Kategoriarkiv: Film

Filmer på klickerträning i lydnad, agility, jakt m.m

Varför är Squid inte SM-klar?

Publicerat av
1

Squid har just nu 9 SM-pinnar i agilityklass och 3 stycken i hoppklass. Det behövs fyra i varje för att kvala till SM. Hur kan det gå så dåligt i hoppklass? Jag tänkte gå igenom alla våra hopplopp den här kvalperioden för att ta reda på vad som är problemet:

Fagersta 7 juli: Vi börjar kvalperioden i Fagersta och Squid är lite galen och banorna passar oss dåligt. Får vägringar och rivningar och diskar oss. Dagen efter nollar hon båda agilityklasserna…

Hulahoppet 21-24 juli: Fyra hopplopp på fyra dagar. Vi börjar första dagen med en nolla och SM-pinne. Dagen efter river hon två hinder i hoppklassen. Tredje dagen känns hon sliten i kroppen och både vägrar, river och springer under hopp. Konstigt nog lyckas hon vara på topp och nolla agilityklassen efteråt… Sista dagen river hon två hinder. Den här tävlingsveckan är det alltså rivningarna som ställer till det i hoppklasserna.

Linköping 27 augusti: Två hopplopp. En rivning i första klassen och en snöplig disk på hinder 2 i andra klassen.

Örebro 28 augusti: En rivning i första hopploppet. En dum disk där hon går runt ett hinder istället för att ta det från framsidan i nästa lopp.

Tidaholm 3-4 september: Äntligen en nolla och SM-pinne i lördagens hopplopp! River två hinder på söndagen (nollar båda agilityloppen den här helgen).

Söderköping 17 september: Disk i hopploppet. Ett litet missförstånd som gör att hon sätter huvudet in i slalom vid fel tillfälle.

Ulricehamn 29 oktober: Jag försöker att köra lugnt och säkert för att hon inte ska riva. Nollar båda hopploppen och kommer 5:a i det första med SM-pinne, men hamnar mycket förvånande utanför pinnplats i det andra loppet. Det brukar aldrig hända!

Mora 13 november: Squid river ingenting i de två hopploppen, men vi får ett klantigt missförstånd i varje lopp. Lite nerver från min sida tror jag.

Sammanfattningsvis: Ja, det är en hel del rivningar som ställer till det. När det gäller rivningarna så tror jag verkligen att Squid gör så gott hon kan. Ibland orkar hon inte över. Fortsättningsvis ska jag köra för fullt och fokusera på att vara så tydlig och offensiv som möjligt, inte ta det lugnt och vara rädd för rivningar. Hon kan hoppa även om jag springer på! Flera av diskarna kommer nog av att jag är lite passiv. Oj, vad jag ska springa i helgen! Nu när jag tänker på det så är det ju supertråkigt att köra tråk-agility för att man ska ta SM-pinnar. Dags att byta fokus.

Här kommer en film på när Squid tog sin 9:e SM-pinne i agilityklass i helgen. Hon kom tvåa efter sin son Qii.

 

Buds agilitydebut

Publicerat av
8

Jättekul med alla kommentarer på förra inlägget. Det är roligt att äntligen se att någon faktiskt läser bloggen. Om du gillar bloggar och vill uppmuntra folk att fortsätta är det en bra idé att kommentera i bloggarna med jämna mellanrum (och inte bara kommentera på Facebook). Det försöker jag att göra i bloggar jag läser.

I helgen var vi i Mora och tävlade agility. Planen var från början att bara tävla klass 3 med Squid och Epic, men någon gång i förra veckan fick jag feeling och frågade om jag fick efteranmäla Bud till söndagens hoppettor. Jag hade absolut kunnat tänka mig att köra agility 1 också, men de låg på lördag morgon och hade krävt en extra övernattning, så det fick vara. Dessutom är det nog bra att få en månad till av träning på framför allt gungan.

Tanken med Bud har hela tiden varit att jag inte vill tävla förrän jag kan köra honom som en ”vuxen” hund. Jag vill inte behöva kompromissa med handling och kriterier för att jag måste hjälpa honom med saker som han inte kan bra nog. Nu blev det ändå så… Handlingsmässigt känns han mer än redo för klass 1, men när det gäller hinderkunskaper har vi en del kvar att jobba på.

