lettere på høyre side, på venstre hånd var han litt mer limt til fotposisjonen. Men det løsnet ganske fort og det tok ikke lang tid før han så ut til å synes at det var moro å søke ut over hinder. Jeg har bestemt med for å bare kjøre med godbiter i begynnelsen og heller få en ettertenksom hund før jeg begynner å kaste leker eller belønne med dralek. For det første så vil jeg ha en ”klok” hund og for det andre syns jeg at det bare er en fordel om det tar litt tid før han blir en manisk Ag-BC. For det tredje så syns jeg godt at han kan springe litt ”langsomt” til å begynne med, for far skal jo henge med også. Jeg kjenner Pavlov godt nok for å vite at gutten kan springe fort!

Pi og jeg har jobbet videre med jaktlydigheten. Målsetningen har vært å få like raske og kontante sitt på avstand som Pax har. Mens Pax alltid har reist fugl for å drepe, så er Pi mer forsiktig. Derfor skal vi prioritere sitt på signal uavhengig av fugl på vingene en stund fremover istedet for å lære henne at fugl i lufta betyr sitt direkte. Da får jeg muligheten til å la henne fortsette noen meter etter oppflukten før jeg stopper henne. Reisen må prioriteres høyere med henne enn med Pax, men dette stiller også høyere krav til en god stopp. Det er mye lettere å stoppe en hund direkte i oppflukten enn om jeg først tillater at hun får gå etter en 3-4 meter. Når jeg har fått en kanonreis er planen å stoppe henne tidligere og tidligere. Nå skal først sitten generaliseres i mange ulike situasjoner og drilles inn på gradvis lenger avstand. Hun begynner å bli ganske bra under søk, men på 50-60 meter og med godlukt i nesa, så stopper hun direkte på signal, men er foreløpig noe treg i sitten. En fin måte å jobbe med sitten er å stoppe hunden mens den er i full fart på vei mot en apport, men dette må ikke overdrives med en forsiktig hund siden man risikerer å få en nølende apportering. Derimot kan man kaste en apport etter at hunden har satt seg og sende hunden på denne om den setter seg bra. På denne måten forebygger du at hunden trekker inn mot deg på stoppsignalet. Viktigst er det å ikke bli forutsigbar, men heller kjøre en masse ulike varianter for å se at hun stopper like bra uansett situasjon.

Pi er i gang!

Pi og jeg har akkurat kommet hjem fra vårt første jaktkurs. Og for et trivelig kurs og for en trivelig hund å jobbe med! Hun er rake motsetningen til Pax, ikke at Pax ikke er fin å jobbe med (han fikk også komme ut og hadde to komplette fuglearbeid på noen få minutter), men det er virkelig kontraster mellom en vorsteherhann og en settertispe. Der vorsteheren er rett på sak som en traktor eller rallybil og man bare kan kjøre på, er setteren som et finstemt instrument eller en formel 1-bil. Man må tenke, planlegge og være mer fintfølende selv. Vi var ganske godt forberedt og bremsene var installert, så i første omgang var hovedkriteriet å jobbe med en skikkelig reis. Som vanlig i god hundetrening er det veldig effektivt å jobbe med et kriterium av gangen. Utover kurset fikk hun bedre selvtillit og da løsnet det. Nå bremsene ble satt på prøve! Hun er en dame med et sterkt standinstinkt og tegner til å bli en hund med jaktlyst så det monner. I tiden fremover skal vi derfor fortsette med å utvikle lydigheten. Jeg gleder meg til å jobbe videre med denne herlige hunden.


Pi i aksjon. Ikke rart mange blir hekta på å slippe løs hunden og se hva som skjer…

En annen hund jeg likte godt var Øyvinds strihår Stubb som på mange måter minner om Pax da han var i samme alder. Hans evne til samarbeid , kontakt og lydighet selv i meget fristende situasjoner var morsomt å se. Det er vanskelig å ikke forelske seg i hunder med skjegg og en herlig positiv innstilling til livet.

Takk til Pelle, Lise, Øyvind, Bendik og Mette for hyggelige dager og flotte opplevelser for både unghundene og tobente.


Pi bygger opp selvtilliten


Welshen Pippis første fuglekontakter


Strihår Stubb i aksjon


Første standen


Der gikk fuglen!


”Sitt?” Ja, selvfølgelig husker han hva det betyr!


Ny stand


Djerv reis


Vi sto på helt til det ble mørkt. Stubb fortsatt rolig.


Pelle og Triton

Interessert i fuglehundkurs?
Det er noen få ledige plasser igjen ved vårens fuglehundkurs på Saxhytte Gård. Vi tilbyr også grunnkurs for fuglehunder på Lysaker. Se vår kursside for mer informasjon.

