Igår körde jag ett andra pass med fokus i utgångsställning. I den här träningen har jag för första gången lagt in en tydlig fel-ritual när han gör fel. Om han tittar mot den planerade störningen bryter jag tydligt tävlingspositionen med både kroppsspråk och röst (tyst och stel förare ska betyda ”rätt – fortsätt så”). När man använder en fel-ritual är det viktigt att man får fram rätt känsla i hunden. Man vill att hunden ska ta det på allvar och anstränga sig mer nästa gång, men man vill absolut inte att hunden ska bli osäker, långsam eller undvikande. Väldigt få hundar reagerar helt rätt på fel-ritualer från början. Vi måste skapa rätt känsla och lära hunden vad som är rätt respons när vi bryter, på precis samma sätt som när vi utvecklar belöningar och fokuserar på att hunden ska få rätt känsla i belöningarna.

När jag tränar det här med Wilco är det alltså inte speciellt viktigt att han lär sig att stirra på mig i alla lägen. Det är egentligen en sak som jag väntar väldigt länge med att kräva av lydnadshunden. Det jag vill lära Wilco är att hantera fel-ritualen och försöka igen med ökat engagemang. Det har inte känts som att han har varit mogen för det tidigare, men nu fungerade det riktigt bra när vi väl satte igång. Som vanligt är han som en blandning av pappa Epic (som det aldrig vilar några ledsamheter över) och Squid (som trodde att hon skulle dö om något blev fel). Om Wilco inte hade reagerat bra på fel-ritualen, eller om han hade haft problem med att återgå till koncentrerat arbete, hade jag jobbat på det och struntat i att han skulle göra om hela sekvensen.

Med Squid, som var väldigt känslig, jobbade jag på att bryta mig ur den tävlingsmässiga positionen och busa, skoja och retas med leksaken. Hennes första reaktion var att frysa och se ledsen ut, så jag såg till att hon lyckades stjäla belöningen ur min hand med väldigt lite ansträngning till en början. Jag gjorde det sedan svårare och svårare att komma åt leksaken, och när hon var riktigt taggad på den leken kunde jag vänta på att hon erbjöd något beteende innan jag gav tillbaka belöningen. Med en hund som å andra sidan har svårt att komma tillbaka till koncentration kan det vara så att man får belöna (kanske med godis) för att hunden bjuder ett koncentrerat sittande igen, utan att bli hetsig eller skällig. Allt går att träna! När man får fram rätt känslomässig respons på fel-ritualen, och när hunden snabbt bjuder beteenden igen när man börjar jobba igen, så har man ett jättebra verktyg!

Här är ett klipp från Wilcos pass igår:

Jag gör gärna den här typen av träning i väldigt välplanerade pass där jag jobbar specifikt på en sak. Jag gillar också att ha planerade störningar som jag kan styra. Helst en medhjälpare som i filmen. Jag tror inte på att fela valpen varje gång han tittar bort från mig i träning. Det hade både blivit tråkigt och uttjatat, och tagit fokus från annan träning.

Om du är intresserad av lydnads-nörderi tycker jag att du ska kolla in vår onlinekurs i tävlingslydnad som startar i november. Förutom momentinlärning går vi igenom störningsträning, uthållighetsträning och tävlingsträning på olika sätt. Du kan vara med både som observatör och som deltagare med hund (och få obegränsat med coachning i 16 veckor!)

Idag filmade vi en liten film till vår onlinekurs i tävlingslydnad. Wilco fick prova på kedjor för första gången. Hade det inte varit för att vi behövde filmen till kurs hade jag inte gjort så många kedjor i rad, snarare försöker jag att lägga in små kedjor då och då i träningen. Wilco var dock en snäll demo-valp och gjorde de flesta kedjorna helt okej:

Wilco har tre personligheter. Han är supersmart i träning och oftast enkel och rolig att träna (om inte någon av de andra två personligheterna tar över). Han sover mycket och kan ofta vara ensam långa stunder där han bara tar det lugnt och slappnar av. Han sover hela nätterna och gärna länge på morgonen.

Och så har vi den tredje personligheten, som oftast kommer fram på kvällen. Då biter han i allt. Gärna i människor, men ännu hellre i inredningen och inte så gärna i alla de leksaker som ligger utspridda för att han ska ha något bättre att bita i. När han inte biter gillar han att skälla på blanka föremål, som matskålar, kastruller och termosar. Det är tur att han har de andra personligheterna också, för de är väldigt trevliga! Under kvällsrycket ångrar man många gånger att man skaffade valp, men som tur är vet man i alla fall att det går över…

Idag har vi varit inne i Örebro för demonstration och miljöträning. Wilco var supercool i den stökiga miljön och skaffade många nya vänner, både tvåbenta och fyrbenta. Så här fint kunde han posera ihop med de andra hundarna som var med oss:

Efter miljöträningen fick han vila lite i bilen medan vi tränade lydnad med de vuxna hundarna. Sedan tog jag ut honom en sväng för träning i ny miljö. Han var ibland lite nyfiken på gräsänderna som sprang runt i parken, men för det mesta vara han väldigt uppmärksam och duktig! Det här är första passet med fotgående sedan de jag la ut i bloggen här om dagen. Tyvärr blev filmen oskarp av någon anledning:

I det andra passet försökte jag fokusera på att han ska vara rak när han får belöningen. Jag ger belöningsignalen och påbörjar belöningen när han går efter mig med kontakt, men han får inte godbiten ur handen förrän han är rak. Då berömmer jag och ger honom godiset. Det blev en del lirkande i början, men jag tror att han börjar fatta!

Imorgon och resten av helgen är det valpläger här hemma. Det ser vi verkligen fram emot!

Ytterligare en ”första-” film idag. Jag bestämde mig för att testa att lära honom att lägga sig. Målsättningen är att han ska lägga sig bakåt med alla fyra tassarna stilla. Det här är bara ett av flera olika lägganden som han kommer att lära sig så småningom (det här beteendet döper jag sedan till ”dekk” och använder till exempel i fjärrdirigeringen), men det kändes som det bästa att börja med. I första träningspasset tänkte jag bara testa lite och se vad han gjorde. Normalt sett brukar jag fånga lägganden i vardagen innan jag provar det i formella träningspass, men det har vi inte gjort den här gången. Jag var precis på väg att avbryta passet och vänta med det här en stund, när han plötsligt la sig ner:

I nästa pass kom han snabbt in på rätt spår och vi fick ganska många hyfsade repetitioner:

Nästa steg blir att han ska bli mindre beroende av att ha godbithanden så nära näsan, och att jag ökar kriterierna för att tassarna ska vara helt stilla.

Tiden går så fort och jag har inte alls fått tränat så mycket med Wilco som jag hade tänkt mig. Han är en väldigt lättsam och trevlig valp, och när vi väl får tid att träna så lär han sig läskigt fort. Ofta förstår jag inte hur han kan koppla så otroligt fort. Idag påbörjade jag fotgående-träningen med honom. Tycker att det är jättekul att få film på första gången vi gör någonting, så det såg jag till att få idag. Här kommer vårt allra första pass med fotgående:

Efter en tupplur på köksgolvet provade vi igen:

Sedan tränade vi på att det är trevligt att stå i rätt position vid vänstersidan, och att man får godis så länge man bara håller den positionen:

Så skoj att träna honom! Jag ska verkligen försöka hitta mer tid till det i veckan som kommer.