I första loppet var både däcket och platta tunneln med. Platta tunneln har han aldrig haft några direkta problem med, men vi har verkligen inte tränat mycket på det eftersom jag inte har någon platt tunnel hemma (och det finns inte heller någon i hallen där vi brukar träna). Jag tror aldrig att han har gjort den i en längre kombination och det var flera månader sedan han såg någon sist. Däcket har vi tränat mer på, men det tycker han faktiskt är svårt. Ibland går det jättebra och ibland får han någon slags härdsmälta där det bara inte går om han inte får en massa hjälp.

h1amora

Min tolkning av H1A i Mora 2016-11-13

Handlingsmässigt var banan lätt och både däcket och platta tunneln låg i situationer där man kunde hjälpa hunden ganska mycket. Jag placerade mig väldigt nära hans linje efter däcket, så att jag såg honom igenom det när jag startade honom. Han tog det på första försöket och då var det bara att springa som tusan för att hinna före igen. Jag blindbytte mellan 5-6 och var noga med att hinna före honom vid utgången från tunneln. Det var en lätt vänstersväng från 6-7 och om man inte var medveten om det sprang hunden lätt förbi hoppet. Att behöva hjälpa till med den svängen gjorde att det var lite svårt att hinna upp och ge en tydlig svängsignal vid 9. Dessutom var jag lite orolig för att han skulle svänga för tight och få sned ansats till platten. Att inte ge svängsignal kunde ge sned ansats från andra hållet. Med facit i hand borde jag tydligt valt att antingen ge tydlig svängsignal, eller att säga ”hopp” och svänga honom på marken, för han rev hinder 9. Jag var lite efter och gav väl en halvvhjärtad svängsignal, vilket gjorde att han inte samlade sig nog. Han tvekade lite innan och i platta tunneln, men tog den på första försöket. Jag skickade in i slalom på höger hand och bakombytte när han gick in i slalom. Sedan blindbytte jag 14-15. På filmen ser jag att alla mina blindbyten är lite sena. Vid 5-6 hade jag nog bara svårt att hinna eftersom jag var kvar vid däcket så länge, men vid 14-15 litar jag nog bara inte nog på honom. Duktigt av honom att inte riva när jag är sen!

Nästa bana innehöll bara hopp, tunnlar och slalom, men krävde mer handling. Det passade oss bra! Det var roligt att gå banan eftersom man kunde välja olika handlingsalternativ, och jag bestämde mig för att lita på Bud och välja de lösningar jag tyckte kändes roligast.

h1bmora

Min tolkning av H1B i Mora 2016-11-13

2-3 var en ganska kraftig sväng för en snabb hund, och framförbyte 2-3 verkade som den bästa lösningen. De som hade kvar hunden på vänster sida och bakombytte tunneln fick problem efter den eftersom hundarna svängde ut ur tunneln mot baksidan av 6/13. Man kunde också bakombyta 4, vilket vissa fick till, men det ledde ofta till rivningar. Jag hade planerat att vara väldigt tydlig och vara i princip färdigroterad när jag startade honom, men blev lite nervös för att han skulle starta på min rotation, så jag roterade efter att han hade startat istället. Han borde ha läst bytet bättre ändå, men fick en stor sväng mellan 2-3 eftersom han inte landade åt rätt håll. Jag framförbytte på landningssidan av 6 när han kom mellan 5-6. Jag valde framförbyte istället för blindbyte för att vara säker på att få en bra sväng och att han inte skulle titta på slalom. Vid 9 funderade jag mycket på om jag skulle ge svängsignal och framförbyta i god tid, men jag var rätt för att hamna i samma situation som i förra loppet och få en rivning för att jag var bakom och otydlig. Jag valde därför att säga ”hopp” och framförbyta när han landat. 13-14-15 handlade jag som en serpentin och jag är jättenöjd med den lösningen och hur fint han hoppade över 14. Där fanns det många alternativ, men serpentinen kändes enklast och tydligast.

Bud vann det här loppet och fick sin första pinne!