Träningshelgen

Då var träningshelgen över och vi har haft det jättekul! 17 människor räknade jag det till igår, så vi blev ett stort och trevligt gäng. Instressena var blandade, så man kunde välja mellan jakt (Vi hade stående, stötande och apporterande fågelhundar i gänget. Plus en gråhund, men han tränade bara lydnad.), lydnad eller agility under helgen. Själv försökte jag naturligtvis hinna med allt möjligt. Igår hade vi verkligen inte vädrets makter på vår sida, så jag stannade inne hela eftermiddagen och ledde en grupp (som blev större och större ju längre tiden gick) som pysslade med shaping inomhus.

Jag hade turen att få Missy förstklassigt tränad utan att behöva gå ut i regnet. Siv lånade henne för två träningspass igår och jobbade med att få Missy att sätta sig på den våta och leriga planen. Häftigt att få någon annan att träna på det, för jag tycker verkligen att det är så tråkigt. Bra hade det gått också och idag när jag tog ut Missy för ett lydnadspass så hade hon plötsligt snyggare utgångsställningar än vad hon någonsin har haft tidigare! Tack Siv!

Idag började vi dagen med att gå ut i skogen med två labradorer (Freddie och Imre med tillhörande mattar)  och en ”skytt” (Thomas med hagelbössa). Shejpa fick söka framför oss, medan labradorerna gick bakom. Thomas kastade dummies ibland och Shejpa fick sätta sig och låta labradorerna sköta apporterandet. Shejpa sökte fint och skötte sig jättebra. Fint att ha med lite folk, hundar och vapen ut i skogen när man tränar, oftast är det ju bara jag och hunden. Det blev lite apportering på åkern efteråt också. Väldigt nyttigt för Shejpa att se andra hundar jobba utan att lägga sig i. Dessutom fick hon apportera lite själv och gjorde det fint.

Shejpa fick också visa en del agilitygrunder och sedan jobbade vi lite på boxhörn och att skicka på vägranslinjen. Missy fick ett lydnadspass och kändes väldigt balanserad och fin. Kanske har det hjälpt med lite mer kontroll på springandet. Vi körde inkallning med ställande med belöning bakom och hon satsade i bra tempo varje gång, trots att jag både sa ”varsågod” och ”stå” när hon kom i full fart. Thomas hjälpte oss med vittringsapportering som gick kanonbra och apportering med dirigering som såg väldigt fin ut. Enda riktigt dåliga idag var att hon tycktes ha glömt att man kan lägga sig från stå på fjärren, hon ville bara sätta sig. Ett moment som har funkat klockrent jättelänge, det är inte utan att man blir fascinerad över hur hundar fungerar ibland…

Tack till alla som kom för att vara med på vår träningshelg. Vi har haft en väldigt fin stämning och jag är kanonnöjd trots vädret. Speciellt stort tack till Tina och Siv som har bott hos oss och lagat mat, fixat och donat. Ni har varit kanon! Och tack till Eva som kom upp för att vara med oss igår kväll, stannade uppe till seeent på natten och snackade hund, sov i två (?) timmar och körde hem till Sverige igen. Vi hade det jättetrevligt!

Shejpa
Shejpa
Jaktträning
Jaktträning
Shejpa med apporten
Apportören
Agilityträning
Stine provar på agility

Vackra Juni som kom ända från Borlänge

Tina och Freddie

Trine och Imre

Förstapris till Pax och träning med tjejerna

Igår tänkte vi åka till ridhuset här i närheten där agilityfolket i vår klubb tränar sena kvällar under vinterhalvåret. Planen var att miljöträna border colliesarna lite i ridhuset inför vinterns inomhustävlingar. När vi kom dit visade det sig dock att ingen annan var där, alla var väl i Hamar. Vi fick låna ridhuset ändå och hade ett fint träningspass. Med Missy jobbade jag mycket med inkallningen med avståndsbelöning. Provade att baklängeskedja med belöning bakom. Det var lite svårt att få snygga ingångar med avståndsbelöning, så vi började där. Sedan lade jag till läggandet och fick bra fart i både inkallning och ligg. Vi kom inte så mycket längre, men jag ska nog fortsätta experimentera lite med det. Missy fick sitt i grupp i två minuter och platsliggning i tre minuter ihop med Pavlov. Vi körde också en hel del fritt följ och en dumruta. Det gick bra. Eftersom vi hade chansen att träna på alla agilityhinder valde jag att sätta upp en fartcirkel med runda tunnlar (böjda), mur, platt tunnel och ett hopphinder till Shejpa. Hon sprang på som bara tusan och verkade överlycklig över att få köra agility.