På träningsplanen inför nästa tävling om en knapp månad står framför allt hinderkunskaper. Han behöver träna på däcket och gungan. Däcket är han osäker på och jag behöver träna i små doser och fokusera på självständighet, kanske på låg höjd till att börja med. Gungan är fortfarande ett projekt. Han verkar inte osäker på den och han har inte några direkta tendenser till att flyga av den. Jag har fokuserat mycket på perfektion – att han ska sätta framtassarna i marken samtidigt som gungan slår i marken, utan att tveka. När vi gör flera hela gungor efter varandra blir han ofta lite mer försiktig och bromsar lite så att gungan hinner slå ner innan han är i position. Samtidigt vill jag fokusera på självständighet och stadga (att han väntar i position tills jag ger fri-signal), men det har blivit lite nerprioriterat eftersom det är svårt när jag inte är helt nöjd med utförandet. Vi måste också träna på gungan i samma kombination/bana som balansbommen, så att jag vet att han inte blir förvirrad på tävling.

Kurser i sommar

Publicerat av
2

Det blir några kurser här i Fjugesta i sommar! Klicka på rubrikerna så kommer du till kurssidan där du kan läsa mer och anmäla dig. Hoppas att vi ses i sommar!

16 juli – Kurs i Grundhandling

En heldagarskurs med fokus på handling och att hunden ska förstå dina signaler. Kursen passar både för unghundar (från 6 månader) som ska lära sig olika handlingssignaler, och för mer erfarna hundar som behöver mer självständighet, tydlighet och förståelse. Vi jobbar med 1-3 hopphinder och tunnel.

17 juli – Kurs i Hoppteknik

Se till att hålla hunden balanserad och stark mellan sommarens agilitytävlingar, eller introducera unghunden för hoppande på ett klokt sätt. Under den här heldagskursen går vi igenom grundläggande hoppteknikövningar och anpassar övningarna så att de passar så bra som möjligt för de deltagande hundarna. Om du redan har varit med på hoppteknikkurs med mig kan den här dagen fungera som fortsättning.

26 juli – Kvällskurs Threadlar och Japaner

Kursen fokuseras delvis på förarens förståelse (när ska man använda en threadle eller en japan?), rörelser och timing, men minst lika mycket på att hunden ska förstå uppgiften och utföra den självständigt så att föraren kan röra sig framåt i full fart medan hunden hoppar hindren.

9 + 23 augusti – Kvällskurs i apportering

Vi jobbar systematiskt på den nivå du är – allt från grundträning till tävlingsträning. Fokus ligger på apportering för tävlingslydnad, men vi anpassar efter varje ekipage, så det går också att träna på apportering av andra föremål till till exempel uppletande eller mondioring.

Bud lär sig slalom

Publicerat av
Svara

Bud och jag har i veckan satt igång slalominlärningen på riktigt. Han är nu 17 månader och känns mogen för utmaningen. Träningen är himla rolig och det är kul att klura på vad som ska bli nästa steg. Det allra första träningspasset gjorde vi i januari, bara för att testa när jag såg två pinnar stå i Väsbyhallen:

Efter det har vi inte direkt tränat, men i förra veckan körde jag några pass på två respektive fyra pinnar som inte finns på film. Fokus var på att han skulle hitta ingången självständigt från alla möjliga vinklar.

Den här veckan har vi kört med 12 pinnar i en allé. I början utan några störningar och med kastad belöning:

Dagen efter flyttade jag slalompinnarna till en annan plats på planen, och la till en tunnel och några hopphinder:

Tredje dagen (idag) har jag kört två pass med fokus på att han ska stanna kvar i slalom trots att han får belöningen hos mig och jag kanske stannar upp, låter, eller viftar med leksaken:

Jag kommer att fortsätta lägga ut klipp från vår träning på Instagram. Så följ oss på @fannyftw eller under taggen #slalombud

 

 

 

Introkurs i mondioring 16-17 januari

Publicerat av
2

För en vecka sedan var Epic och jag i Halmstad på introkurs i mondioring för Siv Svendsen och Jesper Borgryd. Jätteroligt att åka iväg på kurs med Epic. Oftast är det ju Squid som får gå lydnads-relaterade kurser.

Vad är mondioring?
Mondioring är en skyddsgren som skapats för att vara internationell och samla många länder under ett gemensamt skyddsprogram för att kunna tävla mot varandra. Man tog det bästa från olika länders skyddsgrenar och kom överens om ett regelverk i slutet på 80-talet. Förutom skydd innehåller ett program också lydnadsmoment och hopp, och man gör alla moment och delar i en följd (lydnad – hopp – skydd).

Skyddet skiljer sig från det vi är vana vid i Sverige genom att figuranterna har på sig heldräkt, och hunden kan bita nästan var som helst på kroppen. Hur hunden biter spelar ingen roll, det viktiga är att hunden biter snabbt utan att bli lurad av figuranten, och att han sitter kvar tills föraren säger till.

Lydnaden bygger på funktion snarare än perfektion, svårigheten ligger i störningar och att planen och programmet aldrig är sig likt. Varje tävling har ett tema och tävlingsplanen är full av föremål (som oftast har något med temat att göra) och personer (domare, speaker, skrivare, figuranter etc.). Hoppen är höga och långa!

I den enklaste klassen (cat1) går det mesta ut på lydnad. Momenten som ingår är fritt följ, kvarstannande (föraren ur synhåll, hunden utsätts för störningar), framåtsändande (rakt fram mot ingenting och sedan inkallning), fjärrdirigering (stå, sitt och ligg på endast verbala signaler – föraren kan vara placerad i olika positioner och delvis gömd), apportering (olika föremål varje gång) och matvägran (hunden ska inte ta mat som presenteras på olika fantasifulla sätt).

Kursen
Kursens upplägg var att vi gick igenom momenten i första klassen i mondioring, och tränade på de olika delarna. Det var mest mallar med på kursen, ett par holländska herdehundar, en terv och en beauceron. När sporten blir officiell i Sverige kommer den med största sannolikhet att enbart vara öppen för bruksraser, precis som svenskskydd och IPO. Om Epic och jag ska tävla får vi alltså ändå åka utomlands, vilket har varit planen från början.

Några pass ägnades åt bitarbete. Jättekul att jobba med en erfaren figurant istället för vårt vanliga hemmapillande. Epic gick igång direkt och tyckte att det var väldigt roligt! Här är ett litet klipp från mitt instagramkonto:

Resten av passen ägnades åt att gå igenom lydnadsmomenten. Det var roligt att få lite struktur på det, och nu känner jag att jag har en plan för alla momenten och vi har haft flera träningspass i veckan med fin framgång. Vi tränar bland annat på att få mer förståelse för fotgåendet (han har fint fotgående, men vi har inte tränat det så mycket på senare år, så han kan falla ut om det blir för långt), att sitta/ligga kvar med svår störning (Astrid låtsades att hon hade en liten hund i famnen 😀 ), att springa rakt fram till nästan osynlig target vid väggen trots störning av hinder och koner, att apportera vad som helst (framför allt leksaker, eftersom det blir svårast att hålla fast och inte ta omtag om han tror att det är en leksak), att lyssna på stå/sitt/ligg utan handtecken och med mig i olika positioner etc.

Vidare!
I början av mars kommer Epic följa med mig till USA. Där blir det mycket träning på bitarbete när vi inte håller kurs! Anledningen till att vi håller på med mondioring är till stor del att flera mina elever i USA satsar på den sporten. Att träna den med Epic gör att jag får mer insikt i deras träning och inspiration till roliga övningar. En annan anledning till att Epic får göra det är att det känns som att det är en sport som verkligen passar honom. Han är stabil, social och har massor med kamplust. Han är duktig på självkontroll, men träningen sporrar mig verkligen att ta det till nya nivåer. Att han inte tycker att det är något problem att flyga över Atlanten hjälper ju också.

Planen är att någon gång komma ut och tävla cat1 och bli uppflyttade. Jag vet inte om jag kommer att satsa högre än så, det får bli en senare fråga. Vi har ju många andra saker att träna och tävla!