Idag gick vi upp supertidigt för att åka till Hamar. Thomas ställde ut Pax för första gången som vuxen och fick ett förstapris. Sedan såg vi på agilityfinalerna i norska mästerskapen. Shejpa var med hela tiden. Snällare hund kan man knappast tänka sig. Går fot när jag rör mig och lägger sig ner för att sova så fort jag tar paus. Hon somnade verkligen direkt, trots allt stök i hallen och agilitybanan bara några meter bort. Vi passade på att träna lite på mattan (samma som på VM) – jaktinkallningar med framförbyte, starter och kamplek. Mest för att känna på underlaget och vänja henne vid att svänga på det. Jag märkte verkligen att agilitydjävulen har vaknat i henne. Hon tyckte att det var jättekonstigt att köra handling utan att jag visade henne på hinder och hon hade nog väldig lust att springa in i en rund tunnel…  Såg att Therese och Karine följde mitt exempel med sina unga hundar. Man blir stolt av att se eleverna ta tillfället i akt och träna bra och genomtänkt i sådana miljöer! Själv tycker jag att det är ytterst orättvist att jag inte kan ställa ut Norges vackraste hund. Shejpa är den snyggaste och mest välbygda hund jag någonsin har sett och ändå hade hon åkt ut med en nolla. Tur att hon inte bara är vacker…

Generellt var jag inte speciellt imponerad av nivån på de norska elithundarna (att jag aldrig slutar att förvånas). Hundarna i toppen (landslagsnivå) är naturligtvis bra, men det är få. I övrigt var det många hundar som hoppade bedrövligt och såg ut att ha ont, mycket slalomfel,  många frågetecken när hundarna skulle ta sig runt banan och få kontaktfält som såg genomtränade ut. Vi får väl se om jag fortsätter min karriär som läktarhandler eller om Shejpa hinner klassa upp sig till klass III till nästa år (när ska man ha tid att tävla?). Inspirerad och motiverad blir man i alla fall alltid när man ser agility.

Hemma har jag jobbat en hel del med shejping med alla hundarna. Missy har lärt sig att lyfta ett bakben och jobbat med apportering av olika föremål (den hunden är värdelös på all apportering som inte sker på lydnadsplanen). Shejpa har jobbat med att stå på händerna och att backa in i sin bur, dessutom har hon fått träna på att ligga i öppen bur medan jag tränar de andra, utan problem. Med Pi tog jag ett pass med stå idag och nu hade poletten äntligen trillat ner! Hon erbjuder en massa stå. Med Pi har det också blivit en del jaktapportering och stadgeträning med duvor i det sista. Hon är så duktig att det inte är så mycket att skriva om det. Sätter sig spontant när duvan flaxar upp framför näsan på henne och apporterar allt av kallvilt.

1.AK Lavland

1AK lavland

Pax, 3 år, fikk en etterlengtet 1AK på Vestfold 2 idag. Pax gjorde stort sett som han pleier, men det er utrolig deilig når alle små detaljer klaffer på samme dag.

Vi gikk i terrenget på Vikerøya der det som vanlig var bra med fugl. I første slipp ble Pax borte i høyt siv og vi fant han omsider i stand. Han reiste villig fasan som hadde forflyttet seg og lettet noe til høyre for oss, og var rolig i oppflukt og skudd. Fuglene var til tider krevende å mestre for hundene. Fasanene kom seg unna de noe forsiktige hundene, mens de djerve hundene kunne gå noen få meter for langt i reisen. Derfor ble det etter hvert tynt i rekkene ettersom flere hunder ble slått ut underveis. Da vi reiste hjem var det 4 hunder med tellende fuglearbeid, alle vorstehere.

Dommerne likte hva de så, men sa at han ikke kunne tildeles høyeste premie uten en fuglesituasjon med presis reis. Pax gjorde det spennende for meg til siste minutt. I de to neste slippene gikk han meget godt uten å finne fugl. I siste minutt av fjerde slipp fant jeg han i stand, han reiste presist rugde og var komplett rolig i oppflukt og skudd. Dermed var det et faktum: Verdens fineste skjegghund (helt objektivt!) ble tildelt 1 premie AK.

I en sådan stund er det jo vanlig med en takketale, så her kommer noen som jeg får dele æren med:
Først selvfølgelig Pax (jeg gjorde jo ikke stort annet enn å peke, blåse i fløyter og skyte, mens han gjorde hele jobben;), Jan Henrik og Jorunn Aubert (som solgte meg denne flotte skjegghunden), Fanny (for inspirasjon og tro på at skjeggisen kan) og Pelle (for gode råd og treninger som har gitt oss erfaring med vanskelige fasaner). I tillegg til Pax fine prestasjon, sørget partiet, positive og trivelige dommere og Vestfold fuglehundklubbs fine arrangement for at det ble en topp dag for oss. Jeg regner med at komplette premielister vil finnes på klubbens side om kort tid.