Bud tränar på agilitytävling

Publicerat av
3

Här är en (lite för lång) film på Bud och mig när vi tränar under agilitytävlingar i Tidaholm (där Squid vann hoppklass 3!). Han är verkligen jätteduktig på att inte bry sig om alla hundar och människor som rör sig runt omkring. Har dock klippt bort när han biter mig i benet, blindbyter och stjäl leksaken – vill du se det får du följa oss på Instagram (@fannyftw). Frågor om träningen? Ställ dem i kommentarsfältet.

Vinster till Wilco och Squid

Publicerat av
Svara

Hundarna och jag har varit ute på en härlig road trip i södra Sverige. Vi började med agilitytävlingar i Kungsbacka. Mina föräldrar bor i närheten, så det blev perfekt att kunna tävla alla tre hundarna på förmiddagen och sedan umgås med familjen på eftermiddagarna. Det var lite stressigt att köra två hundar i klass 3, samtidigt som jag skulle köra Wilco i klass 1, men tack vare att parkeringen var nära och inroparna flexibla gick det bra. Wilco gick helt okej. I ett hopplopp var han bara en rivning från nollan. I agilityklasserna sprang han förbi balansbommen på första försöket båda dagarna. Han hade också lite slalomstrul i några klasser. Epic gick fint, men rev i alla lopp. Squid gick jättefint! Hon nollade båda agilityklasserna (tredje agilitynollan på rad!) och kom 1:a på lördagen och 3:a på söndagen. I hoppklassen på lördagen hade hon en rivning, men snabbast tid. På söndagen missade hon något förvånande slalomingången genom att gå runt första pinnen istället för att gå in mellan pinne ett och två. Här kommer film på tre av Squids lopp:

Från Västkusten åkte vi vidare till Birgitta utanför Nybro, där vi hade härliga dagar med agilityträning, promenader och hundbad. Torsdag och fredag blev det vallning hela dagarna, och på lördag och söndag åkte vi på klass 1-tävlingar i Skåne. På lördagen kändes Wilco trött och bitvis ofokuserad. Han var nog trött efter veckan! På söndagen tog vi sovmorgon och fick sedan till två bra lopp. I agilityloppet satte han både slalom och balansbom på första försöket, men fick en vägran på gungan. Hoppbanan var enkel och fartig och vi fick till vår första nolla, vår första pinne och vår första seger!

Efter ett besök hos hundarnas sjukgymnast utanför Göreborg i måndags är vi nu hemma och ska ta det lugnt i några dagar innan vi åker på agilitytävlingar i Falköping i helgen.

Wilcos agilitydebut

Publicerat av
Svara

I förra veckan fyllde Wilco 18 månader. Jag har tagit det väldigt lugnt med hans agilityträning, eftersom han har varit omogen både fysiskt och mentalt. Vid midsommar någon gång bestämde jag mig för att ändå testa att lära honom kontaktfält och slalom, och trots att han fortfarande är ganska barnslig så gick det långt över förväntan. Det gjorde att jag blev lite sugen på att anmäla honom till tävling. Jag tänkte att det kan vara nyttigt och roligt med lite erfarenhet i tävlingsmiljö och med nya hinder och platser. Wilco är en okomplicerad och glad hund, vilket gör att jag tror att han kan ha nytta av att vara med på tävling även om han inte är jättebra på allt. Han blir inte stressad av att se andra köra, han är inte så snabb att han är en fara för sig själv, han går inte ur hand eller blir frustrerad.

När det var dags för tävling hade han bara gått 12 pinnar slalom på rak linje några gånger (hemma), han hade gjort en hel gunga någon gång, men den var verkligen inte klar. Och så insåg jag att han bara hade gått igenom platta tunneln vid två tillfällen, och att han förmodligen inte skulle ta den i en bana. Hans balansbom är jättefin, men han springer ofta förbi den på första försöket på en ny plats (även om jag bara flyttar den lite hemma). Jag var helt förberedd på att anpassa banorna till vår nivå, så att han skulle få det så bra som möjligt. Jag var också förberedd på att hjälpa honom så mycket som möjligt vid behov. Framför allt var jag inställd på att ha kul!

Det är lätt att ha kul ihop med Wilco! Han är väldigt enkel att ha att göra med runt banan – vänlig mot alla, lugn och avslappnad och fokuserad på mig. Jag hade trott att han skulle vara lite mer störd av lukter och andra hundar, eftersom vi mest tränat hemma och han är ju ändå en ung hane. På banan gjorde han sitt allra bästa och verkade verkligen lära sig någonting för varje lopp. Han sprang mycket riktigt förbi balansen på första försöket båda dagarna, men i lopp två (det var fyra klasser per dag och började med två agilityklasser) satte han dem på första försöket! Alla kontaktfälten satt fint, även om han inte hade max fart och stil på nya balanser. Slalomen var svår i de tre första loppen, men i det fjärde klarade han det på första försöket och dag två hade han inga slalomfel! I hoppklasserna på söndagen var platta tunneln med. Mycket riktigt vägrade han på den i första loppet, men efter att han visat honom den så gick det bra i andra loppet, när den var hinder två. I ett agilitylopp lyckades vi komma runt med bara en rivning, och Wilco fick sin första rosett.

Men resultaten är oviktiga just nu, det viktiga var att vi båda hade så himla roligt, och att han verkade trivas i situationen och verkligen försökte göra rätt och lära sig av misstagen. Här kommer en liten film med klipp från tävlingarna. Nu laddar vi om inför fyra lopp i Frövi den här helgen!

Wilco lär sig gunga

Publicerat av
Svara

Jag har kommit igång med Wilcos gunga-träning lite sent. Mycket för att min gunga har varit trasig. Nu har Thomas fixat den med lite filt-matta så att vi kan träna lite. Jag hade tänkt strunta i nosduttar och bara lära Wilco att sätta framtassarna i marken och behålla baktassarna på hindret (2på2av). Jag började träna det inomhus på en kudde och tänkte sedan flytta ut det till en låda på marken. Det gick lite trögt och sedan testade Thomas bara att låta honom nosdutta på target på gungan, och det gick så bra att det fick bli så. Tyvärr har jag inte tränat så mycket nosduttar, så beteendet är inte jättestarkt. Är ändå förvånad över hur bra det är eftersom vi inte gjort något av det sedan i vintras.

Vi har tränat i någon vecka, och jag har börjat lägga på lite höjd på gungan så att han får hoppa upp och smälla ner den. Vi har också tränat på klubbens gunga en gång och det gick bra. Men det är mycket kvar att träna om det ska bli någon gunga på debuten om 18 dagar.

Under träningen på klubben idag fick Wilco också prova en ny balansbom för första gången, en Smart99-balans på full höjd. Det tog några repetitioner innan han kom på att det var samma som hemma, men sedan gick det väldigt bra! Däck och långhopp var inga problem, men att hålla linjerna efter tunnlar på klass 1-banan som stod uppe var svårare.

Wilco RC och slalom

Publicerat av
Svara

Hemma igen från GuldAgilityn (inga resultat att skryta om där, men en himla trevlig ”semester”!) och igång med Wilcos träning igen. I måndags testade jag att köra svängar av balansen istället för att springa rakt. Det gick ganska bra, så igår varierade vi mellan ”jajaja” som betyder att han ska följa min handling efter balansen (belönar från handen) och ”gågågå” som betyder att han ska ta hindret rakt fram (belönar med kastad belöning efter tunneln). Senare kommer jag också att träna på riktigt tighta svängar som jag kallar ”back” eller ”sväng” beroende på riktning. Så här såg de bästa repetitionerna i vårt sista pass ut:

Vi jobbar också med slalominlärning. I det här passet från i måndags började jag belöna från handen istället för att kasta belöning framåt, och jobbade på att han skulle stanna kvar i slalom trots störning av min rörelse:

Idag har jag börjat träna på 2på2av inför inlärning av gungan. Running contacts är ju mycket roligare, men på gungan måste hunden stanna. Det jag har gjort idag var att shejpa att han går ner från en soffkudde med framtassarna på golvet och fokus framåt. Nästa steg blir att göra det på en låda ute och lägga till fart och min rörelse. Sedan försöker vi överföra det beteendet till änden av gungbrädan.